”Charlie är helt fri att leka med precis vad hon vill, men hon väljer att gå i mina klackar och prova mammas halsband framför pappas skor och portfölj. Vi har inte uppfostrat henne så, hon har valt det själv.”

Skriver Amanda Schulman helt naivt. Men kan man verkligen kalla det fritt val om man bara får se att en av möjligheterna är riktad till en själv. Samhället, media, förskolan, släkt och vänner m.m. påverkar ju otroligt mycket.

Jag har tvärtom försökt få mitt barn att tycka om rosa och andra glada ljusa färger, för det är vad jag tycker är snyggast och trevligast. Men jag misslyckades. Han ratar sedan någon månad den färgen och vill nu bara ha blått, svart, grått och grönt. Och helst de mörka nyanserna. Han vill numera inte ens dricka ur en rosa mugg.

Och kom nu inte och påstå att det här är genetiskt eller nått stenåldersarv. Ville har upp till tre års ålder ofta valt rosa själv. Men nu har han blivit mer medveten. Han ser vad de andra pojkarna på filmen, i boken, på förskolan och lekplatsen bär och så vill han härma. Han vet att han är kille. Han vill se ut och bete sig som andra killar. Han vet nu att rosa är för tjejer.

Jag tycker inte man kan kalla det för fritt val.

Ja det här är ”bara” färger. Men sen fungerar det ju naturligtvis på samma sätt med utveckling av personlighetsdrag, val av leksaker och alla andra val….

Jag fick tips om en rolig app som heter AniMatch till iPhone (tack Cilla). Det är ett memoryspel med djur som låter när man vänder på brickorna. Appen kostar 7 kr. Ville älskar den. Jättebra att ha dels när man behöver ha lite underhållning och dessutom tränar han både minne, finmotorik och datorvana iPhonevana.

Ville klarar att  få fram alla par på ungefär tre minuter.

Och så vill jag dela med mig av ett iPhone-tips till, som jag själv lärde mig först igår. Om man vill printscreena skärmen (ta en bild av det som finns på skärmen vid ett tillfälle) trycker man på runda knappen samt on/off knappen samtidigt. Visste ni det?

Har ni några iPhone-tips ni vill dela med er av? Någon rolig eller bra app till barn kanske?

Tack för alla rara kommentarer och det stöd ni gav mig efter mitt inlägg om att jag kommer att bli igångsatt. Idag känns det lite bättre.

Jag blev ju alltså igångsatt i v. 40+0 förra gången med bardkateter, hinnhåltagning och dropp. Jag hade smärta i ungefär sju timmar sen kom han ut, utan instrumentell hjälp. Alla sa att det gick bra, men jag tyckte det var en överjävlig vidrig upplevelse. Med en underbar utgång förstås. När Ville var ute fick jag ett enormt lyckorus. Jag hade inga svårigheter att ta till mig honom, ingen babyblues, men jag tyckte fortfarande det var hemskt att ha så ont i 1. snippan 2. arslet 3. brösten.

Hur som helst. Nu får jag fokusera på det positiva. Jag har nu fått en tid på måndag kl 8. Då ska jag undersökas och beroende på hur uppmjukad livmodertappen är sättas igång med antingen gel eller kateter. Det kan alltså bli bebis på måndag, tisdag eller onsdag. Jag slipper gå över tiden och kan inom kort få bli av med den här onda, svullna, tunga, trötta kroppen med halsbränna.

Men fy fan vad rädd jag är.

Tyvärr saknar jag både ork och inspiration till att fota nu. För att peppa mig lite har jag gått igenom mina favoritbilder. Passade på att uppdatera bilderna i i bildpselet som jag har i min meny här till vänster också.

Några av mina favoritbilder.

Att springa av Maria Sveland.

Betyg: ♕♕♕♕♕

Vilken fantastisk bok! Snälla nån vad jag har gråtit. Den är så fin med vackra beskrivningar av kärleken vänner emellan och samtidigt så oerhört ful och obehaglig.

Maria Sveland har tidigare skrivit boken Bitterfittan som visserligen var bra budskap i. Det här är dock en helt annan sorts bok med ett mycket större skönlitterärt värde. Den här är svår att lägga ifrån sig.

Att springa är en berättelse om det magiska gränslandet mellan barndomen och vuxenvärlden. Om vuxna som sviker, och om hemligheter som man inte ens kan dela med sin bästa vän.

Det handlar om tolvåriga Emma och Julia. Julia lever i en traditionell kärnfamilj med mamma, pappa och lillebror. Emma med sin ensamstående mamma, den bohemiska och rödvinspimplande Annika. Julia är tyst och blyg, Emma högljudd och ständigt pladdrande. Ändå blir de bästa vänner.
De sista dagarna på sommarlovet, då staden dignar under en värmebölja, dyker det plötsligt upp en man på stigen i skogen där Emma och Julia har sitt tillhåll. En man med rabarbersvaj som både lockar och skrämmer. Hans uppdykande blir startskottet för en rad händelser som för alltid förändrar dem.

Jag älskar Maria Svedlands språkbruk, trots att det inte utmanar mig. Det är i perioder vackert, det flyter skönt och innhåller lagom mycket beskrivningar och liknelser. Som läsare får man tänka lite själv, utan att behöva sitta som ett frågetecken.
Att hon är feminist råder inget tvivel om. Hon kastar, även i den här boken, ljus på de strukturer som försvårar för kvinnor i samhället.

Trots att jag blev lite besviken på slutet rekommenderar jag den här boken med varm hand och tårfylld kind. LÄS!

Faaaaaaaaan känner jag nu. Tårarna rinner. Jag som ville få föda ”normalt” den här gången. Jag hoppades verkligen på det och dumt nog trodde jag på det också.
Men nu får jag nog sluta hoppas. Har just pratat i telefonen med en av immuniseringsspecialisterna på Huddinge att vid en andra graviditet och med titervärde på 16, som jag har (eller hade vid förra us, de hade inte sett röken av mitt senaste prov som jag tog i torsdags?) så vill man sätta igång förlossningen minst en vecka tidigare. Hon föreslog i v. 38-39.

Risken att antikropparna ska öka är större den här gången då jag fött ett immuniserat barn tidigare, dessutom ökar risken för varje dag barnet är i magen. Och det ökar mer när barnet är fullgånget. Hon berättade att man kan inte veta huruvida barnet mår dåligt av antikropparna jag har eller ej, men att man tar det säkra före det osäkra. När hon hörde att jag blev mycket ledsen berättade hon att man kan diskutera om man ska tänja på säkerhetsmarginalen. Men när jag kommit till sans så känner jag förstås att jag vill absolut inte ta några risker och gå emot deras råd.

Tyvärr känns det föga troligt att min kropp tänker sätta igång förlossningen av sig själv innan v. 39. Det är redan i nästa vecka!!! Är i 37+2 idag. Men jag önskar förstås att den ska det. Åååå va jag önskar det.

Å ena sidan är det ju bra det här för jag mår ju verkligen inget vidare nu. Trött, ont, sur, sover illa, svullen och jävlig. Jag är riktigt less på den här graviditeten och det är nog Robban och Ville också. Men å andra sidan säger de att det gör mer ont att bli igångsatt och det är just smärtan jag är rädd för.

Doktorn försökte peppa mig och sa att jag är riktigt bra på att föda barn, då jag på sju timmar som förstföderska och helt omogen kunde föda fram Ville. Å det är ju bra, javisst. Men smärtan. Herregud smärtan. Den var ju för fan utom denna världen. Och inga pauser. Fy fan.

Blä. Ångest nu.

På vår bröllopsfest 2006, fick jag och Robban en låst låda med en flaska vin. Alla gäster uppmanades skriva en hälsning till oss på små lappar som de sedan skulle putta ner i ett litet hål i lådan. Nu när vi firade femårig bröllopsdag skulle vi öppna den och läsa lapparna. Vinet fick vi spara till ett senare tillfälle.

Va kul det var att läsa! Flera skrev om hur de trodde vi skulle ha det fem år fram i tiden. Många gissade på att vi skulle ha två barn, flera stycken trodde vi skulle ha två pojkar och hus i Lummeunda. Andra var uppenbart överförfriskade och sentimentala och öste kärleksförklaringar till oss. Så sött. Jag tror att det man gör och säger på fyllan är det man verkligen vill göra/säga.

På en av lapparna stod:

Den 30 september 06, nere i Rayens hus,
hördes ett jäkla partybrus.
Kom det från Robbans och Ninas lyckorus,
eller var det Sjögrens dunkla sus?
God mat och dricka,
Aron har redan fyllehicka.
Grattis till er båda,
vi ska försöka hålla låda.

På en annan:

Hej Robban ”flundra” och Nina ”kanin”!
Fem år har gått och förmodligen har ni nu två barn som heter Kevin och Patrik. De finaste namn som finns, eller?
Vi ses på piren!

Ville ”läste” på lapparna: ”Sjörövarfabben älskar dig Ville Alfred Ruthström”. HAHAHAHAHA

Tack för en jätterolig långlivad present Åsa, Nilla, Micaela och Anna-Karin. 

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Jag mår bättre igen. Har druckit Blutsaft i fyra dagar och vilket förbättrat järnvärdet lite. Jag känner mig piggare. Har ökat på tablettdosen Gaviscon till 2 tabletter innan sänggående och har faktiskt sovit riktigt bra de två senaste nätterna, dock med halsbränna. Måste upp och kissa förstås, minst tre gånger. Kunnat gå kortare sträckor vid några tillfällen utan ökade besvär av foglossning.
Har sammandragningar ofta och förvärkar ibland.

Nu är det nog dags att packa ”förlossningsväskan”. Ska göra det idag tror jag.

Det femte barnet av Doris Lessing.

Betyg: ♕♕♕♕+ ♕

Det här är första boken jag läst av nobelpristagaren Doris Lessing (2007), men inte den sista. Till skillnad från andra nobelpristagare jag läst är det här begripligt och lättläst. Den här boken om det femte barnet är en otroligt spännande historia som jag läste från pärm till pärm på en och samma dag.

Den handlar om Harriet och David som lever i en idyll. Harriet föder barn efter barn och deras stora viktorianska hus genljuder av skratt, doftar av hembakat bröd och är fyllt av liv och glada barnröster.
Så väntar Harriet deras femte barn. Det är inget lyckligt havandeskap som de fyra tidigare. Och det är en mörk, ödesdiger kraft som kommer in i familjen när Ben föds. Från det ögonblicket kan allt hända och det som händer innebär oerhörda förändringar för dem alla.

Det här en riktigt kuslig berättelse som kryper under skinnet utan att innehålla alltför många makabra beskrivningar. På ett skickligt sätt lyckas författaren skapa den otäcka känslan, som dröjer sig kvar. Jag ska inom kort se till att låna fortsättningen om Ben ”Ben, ute i världen”.

Jag tolkar det som att författaren vill ha fram att ”den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”. Någon annan som läst och tolkat den?

Jag märker ju att intresset för min bokcirkel är måttligt, milt sagt. Men jag cirklar vidare ändå och hoppas att fler vill vara med mig igen. Det är ett jättebra sätt att få läsningen att bli av.

Kloka Fröken Bella visar sin bokhylla idag och uppmanar oss att göra detsamma. Så här ser min ut:

Den står i vardagsrummet, är 3 x 3 m av märke Bestå från IKEA. Den öppna delen är fylld med böcker, spel, fotoalbum och lådor med pysselprylar. Bilderna här ovan är egentligen från mars 2010, men hyllan ser ganska likadan ut idag förutom att den fylld med ännu flera böcker.

Jag har mina kära böcker indelade i kategorier. Hyllplanet med feminism/genus/kvinnohistoria är det som bågnar mest. För mig är böcker källan till glädje, lugn, underhållning, visdom och stolthet. Dessutom är de vackra att titta på och inreda med. Jag fullkomligt Ä L S K A R böcker.

Hur ser din bokhylla ut?

När Ville och Robban målade häromdagen gjorde Ville sin första huvudfoting. Och jag bara älskar den. Inte för att det är MITT begåvade barn som gjort den, nej nej, utan för att det är helt enkelt ett fantastiskt stycke konst.

Första huvudfotingen, eller ”en tant som bajsat på sig” enligt Ville själv.

Idag har jag handlat en ram till konstverket - den ska upp på väggen.

Så sitter vi och talar om att Ville aldrig är sjuk, när han kryper ihop i min famn i soffan och ber om att få en filt på sig. ”Jag har nog inte sovit gott inatt tror jag”, sa han sen somnade han. Vi tar tempen, 39 grader. Jahapp!

Liten sjukling sover på kökssoffan.

Jag vaknade på fel sida i morse. Sov för jävla illa i natt, pga halsbränna och huvudvärk. Satt uppe mellan 3-5 och läste. Gaviscon som hjälpt jättebra tidigare verkar nu plötsligt inte alls ha samma effekt. Vid frukosten var jag ett åskmoln.
Tog mig ett bad senare och då blev jag både piggare och gladare. Sen lagade vi god lunch tillsammans hela familjen och efter det orkade jag tom med en promenad ner till stranden. Det gjorde ont i fogarna, jag fick förvärkar och sammandragningar som bara den, men det gick. Ville somnade gott i kärran på vägen hem så nu ska jag passa på att lägga mig i sängen och vila en stund jag med.

Underbart att vara utomhus en solig dag som denna.

F-ordet mot en ny feminism. Redaktör Petra Östergren. Från 2008.

Betyg: ♕♕♕ ♕♕

En bok med samlade texter av ett tiotal mer eller mindre provokativa skribenter som alla har intresse för feminism gemensamt. Men i den här boken får vi läsa allt från nya synvinklar.

Det börjar med Anna Svensson som berättar om hur det är att bli våldtagen, och att det enligt henne inte alls är det värsta som kan hända en kvinna. Några kapitel in i boken kan vi läsa om Lars Gårdfeldt som vittnar om hur det är att vara man och offer. Anna Ekelund tycker att man borde ifrågasätta de som väljer att göra abort. Susanne Dodillet avhandlar ämnet prostitution och menar att den svenska sexköpslagen medverkar till att förtrycka kvinnor. Don Kulik skriver om djurporr. Susanne Wigorts framför det fina med polygami. Madelaine Levy försöker höja statusen i modebranschen och Maria Niemi lovordar de feminina attributen. Inti Chavez vidhåller att den moderna mannen är en ny sorts könsroll av ondo och Boris Benulic delger sina tankar om machosex och är säker på att det är aggressiva machomän med stora muskler som kvinnor verkligen vill ha. Mot slutet  kan vi förkovra oss i Jonah Nylunds erfarenheter kring strap on-dildos och huruvida penetrering är ett utövande av makt. Sista kapitlet handlar om en kvinna som blir en man.

Många intressanta texter som får mig att tänka i nya banor. Men jag får en känsla av att vissa av skrifterna finns med bara för att provocera. Texten om djurporr t.ex. känns inte speciellt givande.

Den är ganska jobbig att läsa F-ordet här för det blir tydligt hur komplexa och svåra dessa frågor är. För att nå jämlikhet är det inte bara att sudda ut könsrollerna. Att myntet har flera sidor blir tydligt.

Boken som helhet är läsvärd men ingen sensation. För dig som läst många andra böcker om feminism rekommenderar jag den här. Men den är ingenting för dig som nyligen börjat intressera dig för feminism.

Vi såg den på vår femårsdag, då vi firade träbröllop. Låter ungefär lika romantiskt som filmen, dvs inte alls. Bra var den dock, nästan lika bra som ettan.

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

Hemsk, obehaglig och spännande. Stormare är riktigt bra. Se den!