Utmaningen har gått galant. Mina läppar har varit röda från morgon till kväll. Hemma, i bilen, vid dagis och på kontoret. I början av dagen kändes det knepigt men nu så här på kvällskvisten känns det nästan ok. Nästan.

Några har undrat varför vi ska ha röda läppar. Jag kan ju bara tala för egen del och för mig handlar det om att våga göra något som jag är lite rädd för. Jag tycker det är otroligt fint med rött läppstift, men har aldrig vågat bära det själv. Tankegångarna har gått ”det är fint på andra men passar inte mig”. Vilket skit. Nu har jag vågat bära det en längre stund och således vant mig lite, och jag tycker visst det var fint på mig med.
     Kanske tycker man att det är snurrigt att hålla på att måla läpparna röda när man är feminist. Men nä. Inte direkt. Jag håller förstås med om att grundtanken om att vi kvinnor ska måla oss för att göra oss vackra att titta på är ofeministisk och dum, enligt mig. Men det utesluter inte att jag sminkar mig lite eller mycket då och då.

Varför inte börja dagen med nygräddade scones? Tänkte jag i söndags och gick upp och bakade.
     Sen storstädade vi hela huset grundligt. Skrubbade med Ajax förstås å jag står fast vid mitt ord, vansinnigt bra medel. 
     Efter det åkte vi och storhandlade. 
     Som avslutning på den snajsiga söndagen kokade vi rotfruktssoppa som blev riktig god vilket alltså innbar att jag åt NYTTIGT också.
     Jag fattar fan inte vad som hände!? Men jag tror jag ska börja dagen med att baka scones någon mer gång.

Japp, nu kör vi. Läppstiftet på hela dagen. Det rödaste röda.
     Det läskigaste hittills har varit dagislämningen. Det gick jädra snabbt idag kan jag lova. Och möjligen tittade jag ovanligt mkt i golvet. Självklart var det tre andra föräldrar där och lämnade ungar samtidigt, brukar vara max en familj annars. Fler bildbesvis kommer senare.

Vi som vågar röda läppar är:

Ozena
Mandragora
Definitely – Jennifer Borg
Rackarmorsan
Tejje
Nina Ruthström
Mari
Lady Dahmer
Tildaf
Beatrice
Hanna
Sofi
Jåi
Syster Sandra
Elin Astrid
Moa
Viola
MrsAndie
Malin
Jennipher
anouk – En Rookiemammas vardag
Stephanie
anna
Sanna
Linn
Pernilla
Sophie
Linnéa
Saramedm

Vi har nu kommit fram till den sista ämnet på listan. Festen är över, och det är dags att skicka hem gästerna så att säga. Man har ju inte direkt vana för att festa så många dagar i rad, men det har gått fint. Jag tror jag slipper baksmälla också. 
     För 30 dagar sedan startade vi igång genom att presentera oss. Sen har det rullat på och vi har skrivit om både djupa och ytliga saker om oss själva.
     Jag upplever januari som en seg månad och jag tror inte varit så flitig med bloggen om jag inte gett mig in i det här projektet. Men nu är det slut vilket också är rättså skönt. Det är alltid tillfredställande att ro saker iland.
     Jag har fått mig några tankeställare under festligheternas gång. Och jag har hittat till en del nya bloggar.

Det var jag och Julia/Alias Lilla My som drog igång kalaset. Julia som berättade om sitt förhållande till mat och att som tonåring var hon smal, ångestfylld och förvirrad. Idag är hon mullig, lycklig och lugn. Cecilia skrev få men gripande ord om samma ämne.

Fredrika delade med sig av ett ärligt inlägg om rädslor. 
     Rädslor handlade även Pernillas inlägg under tema Ångerom. Hon ångrar att hon inte sökt hjälp för sin oro och sitt katastroftänkande.

Dag 8 fick vi läsa om Emmas ögonblick hon aldrig glömmer, när sönerna föddes. 

Vi har fått ta del av en (annan) liten Wille, som föddes med hjärtfel. Men som opererades och mår kalas idag turligt nog.

Vi har fått läsa om minnesvärda födelsedagar och många giftemål. Vi fick vi se en störtskön brud som svarade ja i röda converse. 

Sätet på en bil angav Yosefin som favoritplats och postade samtidigt en härlig bild. Pysselberoende Maiden visade sin mysiga pysselvrå. Scenen var en annan favoritplats som angavs av Förvirrade morsan.

Ett av de tråkiga ämnena om vad man har i sin handväska, avslutade Malin så fyndigt med att ”mitt liv hade inte fått plats i en handväska”. Därtill förespråkar hon ryggsäck.

Då så go vänner avslutar vi den här festligheten. Jag säger tack och hej för den här gången. För vem vet, kanske bjuds det till ny fest någongång. Håll ögonen öppna! (Redan imorgon kör vi nästa utmaning: ”Röda Läppar”. Häng gärna på!)

Ju äldre jag blir ju lägre blir mina ambitioner. Jag undrar lite vart det ska sluta?

Som barn tänkte jag att jag skulle bli chef. Jag var driftig och tillverkade saker (ljus, smycken av pärlor och pasta), sålde och tjänade egna pengar till snask. Ganska mycket pengar ibland faktiskt, (500 kr på en julskyltning t.ex. 9 år gammal).
     Som tonåring/ung vuxen började jag plugga som besatt. Jag skulle ha bäst betyg i alla ämnen och jag sommarjobbade hårt. Jag hade två jobb samtidigt och t.ex. jobbade jag alla dagar i juli ett år. A L L A dagar! (Va fan levde jag inte livet för och hade lite roligt!?)
     Efter gymnasiet och två lite slappare år med ströjobb, fester och resor, studerade jag vidare till sjukgymnast. Det var hårt i början och då låg jag i, sen lugnade det ner sig och då drog även jag ner på takten. Här någonstans började jag inse att det ska ju vara roligt att leva också. Jag sänkte mina ambitioner avsevärt och insåg att jag är en bra människa även om jag inte preseterar på topp konstant. Den duktiga flickan började tagga ner.

Idag har jag en sundare inställning till prestation vilket är av godo. Däremot har jag inte så speciellt varken många eller höga ambitioner längre. Men…
     Jag vill vara en bra mamma. Bli en duktig webbdesigner och fotograf. Jag vill fortsättas utvecklas till en mer självsäker och klokare människa. Jag vill inspirera andra. Och inte minst har jag ambitionen att gå lycklig genom livet.  

Jag, 22 år med höga ambitioner (och rosa slips)!

________________________

GÄSTLISTAN:

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin
Förvirrade morsan
Madeleine
Pernilla

<—– Gårdagens tema: Det här saknar jag Bloggfesten avslutas imorgon med: Ett sista ögonblick —–>

 Jag är nöjd med Villes dagis, det är jag. Mina förväntningar var ju rätt låga därför har jag verkligen blivit positivt överraskad. Jag trodde det skulle vara stressigare/högre ljudvolym och skulle kännas värre att lämna iväg honom till främmande människor. Men jag började tycka om Villes pedagoger snabbt och jag tycker fortfarande de är bra. Dessutom trodde jag Ville skulle lära sig massor med ”skit” (=”killgrejer”) från dagis. Och visst en del har det blivit. Fast det är ju svårt att veta vad som kommer från dagis och inte. 
     Visst saknar jag genuspedagogik. Jag har inte börjat fråga så mkt kring hur de tänker, än (han har gått där i 6 mån). Så feg är jag. Vill inte vara jobbig liksom. Men jag ska.   

I aftonbladet idag kan man läsa om förskolan Egalia som har genuspedagogik som verksamhetsgrund. Där alla är kompisar. Ingen kallas flicka eller pojke. Hon och han blir ofta hen. ”Vi hemlighåller inte att det finns olika kön. Men ett barn ska inte placeras i ett fack på grund av sitt biologiska kön,” säger Gabriella Martinson, föreståndare.
     Allt är genomtänkt ur genusperspektiv. I boklådan är alla titlarna noga utvalda.  Heterofamiljsböckerna får barnen ändå överallt. Hela tiden verkar de som en motvikt till ett könssegregerat och konservativt samhälle.
     De vill inte ta bort de biologiska könen, dockorna har snippor och snoppar. Det är de sociala könen dvs könsrollerna som de arbetar med.
     Om barnen säger hon eller han, rättas de inte. Men personalen använder hen, kompis eller person.

Är det inte FANTASTISKT!? Så genomtänkt. Så smart. Där skulle jag vilja ha mitt barn. Vilken dröm. Nästan värt att flytta till Stockholm för.

I kommentarerna till artikeln kan man läsa mycket negativt om att människor blir äcklade, kallar det barnmisshandel osv vilket förstås är otroligt provocerande och ledsamt. Jag är övertygad om att dessa människor inte fattat galoppen. De är inte insatta i problematiken med könsroller. Dessutom är de helt uppenbart osäkra i vem de själva är eftersom de känner sig så hotade av att inte få manifestera sin egen könsroll genom attribut. 
    
Dessutom är det så motsägelsefullt. Barn vet ju vad de har mellan benen, de kommer när de växer upp inte tvivla på om de ska bli man eller kvinna. Men ändå måste man enligt de som är anti genuspedagogik alltså LÄRA barnen att de är kvinna eller man, placera dem i rätt fack, för att de ska veta vilket kön de tillhör. Annars kan de bli förvirrade. 
     Samtidigt som de menar att män och kvinnor är olika av naturen och så ska man låta det förbli. Som att det skulle vara naturligt att lära barnen spela könsrollerna. Äsch det går ju inte ihop. Ingen normalbegåvad kan ju på riktigt mena att det skadar att behandla pojkar och flickor lika.

Tack till Louice och Marie som uppmärksammade mig på artikeln!

Jag hade turen att bli bjuden hem till fina Fredrika igår. Hon bjöd på enastående brunch med den godast omeletten jag ätit, väl utvald brie och salami, knaprigt bacon, smakrikt kaffe, färskt bröd och räkorna jisses räkorna…. jag åt så jag dog. Nästan. (Pruttar våldsamt idag )
     Kärleken till mitt hjärta går lätt via magen. Fredrika – jag tror jag älskar dej

Hemligheten med omeletten var tydligen att blanda ägg, vatten och creme fraiche.

Efter maten åkte vi och badade på Solbergabadet (jag iklädd Fredrikas sambo Jonathans tajta badbyxor). Det fungerade faktiskt riktigt bra fastän Ville tjurade, bassängen är djup och vattnet ganska kallt. (70 kr kostade att bada för mig och Ville.)

Resten av fredagen gick vi på stan och hängde hemma hos smarta Jenny. Jennys modiga prinsessor som räddar prinsar och Ville lekte fint ihop (till närmare 22). Å jag och Jeny bara pratade och pratade och åt godis. Det var fint.

Jag tycker det är så jädra snyggt med röda läppar. På andra. Jag vill också men tycker inte riktigt att mina sträck till läppar göra sig att vara knallröda. Mycket annat i kläd- och sminkväg vågar jag mig på att båda använda och numera också att låta bli att använda, men rött läppstift är jag närmast rädd för. Rädslor är som bekant till för att motarbetas. Just därför var jag snabb att anmäla mig till denna utmaning som kör igång på måndag. Det finns nämligen flera som gillar men tycker det känns läskigt att använda rött läppstift. Utmaningen går ut på att använda rött läppstift en hel dag.

Jag var tvungen att prova häromdagen för att se vad jag ger mig in på.

Häng på! Måla läpparna röda. Fota och posta i er blogg alternativt maila mig korten så postar jag dem här i min blogg.

Vi som vågar är:

Ozena

Mandragora

Definitely – Jennifer Borg

Rackarmorsan

Tejje

Nina Ruthström

Mari

Lady Dahmer

Tildaf

Beatrice

Sanna

Clayman*

Det är egentligen bara en sak som jag dagligen tänker på att jag saknar och det är umgänge med människor som sympatierar med mina åsikter. Jag vill ha kompisar som är feminister helt enkelt. Som klär sina söner i rosa. Som liksom jag retar upp sig på orättvisorna mellan könen och som brinner för genusfrågor.

Jag har Emma som är fenomenal på genustänk.  Och nu på senaste tiden har jag fått min kvot tillfredställd genom Maja och Jenny. Det är jättekul!

Jag var på en date med Lady Dahmer, Bambi och Apan en gång i Stockholm. Det var så jäkla kul och jag hade önskat jag kunde fortsätta att hänga med dem. Men de bor där och jag bor här… Jag trivs på Gotland men ibland är det störande att vara omringad av hav.

Jag saknar också syster, Lotta och andra vänner som bor för långt bort.
Jag saknar sommaren nått grymt just nu.
Och jag saknar känslan av att vara stark i kroppen.  

________________________

GÄSTLISTAN:

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin
Förvirrade morsan
Madeleine
Pernilla

<—– Gårdagens tema: Min favoritplats Bloggfesten fortsätter imorgon med: Mina ambitioner —–>

Ville har alltså sovit hos mommo inatt och det gick jättebra. Han verkar mogen för att sova borta nu min son, det är stort. :D 
     Jag har haft en lugn skön morgon i ett tyst hus. Det slår mig alltid hur tomt och tråkigt mitt liv måste varit innan Ville. Nu är det ju njutbart med lugna ensamma stunder ibland, men då när de var så många…? 

Dags att åka in och hämta honom och sen drar vi vidare till Fredrika där vi ska få brunch Det här kommer bli en bra dag det känner jag på mig.

Fredrika ska få en liten present inslaget i mitt finaste papper.

Igår var vi hos mommo efter dagis och jobb. Ville var först sur och motig i närmare en timme (jädra bestämda unge) sen släppte det och då hade vi hur mysigt som helst. Han klättrade på mommo medan jag badade turkost lääääänge. Vi fikade på hemgjorde semlor och åt stark sushi som fick det att svida gött i näsan. När vi skulle åka hem deklarerade Ville att han ville vara kvar. Så blev det! Konstig känsla att åka hem utan lilla korven. Men skönt också.

Borta bra men HEMMA BÄST!

________________________

GÄSTLISTAN:

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin
Förvirrade morsan
Madeleine
Pernilla

<—– Gårdagens tema: Mina rädslor Bloggfesten fortsätter imorgon med: Det här saknar jag —–>

Perfekt gå-bort-present- Vem vill inte ha rosa drömmar på burk liksom!? Receptet hittar ni >>här<<

Igårkväll, efter att jag suttit i telefonkö i 45 min (morr) fick jag komma fram för att säga upp vårt avtal för boxen. From 1/7 då vårt avtal går ut blir det endast kanal 1,2 och 4 här hemma. Känns bra!

Vi sparar 2500 kr på detta per år. Varför betala för nått som är skit?! För så ser jag på nästan allt som går på kanal 3 och 5. (Övriga kanaler vet jag inte ens vilka de är.) Tidigare såg jag någon film då och då, men har lagt ner det pga reklamen. Pallar inte lägga 45 min per film på reklam.
     Jag har aldrig sett ett enda avsnitt av Greys Anatomy, House, Prison Breake, How I met your mother, Biggest Loser, Buffy vampyren, Sopranos, Ugly Betty eller Six Feet Under. Jag gillar inte Desperate Housewives, Top Model, The O.C, Du är vad du äter eller CSI,  Inte ens Lost föll mig på läppen efter någon säsong. Det enda jag kan komma på som jag brukade se är Roomservice.

Det känns tillfredställande att inte sponsra dessa kanaler som jag stört mig på så länge med mer pengar. De får inte en spänn till av mig! (Men sen när Ville blir så stor att han hotar med att flytta hemifrån om vi inte låter honom hänga med i serierna som klasskamraterna talar om, då kanske vi tar upp det igen. Fast egentligen - det finns ju internet. Äsch vi får se.)

När jag väl ska se något på tv så är det programmen på 1:an som lockar mest. Men det blir en hel del strötittande på 4:an också. Jag behöver bara en kanal med tjafs, 4:an fyller min kvot gott och väl.

Hej då Robert! Jag kommer sannolikt inte sakna dig.

Mina rädslor:

1. Död.
2. Sjukdom som leder till död. 

Att beskriva den kvävande rädsla jag har inför döden är svårt. Bäst gör jag det nog genom att inte slösa med orden. 

.

.

.

Sen är jag rädd för att Ville inte ska bli lycklig. Att de val jag/vi gör nu visar sig vara fel. Att jag misslyckas med det som är min högsta önskan och mitt mål: att jag gjort mitt bästa för att Ville ska bli en människa som älskar livet. 

Se hur det gick för Michael….

________________________

GÄSTLISTAN:

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin
Förvirrade morsan
Madeleine
Pernilla

<—– Gårdagens tema: En första Bloggfesten fortsätter imorgon med: Min favoritplats —–>