Dagens Bild: Ovan! Fotade Ville när han trädde pärlhalsband.
Dagens Humör: Inte så pjåkigt faktiskt. Gladare och piggare än jag varit föregående dagar den här veckan.
Dagens Borde: Göra knipövningar. (Inte gjort.)
Dagens Frisyr: Lagom rufsig. Har bara stigit upp ur sängen utan att göra något alls med håret.
Dagens Klädsel: Leggings, stor knallrosa tröja.
Dagens Planer: Har jobbat. Varit med Ville. Lagat god makaronilåda. Nattat barnet och nu dags för terassmys med man och bok.
Dagens Vill Ha: En smärtfri rumpa.
Dagens Längtan: Till lördag då vi ska träffa familjen Stenbom.
Dagens Beroende: Godis.
Dagens Tråkigaste: Att Ville periodvis är aggressiv.
Dagens Tidning: Gotlands tidningar.
Dagens låt: Barbie Girl av Loke.

Det skulle vara roligt om några av er också ville skriva denna lista. Informera mig om vem som gör det så jag kan få läsa.

Listan hittade jag hos To My Dreams.

När Ville leker med sina duplofordon så är det alltid de manliga figurerna som ska köra. I hans värld är det männen som kör och kvinnor som åker. (Detta trots att jag och Robban turas om att köra. Pyttsan för att man som förälder gör störst avtryck.) Som ni nog förstår stör detta mig. Rätt mycket faktiskt. Jag brukar byta plats på figurerna och sätta de med hankön bak med en bebis och flytta fram tjejen framför ratten. Men så fort Ville ser det säger han ”nej, mamman ska inte köra” och ändrar om igen. Självklart är alla tjejer i hans värld mammor också. Så är det ju i fablernas värld så det är inte konstigt att han tror det.

Men idag har jag löst det. För nu ligger de manliga figurerna i mitt nattduksbord, allihopa. MOHOHAHA! Han satte sig just ner på golvet här och började leka med duplot. Nu ska vi se hur han löser det här….

Uj uj uj, här redigeras det så ögona blöder. Jag fick så otroligt många fina bilder med god redgieringspotential på Johanna och Fredrik så jag kan inte riktigt sluta. Det är apkul! Men nu är jag snart klar. Då ska de 1500 bilderna brännas och skickas till sina ägare.

Klicka på bilden för att komma till min företagssida där ni kan se bilderna i större format.
Glöm inte att DU kan boka mig som bröllopsfotograf! (Bokningarna inför nästa sommar börjar trilla in redan nu.)

Vi som har haft en sådan härlig sommar med Ville. Ungen har sprudlat, pratat, skämtat, charmat, skrattat, kramats och spritt kärlek och positiv energi omkring sig. Mestadels. Sen tog sommaren slut och vad hände? Ungen är som förbytt. Han är för att använda klarspråk HELT JÄVLA OMÖJLIG. Han gnäller, krånglar, säger fula ord, muttrar, spottar, slåss och beter sig som en riktig skitunge.

Därtill är jag ur gängorna. Jag är ordentligt less på den här graviditeten och tröttheten, foglossningen, halsbrännan, sammandragningarna, klumpigheten, sömnsvårigheterna, förlossningsångesten, hemorrojdern som kommit med den. Ingen bra kombination detta (kanske finns ett visst samband mellan våra olustkänslor också). Igår blev även pappan förkyld så nu är det verkligen klackarna i taket.

Är det nått slags treårstrots detta så får vi sannerligen hoppas det är snabbt övergående. Annars vet jag inte hur vi gör. Just nu är allt helt plötsligt så förbannat jobbigt.

Och så glömde vi att köpa toapapper oxå.

Fantomsmärtor av Barbara Voors.

Betyg: ♕♕♕+ ♕♕

En bok helt nästan utan händelser. Däremot med tankar om livet. Skriven med elegans. Om intressanta personer, känslosamma män och frånvarande kvinnor. Tänkvärd.

Det här är den första boken jag läser av Barbara Voors men förmodligen inte den sista.

Den är aningens hemlighetsfull, lämnar stor möjlighet för läsaren att reflektera själv.

Huvudpersonen Alba är gravid och ska bestämma sig för om hon ska behålla barnet eller ej. Vi får följa henne under tio dagar då hon, familj och vänner reflekterar kring hennes person och liv.

Viktiga ämnen som fosterdiagnostik, graviditet och abort avverkas. Intressant. Men tyvärr inte helt passande när man är en lite halvorolig själ som själv är gravid i v. 34.

Fler som läst den?

Jag fotade bröllop igår, mellan 12 – 23. Mot slutet var jag nästan död. Men det var jättekul att lära känna och få vara med bröllopsparet och deras vänner och släktingar på deras stora dag. Bruden hade planerat allt mycket väl så det var lätt för mig att arbeta. Men va VARMT det var! Fast man ville ju inte klaga på sol en sån där dag. Dock var det smärre storm vilket gjorde reflexskärmen svårhanterlig. Dessutom var Nina som skulle hålla skärmen magsjuk, men jag fick god hjälp av andra. Hur som helst tog jag en sjuklig mängd bilder. Jag har hittills bara kollat igenom halva första minnsekortet (av tre). Här är ett litet urval:

Bröllopsbilderna tog vi vid högklint, kärleksporten, stranden och ringmuren.

”…Jag är glad, jag är smal, och jag är helt identitetsneutral. För din skull är jag tight, jag är fast, jag har tuttar av plast som två bowlingklot fäst på en planka…”

Lyssnade på p3helg nu när jag gjorde mig i ordning inför stundande bröllopsfotografering. Å så spelar de jordens låt. Ni måste lyssna. Loke har gjort om Aquas Barbie girl. Vilken jävla fin start på dagen. Tack Loke!!!

Klicka på bilden för att lyssna.

Jag får en sån härlig känsla varje gång jag får en hemsida färdig. Det har jag nu. Sen har jag svullna fötter också eftersom jag suttit stilla några timmar vid datorn.

Se sidan live!

Vill du ha hjälp med en hemsida eller bloggdesign? Anlita gärna mig!

Så har det hänt. Det som jag fasat för, och som jag hela tiden har vetat skulle komma någongång. Suck och stön. Denna morgon var stunden kommen.

Igår kväll plockade jag och Ville fram kläder som han skulle ha idag på förskolan. Ville valde själv ett par rosa strumpbyxor och en gröndrandig t-tröja. De rosa strumpbyxorna var hål i så jag propsade lite på att han skulle ta ett par andra byxor. Men han stod på sig, det var dem han ville ha. Jag sydde igen hålet.

Imorse när han fått på sig kläderna och insåg att han skulle till förskolan, började han låtsasgråta och sa att han ville inte ha dem rosa byxorna. ”Det är en dum färg det här”, sa han.

Jag försökte prata lite om det, varför han tycker så, har någon sagt det osv. Men fick inga svar. Ville inte göra någon stor sak av det heller.

Han fick självklart byta byxor och valde ett par röda prickiga istället.

Redo för förskolan utan rosa byxor.

Jag frågade på förskolan om de hört något barn som sagt något om färger. De förstod förstås precis vad jag menade, men hade inte hört något sånt nu. De brukade komma lite högre upp i åldrarna var deras erfarenhet. Och om de hörde någon som sa att vissa färger var för vissa men inte för andra så brukar de alltid prata kring detta.
Låter bra det. Jag förstår ju att som förskolepedagog kan man inte motverka allt. Om det ens är därifrån det kommer…?

Varför är då detta så viktigt, undrar kanske någon. Jo, för om man som kille inte kan ha rosa, för att det är en tjejfärg. Då innebär det att man nedvärderar det som är tjejigt och alltså ser man ner på tjejer. Och DET går jag inte med på.

En gång för alla tycker jag nu vi bojkottar det äckliga företaget Gillette Venus. På deras förbannade hemsidan kan man nu göra ett litet test för att få reda på vilken sorts gudinna man är. Fucking jävla Gillette ska alltså hjälpa mig att ta fram gudinnan i mig, har de tänkt. Lycka till!

Det börjar med att man ska fylla i vilken rengöringsrutin man har. Man får välja mellan ”levande ljus och bubelbad”, ”lång varm(?) lyxig dusch” eller en ”femminutersdusch”. Ok. Jag väljer nog en varm.

Fråga två, vad är viktigt för mig när det gäller skönhetsprodukter? Mitt alternativ att de ska lukta gott, vilket är det enda jag prioriterar, fanns inte med.

Tredje frågan lyder: Hur ofta brukar du raka dig?
1. Varje dag. Jag avskyr stubb.
2. Varannan dag.
3. Ungefär två gånger i veckan räcker för mig.
.
.
.
Inget mer. Inte en gång varannan månad, eller en gång per år. Eller hör på den här. Aldrig. Det du!

Vad tycker du är den perfekta rakningen? Ska den vara nära eller enkel eller en ”känsloupplevelse”? (Bild på kvinna som ligger i badkar med blomblad.)
En KÄNSLOUPPLEVELSE??? WHAT?

Jag undrar bara vem har gjort dessa frågor. Du borde skämmas!

Sen får jag reda på vilket som är mitt moto och vilken hyvel jag ska använda för att få det PERFEKTA resultatet som min gudinna vill ha.
Eller är det verkligen för min gudinnas skull jag ska göra detta? Är det min gudinna som kräver att jag har sexiga lena skimmerinsmorda ben? Är det för min skull som jag rakar av det skyddande håret och på så sätt ökar risken för hudcancer på mina sköra smalben? Jo, Gilette menar det. Man måste raka sig för att få en snygg sexig solbränna.
På frågan ”måste jag lägga extra tid för att raka mig på gymmet” svarar Gilette så omtänksamt att ”Självklart ska du det! Du lägger ju ner otaliga timmar på att träna mage och lår, varför inte ge dina bästa tillgångar en sexig rakning?”
I Gilettes otäcka värld tränar man tydligen bara för att vara sexig.

Ursäkta, men jag måste gå och spy lite grand.

Goda nyheter!

Barntidningen Tivoli med vänner, med ett jämställdhetstänk och utan produktplacering, (som jag skrivit om här), kommer överleva. Utgivningen återupptas i september. Med hjälp av stort engagemang från läsare har Tivoli ökat prenumerantskaran tillräckligt för en nystart. Tänk va mycket nyttigheter som kan uträttas tack vare bloggvärlden.

Om du vill bli prenumerant, klicka!

Idag hade Ville sitt treårskalas i trollskogen (en dunge/lekplats som man kan abonnera utan avgift). Det var jädra lyckat faktiskt. Tack och lov slapp vi regn. Ville hade så kul att han hann varken med att fika eller öppna presenter. (Skitbra presenter visade det sig sen.) Efter ca tre timmar åkte vi hem med en stentrött supersmutsig nöjd liten treåring. Han badade i diskhon senare.

Lilla kaptenen med blåtiran är hela tre år nu. Svårbegripligt.

Bland presenterna fanns en Spöket Laban film, den älskar Ville och jag redan. Där fanns en docka med en bebis i magen vilket var leksaken Ville valde som nummer ett ur högen sen. Kanonbra present just nu (att dockan hade skyhöga klackskor och midja som en geting försöker jag inte låtsas om). Han fick pärlor, glitter, lera, kritor och andra saker som lockar fram kreativiteten samt böcker. Tummen upp!

Idag har Ville och jag garnerat cupcakes som dårar. Vi har vispat och färgat glasyrer, strösslat, spritsat glittergél, lagt på chokladhjärtan och kristyrdjur, pyntat med godis och färgat kokos. Låt oss nu bara hoppas att de små kalasgästerna uppskattar våra verk.

Minicupcakes.

Fy fan för att vara mig idag.

Sjuk är jag. Förkyld, huvudvärk och så förbannat ont i höger skinka att jag knappat vill stödja på höger ben. Beror på foglossningen skulle jag tro.

Sovit som en påse piss för andra natten i rad. Ligger och rullar som en valross från sida till sida med sammandragningar och ont i axlarna. Ville var ledsen i natt också, hade nog mycket att bearbeta efter den födelsedagen igår.

Robban jobbar idag. Saknar honom.

Ville har också blivit snorig nu. Bara inte han är vissen i morgon när det är kalas. Fan också, trodde vi i vår familj stod över sånt som förkylningar.

Sen är jag pissförbannad också. Började morgonen med att se en VIDRIG barnfilm som inte bara var snuskigt stereotyp (med rädda tjejer i bakgrunden och modiga killar som tar för sig och hörs) utan dessutom hör jag de små äckliga snorungarna i filmen säga att tjejer kan inte ditten och tjejer kan inte datten. Stängde av snabbt som satan och den filmen rullar aldrig i min dvd igen.

Nu visslar min visseljohanna. Dags för frukost med hett te. Får försöka sparka igång den här dagen och sluta tycka synd om mig själv.

Det blir väl en dag i soffan med tv och böcker. Tur det regnar. Om vi orkar ska Ville och jag garnera cupcakes inför morgondagens kalas. Det kan bli skoj faktiskt.

Visseljohanna. Cupcakesformar. Bok. Dagens positiva ting.

Vi klippte Ville igår. Det var tredje gången nu. För varje gång det görs blir det mindre jobbigt (för MIG alltså, Ville bryr sig inte). Igår kändes det tom helt ok. Vi tog nämligen inte så mycket. Lite på luggen och på det som var slitet.

För mig är frisyren viktig för att det avgör om man ser snäll ut, det gör man i mycket hår. Söt får han också gärna vara, så otuff som möjligt så att säga. Folk säger ändå att han är tuff, fast han är söt som socker. Så den biten får han tillräckligt av. Poängen är att få en balans mellan snäll och tuff. Pojkar indoktrineras ju annars att bli tuffa. Tyvärr.

Vår söta kille.