Hela dagen idag utspelade sig i Brissund. Först på stranden med Jenny, Maja & Patrik sen hos Anna, Elsa & Edith. Ville har varit som en liten karamell idag. Söt och härlig, som man inte får nog av. Han har lekt så fint först med Maja och sen med Elsa.

Ännu en underbar sommardag i fina vänners och familjs sällskap. Bilder måste man ta fina dagar så att man kan titta tillbaka och minnas.

Jag fotade Edith och ska göra en poster av bilderna liknande den på storasyster. Men jag måste bli bättre på att få barnen att titta in i kameran märker jag. Det är svårt. Tips?

Flickan och skulden. En bok om samhällets syn på våldtäkt. Av Katarina Wennstam.

Betyg: 4/5.

En extremt upprörande bok som gör den sunda läsaren både illamående och hatisk. Den är jobbig att läsa men ack så viktig.

Kvinnor som våldtas utsätts inte bara för ett vidrigt övergrepp av förövaren/arna, utan även av det svenska rättsväsendet. Dessa beskriver och bevisar Wennstam om och om igen i den här boken som var en av de mest omdebatterade böckerna 2003. Boken har tilldelats flera priser bl.a. Advokatsamfundets Journalistpris.

I kapitlet Kvinnan som medbrottsling skriver författaren om de regler som vi kvinnor måste följa för att annars riskerar vi få ”skylla oss själva” om vi blir våldtagna. Om man begår dumheten att släppa in en främling, gå med en man hem, bete sig provokativt eller vara passiv för länge är vi anledningen till att gärningen kom till stånd, (i dubbel bemärkelse). Katarina Wennstam har sökt i litteratur som behandlar brottsofferhantering men ännu inte hittat något som tyder på att man skuldbelägger det invalidiserade trafikoffret att det kanske var en ”dumhet” att cykla på en kraftigt traffikerad gata. Eller att förklara för ett sönderslaget rånoffer att det faktum att han gick på just den gatan, eller ens gick utanför ytterdörren just den kvällen är den dumhet ”utan vilken den brottsliga gärningen förmodligen inte kommit till stånd”.

Lösningen på problemet med våldtäkterna tycks hela tiden vara att ändra på kvinnor och begränsa kvinnors frihet, trots att det är brott som begås av män.
Som en jämförelse – de senaste åren har man sett en dramatisk ökning av ungdomasrån där offren tvingats att lämna ifrån sig sina mobiltelefoner. Orsaken till ökningen kan man se som enkel eller komplicerad. Enkelt: självklart ökar antalet mobiltelefonrån eftersom så många ungdomar idag har egen mobiltelefon. Å andra sidan har uppmärksamheten kring ungdomasrånen visat att det finns en enorm klyfta mellan de som har (överklassen) och de som inte har (underklassen).
Men ingen skulle väl få för sig att säga att det bästa sättet att minska antalet rån är att förbjuda ungdomar att ha mobiltelefoner?

Ändå är det så vi i alla år har försökt lösa problemet med våldtäkter – i vart fall i väntan på att våldtäktsmännen ska bli färre – nämligen att säga åt tjejerna, offren, att ändra på sig. Inte ha kort kjol, inte gå själv genom mörka parker, inte följa med okända män, inte kåta upp honom om man inte vill löpa hela linan ut. Inte vara för full, för sexig, för utmanande, för provocerande, för självsäker, för snygg. inte vara för mycket tjej.

Det är helt klart att våldtäkter som utförts av män på kvinnor som de lever i parförhållande med, leder till lägre straff. Men har någon frågat en kvinna som våldtagits av en f.d. pojkvän eller tre klasskompisar om det gör mindre ont i själen eller i slidan för att hon känner gärningsmännen!?

Men det finns klarsynta domslut också:

”I detta sammanghang förtjänar att påpekas, att även om en kvinna framstår som sexuellt mycket frigjord betyder inte det annat än att hennes nej har samma tyngd som varje annan kvinnas”. DB 802-00 oh 285-00, Huddinge tingsrätt.

Detta domslut handlar om Josefin som gjorde ”dumheten” att blli kär i Antonio som tillsammans med sina kompisar våldtog henne gång på gång under lång tid. Männens uppgifter om att Josefin velat ha sex med flera av dem samtidigt och att hon velat bli bunden och fasthållen har inte bedömts som trovärdiga.

Sverige är ett land som är känt för sin rättsäkerhet och det ska vi vara stolta över. I sexualbrottsmål liksom i andra brottsmål ska det vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalande är skyldif och man ska hellre fria än fälla, det är två av de viktigaste hörnstenarna i svenska lag.
I en del andra länder, bland annat England och Kanada, är bevisbördan omvänd. Där är det gärningsmannen som måste bevisa att kvinnan var med på det, att hon sa ja. Det är vad feministiskt initiativ vill se i Sverige. Jag med.

Vårt rätssväsende spelar ingen roll så länge synen på kvinnan och våldtäkt är fördomsfull och förlegad. Därför är den här boken oerhört viktig. Läs den!

WordPressdesign enligt Fröken Bellas önskemål färdig. Klicka på bilden för att se designen live.

Den blommar nu lavendeln. Jag älskar lavendel. Den härliga blålila färgen, de silvergrå bladen och förstås DOFTEN. Man kan torka blommorna och använda i socker, fotsalt, oljor, bakverk och förstås till doftpåsar.
Jag har lavendelpåsar utspridda i hela huset, i garderoberna, under kudden, bland lakan och handdukar. Dessutom har jag olja, doftljus, strykvatten och handkräm med lavendeldoft. Aningens besatt, svar ja.
Man ska visst kunna ta sticklingar så det kommer mera lavendel. Någon med erfarenhet av det?
Måste. göras. Vill. Ha. Mer.

Får inte nog av lavendel.

Första stranddagen. Glömde parasoll. VARMT! Men det iskalla glasklara vattnet svalkade skönt. Jag blir lycklig av att bada kallt. Vi åt gott på restaurangen, fikade på medhavda chokladbollar och jordgubbar. Jag läste ut min bok. Semesterkänslan på topp.

Jag älskar Lickershamn

På fredag den 1 juli kommer jag tillsammans med rara Kristina och hennes läsare börja med en fotoutmaning enligt följande:

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad (favorit i repis)
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Jag tänker att det kan vara perfekt att göra i juli när annars bloggen riskerar vara mer eller mindre död. Vi vill ha flera utmanare med oss. Vem hänger på?

Jag har blivit tipsad om att boken Momo eller kampen om tiden ska vara bra. Den kör vi i nästa bokcirkel tycker jag.

Jag har just skickat iväg en beställning till adlibris på den och några böcker till. I sommar ska jag försöka läsa mycket tänker jag mig. (Tänker jag alltid iofs.)

Jag tänker mig att vi går igenom boken måndagen den 25 juli. Jag hoppas det blir lite bättre uppslutning den här gången,s kulle vara roligt. Herta Müller var ju inte direkt någon succé.

Tack vare Nevnarien fick jag nys om appen Slowmo. Har skrattat mig själv till tårar nu en liten stund här på morgonkvisten. Hepp!

Jag vet fan den blev på fel håll. Får skärpa mig till nästa gång. Är ingen van filmare, än.

I dag har jag och Ville haft en fin och VARM heldag med familjen Persson. Förutom att svettas har vi åkt det blå tåget genom Visby, lekt i hästarnas dal samt almedalen, ätit på Joda, mumsat glass hemma hos oss och även grillat hamburgare.
Jag och Jenny försökte piska våra hjärnceller och prata lite också men det gick väl så där. Vi har så mycket intressant att prata om men det är svårt att hålla fokus med tre barn i 800 grader.
Jag och Ville rök ihop ordentligt över ingenting, men det gick över ganska snabbt. Och så fick jag soleld (på ryggen) och värmeutslag (under ena patten). Men annars, mycket fin dag.

Smutsiga, svettiga och söta barn. 29 grader i vardagsrummet.

Jag har kostat på mig en vacker tunika att smycka magen med.  Nu väntar jag bara på att få ett tillfälle att använda den.

Vit och fin med paljetter och guldbrodyr.

I dag var det dags för besök hos barnmorskan och första lyssningen på lilla hjärtat. Hjärtljuden låg runt 130 slag/min, ganska mkt lägre än Villes vill jag minnas. 

Jag hade järnvärde på 124, vikt 72, blodsocker på ca 5. Jag är alltid lite orolig för att sockret ska ligga högt så det var skönt att få veta. Mitt blodtryck låg på 140/70 så det var inget vidare bra övertryck. Jag tror att det hade att göra med att vi pratade om förlossningen strax innan. Jag får ta om det nästa gång jag ska lämna immuniseringsprov, den 12/7.

Hon mätte sf-måttet som var 23. I v. 23 under förra graviditeten var det 24 det betyder att jag alltså har MINDRE mage nu jämfört förra gången. Jag som trodde jag hade mkt större? Jag har tydligen noll koll.

Känner mig jäkligt glad över att allt var bra. Jag är som skapt för att vara gravid. Om jag får säga det själv.

Bättre sent än aldrig, här kommer inlägget om vårt midsommarfirande. För tredje året i rad höll vi till i underbara Kyllaj. Det blev precis som jag önskade; trivsamt, traditionellt och barnvänligt. Det enda jag egentligen saknade var en liten fylla. Ingen nubbe alltså men dock vänner, barn, sill, sol, färskpotatis, GRÄDDFIL (viktigt!), midsommarstång, havsluft, fiskfångst, finklädda människor, ”summarn kummar”, jordgubbstårta, bad, kärlek, blommor, bubblig sval dryck, båtfärd, stenkastning, smultron, skratt, lek, grillat, solbränd hud, godis, mygg och sen kväll. Lycka!

I år övernattade två familjer med oss vid fiskeboden, så vi kunde fortsätta att umgås dagen efter. Jättemysigt!

Junior vill att nån mer som henne är likadan
Det är dags att leta upp ett litet krokodilbarn.

För ett syskon vill Junior ha.
Det har hon bestämt idag.

Men hur lätt är det att hitta nån som passar
som inte har morrhår eller mjuka tassar

Vi har fått hem boken Junior vill ha syskon av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlkvist, som kommer ut i handeln den 22/8. Det är den tredje delen i den härliga serien om krokodilen Junior och hennes pappor girafferna Jösta och Johan.
     Jag har tidigare skrivit om de två andra böckerna ”Jösta och Johan” och ”Junior börjar förskolan” samt om Sagolikt bokförlag som jag älskar. Jag vill ha ALLA böcker därifrån till Ville.

Boken om Junior som vill ha syskon kunde knappast komma mer lägligt till vår familj. Lika stor användning som vi haft av boken om att börja på förskolan (tvåan), kommer vi säkerligen ha av den här nu.
     Ville tycker förstås det är spännande att han ska bli storebror, han frågar mycket och boken är perfekt att samtala kring.

Bilderna är färgstarka och härliga, fulla med olika djur vilket alltid är omtyckt här hos oss. Texten är charmigt skriven på rim. (Kanske kan Ville börja snappa upp det här med rim snart!?) Att man får en ljud-cd till varje giraffbok är en stor bonus. Så skönt att slippa läsa själv ibland och Skåhlberg som läser gör det så bra. Men det absolut bästa av allt är att boken visar att man måste inte följa normen. Som det mest naturliga vet vi redan att Junior har två pappor och nu när hon önskar sig ett syskon vill hon förstås ha ett som är grönt som hon själv. Men måste man verkligen se likadana ut i en familj….?

Jag rekommenderar VARMT dessa böcker till barn från 2 år och uppåt till ALLA barn. Barn som har homosexuella föräldrar eller som är adopterade kan känna igen sig, resten av barnaskaran får se att det är inget konstigt med att familjer ser olika ut.

Vaknade strax efter 5 i morse, pigg!? Gick upp (efter att chocken lagt sig), kokade upp vatten i min visseljohanna men hällde upp i tekoppen innan hon satte igång att föra oväsen. Vill inte väcka mina sovande älsklingar. Min familj.

Tänk att jag har en familj nu. Som jag älskar. Inte för att ”ha” en familj, utan för att det är just dem där två jag vill ha.
Tänk att jag har en familj nu. Som älskar mig. Inte för att jag tar hand om dem, för att jag lagar god mat eller passar upp dem på andra sätt. Utan för att de älskar mig, som jag är bara. Så fint det är.

Jag satte mig i min favoritfåölj som jag själv ropat in på aktion. (Stolt att jag vågade höja rösten och ropa ”500″ inför folksamlingen.) Funderar lite medan teet svalnar, på vem som suttit i den tidigare. På vilka tankar som tänktes då, av vem och var.

Kanske satt någon, som jag, och kände lyckan bubbla i bröstet när hon såg ut genom fönstret. På havet. På räven som nyss sprang förbi på grusvägen. På blåelden och vallmon som svajar i vinden. På barnets leksaker som är spridda på ett lekfullt vis över gräsmattan, som för övrigt är mycket vacker full med klöver och små gula blommor som jag inte kan namnet på. På gräset som är långt och fint och svajar i vinden även det.
Gotlandstunen står stadigt. Liksom jag.
Sedan jag träffade Robert, den mest kärleksfulla människa jag någonsin träffat, står jag stadigt. Svajar inte mer. Antingen är det hans trygga kloka person som har sådan god inverkan på mig eller så är det helt enkelt det att han älskar mig innerligt som gjort min kärlek till mig själv möjlig.

Så härligt klar i huvudet jag är så här dags. Minns en svunnen tid då jag var morgonpigg och njöt av tidiga morgnar.

Ser på fönsterbrädan där paradisträdet står, som min älskade mamma pysslade om senast hon var här. Där ligger albumet som bästa vännen Lotta gjort till mig. Brevid står de rosa krukorna med hjärtan på tråd som svärmor gett mig. Jag är lyckligt lottad som har så många som bryr sig om mig, tänker jag. Och mina blommor.

Fåglarna kvittrar. Bebisen sparkar och påminner mig om en spännande framtid. Teet är i perfekt temperatur nu, det smakar gott. Det är chai. Det läppjades nog inte av den, vem det nu var, som satt i den här fåtöljen tidigare. Inte heller skrev denne ett blogginlägg med ambitionen att förmedla ett lyckorus. Det är jag ganska säker på.

Fåtöljen. (Numera vriden utåt fönstren.)

Nu ger jag mig ut och går i spåret. Tröjan räcker nästan till.

Självklart Oh My God i öronen.