Det andra könet av Simone de Beauvoir

Betyg: 3/5

Denna kultförklarade klassiker har väckt gensvar bland kvinnor över hela världen i decennier och är än idag lika aktuell som när den kom ut 1949. Boken som handlar om kvinnans frigörelse är en ständig inspirationskälla för den moderna feminismen och för alla som reflekterar över frågor om kön och könsskillnader.

Det andra könet handlar om kvinnans olika roller, hennes utveckling, kvinnoförtrycket, och vad det innebär att vara kvinna. Ur ett historiskt perspektiv förklarar de Beauvoir hur kvinnans roll som ”den Andre” skapats och återskapats genom tiderna och mycket av ojämlikheten och könsrollerna som beskrivs hänger tyvärr kvar än idag.

Jag som älskar feministisk litteratur var ju förstås tvungen att läsa den här boken. Men jädrar va trögt det varit. Jag började i september, har läst lite andra böcker emellan faktiskt. Boken är en mastig jäkel på 460 ganska sega sidor och det är ändå den förkortade versionen. Den ÄR intressant och den innehåller oerhört mycket klokskap. Men den är inte rolig.

Man föds inte till kvinna, man blir det!

Känt citat ur boken som också utgör själva grundstommen och poängen. Hon tror, precis som jag, att det är miljön som är den avgörande faktorn på vilken sorts person vi blir. Allt det som mannen kan och gör skulle också kvinnan klara om hon fått chansen.

Simone de Beauvoir menar att det är skit att vara född med snippa. Att åtminstone kvinnorna som levde då och tidigare dragit en nitlott. På ett oerhört noggrant och ingående sätt deklarerar hon för alla nackdelar och disfavörer det innebär att vara kvinna. Jag blir bekymrad och periodvis lite äcklad av hur hon framställer kvinnan, som en inkompetent narcissistisk varelse. Dock påminner hon tack och lov läsaren om varför kvinnan inte är en komplett människa utan ”den andra”, på sida 445 skriver hon så här:

”Då måste vi än en gång upprepa att ingenting är naturligt i det mänskliga kollektivet och bl.a. kvinnan är en av civilisationen formad produkt. Allt ifrån första början har andra ingripit i hennes levnadsöde. Hade den verksamheten fått en annan tyngdpunkt hade också resultatet blivit ett annat. Kvinnan styrs inte av hormoner och inte heller av mystiska instinkter utan av det sätt på vilket hon uppfattar sig själv, sin kropp och sitt förhållande till världen genom andras medvetandet. Den klyfta som skiljer tonårsflickan från tonårspojken har skapats avsiktligt redan i deras späda barndom, senare kan man inte hindra kvinnan att bli det hon gjorts till och hon kommer alltid att släpa på sitt förflutna.”

Boken är komplex och behandlar egentligen alla detaljer man kan tänka sig och några till, gällande kvinnors liv och leverne både historisk och som det var att vara kvinna då 1949 från vaggan till graven. Jag har blivit en klokare människa av att läsa den här boken, därför får den en stark trea. Jag kan inte ge den högre just för att den är så trögläst.

Avslutningsvis vill jag citera ett stycke om abort som naturligtvis inte var lagligt i Frankrike då (det blev lagligt i Sverige 1975):

I städerna hjälper kvinnorna varandra. /…./Den gravida kvinnan ber en väninna hjälp sig eller utför ingreppet själv. Dessa tillfällighetskirurger är mestadels föga kompetenta och det är lätt hänt att de sticker med metalltenen och strumpstickan alldeles fel. En läkare berättade för mig att en okunnig köksa som ville spruta in ättika i livmodern istället sprutade in den i urinblåsan, vilket medförde olidliga smärtor. Dessa brutalt igångsatta och illa skötta missfall är ofta smärtsammare än normal förlossning och återföljs ofta av nervösa besvär, ibland gränsande till epileptiska anfall, eller svåra invärtes sjukdomar, ibland blödningar med dödlig utgång.
/…./Ett vanligt botemedel av att dricka koncentrerad såpalösning och sedan springa i en kvart. Med sådana metoder blev man oftast av med barnet genom att ha ihjäl modern. Jag hörde talas om en kontorsflicka som låg i fyra dagar på sitt rum, badande i blod, utan att vare sig äta eller dricka, för hon vågade inte kalla på någon. Det är svårt att föreställa sig en hemskare övergivenhet än då dödsångesten är förenad med skräck för brottet och skammen.

Jag och Ville har provat att baka cake pops (klubbor av kaka). Jättegoda men makalöst svårt att få snygga. Inspirationen fick jag från fina Bambi som bakar massor av roliga kakor.

Så här gjorde jag:

1. Jag började med att baka en kaka i stil med sockerkaka med choklad:

100 g smält smör
1 dl (60 g) vetemjöl
1 dl (45 g) kakao
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
3 ägg
2 dl strösocker
1 dl mjölk
Smör och ströbröd till formen

Vispade ihop och gräddade i nedre delen av ugnen i 175 grader i ca 35 minuter.

2. Efter att kakan svalnat delade jag den i två delar och sedan smulade jag ner de två delarna i två skålar. I den ena skålen tillsatte jag 1,5 dl jordnötssmör och mosade ihop med gaffel till en smet. Den andra kakmassan mosade jag ihop med ca 1 dl Nutella.

3. Sedan formade jag smeten till bollar och ställde i kylen. Mina behövde stå över flera timmar innan de var kalla och styva nog att fastna på pinnarna. Jag använde grillpinnar.

4. Smälte sedan ljus och mörk choklad i två olika vattenbad och doppade klubborna. Färgade den vita chokladen med karamellfärg. Jag hällde även strössel på mina cake pops. Sedan fick de stelna i kylskåp.

Rolig kaka för barn. De med jordnötssmör blev godast.

Penetrering av Unni Drougge är en uppkäftig magstark feministisk satir som får

betyg: 5/5

Den handlar om den analyserande konstnären Maximilian som är negativ till det mesta och de flesta (dock med bra motiveringar). Han planerar sitt livs konstverk och vi får följa honom och hans tankar hela vägen.

Jag älskar ordkonstnären Unni Drougges sätt att skriva. Hon imponerar på mig med sina ordval och liknelser. I den här boken lyckas hon också äckla mig ordentligt, Penetrering är inget för ”känsliga” personer.

Boken är ett brutalt inlägg i vår tids jämställdhetsdebatt. Pricksäker och helt orädd löper författaren hela linan ut. Hon för fram diskussionsstoff som tidigare nötts och blötts, men nu på ett nytt sätt.

Jag kände verkligen WOW när jag läste boken. Det är så smart. Från första till sista ordet känns den genomtänkt.

Som titeln avslöjar handlar det om sex och kön och om att hålla sig inom normen. Om att knulla eller knullas. Drougge fångar vår tids stora skavsår; mediakarusellen och sexualiseringshysterin. Via den dryge osympatiske analyserande huvudpersonen Maximilian får författaren fram sina samhällskritiska synpunkter som jag sympatiserar med.

Jag som läst några fler böcker av Unni Drougge känner igen den svidande kritiken hon ger åt både kvinnor och män fångade i könsrollerna. Männen då de förtrycker och kvinnorna som inte tar sig ur offerrollen vilket även gäller henne själv. (Hon var tillsammans med en man som misshandlade henne, och detta samtidigt som hon föreläste för andra kvinnor att man måste lämna den man som slår. Säger en hel del om hur svårt det är….)

Unni Drougges personliga upplevelse av att vara snärjd i sitt eget kön drev henne att skriva boken. Hon vill få oss att förstå att ingen man kan ge en kvinna självrespekt hon själv inte har.  En kvinna som själv går med på att bli nedtryckt uppnår inte jämställdhet. Det tycker jag hon lyckas få fram via Maximilians tankegångar.
Man kan läsa mer om hennes egna tankar kring boken på hennes hemsida.

Jag uppskattar boken för att den är fängslande, intressant och annorlunda samtidigt som den har ett bra och tydligt budskap. Den är tunn vilket nog är bra då den är oerhört negativ, åtminstone första halvan av den. Egentligen skulle jag vilja läsa den igen nu när jag vet slutet. Så bra är den, tycker jag.

Men vad tycker ni mina kära bokcirkelvänner?  Rockabillan, Anna Kaagaard Kristensen, Elin, Cissi, Emma, a-k, Frida, Sigrid, Mari, Tess, Daniel, Tildaf, sara?, Linda, Malin, Lairama, Sofie, Visselpaj, Hallontuva, & Eva Låt höra era åsikter och tankar nu. Let´s start the bokcirkel!

Idag har vi varit ute i trädgården en god stund. Underbart väder!
Robban klippte ner lavendeln och jag samlade ihop kvistarna och la dem i ett örngott. De luktar fortfarande SÅ gott så det känns synd att slänga. Jag har små lavendelpåsar överallt i garderober, linneskåp, på toaletten, vid handdukarna och vid blöjpapperskorgen. Lavendel är nog en av mina favoritdofter.
Vi åt en lättare lunch utomhus också; mackor, ägg, gurkstavar och varm choklad. Jag blir så himla glad av att vara ute i solen.  Och av att äta ägg med randig kaviar.

Min snygga unge!

Jag fick blommor av Jenny i fredags när hon och hennes barn var här. Jag gillar att få blommor. Inte minst sådana som man sätter i vatten och sen bara njuter av tills de dör. Som man slipper hålla på med liksom. Att vattna och trixa är inte min grej tyvärr. Fast en gång lyckades jag, det var med en krysantemum jag fick av en annan fin vän. Den levde några år och blommade om till och med. Den tyckte jag om. R.I.P Kryssan!

Dagen började dåligt. Jag var helt nere i morse och tog en lång gråta-ut-och-tycka-synd-om-mig-själv-dusch. Jag blev bara så jävla trött på att jag aldrig får krama och mysa med Ville i sängen (om han inte sover och inte är medveten om att det är jag som söker kontakt). På dagen är han inte pappig men på natten är mamma lika mycket värd som ett gruskorn i sängen.

Men sen ryckte jag upp mig för då var det dags för Hermans kalas med gulliga barn, hembakta kakor, paketöppning och fiskdamm. Mysigt. Efter kalaset åkte jag, Ville, Matilda och Cattis hem till Eva och åt indisk mat. Fast Ville och Matilda åt förstås bara godis.

Dagens förmiddagsfika bestod av rooiboste champagne, skorpor med smör, ost och bitter marmelad samt en kiwi.

Nog fick barnet (och mamman) som de ville alltid, det vill säga hamburgare till lunch. Vi tog en vända in på stan och Max. Köpte med oss en mysig tjocktröja till Ville (Kaxs, från KappAhl kostade 99 just nu istället för 199, svinskön och härliga färger. Tips!) och ett minidockhus. ”Jag älska docka mamma, vi betala den” sa Ville i affären.

Jag skämmer nog bort min unge, men va fan. Jag älskar ju det! Och när man är liten och sjuk kan man ju faktiskt få något kul tycker jag. Eller nått.

Bambi gjorde en intervju med sin söta Zack igår, det inspirerade mig att göra detsamma med Ville.

En något matfokuserad video som avslutades lite konstigt då jag insåg att min skyddsplast på telefonen höll på att glida av.

Förresten är det några som efterfrågat en video med mig. Det är lite utav min skräck att filma mig själv och dessutom låta er se det. Men när/om jag får prenumerant nummer 300 lovar jag att jag ska bjuda på en rulle.

Dagens bloggtips är Vuxna människor har inte hamstrar som drivs av Maria 30 år. Jag har följt henne i några månader och är helt fast. Hon är klok som fan och skitrolig. Ni måste bara kolla in hennes blogg.

Hennes profil:

Jag heter Maria och 30 år gammal. Jag har två barn, en smal treåring och en väldigt väldigt tjock ettåring. Jag har också en sambo som av någon outgrundlig anledning tycker att fotboll är roligt (jag vet, helt galet. Vem kan tycka det liksom?) och själv har jag en mer soffbunden hobby: att titta på tv. Det tog ett tag innan jag förstod att man faktiskt kan ha det som hobby, men nu har jag äntligen kommit ut ur garderoben gällande det. Jag är synnerligen förvirrad och glömsk, äter godis varje dag och tycker att dammsugning varje dag är så där viktigt.

Idag postade hon ett inlägg som fick mig dubbelvikt av garv. Läs det här!

Med hjälp av världens bästa lillstrumpa har väskproblemet löst sig. Jag har letat efter en stor snygg hållbar väska som jag ska kunna ha både pärmar, block, kamera och laptop i. Min tidigare kompanjon leopardväskan har gått sönder . Syrran tipsade mig om att gå in på VILA och där hittade jag min nya kärlek.

I morgon ska väskan och jag ner till Clarion hotell och fota butiken Lantliv i Mästerby som numera har hela sortimentet inne i stan. Ville ska för första gången vara på förskolan ända till 15:30 men det kommer säkert gå bra. Igår kväll längtade han till dagis och Elsa. Elsa och Ville går inte på samma avdelning med personalen låter dem gärna leka på varandras avdelningar vilket jag tycker är fantastiskt. Jag älskar personalen på Villes dagis. Med ökad genusmedvetenhet skulle det vara perfekt.

Det var inte igår man såg en korkmatta som den här. Den och mkt mer som tanter till matvrak och sovande matgäster ingår i paketet när man lunchar på Brinken, som jag och min
man just gjort.

Igår lördag hade vi en riktigt mysig familjedag. Vi åkte in till stan på förmiddagen och började med att gå på Fenomenalen/Fornsalen. Förutom att Ville var bajsnödig och lite bångstyrig och kallade alla för ”dumskalle”, var det riktigt mysigt. Dock måste jag säga att jag blev lite besviken på Fenomenalen som faktiskt ser nästan precis likadan ut som för 15 år sedan när jag var där senast.

Efter lunch och en promenad badade vi på Solbergabadet. Jag måste säga att det badet får onödigt mycket negativ kritik. Det är faktiskt helt ok. Efter att Ville bajsat blev han dessutom jordens gladaste kille som hoppade från kanten som en galning. Han svalde så mycket vatten att han fick ont och blev dålig i magen efteråt. Men det var det nog värt för jädrar va skoj han hade. Jag passade på att simma några längder vilket gav en skrämmande mängd mjölksyra. Man kan konstatera att jag är i förbluffande dålig form.

På kvällen åt vi tacos med Elin, Herman och Erik. En fin avslutning på en perfekt lördag.

Det blev pasta carbonara till middag. Värmeljusen är tända och det sprakar från brasan. Nu är det mys med Mer,popcorn och underbara familjemedlemmar.

Idag har vi varit vid Max, Clara och Hugo. Lekt, ätit goda bullar och pizzabuffé på stan. Det snöade på oss när vi gick hem och jag kände en innerlig och stark känsla av hat fylla mitt inre. Jag verkligen AVSKYR snö. Blötsnö inte minst. Immiga snötäckta brillor och blöta converseskor gör ingen lycka. Inte ens om skorna är rosa.

Så här ser han ut nu som nyklippt.

Ikväll blir det fredagsmys. Ville har förberett ljusbrickan med nya värmeljus så nu väntar han på mörkret så att han kan få tända. Matfrågan är tyvärr inte löst det står mellan tacos utan grönsaker (som är slut) eller … ja vaddå? Tips någon?