…solnedgångarna.

God morgon!

Efter en sådan avslutning vi hade på gårdagen är jag fortfarande på gott humör idag. FAST jag just har vaknat. Inte vanligt. Jag säger bara det. Inte vanligt.

Efter att Ville somnat igår satte vi oss på terassen och åt kex med ost och päron (oslagbar kombination) och så drack vi Bundustar rödvin till det. Fint som snus. Vädret var perfekt. Som grädde på moset fick vi sitta så länge vi ville och vi gick t.o.m. ner frivilligt, så att säga INNAN Ville vaknade. Det var en otrolig upplevelse att få bestämma själv så där.
     Precis när vi kom ner vaknade han å vet ni vad han gjorde. Sträckte armarna mot MIG. Allt körande på fyrhjuligen igår har kanske börjat göra verkan…

Fint som snus

Nu ska vi äta frukost sen ut å köra igen.

Jag fick en kommentar efter mina depp-inlägg av Jenny T som filurade lite kring varför Ville är pappig. Hon undrar vad jag tror det beror på. Det gör jag med….

Jag har såklart en teori. Men jag är ju knappast säker.

Jag tror pappigheten beror på flera saker som samverkar.

1. Jag är Villes vardag.
Jag och Ville umgås mest. Vi har största delen den vanliga vardagen ihop. Dock inte hela!

2. 100% trygg med pappan.
I många familjer tror jag mamman är hemma med barnen nästan jämt, och pappan mer sällan. Kanske så sällan att barnet inte finner 100% trygghet hos pappan (rätta mig om jag har fel).
     I vår familj är jag med Ville mest men Robban är med honom så pass mkt att Ville finner absolut trygghet i Robban också.
     När jag sitter och skriver detta visar det sig att Robban också har viss svårighet att få Ville att somna om när han vaknar vid 22-23. Då ropar han mamma. Är han med mig ropar han pappa. Han vill ha BÅDA helt enkelt.

3. Robban är den perfekta fadern
Robban är en fantastisk pappa. Han är inte bara omtänksam och ansvarsfull utan dessutom ROLIG som fan. Han skojar och busar och tjoar och tjimmar.
     Det gör jag med ibland, men inte så ofta. Jag är inte sån. Tyvärr. Ibland när jag försöker får jag pressa fram det, då blir det helt onaturligt och känns bara falskt och nästan lite pinsamt faktiskt…
     Det här är något jag är oerhört besviken över. Jag har aldrig varit speciellt populär hos barn, kanske just för att jag inte har begåvning i högljudd lek och bus. Men jag trodde att man skulle bli älskad och omtyckt av sitt eget barn utan att behöva kämpa för just det. 
     Fast kämpar gör jag ju herregudrun. Jag kämpar som fan för att vara en bra förälder. Och jag ÄR en bra mor. Jag är också rolig ibland, jag leker också men mer stillsamt, jag tänker på hur jag på bästa möjliga vis ska ge Ville en bra uppväxt.
     Men jag är inte lika rolig som hans pappa. Kommer förmodligen aldrig bli. Så går det när man hittat en perfekt far till sina barn.

4. Nattvanor
När jag slutat amma blev det Robbans som oftast tog Ville på natten. Det var lite hans tur. Dessutom sover jag djupare så Robban vaknar först.
     Nu när Ville kommer in till oss på natten är det alltid Robban som lyfter upp honom för att han ligger på den sidan av sängen som är närsmast dörren. Kanske är det därför det är viktigt för Ville att det är Robbans om möter honom först när han vakmar på natten, för att han är van med att det är det?

5. Fyrhjulingen
Övriga fyra punkter skrev jag iförrgårkväll. I detta nu har jag kommit på den femte och vad jag tror är den mest avgörande punkten: vem kör fyrhjulingen. Ville älskar att åka fyrhjuling som jag älskar att doppa ballerinakex kladdkaka i kaffet. Han pratar om den flera ggr per dag. Om han får syn på den måste han få åka eller sitta på den annars blir han galen.
     Jag har inte kunnat köra fyrhjuligen FRAM TILL IDAG. Men nu har jag lärt mig. Vi lånar den ikväll och jag ska köra runt på Ville tills han storknar å sen kommer han älska mig mer än någonsin MOOHAAAHAHHAAA.

När jag var i Uppsala senast köpte jag mig några trevliga glasunderlägg med tjejer som gör mig glad… och törstig. Dessa platsar perfekt på terassbordet med en välkyld dricka som man blir full av på. Man kan möjligen ha ett glas med en alkoholfri drink på också… men det är inte helt rätt
     Jag är ganska för alkohol för närvarande. Det är nog värmen. Men att bli packad lockar inte. Vill bara sippa lite på nått smarrigt vin, drink eller cider.

Sipp sipp sipp sipp sipp sipp sipp sipp…

När jag i april (eller när det nu var) fick min deklaration, läste jag snabbt av att jag skulle få ganska många tusenlappar i återbäring. Jag minns det tydligt eftersom jag blev så glad. Samma dag ringde jag och deklarerade via telefonen. Så var det klart! Nu som småbarnsmorsa är det lika bra att göra grejer direkt annars glömmer jag det lätt.

I början av juni fick jag ett brev där det stod att jag INTE lämnat in min deklaration. Brevet jag fick var en påminnelse med information om straffavgift m.m eftersom jag inte deklarerat i tid. Avgiften kan komma att bli mellan 1000-3000 kr.
     Jag gjorde på samma sätt, ringde och deklarerade. Efter det ringde jag upp skatteverket och hörde att det gått igenom denna gång. Det hade det.

Jag berättade att jag visst deklarerat i god tid första ggn, men fick till svar att då måste jag gjort fel för systemet kunde inte fela. Han sa också att det kan bli så att jag får en straffavgift, det återstår att se.
     Om jag får det tänker jag INTE betala. Jag VET att jag gjorde det i tid och att jag gjorde rätt första gången.

Nu undrar jag om någon annan har varit med om något liknande problem?

Det blev en fin dag trots allt. Emma med familj styrde upp missären. Jag fick en kram, god lunch (paj som jag älskar), jag skrattade massor åt denna klipska roliga människa och inte minst var Ville (stundtals) nöjd med att få leka med raringarna Gabriel och William samt hoppa på studsmattan. Vi tog en sväng till Lickershamn och fikade samt fotade svanar.

Nu har han kissat två ggr inomhus, hällt ut fil samt kastat frukt och solrosfrön omkring sig också. Jag började lipa igen. Ville tittade storögt. 
     Oj oj idag är det illa. Allting.

Slabbigheten och missören tilltar här hemma. Nu luktar det kiss här inne också. Jag orkar bara inte hålla ordning och rent omkring mig längre. Nu lämnar jag hemmet i kaos. Det är nog faktiskt första (eller andra) ggn sedan Ville kom. Idag är en sådan dag där det bara känns helt omöjligt att orka städa och plocka i ordning efter Ville.

Har lyckats få ihop nån slags matsäck i alla fall men torrt bröd utan pålägg typ. Äckliga bullar med strössel (häll aldrig strössel på bullar). Vi hade typ inget klokt hemma. Å kylklamparna var självklart inte kalla heller.
   
Nu sticker vi till Emma med familj för att åka till stranden. Önska oss lycka till!

/positiva Nina

Vaknar – trött som sten.
Blött igenom.
Säger hej då till Robban som åker till jobbet.
Ville kastar en ljushållare i golvet som går i 1000 bitar.
Jag blir arg, skäller på Ville och bär in honom i hans rum (?)
Jag får dåligt samvete för att jag tappade tålamodet.
Jag börjar gråta.
Jag känner att jag orkar inte vara mamma idag.
Jag sopar och dammsuger upp allt glas. Gråtandes.
Ville kommer ut, verkar vara medveten om vad som gick fel. ”Inte kaschta”, säger han.
Vi kramas.
Ville säger ”pappa, mysa pappa, pappa, pappa”.
Jag säger ”pappa är på jobbet. kan du inte mysa med mamma”.
Ville säger: ”nej”.
Jag börjar gråta igen.

Det här blir nog en skitbra dag!

Klickade mig in på Korvasbloggen (och blev faktiskt genast på lite bättre humör), hittade flera välskrivna texter om vikten av genusspecifika färger och leksaker till barn.   

Daniel sätter huvudet på spiken när han berättar om hur hans känslor för sin dotter förändras när hon plösligt får rosa på sig: ”Jag är säker på att jag bar Korvas med mjukare händer den dagen, extra mån om hennes skörhet,” skriver han.
     Han dissar alltså rosa till sin dotter då den är så starkt förknippad med ett visst beteende och en roll. Det tycker jag å ena sidan är synd, själv älskar jag rosa dels för att det är en fin färg med framförallt för att den färgen är förknippad med kvinnlighet vilket är något mycket vackert och positivt.
     Å andra sidan förstår jag hur Daniel tänker. Han vill inte att hans dotter ska bli behandlad och bemött som vore hon en skör, utseendefixerad, söt, försiktig och fin liten prinsessa. Hade jag haft en dotter hade jag nog också undvikit rosa. Om jag hade klarat det med tanke på hur jävla SNYGGT det är.

Daniel trycker också på hur viktigt det är att analysera sina handlingar  för att kunna bli medveten om dem och sedan försöka kontrollera dem. Vi är alla barn av vår tid och är uppväxta med att pappa snickrar och mamma lagar mat. ”För hur fritänkande vi än anser oss vara så finns det tusen handlingar man gör av gammal vana och de gamla vanorna är inte fria”.
    
När Daniel fick frågan: ”Varför Kan man inte bara låta Barnen välja själva? Vill flickorna leka med Barbie kan de väl få göra det!?
     Svarar han klokt att det är svårt att veta vilka skillnader det egentligen finns mellan flickor och pojkar eftersom ramarna för hur de ska vara redan är givna. Flickor och pojkar bemöts på olika sätt och en individs personlighet formas mkt efter hur man blir bemött.

Ni har väl inte missat Korvasbloggen?

Idag gjorde vi en utflykt till moffa i Fröjel. Jag helt slut med mens- och huvudvärk. Men det var en mysig dag iaf med god mat och poolbad.

Nu sitter jag djupt nersjunken i soffan. Jag känner mig deppig. Tog en tuggummiklubba som jag trodde skulle vara röd (min favorit), men den var gul – typiskt. Tittar på ett program om ensamma gamlingar. Jag tänker på att Ville börjar bli alltmer pappig igen. Innan sommaren är slut tar han väl omvägar runt mig igen. Jag hatar det!
    
Nej, jag tänker bara göra en förflyttning ikväll å det är in till sängen. Det ska jag göra när godisskålen är tom.

MIdsommarafton 2010 var som en dröm. Vi hade så himla mysigt i Kyllaj jag, Robban, Ville, Catti, Vincent, Jocke, Patrik, Jenny och Maja. Vädret var strålande, vi åt MASSOR av god mat, det blev lite dans runt midsommarstången vid strandriddargråden, barnen lekte och var glada, jordgubbarna var söta och det var bara allmänt trevligt hela tiden. Tack kära vänner för att ni förgyllde min midsommar. 

Jag är så skitnöjd med vår midsommar, den kunde inte ha blivit bättre… eller det skulle ha varit med nattbad och om vännerna sov över i t.ex. husvagn brevid vår stuga så vi kunde fortsätta det roliga dagen efter… det får vi ta nästa år.

Idag på midsommardagen tog jag och Robban det obligatoriska morgondoppet vilket blev årets första. Det finns fan inget bättre sätt att börja dagen. Då känner man att man lever! (Om man tvivlade på det innan!?)

Ursäkta antalet bilder men det var fan omöjligt att välja.

Efter ett midsommarfirande precis som jag önskade mig är vi nu hemma igen. Borta bra med hemma bäst! Nu ska jag titta på alla midsommarfoton.

 Upp ur landet, ner i skålen, kokas för att sen gå åt som smör i solsken MED smör och solsken.

Ja ba´ ELSKA färskpera med smöir. Det är det bästa med den här helgen.

Nu efter packningskaos, gräl och Ville som spytt ner sig efter att ha provat att stoppa baksidan av flugsmällaren i halsen åker vi till fiskeboden å firar midsommar. Trevlig helg önskar jag er alla fina människor!

Varit varmaste dagen hittills idag. Skyfflat sand, promenerat och fikat med Elin och Herman, skyfflat mera sand, plockat första potatisen, lagt in sill och fotat. 

Igår frågade Robban mig om det inte kan bli så att folk får fel uppfattning om mig och mitt liv i och med mitt bloggande.
     Då tänkte jag först att: ja det kanske….?

Kanske tror ni att jag jämt ligger i en solstol på terassen, att jag inte gör annat än fotar, bakar, fikar och är förbannad och bitter…? 
     Varför bloggar jag inte om hela mitt liv? Undrar vissa kanske. Om de tråkiga bitarna när jag hänger tvätt, diskar eller slår ihjäl flugor?

För mig vaknar blogglusten till liv när jag upplever en känslostorm. Alltså, det som får mig att känna STOR glädje, sorg, ilska, kärlek, irritation, lycka, trötthet osv DÅ  VILL JAG SKRIVA/FOTA.
     Att diska som jag gör varje dag utan att reflektera över, det är varken bu eller bä jag bara gör det och därför hamnar det inte på bloggen. 
     Men vardagliga saker som att hänga tvätt utomhus eller att dricka ett glas bubbelvatten i solen, kan ge mig värsta lyckoruset och då skriver jag om det. På samma sätt som en artikel, upplevelse eller tanke kan göra mig förbannad, och då skriver jag om det.

Så  fungerar bloggandet för mig. 
     Vad väljer ni att blogga om?