Till denna makalöst goda tryffel behöver du:

300 g ljus (block)choklad
2 msk flytande honung
1/2 msk kardemumma
25 g smör
1/2 dl grädde
1/2 vaniljstång
150 g mörk choklad till doppning

Koka upp honung, kardemumma, grädde och urskrapad vaniljstång. Ta av från platan och rör ner smör och choklad. Rulla till små bollar. Massan blir grynig men det gör inget. Doppa i smält choklad. Rulla i riven choklad om du vill.

Lycka till!

Vi har skitmycket snö och -4 som varmast idag. Jag får fysiskt ont av kylan bara av att titta ut. Men idag har jag faktiskt varit utanför dörren också.

Hur har ni det?

Lite saftigare, lite lyxigare.

Du behöver till en sats dvs 30 bullar:

175 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1/2 tsk salt
2 dl socker
1 g saffran
2 ägg (ett i smeten och ett till pensling)
1 1/2 l vetemjöl
ev. russin
Smörkräm (två påsar)

Stöt saffran tillsammans med saltet i en mortel. 
Smula jästen i en degbunke.
Smält smöret i en kastrull. Tillsätt mjölken och värm till fingervarmt, 37 grader. Häll degspadet över jästen och rör om så att jästen löser sig.
Tillsätt saffran, salt, socker, ägg, ev russin och det mesta av mjölet. Arbeta degen ordentligt, gärna i köksmaskin, tills den är blank och smidig och släpper från bunkens kanter (cirka 10 minuter för hand eller 5 minuter i köksmaskin). Tillsätt eventuellt mer mjöl.

Strö över lite mjöl och låt degen jäsa under duk på varm och dragfri plats i cirka 40 minuter.

Häll upp den jästa degen på mjölat bakbord och knåda den lätt. Dela i två delar och kavla ut till en rektangulär platta.
Koka ihop smörkrämen, låt svalna lite och bred sedan ut. Strö lite socker på (om man gillar söta bullar som jag).
Rulla ihop. Skär i 15 bitar. Stoppa i formar (helst prickiga ) eller på bakplåtspapper.  

Låt degen jäsa under duk igen i 30 min.

Pensla med uppvispat ägg. Garnera med hackad mandel och/eller pärlsocker.
Grädda i mitten av ugnen 225-250 grader 7-10 min.

Men sen såg jag att Linnea hade vit choklad i sina, det låter ännu godare ju.

Fortfarande jobbigt förkyld. Ont i kroppen.

Ville var ledsen i morse och ville inte alls till dagis. Han har inte varit där på en vecka så det var väntat. Man fick INTE krama honom och han ville INTE vinka hejdå.

Jag förlorade tre prenumeranter (fotfobiker?) igår, antagligen pga av min torra, rynkiga, ledsna fot alternativt dito nuna. Det verkar inte så populärt att skriva om negativa saker eller att posta mindre bildsköna objekt. För mig är det dock viktigt att visa att här hos mig skimrar det inte hela tiden. Jag uppskattar andra bloggar som berättar om glada OCH ledsna stunder sen får det gärna finnas vackra bilder också.
     Men vad tycker ni? Uppskattar ni att se högar med damm, intorkade snorkråkor, ostädade rum och finniga ansikten? Eller är ni nöjda om ni får se skimrande naturbilder, piffade fönsterbrädor och glada människor?

Ja ja, man ska inte bry sig så mkt om prenumerationsantalet men jag kan inte låta bli att undra lite varför de tröttnade. Men idag är det ny dag, nya tag.

Önskar er en glad måndag!

Trots dålig start blev det en fin första advent så fort mina killar kom hem (Dock utan glögg å bullar för jag har ändå ingen smak pga förkylningen.)

En sak som jag har reagerar över är när föräldrar gör kön av sina barn. Nähä!? Det sker ju tyvärr rätt ofta, men den här gången tänker jag på fenomenet när en pojka och en flicka leker med varandra, (de behöver faktiskt inte ens leka, det kan vara två bebisar av olika kön som bara ligger brevid varandra), då pratas det om att de ska bli ihop och gifta sig.
     Jag har hört föräldrar som drar paralleller till samlag när barn av olika kön brottas och kramas. Barn som bara är några år gamla! (Och nej jag menar de vuxna som skojar eller är ironiska, för då är det en annan sak.)  
    
Det är väl ingen vuxen människa som på allvar tror att barnen har sexuella avsikter eller att de kommer gifta sig som äldre!? Ingen är väl så jädra dum!?
     Jag tror tyvärr att föräldrarna INTE TÄNKER. Som vanligt. De bara kör. De överför sina egna tankar och känslor som är relevanta i förhållande till dem själva men absolut inte till barn. Sen tror de att de är lite roliga samtidigt också. Jag skrattar inte.

För det första kanske barnen ifråga kommer attraheras av samma kön istället för motsatt, vad vet vi om det. Tråkigt att så många fortfarande utgår från heteronormen. 
     För det andra är det förstås inte ett dugg jävla troligt att de kommer gifta sen sig bara för att de hamnar brevid varandra i babygymmet. Då skulle jag varit gift en salig massa gånger.

Om det är någon som missat det kan jag upplysa om att POJKAR OCH FLICKOR FAKTISKT KAN VARA VÄNNER. (Om vi vuxna inte gör allt i vår makt för att avstyra det förstås.)

När jag var barn lekte jag en hel del med pojkar, de snälla (för det fanns sådana i min omgivning också).
     En gång kom en av pojkarnas mamma in i rummet och snokade, talade om för sin son att han inte fick ha dörren stängd när jag var där och lekte och vi fick inte dricka cider (från ica) för då kunde vi bli fulla. :? 
     Det var en mycket konstig upplevelse därför minns jag den så tydligt. Jag var kanske sju år och killen nio.
     Jag funderar än idag på vad som fick denna mamma att tro att vi gjorde något som hon behövde övervaka. I själva fallet satt vi och spelade spel på golvet helt oskyldigt. Jag är ganska övertygad om att mammans tankar inte var lika oskyldiga…

Jag har ingen rätt att lägga mig i hur andra uppfostrar sina barn, jag vet. Men jag måste bara säga att jag tycker det suger att vuxna inte uppmuntrar pojkar och flickor att leka med varandra som vänner vilket ju kan föra med sig många fördelar. Exempelvis mer varierad lek, man lär av varandra och varandras egenskaper kanske smittar av sig. Man har ökad chans till förståelse för det andra könet, kanske kan vi undvika det märkliga ”män är från mars och kvinnor från venus” – tänket samt ”vi” och ”dem”. Man kan undvika den sortens stämning där man som grupp talar illa om motstående. Man kanske kan lära sig att vi alla är människor med många likheter istället för att vara fixerade vid vilket kön vi har och hur olika vi är. Samhället - skola och arbetsplatser innebär att man får vara del av blandade grupper och många ska så småningom leva och fungera med en av motstående kön.

Fram för mer lek mellan flickor och pojkar!

U Ä C K !
Jag fryser, mina fötter är blodtömda (ni ser tårna och hälen är ju helt gul). Snoren och tårarna rinner, har huvudvärk som går ner i nacken och CTO (övergången mellan nacke och bröstrygg). Jag saknar min man och min son. Är deppig. Sen har jag kommit på att jag är ingen bra människa heller. Skit!

Men nu sprakar brasan och jag ska gå och göra mig en kopp te. Det kan fan bara bli bättre…

Årets adventskalender blev 24 små paket hängande mellan de två lamporna i hallen.
     Det här med att sy ligger ju desvärre inte för mig, dessutom är symaskinen trasig. Egentligen skulle jag spikat upp dem på någon bräda, men det får bli nästa år. Alla brädor är ju blöta nu under all snö. Hujedamig vad snö det kommer redan förresten.

Nu återstår det att se vad Ville gillar paketen. Jag har en liten känsla av att det kommer leda till mer besvär än glädje… hur ska han kunna nöja sig med ett paket i taget? Det visar sig.

Det ser trevligt ut där de hänger. Nu ska jag plocka fram fler pynt. Perfekt att passa på när mamma är här och leker med lilla ungen min.

Mamma är här. Vi har bakat saffransbullar med vaniljkräm. Succé.

Ville är glad som en lax över att mommo är här. Härligt att se.

Jag är obehagligt trött efter den sömnlösa natten. Sov väl 3-4 timmar totalt.
     Men jag tar mig i kragen och skördar lite potatis och bygger nått svamphus då och då. Jag är nämligen helt fast i smurfspelet som jag laddat ner till min telefon. Roligare än City Story om man frågar mig för här får man se de som bor i husen också. Dessutom får man baka cupcakes :D 
     Jag tycker ni också ska spela å så blir ni mina grannar. Ja! Ja! Ja!

*Gäspar stort så tårar rinner*
Den här kvällen kommer inte bli långlivad för mig kan jag lova. Men jag är inte den som är den så jag önskar er en härlig fredagskväll! (Och glöm nu inte att hålla tummarna för Linnea i IDOL.) 

Dags att skörda morötter….

Inte likt mig. Jobbigt.

Ni vet när man går i affären bland massor av fina saker som man vill ha, men så tänker man att ”nej jag ska inte handla något nu, vi ska ju spara”. Men sen står Den där bara. Den där vackra saken som bara skriker ditt namn. Det hände mig igår. Ninaaaaa Niiiiiiinaaaaaaa hördes och sen sa det klick.
     Kärlek vid första ögonkastet och jag kunde omöjligt låta detta moment gå förbi. Jag mms´ade Robban som var med på noterna och nu står den här i vår hall.

Om man kan vara kär i en möbel, så är jag kär i den här. Åtminstone förälskad. ♥

Idag skimrar allt. ♥
 
Jag och Ville vaknade kl 9. Eller jag vaknade egentligen en halvtimme tidigare, sen låg jag och kramade, luktade och beundrade min fantastiske son. Gudrun vad jag älskar honom. 
     Han hade öronvärk i natt och sov riktigt illa fram tills 02 då vi fattade att han hade ont och han fick en alvedonsupp. Därför sov vi så länge denna morgon. Inte mig emot
     Vi gick upp och såg att snön kommit. Säga vad man vill om snön men den gör allt hutlöst vackert. Den ger ett sådant fantastiskt ljus.
     Det satt en gullig lapp till oss från vår favoritkarl på bordet. Vi dukade fram frukost i soffan. Normalt får man inte äta i soffan (om man är barn) hemma hos oss, men skimrande dagar gör vi undantag.

En RIKTIGT god och skimrande torsdagsmorgon på er.

Fan det är ju lunch snart.