Antal namn på namninsamlingen mot att barnkläder delas upp efter kön, (trots att det inte är mer än snoppen och snippan som skiljer), tickar fortfarande på så sakteligen, vi är nu upp i drygt 1400 namn och vi är över 600 medlemmar i facebookgruppen.

Just nu filar vi (Jenny & jag) på en insändare för att på så sätt sprida insamlingen vidare och öka antalet deltagare i debatten.

Har du inte skrivit under – gör det här. Hjälp gärna till att sprida namninsamlingen vidare! Använd gärna bild och text från följande inlägg.  

Igår var en underbar dag. Ingen söndagsångest så långt ögat kunde nå. Blev väckt av Ville som sa ”gjattis” och  kom in med en korg nybakade scones. Sen tog vi en cykeltur, vilade i en solstol, kramades massor, mysade i hängmattan som äntligen kom på plats igår 5 år efter inköp i Brasilien. Ville tyckte det var toppen att ligga och kramas och busa och gunga SAMTIDIGT. Att ha en hängmatta på tomten gör mig lycklig också. Det är lite av en barndomsdröm som går i uppfyllelse faktiskt.  Att ha en hängmatta som man kan ligga och läsa i.

Det var 2006 som jag, Robban, svärföräldrarna, Robbans bror och tjej var i Rio där hängmattan inköptes. Det var en underbar resa – det bästa ställe jag varit på med caipirinha, drömstranden copacabana som jag så länge hade velat se och storstad i ett. På minussidan hamnar småkillarna som tänkte råna oss och slemmet som ni kan beskåda nedan. Först när han kom och satte sig brevid mig hade han ena pungkulan utanför sin tighta lilla byxa, dock hade han klämt in den igen när bilden togs. Jag minns inte vad han sa till mig, men han jag kommer ihåg att han gjorde mig hyfsat obekväm. 

Leksaker är viktiga saker. Hur barnen leker och vad de leker med är oerhört avgörande för barnens utevckling. De flesta forskare är överrens om att barn leker med dem leksaker de har tillgång till. Barns leksaksutbud påverkas av föräldrar och andra vuxna som barnen har omkring sig. 
     Jag anser att man har ett MYCKET stort ansvar som förälder när man köper (eller inte köper) leksaker till sitt barn.
  
 Jag  överväger noga vilka saker Ville får att leka med. Sakerna ska uppmuntra till lek och utveckla, inte fördumma. Helst ska barnet utmanas att göra något mer än att bara trycka på en knapp. Jag tänker på vad jag vill att varje leksak ska bidra till: 
 - Instrument tränar sinnena – se/höra/känna. 
- Bollar och stora bilar att köra stimluerar  grovmotoriken.
- Med pussel får han öva öga/hand koordination och finmotorik.
- Klossar och lego bidrar till ökad rumsuppfattning och logiskt tänkande. 
- Dockorna utvecklar Villes empatiska och omvårdande egenskaper. 
- Genom att måla och leka med lera stimuleras färg- och formuppfattningen.  
- När vi läser böcker och ser på bra film övas koncentrationsförmågan, språk- och uppfattningsförmågan upp.

”Leksaker kan ses som en spegling av hur vår värld ser ut i litet format”, förklarar nationalencyklopedin. Därför är tyvärr leksaker uppdelade i flick- och pojkleksaker. Skillnaderna däremellan återspeglar förstås uppfattningen om kvinnors och mäns roller i samhället. 
     Det som traditionellt kallas ”pojkleksaker” brukar kunna väcka aggressioner och tävlingslust och ger ofta en bättre mental träning än flickleksaker samtidigt som de även väcker impulser till symbolisk lek och att leka tillsammans.
     ”Flickleksaker” anses sötare och gulligare. De väcker ofta vårdinstinkt och lust att pyssla. 
     Jag tror det bästa är om man blandar av allt till alla. Dockor är en jättebra och viktig leksak som alla barn bör leka med oavsett kön. Fordon verkar vara något alla barn imponeras av då de låter, rör sig och man kan ibland sitta i dem. Att laga mat och bjuda på saft verkar också uppskattas av de flesta. Men jag får för mig att vissa vuxna gärna VILL SE att deras pojke älskar traktorer men om en flicka gör det så talar man inte så mkt om det, flickan uppmuntrar man hellre att servera saft en gång till.

I studier har man sett att flickor och pojkar leker med samma sorts leksaker de första levnadsården men sedan börjar deras val skiljas åt. I de flesta studier argumenterar forskarna för en social och kulturell förklaring till varför flickor och pojkar väljer olika leksaker. Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör.
     När vuxna förser sina och andras barn med leksaker utgår de från sina egna erfarenheter och vilka attityder de har till sina könsroller. Barnen lär sig vilka leksaker flickor och pojkar bör leka med efter ledtrådar från sina föräldrar.

LD skriver om att man gärna kan plocka bort vissa favoriteksaker för en tid och på så sätt få barnet intresserat av andra sorters leksaker. Jag tyckte först det verkade lite väl… men inser nu att det är en mycket bra idé. Det betyder inte att man förbjuder eller tar bort något för gott, man bara hjälper sitt barn att öppna flera dörrar. Det man är bra på tycker man är roligt därför är det lätt att snöa in på ett spår. Och tänk va mkt roligare livet blir om man blir bra på flera saker.

Forskare har sett att utav alla leksaker som föreställer människor är bara en femtedel av kvinnligt kön! Mannen är norm även i leksaksvärlden alltså.
     Jag vägrar som konsument ta över de förlegade könsroller som affärerna upprätthåller genom uppdelningen av leksaker (och kläder) till flickor och pojkar. Jag vägrar forma mitt barn i en mall för att han är pojke. Jag vill ge honom alla möjligheter i världen.

Hur tänker du kring val av leksaker?

Bara så ni vet så sitter jag här och MATCHAR min egen bloggdesign. Jag har tidigare i mitt liv haft en närmast sjuklig försmak för att matcha. Det är numera under kontroll, men jag måste erkänna att det känns oerhört tillfredställande att sitta här och blogga på min rosa dator med mitt vintagemintgröna nagellack och matcha min egen bloggdesign. *ler njutningsfullt*

Igår kalasade jag och Ville nästan hela dagen.
     Först var det världens finaste lilla Charlie-unge som fyllde 1 år den 28 maj. Han hade apsnygga jeans på sig dagen till ära – sånna jeans som jag vill ha. Blev avis.
     Charlies rara mamma Johanna hade köpt ballerina kladdkaka då hon vet att jag älskar det, så himla gulligt. Fattar ni hur bra det är att ha en blogg, så man kan förmedla vilka kakor man älskar samt lite andra viktiga saker.

Efter Charlies mysiga kalas åkte vi vidare till Clara för att delta i en överraskningsfest för hennes sambo Johan som snart tar examen från högskolan. Han fick en chock när vi hoppade ut från köket allihopa och så fick han en grill med tillbehör. Det var jättekul att vara med och fira Johan som verkligen förtjänar all positiv uppmärksamhet han kan få som den fina människa, man, sambo och pappa han är. Där har vi EN BRA MAN!
     Det var roligt att få träffa Clara och Johans föräldrar också (fler bra män). Roligt att se hur de samarbetade för att få till en trevlig tillställning för Johan.
     Jag måste också nämna att Johans lillebror som var med på festen, hade ett par knallrosa tygskor som bara var så jädrans snygga. Jag blev så lycklig när jag såg dem å så tänkte jag att min förhoppning om ”pink for all” (istället för ”pink stinks”) kanske inte är så långt från verklighet ändå.  

Ville var en enastående liten kalasgäst hela dagen. Han kramades åt höger och vänster, helst med Max (jag tror de kramades minst 20 ggr). Han var glad och modig (oblyg, sprang i en brant backe) och matglad och allmänt underbar att ha å göra med. Han bajsade på toan (för tredje ggn i rad – tänk om detta kunde fortsätta).

Va lyckligt lottad jag är med så goa vänner ♥

Hos Tessan som syr kläder av märke KroKKofin finns nu chans att vinna valfritt plagg. Klicka er till tävlingen för att ha chans att vinna ett välsytt personligt plagg med retrokänsla.

 På eftermiddagen igår var Emma, Gabriel och William här och underhöll oss. Emma har jag lärt känna på sångstunderna i Stenkyrka. Klok kvinna!
     Jag tror Ville uppskattade besöket, men han verkade samtidigt stressad. Slogs och bets som aldrig förr. William 5 år var hans mest utsatta offer. Inte så mkt mer att göra än att markera att det är fel varvat med kramar och positiv uppmärksamhet när han klappade fint. Men det blir tröttsamt att ”hålla efter honom”.
     Jag uppskattade besöket mkt för Emma och jag verkar ha så mkt gemensamt – gillar att göra sylt, älskar jordnötssmör, har samma inredningssmak, greengatepassion, försöker aktivt ge våra barn fler möjligheter än två, tandtrådsmani, gillar att skriva, fotointresserad för att nämna några exempel. Det var roligt. Dessutom kom Gabriel i en ljusrosa tröja vilket fick mig varm inombords. Synd att jag inte fick någon bild på honom.

Det får jag ta nästa gång för vi ska träffas igen nästa vecka. Ska bli kul.

Jag fick en kommentar av Tant Grön: ”man kan välja att fokusera på det negativa eller det positiva utan att för den skull lägga sig ner på marken och ge upp…… jag tycker att du har en sådan fantastisk balans här, jag upplever att du kämpar mot orättvisorna med kärlek, du känns inte på något sätt bitter och även om du nu skulle vara det bakom kulisserna så lyser inte det igenom och som jag brukar säga ”man kommer längre med socker än med ättika”

Jag blev så himla glad när jag läste den här kommentaren för att jag känner mig förstådd. Jag är nämligen inte alls bitter. Inte ens bakom kulisserna.  Jag går inte runt och är arg och sur och negativ. Jag känner mig snarare så där oförskämt lycklig och nöjd med livet och jag är oftast positiv och glad.

Men så blir jag arg då och då ja ganska ofta, över bl.a. orättvisor och könsroller och när folk far illa. Då brinner det till ordentligt och då brukar jag skriva av mina arga känslor här på bloggen, vilket verkligen ger mig utlopp och utvecklar mig när jag får kommentarer av er kloka läsare. Jag blir arg snabbt och sen blir jag glad snabbt igen.
     Men det kunde kanske lika gärna varit så att alla ni läsare uppfattat mig som arg och bitter, som vissa (oftast manliga antifeminisiter) påstått att jag är. Och den här dystra dikten av Olivia Bergdahl gjorde nog inte saken bättre. 

Jag har tänkt på det ett tag och kanske kommer jag så småningom försöka att skriva lite mindre argt. Om jag kunde, som Tant Grön skrev, formulera mig med mera socker än ättika, så kanske fler (även män) tar till sig mina ord och kanske slipper jag sånna här kommentarer som jag fick av Hanna igår:

”Nä gud nu får det vara nog för min del. Har mer o mer märkt att hag tycker dina ideer och tankar om män är galna.
Dikten tycker synd om flickor o gör små pojkar till framtida förövare. Det är ju vi föräldrar som till stor del formar våra barn. Hallå! Alltså är det upp till oss vuxna vilken framtida värld vi vill våra barn ska leva i.
Tack o Adjö!”

Men å andra sidan är det ju hela grejen – att se orättvisorna (bära feministbrillorna), att reagera, att bli arg. För det är på så sätt vi kan förändra och visa att vi tycker inte att normer, könsroller och orättvisor är ok. 
     Att vissa läser att jag hatar alla män, när jag egentligen skriver att jag hatar mansollen  samt alla män som slår, skrämmer, våldtar och hotar - det är ju bara hemskt konstigt. Män som har rent mjöl i påsen borde ju inte ta åt sig, det tror jag inte heller att de fina männen gör. Och sen att kvinnor själva reagerar mot feminismen det är för mig helt obegripligt. Det är lite som att spotta i motvind.
     Att vara misstänksam mot män är inget konstigt och ovanligt, bara att man kanske inte skriver eller säger det högt så ofta (då kan ju folk tro att man är feminist!?).
     Ingrid Thunegard skrev så bra i GT till Mats Pettersson (som jag debatterat med tidigare):

”Alla män borde respektera kvinnors rädsla för att bli våldtagna…. kvinnor fortfarande efter mer än hundra år av jämställdhetskamp fortsätter att vara ett självklart obejkt att förnedra och en försäljningsvara som män köper och utnyttjar.” 

Mitt syfte med att skiva arga inlägg är att visa på de negativa sidorna med könsrollerna, framförallt den manliga och att få folk att uppfostra sina barn till ”fria individer” som får utvecklas med massor av möjligheter istället för två – en för flickor och en för pojkar. Inse att pojkar och flickor är mer lika än lika och försök inte styra in pojkar till tuffingar och flickor till mjukisar.

Vad tycker ni? Skriver jag för argt?

Igår jobbade jag först en stund med studentbostäderna.

Sen avslöts webbdesignkursen, jag fick MVG och masssa beröm som jag sög åt mig av. Jan-Ola Persson på Komvux i Visby är verkligen en fantastiskt härlig människa och bra lärare – inte bara för att jag fick bra betyg alltså. Jag är övertygad om att de flesta i klassen/alla håller med mig.
     Kanske ska jag läsa grafisk kommunikation på distans i höst. Vi får se, jag har ansökt iaf.

På förmiddagen hann jag också med att jobba lite med en hemsida som Ninas Foto & Form blivit anlitad att göra.

Lunch intog jag senare tillsammans med min man och son på Almedalens bibliotek. Där världens godaste mackor finns.

Sen fortsatte jag att jobba med studentbostäderna på eftermiddagen. Det är mkt med det nu när studenterna ska ut och turisterna in. Massa nya kontrakt som ska skrivas också.

På kvällen åkte jag och Ville in till stan där min gamla gymnasiekompis Micaela och hennes Olivia befann sig tillfälligt, ( de bor i Stockholm). Det var första ggn jag träffade hennes lilla (förmodligen jävliigt smarta) dotter på 5 mån. Ville såg förstås enorm ut i jämförelse.
     Det var mysigt att träffa min gamla fina vän. Oj oj va mkt skoj vi hade förr och va klok jag blev av att umgås med Micaela. Hon hjälpte faktiskt mig att ”hitta mig själv” där på gymnasiet. Det var då jag kom in på rätt spår som ledde mig till bättre självkänsla och att må bra.

På kvällen vägrade Ville somna, vid nio blev han hungrig och fick äta en salt korv med bröd efter tandborstningen. Då kände vi oss som strålande föräldrar Robban och jag.

Var lite schyssta nu och ge mig en skjuts i tävlingen med UR. Rösta på mitt parti ”FRIA INDIVIDER”. Jag ligger just nu 6:a eller 7:a så jag har faktiskt en liten chans att vinna videokameran men det kommer inte gå utan er hjälp!!!

VAR MED OCH TÄVLA! Ni har chansen att vinna 50 spotlights som ger dej fler läsare till din blogg.

Förutom att rösta på mitt parti ska du skapa ett eget parti med dina åsikter. Det går snabbt och är busenkelt. 
Skriv en kommentar till det här inläget och motivera varför ditt parti är bäst.

Lycka till!  

>>>Skapa ditt eget parti här!<<<

En strålande dikt av Olivia Bergdahl. Tack Karolin som uppmärksammade mig på denna.

Älskling,
hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven och dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor
för jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men jävlar – jag får spader
för i affären står leksaker i knivskarpa rader
och hur ska du kunna välja mellan
barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: “Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…”
jag kan ju knappast säga till,
när du leker soldat och sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare!
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att
“Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far.”

Eller när du kommer hem, femton år och olyckligt kär
då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig kärleken är,
för dina flickvänner
som inte kan känna det de känner
utan att tvingas in i en form i en norm de inte väljer
de blundar och hoppas och ler när de sväljer
så hur ska jag kunna kommentera pornografin?
säga att den görs av maktgalna svin
när du kan hitta njutning så farligt lätt
på ett större och större internet
älskling, jag vill att du ska veta hur två kan bli till ett
på ett obeskrivligt underbart och könlöst sätt
men du kommer att bära generationers förtryck och överfall
för du föds in i värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att forma dig till man
och jag, jag kommer göra vad jag kan
för att du ska vara mer människa än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv och högre lön?

För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det, är ditt ansvar
men inte ditt fel

så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej

/Olivia Bergdahl

Mycket har Ville fått i present, men aldrig någon docka. Därför köpte jag  en påkostad fin variant som både talar och sjunger. En Skrållan är det förresten, som kan säga: ”pappa - du är snäll”.

Men Ville har gett dockan föga uppmärksamhet. Då och då har jag tagit fram den och lekt lite med den för att få den mer intressant, men nja… det har varit svalt. Ett tag var han nog lite rädd för den också.

Men så läste jag att Clara och hennes Max hade bytt blöja och fixat på Max docka. I morse gjorde vi samma sak här hemma. När det visade sig att Skrållan hade bajsat på sig blev det plötsligt riktigt spännande. Ville torkade rent henne med våtservetter, mycket noga. Sen fick hon smaka på nappen, hon fick AD-droppar och pussar, smordes också in och sen bar han in henne till toan för då skulle hon bajsa mera där (så som ju Ville gjorde en gång vilket han verkar ha starkt i minnet. Idag har han suttit på toan två ggr och frestat fram lite fisar.)

Tänk va bra det är med bajs