Så här sista dagen på året 2010 förutom att önska gott nytt år också påminna om:

1.   Glöm inte att skriva under namninsamlingen mot könsindelningen av barnkläder. Jag ska skicka den i början av nästa år.

2.   I morgon börjar bloggpartajet. Den första dagen på nästa år börjar vi med att presentera oss själva. Ni som misstönker att ni kommer vara trötta i morgon kan ju skriva i ordning den redan idag och posta i morgon . Hittills är vi nio stycken festsugna. Vill du vara med? Du hinner ännu anmäla dej, här.

3.   Ha så kul och drick med måtta om ni har barn närvarande.

Tack för det här året mina fina läsare. Ni berikar mitt liv med era kommentarer och mail. Hoppas ni vill fortsätta med det nästa år.

Snart kommer våra vänner hit och då börjar nedräkningen till GRÅTT NYTT HÅR!!!

Klicka för större format!

Januari – Hade en mycket trevlig kväll med goda vänner.
Februari – Bakade finfina cupcakes som hamnade på blogg.se förstasida.
Mars – Njöt av våren och blåsipporna.
April – Hade fotosession med Clara och magen.
Maj – Fick dille på att ordna det snyggt utaomhus.
Juni – Var mycket vid havet.
Juli – Cyklade mycket vid åkrarna på träsket.
Augusti – Ville blev två år.
September – Inte bara letade utan PLOCKADE kantareller.
Oktober – Lillstrumpa var här och förgyllde tillvaron.
November – Bakade julgodis.
December – Fick fina julklappar.

Kunde som vanligt inte bestämma mig för vilket som var finast, rosa/beige, färg eller svartvitt. Åsikter på det?

Klicka för större format!

I morgon är det nyårsafton. Då ska det supas. Eller?

Nä, det som går under beteckningen supa sysslar jag ytterst sällan med numera vilket väl är genomgående för de flesta föräldrar. När jag väl dricker mig full är inte Ville närvarande. Därvid råder ingen tveksamhet. Ville ska inte behöva umgås med mig eller några andra människor i packat format.

Men ett eller två glas till maten och något att skåla i, det blir det nog. F Men får man överhuvudtaget dricka alkohol när barn finns närvarande?

Jag har tänkt på den här frågan. Mycket. Även innan jag själv fick barn. Jag är inte helt säker på vad jag tycker, men min ståndpunkt förändras inte direkt heller.

Jag anser mig (fortfarande) vara så pass förnuftig att jag kan avgöra hur mycket jag kan dricka utan att bli alltför konstig  inför Ville. Jag är helt med på att jag blir förändrad redan efter några klunkar. Lite gladare, fnittrigare, pratigare. Men jag tror inte att det är något Ville eller andra barn lider av. 
     Jag har inga problem med att sluta dricka efter att jag svalt den sista klunken av det andra glaset. Jag tycker mig dessutom kunna känna att nu är jag lite lagom påverkad. Så nu räcker det. De är ju dessutom de första klunkarna som är godast.

Samtidigt förstår jag helt och hållet inställningen att i barns närvaro bör totalt alkoholförbud råda för åtminstonde ena föräldern. Det är klokt, åtminstonde om man är av typen som inte kan sluta dricka när man väl börjat. Som tänker att ”jo men ett litet glas till kan jag ta” och tillslut sitter man fast med klackarna i taket.

Jag kommer skåla med gott samvete på i morgon! Och sen kommer jag dricka med måtta. Kommer ni?

Nu brinner det i minkfarmen här i Lummelunda (i lokalen brevid vi hade vår bröllopsfest). Där finns stora tankar med ammoniak som har exploderat och som kan fortsätta att explodera. Det är några kilometer från oss. Hela Visbys befolkning bör hålla sig inomhus med dörrar, fönster stängda och med ventilationen avstängd.

Usch det är obehagligt detta.

I morse slog det mig som en blixt från klar himmel. Åh va upprörd jag blev och inte fick jag gehör för mina tankar heller . Det har suttit i hela dan.
     Det var så att jag gick runt utan bh här hemma och plockade fram frukosten. Det var inga andra än Robban, syrran och Ville hemma men ändå så kände jag att ”hur ser det nu ut med pattarna hängandes och slängandes nere i naveltrakten? Och när bröstvårtorna syns igenom!?” 
     Men så slog det mig att va faaaaan, så ska jag ju inte tänka. Så borde ingen tänka.

Jag är så indoktrinerad att bh ska man bara ha. Vi har fått lära oss att pattarna ska hållas på plats med en bysthållare. De får gärna peka framåt och uppåt men inte neråt. Tuttarna får gärna titta fram i överkant av tröjan men absolut inte nertill. Så ÄR det visst bara?! 

Men… Brösten är en del av min kropp, precis som armar och ben. De syns inte mer genom kläderna är vad en normalstor snopp gör. Det är ju helt sjukt att de är ett sånt fokus på kvinnors bröst.
     Hur många tjejer har tittat menande ner på en killes snopp istället för att titta killen i ögonen? Ganska få skulle jag tro! Och hur många tjejer har fått niga för att kunna se mannen mittemot i ögonen? Många!

Sexualisering och obektifiering är vad det är. Av kvinnans kropp. 
     Och jag är så påverkad av det att jag inte ens kan gå klädd hemma hur jag vill utan att slås av tankar kring huruvida jag stör mina familjemedlemmar. Och då är jag ändå en relativt aktiv feminist.

Om du vill släppa dina pattar fria eller inte, det gör du som du vill. Men jag tycker alla borde vara medvetna om att det är ett påhitt att vi kvinnor ska bära trånga formande plagg för att se vackra ut. Gärna sexiga i spets. Allt för att se vacker ut. Som att våra kroppar i första hand är till för att beundras. 
     Samtidigt vet jag ju att nästintill ALLA bär bh. (Eller finns det någon av mina läsare som dissar tutthållare?) För fem år sedan hävdade jag bestämt att bh är skönt att ha och att jag aldrig skulle vilja gå utan. Nu (när jag faktiskt provat att gå utan) inser jag att det är enormt mycket skönare utan det trånga plagget. (Jag har dessutom en leverfläck precis där bhbandet går som skaver.) Men jag vågar inte gå utan bh bland andra människor. Jag vill inte avvika, jag vill inte att folk ska tänka att jag är en snuskig feministkärring med hängpattar som man inte vill umgås med. Jag vågar inte provocera på det sättet. Inte än….

Igår när solen sken in i vårt hus med vackert ljus fick jag lyckorus. Nyduschad, ensam hemma, på väg in till stan för att möta goda vänner kom det plötsligt över mig hur fint allt i mitt liv är. Med detta lyckorus kom också en enorm fotolusta. Jag sprang således runt i kåken och fotade allt som var vackert. Bara för det höll jag på att komma för sent in till stan sen.

En av de viktigaste målen med feminism är att kvinnan inte ska vara ett objekt. Kvinnan ska på lika villkor som mannen kunna vara subjekt. Den som agerar. Självständigt om hon vill. Den som bestämmer. Den som tar för sig. Som gör saker för sin egen skull. Som är nummer ett.   

Lilla Lovis exempelfierar den feminism som jag brinner för. Man kan vara liten, snuskig, gullig, makaber, skär, smutsig, blond, kåt, sminkad kvinna. Det ena behöver inte utesluta det andra.
     Ta till dig det du gillar och gör det till ditt. Skit i om det är kvinnligt eller manligt. Så tycker jag.
     ”Jag blir glad och gullig när jag gör som jag vill”, sjunger hon, det är skitbra

Den andra inspirerande kvinnan är Ursula Martinez, henne ser ni här. Ni MÅSTE klicka på länken annars missar ni hur man som kvinna kan spela på sin fysiska kropp utan att vara ett objekt.

Vad säger ni? Är inte det här feminism i sin bästa form?

Förutom att skratta, fåna oss, bygga pepparkakshus och sova har vi njutit av:

Idag har vi busat, skottat, skrattat, mumsat, tjafsat, lagat mat och bygg pepparkakshus. Robban var inne och jobbade en stund i stan och köpte med sig julmust hem så nu saknar vi absolut ingenting.

Den här (tillsammans med kameltån) har lett till många goda skratt under julhelgen här. Kanske inte lika kul för er, men jag kan inte låta bli att posta den. Ni har väl gjort en sån här med sällskapet ni firar jul med?! Om inte; GÖÖÖÖR´T! Man skrattar på sig.

Jag undrade om ni kunde gissa om vår tomte var en utklädd kvinna eller man. Kan ni med en liten enkel ledtråd lista ut det?

Vi skrattar mycket idag. Det är härligt.

Fast nu såg jag att Anna gissat helt rätt.

Oj vad vi njuter av varandra och av julmyset här hemma. Malin och mamma sov här inatt så vi har umgåtts hela dagen
Tomten kom förbi vilket var dagens höjdpunkt. Ville var dock skeptisk.
Klapparna är öppnade. Det var måååååånga till den minste. Vår son är bortskämd. Men vad gör väl det.
Vi har klätt jultallen (ja vi fick inte tag i nån gran), ätit gott, åkt snoracer, slagit in och öppnat paket, spelat spel, rotat i diverse chokladkartonger, eldat, gjort köttbullar, sett kallenanka, sjungit och dansat.
Jag har fått en reflexskärm med fem olika ytor, jihuu.

Vad tror ni; är tomten som besökta oss en hona eller hane? Finns det något på den här bilden som underlättar er gissning? HAHAHAHAHAHAHAHAHA

Jag har kanske mitt livs bästa julafton.
Nu ska vi ut och tända våra islyktor.
Kärlek och värme!

Min rara vän Johanna kom just med en mycket klok påmminelse som jag vill dela med mig av till så många som möjligt:

Kom ihåg att vi bestämde att julstress och julprestationsångest suger och är omodernt!

Inte sant!?
    Jag och Johanna vågar vägra julstress! Är ni med oss?