Idag har känslorna hos känslomänniskan Nina Ruthström pendlat mellan toppen och botten.

Botten när jag vaknade i morse efter att ha sovit som en påse piss i natt. Var helt yr i skallen som dessutom värkte hela morgonen. Märta somnar ju inte efter hon har käkat. Grrrrr.

Toppen när jag insåg att jag fått 300 prenumeranter. Tack!

Botten när Märta satte igång att skrika när jag var mitt i frukosten. Hatar att äta när hon skriker. Fick svid i magen sen bara för det.

Toppen när jag hämtade Ville min solstråle från förskolan. Han hade gjort ett färgglatt halsband till mig som han var så härligt stolt över.

Botten när vi kom hem och Ville knycklade ihop och kastade sin macka i ilska över att jag hade lagt på den prickiga korven vilket han visst skulle göra själv. Och att jag gick igång på detta och blev superarg.

Toppen för att jag har världens bästa mamma som alltid tar emot mig med öppna armar och låter mig prata ut när jag är ledsen.

Botten för huvudvärken som kommer efter all gråt. Och insikten om att jag just nu egentligen vill säga upp mig från mamma-rollen.

Toppen när jag och Ville bad varandra om ursäkt för att vi båda skrikit åt varandra. Och toppen var det när vi sedan låg i sängen, och jag berättade historien om grodorna Kerstin och Rut som fick honom att skratta sitt härliga skratt. Lyckokänslor rusade sen genom kroppen när jag senare låg och tittade på min sovande vackre son.

Mer toppen när jag insåg att ikväll är det bra tv och att vi har skumtomtar.

300 följare! (Ja den utlovade filmen kommer…nog)

Blonde av Joyce Carol Oates.

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

Så har jag läst ut den 862 sidor långa boken om Marilyn Monroes liv. Den är inte självbiografisk, utan en roman. En gripande, annorlunda sådan. Lite onödigt lång ändå, men fullständigt läsvärd.

Berättelsen om Norma Jean Baker, som hon egentligen hette, och hennes liv som dotter till en psykiskt sjuk mamma, som en intelligent kontnärssjäl med dålig självkänsla, som olyckligt kär och kuvad fru flera gånger om, som missbrukare, som älskare till maktgalna män, som sexsymbol, som den amerikanska drömmen och PRODUKTEN Marilyn Monroe är en ledsam historia. Hon skulle vara den smått korkade, sexiga och alltid glada kvinnan, som fick allt svårare att hålla isär sitt ”riktiga” jag och produkten Marilyn. Omringad av grisiga män som utnyttjade henne.

Oats är en enastående författare som skildrar detta människoporträtt alldeles magiskt. Jag undrar om det här inte är hennes bästa alster. Jag tycker det är modigt av en författare att skriva en sådan lång bok. Jag som inte ens varit speciellt intresserad av Monroe innan gav mig in i den aningens motvilligt och som vanligt med Oats böcker, tog det närmare 100 sidor innan jag kom in i den. Men sen var jag fast.
Oats berätterteknink är grym. Den här berättelsen är, utan att det blir det minsta konstigt, skildrad ur flera perspektiv: dagboksanteckningar, dikter, monologer, minnesfragment etc. vilket ger en mångfasetterad bild av huvudpersonen.

Nu vill jag veta mer om denna blonda skådespelerska. Jag vill se en film med henne och jag vill läsa boken Fragment (samlade texter om och av henne).

Jag har sorterat lite bland mina inlägg och tagit bort de kategorier jag inte använder speciellt ofta. Kategorierna fototips, redigering och pyssel förs nu samman till en ny kategori: KREATIVT.

Det tyvärr blir inte så många inlägg om foto och redigering för jag tycker helt enkelt inte att det är speciellt roligt att göra inlägg om detta. Det är dessutom tidskrävande vilket inte passar i mitt liv nu. Kanske kommer det senare. Men om det är det något specifikt ni funderar på är ni självklart välkomna att fråga.

Pyssel samt info om hur jag redigerar och fotar finns numera under nya kategorin KREATIVT.

Nu är det dags att ungen lär sig hänga upp sina kläder. Och man behöver ju inte sparka av sig skorna så det kommer sand i hela hallen heller, som vi brukar säga.
Vi inledde projektet med att sätta upp två snygga krokar i hallen – en till Ville och en till Märta (så småningom).

Krokarna kommer från House doctor.

Jag är så sjukt jävla aptrött nu alltså. Fysiskt, förstås eftersom vi sover halvtaskigt och inatt riktigt illa pga Berit, men framförallt psykiskt. JAG HÅLLER PÅ ATT BLI DUM I HUVUDET AV ALLT SKRIK. Idag har Märta spenderat all vaken tid antingen skrikande eller sugandes. Det enda som tystar henne är bröstet. Mina bröstvårtor gör pissont, ögonen är röda och humöret är lågt. Idag krossades drömmen om tre barn.

I onsdags var jag på en föreläsning om genuspedagogik av Charlotta John. Gotlands kommun bjöd pedagoger, föräldrar och intresserade. Får ni chansen att lyssna till denna humoristiska härliga kloka kvinna – ta den!

Hon började med att berätta om att hon jobbat som lärare och fick för flera år sedan förfrågan ta sig an en ”problemklass”. Klassen hade avverkat flertalet lärare som gett upp, men Charlotta tackade ja tillsammans med en kollega. Första dagen hade de tagit med sig en stor boaorm som fått breda ut sig på katedern. Alla elever måste gå fram och hämta en lapp med sitt eget namn på som satt på katedern vid ormen. Då kom eleverna av sig lite och det tog några dagar innan de började bråka. Tyckte jag var en kul idé.
Det var under arbetet med denna klass som hennes intresse för genuspedagogik uppstod. För hos dessa ”trasiga” eleverna var könsrollerna så extremt tydliga. Tjejerna satt tysta och nästan osynliga längst bak, gömde sig i sina kläder, tittade ner, hade skärsår på armarna. Vände sin frustration innåt. Killarna skrek, slogs, svor, hotade och spottade, de agerade alltså utåt.

Man kan tycka vad man vill om genuspedagogiken. Charlotta berättade att hon möter mycket motstånd. Men egentligen är det inte intressant vad pedagoger som jobbar med barn TYCKER för som anställd är de SKYLDIGA att följa läroplanen och alltså arbeta med genuspedagogik dvs motverka stereotypa könsroller. Man VET och har i tiotals års vetat att i det finns sociala kön som skapas vartefter barnen växer upp i vårt kommersiella samhälle. Diskussionen arv eller miljö behöver vi inte ha för man vet att båda har betydelse. Men det är tyvärr fortfarande ett mycket stort glapp mellan vad vi vet och vad vi gör. Alla vill att vi ska vara jämställda, men kring hur vi ska nå dit  råder stor tveksamhet. Trots att det förts in i läroplanen praktiseras det föga.

Problemet är att vi vuxna är så rädda att misslyckas. Vi tycker gärna att det som är svårt och det som gör oss osäkra är tråkigt. Vi håller oss gärna i vår bekvämlighetszon och går på i gamla spår. Att våga gå utanför gränserna kräver trygghet. (Boktips: Rädda lärare.) Att bryta könsmönster skulle vara att ge sig iväg från bekvämlighetszonen och in i ”utvecklingszonen”. Där är det läskigt att vara. Men när vi tagit oss igenom det svåra går vi stärkta ur det och vår bekvämlighetszon breddas. Gör det du är rädd för = UTVECKLAS! Och glöm inte att du är SKYLDIG att göra det. Har du inte lust – byt jobb!

Vi kan inte ändra hela maktstrukturen på en gång men vi kan göra barnen medvetna om strukturerna och lära dem att koppla sig själva som individer i detta. Det är egentligen aldrig intressant att tala om individer då det gäller genus. Någon säger ”men jag är tjej och jag lekte med bilar är jag var liten. Det är ju upp till var och en”. STRUKTUREN ser ut som den gör. Bilar är den sortens leksak som riktar sig till pojkar. Så ser det ut i leksaksaffärerna idag. Och därför leker också framförallt pojkar med bilar. Pojkar får färdigheter och blir trygga i lek med bilar vilket gör att de fortsätter intressera sig för bilar i vuxen ålder. Det finns inget mer biologiskt än erfarenhet! (Boktips: Den lärande hjärnan.)

Vilket kön en människa har är den viktigaste egenskapen. Det är vad vi först vill veta. Kan vi inte se vilket kön en person har får vi hjärnstopp. Vi kan inte möta någon människa utan att göra oss en föreställning om denna. Det är något grundläggande som från början hjälpte oss att utesluta fara. Kläder har stor betydelse för hur vi blir bemötta. Vi blir sorterade i fack och detta utefter vilka tidigare erfarenheter personen har. Om det står ”I´m cute” på den rosa tröjan man bär kommer man få ett annat bemötande jämfört med om man har ett monster på sin svarta tröja.

Forskning visar att miljön har större betydelse än arvet. Men om det nu ändå vore så (som somliga tror) att arvet har mest betydelse och att kvinnor således är skapade för att stanna hemma och ta hand barn och matlagning i grottan medan männen är ute och jagar, så är det inte relevant idag år 2011. Nu ska ju både män och kvinnor leva i grottan. Att arbeta och ta hand om familj och hem behöver vi alla vara duktiga på.
Men just nu strävar övervägande del av mänskligheten mot den manliga sfären. Den kvinnliga könsrollen vidgas och närmar sig den manliga. Den s.k. ”pojkflickan” har hög status. Den manliga könsrollen är fortfarande trång, att vara ”flickpojke” är otänkbart. Detta leder till att vi skaffar barn allt senare i ålder, eller inte alls. Ingen vill arbeta inom vården. Alla ska göra karriär.
I Sverige har vi dock generös föräldraförsäkring samt barnomsorg som ändå möjliggör att båda föräldrar arbetar. Men idag tas endast 20% av föräldraledigheten ut av män. Man kan tydligt se att när lagstiftningen ändras ökar antalet dagar som män tar. Först år 1995 ”öronmärktes” en månad av föräldradagarna. Lagstiftningen är ett sätt för oss människor att tvingas ut ur bekvämlighetszonen och in i utvecklingszonen.

Andra intressanta saker Charlotta John sa:
✗ Vuxna tillåter, barn kräver inte! (Boktips: Tänk tvärtom.) Det är vi vuxna tillåter pojkar ”vara som pojkar är” när det gäller att bråka och ta plats vilket medför att tjejer får stå tillbaka.
✗ Genus = Socialt kön, är föränderligt. På 1700-talet var det folk med makt som grät öppet, alltså män.
✗ Med KUNSKAP och ett reflekterande förhållningssätt, kommer man långt.
✗ Naturligtvis är det till både kvinnors och mäns fördel att leva jämställt. Många män förlorar vårdnaden om sina barn i rättstvister som det ser ut idag. Först 1998 kom lagen om att vårdnaden ska vara delad vid skiljmässa.
✗ Vid ca fyra års ålder vet skillnaden mellan flickor och pojkar och vad de själva har.
✗ Det var förbjudet för kvinnor att delta i Vasaloppet fram till 1981. Det blev förbjudet att aga barn 1979. Det är lagstiftningen som går först och leder till förändring. Därför är det så viktigt att individualisera föräldraförsäkringen.
✗ Fler boktips: Kom igen gubbar och 100% fördomar.

Avslutningsvis gjorde hon en rolig grej. Hon höll upp en kniv och en gaffel framför oss. Vi fick tala om vilken som var manlig och vilken som var kvinnlig. Alla var överrens om att kniven var mannen och gaffeln var kvinnan. Då tog hon bort kniven och höll upp en sked brevid gaffeln istället. Då svarade vi plötsligt att skeden var kvinnan och gaffeln blivit man. Gaffeln fick alltså göra ett könsbyte beroende på vilken kompis den hade brevid sig.

”Två kön är snålt. De flesta får göra våld på sig för att passa in.”

Ville började rata rosa ungefär i samma veva som han fyllde tre. Han började då tydligt nischa sig och visar nu mest intresse för det som brukar kallas killsaker (bilar, skjutvapen, sjörövare). Men plötsligt häromdagen valde han en rosa tröja ur garderoben igen.

Äntligen första advent. Jag kände mig helt lycklig när jag vaknade i morse. Efter en hyfsad natt med tre timmars sammanhängande sömn, (jag får en känsla av att det är just de timmarna som är sammanhängande som har störst betydelse för mig).

Idag har vi tänt ljus, pyntat, ätit frukost på julduken, varit på julskyltning i smärre storm samt adventsfikat med farmor och farfar.

Pyntat vare´här!

 Trevligt besök av farmor och farfar. Jo, vi brukar ställa oss på våra gäster

Jag har varit iväg på tjejklubbsträff (Fabella) ikväll. Utan barn. Bara jag, Ninan alltså. Så. Skönt. Tre timmar av vuxenumgänge och frid. Vi bakade julgodis och glöggade. Jag drog en sex sju koppar DET VAR SÅ VANSINNIGT GOTT, sen fick jag halsbränna.

Vi gjorde ingefärskola, kardemummatryffel, lakritskola, mozartkulor och rocky road.

På hemmaplan lyssnade vi till julmusik, pyntade och åt tomtegröt denna dag. Julkänslorna sprudlar och i morgon är det äntligen första advent.

Igår fredag var jag hemma själv med treåringen med järnviljan och lilla vampyren. Jag var rädd. Men ändå gav jag mig på att baka saffransbullar, man måste ju chansa lite. Och det gick faktiskt oväntat bra. Ville är ju faktiskt grym i köket så vi hade bitvis riktigt mysigt. Och faktiskt blev bullarna de godaste bullar jag någonsin skapat. Vit choklad i var en riktig höjdare.

INGREDIENSER

Till ca 100 st.

Deg:
400 gram rumsvarmt smör
1 l mjölk
100 gram jäst för söta degar
4 st kuvert saffran
4 dl socker
1 tsk salt
28 dl vetemjöl + lite till utbakningen

Fyllning:
150 gram rumsmjukt smör (ca)
400 gram hackad vit choklad
1,5 dl rörsocker (ca)

GÖR SÅ HÄR
1. Värm mjölken i kastrull till 37 grader.
2. Smula ned jästen i en bunke, häll över mjölken och rör tills jästen lösts upp. Tillsätt mjukt smör, saffran, socker, salt och till sist mjölet, lite i taget. Arbeta samman till en jämn deg med fördel i maskin. Låt degen jäsa i ca 30 minuter under bakduk.
3. Dela degen i fyra delar, och kavla ut till rektangulära plattor. Bred ut smör, strö över rörsocker och hackad choklad. Rulla ihop plattan på längden och skär sedan den i skivor, som läggs i bullformar på en plåt.
4. Låt bullarna jäsa på plåtarna, under varsin bakduk, i 20-30 minuter.
5. Pensla bullarna med vatten med lite sirap i, strö över pärlsocker. Grädda i mitten av ugnen i 200 grader, 10-15 minuter.

LYCKA TILL!

Inte för att jag vill att det ska börja snöa. Men OM det gör det så är jag redo. Tror jag. Har inhandlat mig ett par fodrade gympadojor för första gången i mitt liv (vid en ålder av 31!?), med ett par rejäla ullsulor i. Får se huruvida fötterna kommer uppskatta det.

Snygga staken:

Så här gjorde jag:
✿ Plockade fram fyra vita koppar, (kan nog vara jättefint med olika sorters koppar, men samma färg tror jag de bör ha).
✿ Fyllde kopparna med sand.
✿ Tryckte ner ett passande ljus, (borde nog varit en lite kortare modell).
✿ Fyllde på med flamsäker mossa.
✿ Böjde till siffror i grov ståltråd och lindade guld- och silvertråd runt.
✿ Knöt ett vackert snöre runt ljuset. Fäste en siffra vid varje kopp.

Gillar ni den här snygga staken lika mycket som jag kan vi väl vara gulliga att gilla inlägget på bloglovin´!

Hon har börjat le mot oss nu den lilla piraten. Första svarsleendet kom igår (hon är 7 v), det var till moster Malin. Nu har alltså kampen om att fånga detta på bild börjat. Det är ju INTE det lättaste.

Hon kan inte bara suga, spy och skrika, hon kan LE också.

Igår kväll pysslade vi lite här hemma. (Vi blev helt upprymda över att det faktiskt gick att göra sånt med två barn.)  Jag ”planterade” två hyacinter i gamla glasburkar samt gjorde i ordning en lite annorlunda adventsljustake. Bild på den kommer senare.

 Hyacinter, gamla glaskonserver, stenar och lite vatten.

Nu är det bara baket, pyntet, klapparna och mer julpyssel kvar. Vi ska börja med saffransbullarna…. nu faktiskt. Jag, pruttungen med järnviljan samt vampyren (som just nu sover i sjalen på magen). Det är väl dumt att ge sig på ett bak men jag kan inte låta bli. Nu kör vi!

Jag har återfått fotolustan igen. Den kommer ju och går så nu gäller det att smida medan järnet är varmt. I tisdags hade jag med mig kameran hem till Maja.

Synd att det blir mörkt så fort. Men bra att vara föräldra”ledig” så att jag kan fota på ljusa dagen. Ljuset är det absolut viktigaste när man fotar.

Jag önskar mig stora ljusrosa nejlikor. Vad dom är vackra. Prickiga strumpor, lapptäcken och röda katter är också fint.

Det här med att killen prompt ska fria – vad är det för trams?

Att gifta sig är så jävla fint tycker jag, ett tecken på att den man är med vill man vara med för resten av livet. Det kanske inte blir så. Men det är så man känner just då och det vill man sträva efter.

Jag frågade Robban om vi skulle förlova oss. Det betydde också att jag vill gifta mig med honom så småningom. Han sa ja, och vi förlovade oss 2003. Sen 2006 friade han på ett väldigt fint sätt vilket jag ALDRIG kommer glömma.

En kille som ”blir av med manligheten”, ”ogillar klängiga tjejer”, ”är rädd för att binda sig” eller bara är tillräckligt traditionell för att tycka det är fel när kvinnan friar, är ju inget att ha. Bara att dumpa!

När jag nu tänker efter vet jag… tre tjejer i min umgängeskrets som friat. Heja er! Töntigt att gå och vänta på att mannen ska göra det, tycker jag.

Blev grodan en prins som du vill gifta dig med – varför vänta, fråga på bara!

Vad tycker ni? Visst är det väl helt okej med kvinnor som friar? (Ledande fråga, jag vet, men va fan det är ju 2011.)