Lördag idag. Trevligt, tänker du kanske. Jo visst, lördagsgodis, tid med familjen, lite läsning och en promenad har vi hunnit med.

Men sen blev klockan 20 och dags att gå och lägga sig. Inget långvarigt soffmys här inte.
Jag kunde ha varit på bio med fabellorna. Jag skulle ha varit på Jennys födelsedagsfest. Men här ligger jag. Till sängs. Det är meningen att jag ska sova men Märta håller mig vaken. Det är vad hon gör. Det är visst hennes grej, tillsammans med att fyra av gudomliga leenden, spy och suga skithårt.

Jag älskar henne men jag älskar inte att hon inte vill sova på nätterna och att jag de senaste kvällarna gått och lagt mig samtidigt som Ville för att försöka få tillräckligt med sömn. Som det varit nu ett tag är det 2-3 + 1-2 timmar jag lyckas sova per natt.

Men nu har jag faktiskt bestämt mig för att acceptera läget. Det är ok att jag är trött. Det får vara så att jag lägger mig tidigt just nu. Jag får låta bli att boka in aktiviteter på kvällarna. Bebistiden är kort och i det här fallet jobbig nattetid, men det GÖR inget. Försöker jag intala mig. Jag har hela livet på mig att sova och vara med kompisar. Märta är bara bebis just här och nu.
Och OM det finns chans till barnfri tid så borde jag och Robban lägga den tiden på varandra. Det behöver vi!

Nu somnade Märta så det är dags att släcka lyset. Ska bara ta lite mera idominsalva, handkräm, näsolja och fotsalva först. En blir torr så här års.

God natt!

Kivi och Monsterhund av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson. Från OLIKA förlag.

Sveriges första barnbok med hen! Från ca 3 år (man kan nog gärna vara 4).

Helt glad och till mig, sprallig och fnittrig, hoppfull och positiv blir jag med den här boken i min hand. ÄNTLIGEN! Utbrister jag högt. En bok om hen. Om Kivi. Där vi får fokusera på vem Kivi är och vad Kivi gör snarare om Kivi är en hon eller han.

Istället för hon/han honom/henne används hen och henom. Och när det kunde stått man används en.

Hen är svenskans (outnyttjade) tredje pronomen, det enda som inte är kopplat till vad vi har mellan benen. Hen ger alla barn möjlighet att identifiera sig med Kivi och utmanar både tanke och språkbruk. Boken har redan innan utgivning väckt debatt och den väntas bli ännu hetare den 26 januari då Kivi och Monsterhund finns att läsa för alla. Med den första barnboken som undviker hon och han istället väljer hen gör OLIKA ånyo avtryck i svensk litteraturhistoria.
Kanske är hen det lilla ordet som kommer att uträtta stordåd?

”Varje gång man skriver ”han” eller ”hon” får man ett kulturhistoriskt bagage att förhålla sig till; medvetet eller omedvetet måste man möta upp eller bemöta sina egna och andras bilder, tyckanden, fördomar och generaliseringar om manligt/kvinnligt och pojkigt/flickigt. Det är jätteskönt att slippa den biten”, säger författaren Jesper Lundqvist. Han får medhåll av Karin Milles, docent i svenska vid Södertörns Högskola: ”Hen är ett elegant sätt att öppna upp för tanken att varje person framförallt är en unik människa, och inte bara en flicka eller pojke, kivinna eller man”.

Förutom att boken tar genusfällorna som finns inbyggda i vårt språk, på allvar, är det dessutom en störtskön galen historia med massor MASSOR av ord. Med detaljrika humoristiska illustrationer och en lika detaljrik välskriven text på rim är den en riktig fröjd att läsa och titta i. Ville och jag ska ta den en gång till, nu med en gång. Jag behöver träna på att säga hen istället föär hon/han, det är en utmaning. En BRA sådan.

Betyg: ♕♕♕♕♕

TACK VÄRLDENS BÄSTA BOKFÖRLAG OLIKA FÖR DET HÄR MÄSTERVERKET!

Från Lowi kan du beställa (gratis) prints. Hon skräddarsyr efter dina önskemål. Så här superfina blev mina:

Kanske ska jag låta trycka dem på ett linne eller en tygväska. Borde ju ha lite reklam för mitt företag.

Den här fina knalloranga vasen fick jag i födelsedagspresent. Den är från Rice och finns i fler fina färger. Jag tror jag måste införskaffa mig någon till faktiskt. En grön eller en turkos kanske. Fina att ha stående framme jämt, även utan blommor i.

Tack Maja!

Godaste äppelkakan jag ätit. Lätt alltså. Smaken av äpplen och kanel tillsammans med den mazarinliknande kakan och så kolatäcket med massor av mandel. M. U. M. S. I. G. T.

Ingredienser äppelkaka:
100 g smör
1 ½ dl strösocker
2 ägg
1 ½ dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
2 äpplen
kanel

Ingredienser toscatäcke:
100 g smör
1,5 dl strösocker
100 g hackad mandel
2 msk vetemjöl
2 msk grädde

1. Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt det svalna.
2. Vispa ägg och socker luftigt.
3. Blanda i mjöl och vaniljsocker och rör till sist i det smälta smöret. Blanda väl. Häll smeten i en smord form.
4. Skala äpplena, skär dem i tunna skivor. Tryck ner äppelskivorna i smeten och pudra över kanel.
5. Grädda kakan i ca 25 minuter. Ta ur kakan och höj ugnstemperaturen till 200 grader.

6. Toscatäcke: Smält smör och socker. Blanda i hackad mandel och mjölet. Rör noga. Häll i grädden.
7. Häll den varma toscasmeten över kakan och ställ in den i ugnen igen i ca 8-10 min.

8. Servera den gärna lite varm med vaniljsås!
9. Vräk i dig!

Grundreceptet hittade jag hos Bambi.

Hon ligger ju mest å skaver den här. Då blir det kalt och med små små dreds.

Mitt favoritbakhuvud just nu.

Minns ni Elin Ek som skapade och spelade sitt alter ego Grynet för några år sedan. Jag såg henne i senaste Gokväll (Grynet kommer in i 31:e minuten). Tillsammans med Sverker Olofsson talade hon om mode och att det innebär press på tjejer att vara smala, ha rätt kläder och bära klackskor. Sverker påtalade vilken enorm nytta Grynet gjorde med roliga kläder, en sund inställning och som alltid bar gymnastikskor så hon skulle kunna springa och röra sig ledigt. De talade om att idag saknas forum där det talas om hur korkat det är med Barbies stela sträckta vrister som bara passar i klackskor. Kloka ord, kan man kanske tycka….

Och sen tänkte jag på det här med Grynets show som jag tyckte mycket när det sändes, (trots att jag egentligen var för gammal). Men den där starka tjejen som helt klädd i rosa med tyll och tiara var egocentrisk, oduktig, väl pratig och blev kär i vem hon ville, hon var en frisk fläkt.  Jag tyckte det var upplyftande med en tjej som vågade se ut som en tjej men som inte höll sig inom de stereotypa gränserna.

Idag tänker jag helt annorlunda. Varför ska vi tjejer träna på att ta mer plats? Varför ska vi sluta att plugga och vara duktiga? Varför ska vi tjejer lära oss att bära oss sämre åt?
Jag menar att det är inte hälften så viktigt för oss tjejer med förebilder som går i gymnastiskor som det är för killar att ha förebilder som vågar dissa machokulturen. Det är pga grabbiga machokillar som de allvarliga och stora bekymren i vårt samhälle består. Kvinnorrollen vidgas, förändras och utvecklas. Snart finns inga områden där kvinnor inte kan ta sig in. Mansrollen däremot står stilla. Män är fortfarande inte föräldralediga i speciellt hög grad, de pluggar inte för det är inte coolt, det är statushöjande att bruka våld och det är fortfarande fult att närma sig det som anses kvinnligt. Det är där förändring behövs!

Grynet myntade uttrycken ”ta ingen skit” och ”lagom suger”. Jag efterlyser Grynets manliga motsvarighet som gärna får se ut som en pojke men upplyfter vikten av att vara snäll, duktig och att bjuda på sig själv, att lagom är ok, att lyssna och sitta still är viktigt att kunna samt att aldrig se ner på tjejiga grejer. Ledordet kunde vara GE INGEN SKIT!

 Bilden lånade från svt.

Jag vill också passa på att tipsa om Elin Eks bok Supertanten där hon påtalar att allt det som är modernt idag som surdegsbröd, ekologi, handarbete osv är tantens förtjänst. Jag har själv inte läst den, men ska.

Min kära syster har varit här hos oss på Gotland några dagar. Vi har haft det så fint, min abnorma trötthet till trots. Promenad, fika, prat, gnabb, bus med barn, biblioteksbesök och pussar i pannor har vi hunnit med. Nu har vi sagt hej då.

På lördag gör hon sin första flygning som flygvärdinna hos SAS. Moster Malin i luften liksom. Det är coolt! Men det hade varit ännu coolare om hon varit kvar här hos oss.

Idag har jag varit på Wisby Strand och fotat interiör. Det var riktigt kul och jag tror att bilderna blev bra. Har bara tittat igenom dem lite snabbt än så länge dock. Är jäkligt trött nu plus att jag har syster här så det får jag fortsätta med senare i veckan.

Jag var ifrån Märta i åtta timmar, det gjorde ont i brösten men det var ändå helt ok.
Konstigt nog hade Märta inte ätit en enda gång hemma, hon vill plötsligt inte ta flaskan. Men hon hade inte varit ledsen heller Jättekonstigt.

Nu ska vi äta. Tjing!

När jag var barn lekte jag mycket med pojkar. Min allra första kompis var en snäll, rolig kille som jag bara har positiva minnen kring. På gården där jag bodde i kvarteret ”Gurkan” fanns mer killar än tjejer.
I skolan lekte jag mera med de andra flickorna dock. Där var det helt uppdelat på resterna mellan flickor och pojkar.

Trots vissa killar tafsade och vi frågade chans på varandra redan på lågstadiet, såg jag ändå killarna som kompisar. Kompisar som var killar.

Det var först på en skolresa i sexan när vår lärare förbjöd oss tjejer att sova inne hos killarna, med förmaningen ”annars kan det blir barn”, som jag förstod svårigheten med att som tjej umgås med en kille. Och efter det har jag egentligen aldrig umgåtts med någon kille på ett helt vänskapligt plan. Kärlek har alltid blandats in, från någon av parterna.

I högstadiet hängde jag i ett skönt gäng med en annan tjej och tre killar. Vi hade roligt som vänner men det fanns kärlek med i bilden som gjorde det lite komplicerat ibland. Jag blev sårad när den kille jag var kär i kittlade den andra tjejen. En av killarna som var obesvarat kär i mig blev väl desperat tillslut och drog helt plötsligt ner min dragkedja i klänningen jag hade på mig. Vänskapen blir komplicerad när kärlek träder in, så är det.

Jag tycker det är otroligt synd att jag inte har några som helst erfarenheter av könsöverskridande vänskap som vuxen. Vad säger det om mig egentligen?
Kanske att jag för ofta blivit bemött som KVINNAN Nina istället för MÄNNISKAN Nina. Jag kan fortfarande ibland känna hur jag i mötet med män värderas som attraktiv eller inte.

Vad det säger om samhället vet vi ju. Vi får lära oss att vi kvinnor ska vara männens motsats. Likheter könen emellan vill man knappt tala om. Det är ju så jävla viktigt att vi ska ATTRAHERA varandra.
Heteronormen sätter käppar i hjulet. En kvinna och en man tillsammans får alltid representera kärlek och erotik? I filmens/böckernas värld, där män och kvinnor börjar som vänner slutar det ju nästintill ALLTID med att de knullar eller åtminstonde kysser varandra. Som att en man inte skulle kunna umgås med en kvinna utan att attraheras. Det är ju egentligen idiotiskt.
Jag är desvärre så fördomsfull och indoktrinerad att hade min man kommit hem och berättat att han fått en ny kompis som han skulle ut och käka med och denna hade snippa, så skulle jag bli misstänksam. Det erkänner jag.

Jag är dock noga med att inte överföra mina unkna fördomar på mina barn. Ny generation – nya normer. Jag kommer ADLRIG prata om kärlek då t.ex. Ville leker med tjejer. (Inte de närmsta 10 åren iaf.)
För det första så LEKER barn. De blir inte förälskade så som vi vuxna.
För det andra vill jag inte trycka in honom i heteronormen.
För det tredje vill jag att han ska leka mycket med tjejer och att det ska vara helt normalt. Detta motverkar att killar och tjejer blir två läger som ägnar sig åt och blir bra på olika saker.

Ville och Elsa leker i fiskeboden i Kyllaj, sommaren 2011.

Ni då? Har ni erfarenheter av könsöverskridande vänskap där kärlek inte blandats in?

Boktips, till mig själv och andra: Könsöverskridande vänskap : om vänskapsrelationer mellan intellektuella kvinnor och män.

Så var det söndag. Och jag är trött. Och hungrig.

Vi var uppe helt sent igår (23:30) och såg filmen Mammut av Lukas Moodysson. Vilken film! Tänktvärd och gripande. Jag älskar Moddyssons filmer Fucking Åmål, Tillsammans, LIlja 4-ever och nu Mammut. Någon som sett eller läst något annat av honom som ni kan rekommendera?
Men som vanligt när man varit uppe sent så straffar det sig. Ligger mycket efter med sömnen nu, känner jag.

Mättar magen med choklad ur twistpåsen som jag fick av min älskade mamma när jag fyllde år. Att vara hälsosam är inte befrämjande för min själ, det är dock choklad.

Vi har haft besök av vänner här tidigare. Och så har jag duschat. Det är väl vad som hänt idag. Ja och sen har jag förstås ammat Märta samt torkat efterföljande spyor och påminnt Ville 1000 ggr att han ska plocka undan sina saker som ligger överallt.
Och så har jag försökt begripa mig på facebook. Jag har lagt till en ”äkta” gilla-knapp i menyn med räkneverk. Där får ni gärna klicka. Jag har också försökt lägga till Ninas Foto & Form på facebook. Men det går sådär alltså.

Jag har lyckats knäcka ett minneskort inne i kortläsaren så att det blivit delar kvar där inne vilket gör att jag inte kan få in några minneskort där. Inga bilder in i datorn alltså. Starta paniken!

Och snön har kommit. Var det verkligen nödvändigt det!? Hur ska jag nu kunna motivera mig att gå 1 mil/v?

Äsch…

Var gang soli gar ör sjöen
mei ein nöiar dag
er dei sumli till förargelse
u andre till bihag
man vait int va man har kum fran
int va man ska hän
man far spark si själv ei rövi
u upp u ränn igen

ur VARDAGSVEISU

Grönt och skönt blev det här inne nu. (Tryck F5 om ni inte ser förändringen.)

Jag var tvungen att göra något med min dsignlusta! Egentligen var det synd att redan byta bort den beige/blå designen som jag hade innan, jag gillade den framförallt den animerade header. (Jag tittade med ögonen åt vänster och höger.) Jag tyckte jag var jättefinurlig när jag gjorde den animeringen, men har bara fått en kommentar ang det så kanske såg man inte det om man inte visste det?

Jag, mitt arsel, tog mig för att baka gotlandslimpsjäveln på en fredag den 13:e. Det borde jag inte gjort. Min svärmor och kompis Elin säger att det är såååå lätt att göra gotlandslimpa. Jo jo.

Det gick bra till en början med skollningen och så, men sen när det var dags att fylla på med mjöl och rågsikt gick det käpprätt. Plötsligt stod jag med superdupersmetig deg från helvetet överallt ända in i maskinens motor. (Fick göra rent med tandpetare sen.) Kladdigare degjävel har jag aldrig stött på. Receptet var tydligen dubbel sats och fick naturligtvis inte plats i skålen. Att sen få ur degen ur skålen och knåda ihop den för hand var rena rama skämtet. Fast jag skrattade inte. Jag svor. Oj så jag svor. (Med könsord.) Och inte blev det bättre när jag slog skallen hårt i hyllhörnet ovanför. Med klump i halsen knådade jag så degen stänkte och mjölet yrde. Så småningom var det skjuts in i ugnen och då lyckades jag inte få dem helt genombakta. Måttligt lyckat kan man säga.

Möjligt att jag under bakningen nämnde orden ”aldrig mer” kanske ca tusen gånger. Men med tanke på hur gott brödet är får jag nog ge det en ny chans snart ändå. Men då gör jag TVÅ bröd åt gången.

GOTLANDSLIMPA (lagom stort recept som får plats i en Kitchen Aid)
Espegards bageri, Ljugarn

5 dl vatten
4 dl rågsikt
1 msk salt
1-2 msk mald pomerans

Värm vattnet till 90 grader och slå det över blandningen av rågsikt, salt och pomerans. Rör om och låt stå i rumstemperatur minst fem timmar eller över natten.

12,5 g jäst röres ut i lite vatten och tillsättes blandningen, som sedan får stå ytterligare tre timmar.

Därefter tillsättes:
12,5 g jäst utrörd i lite vatten
1,75 dl mörk sirap
9 dl rågsikt
4 dl vetemjöl

Arbeta till en smidig men ganska lös deg.

Låt stå övertäckt och jäsa en timme.

Ta upp degen och arbeta den på bakbord, dela den i två delar och forma till två runda bröd, som jäses på plåt ca 45 min.

Grädda i 200 grader ca 40 min. Ta ut bröden och pensla med varmt vatten. Låt sedan bröden svalna inlindade i bakdukar.

Gott blev det i alla fall.

En sån fin dag det här blev med sovmorgon, god frukost, skumbad, lyckad nattning av både barnen och lösgodismys i soffan.

Dessutom har jag fått boka in ett spännande fotojobb i nästa vecka.
Det känns som att det här kan bli ett bra år för firman, trots att jag har en lbebis.
Men att ta betalt, det suger jag på.

Och nu blåser det storm, minst, igen. Jag tycker det är svårt att sova när det viner och slår. Får börja försöka nu.
God natt!

Jag sitter just nu och jobbar med en bloggdesign. Försöker få ihop en snygg header med följande ingredienser:

Notblad, ros, vinglas, böcker, ringar och några pärlor.

Jo, jag har börjat jobba igen så nu är ni välkomna att beställa designer till hemsida eller blogg av mig. Till min hemsida!

Vi hade vänner här igår till efter 21. Ja det är sant. Helt crazy! Rock´n Roll för småbarnsföräldrar. Som tur var kunde jag ta sovmorgon i morse för på torsdagar är det Robban som lämnar Ville på förskolan.

Jädrar vad jag har börjat tappa hår nu. Antar att allt som jag inte tappat under graviditeten ska av. Avloppen lär korka igen. Men det gör inget för jag är en fena på att rensa avlopp. Härom veckan gjorde jag rent avloppen i båda dusch och handfat med tandborste.

Alltså, är inte januari en oerhört trist bloggmånad!? Förra året antog jag en utmaning med ett inlägg om dagen hela januari. Det var skoj. Nu vet jag inte vad jag ska blogga om. Förslag någon?

Kanske om vilka fina födelsedagspresenter jag fått. Bl.a. ett par tjocka strumpor som sitter som en smäck på fossingarna just nu. Fryser alltid då jag sitter vid datorn trots raggsockor och handledsvärmare.

Jaha nu hör jag att lillskrutt vaknat där ute i garaget. Hon sover (ofta) där eftersom hon prompt måste ha sin overall på sig för att kunna sova, och det regnar ute. Tokunge!