I det senaste numret av buffé kan man läsa om den nya boken ”Riktiga män äter sallad” av KC Wallberg (ung, manlig kock) och Mai-Lis Hellénius (professor på livsstilsmottagningen på Karolinska).

Det har nämligen visat sig att svenska män äter dåligt med sallad. Det anses omanligt att äta grönsaker, och studier visar att svenska män är betydligt sämre än kvinnor på att äta frukt och grönt, oavsett ålder och utbildningsnivå. Det kan vara en bidragande orsak till hälsoproblem som övervikt, bukfetma, typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter, impotens och hjärtinfarkt.
Vi har ett problem med männens (här måste en få generalisera) vanor här alltså.

Att männen väljer bort det gröna krubbet tror man konstigt nog inte beror på att stenåldersmannen i jakten på det köttiga djuret inte hann med att plocka varken äpplen eller svamp utan på ATTITYDER. Män som pikar andra män som äter grönsaker ”jaså äter du sallad, haha”, eller uppfattningen om att man inte blir tillräckligt mätt. Främst miljö, beteende och vanor alltså. (Förstås!)

Men så har en kommit på att ROTFRUKTER verkar män ha större acceptans för, då de inte betraktas som ”sallad”.
När män ska äta sallad får det inte heta sallad och det får inte innehålla isbergssallad och gurka, då blir det ”kaninmat”. (Ordet ”tjejsallad” har inte språkrådet behövt ta in på sin lista eftersom sallad redan är likställt med tjejmat.)

I boken kan man hitta recept på s.k. sallader för RIKTIGA MÄN: Gjutjärnssallad med rödbetor och renskav. HAHAHAHAHAHAHAHA. Vintersallad med rotfrukter, pumpa och honungsnötter. Där kom rotfrukterna ja. Och sist ut är: Avokadosallad med sidfläsk och tomatröra. Alltså jag garvar PÅ mig. HO HO HO.

Den här mansrollen vi har, är ju för tokig. (Som kvinnorollen också var en gång, men den har vidgats och förändrats med tiden.) Men hur galen den här mansrollen än är SÅ SKA VI FÖR ALLT I VÄRLDEN INTE FÖRSÖKA FÖRÄNDRA DEN. Nej nej. Även om det skadar de stackars männens hälsa så kan de ju inte börja äta vanlig nyttig sallad, som kvinnor gör. Om kvinnor och män ska hålla på och äta samma mat, då finns ju snart inga skillnader kvar alls mellan könen. Jag vill ha en karl som äter en riktig stor blodig köttbit, annars kan det vara. Ingen köttsaft i skägget=inga pussar från mig. (OBS! Ironi)

Det är naturligvis en bra tanke att försöka förändra attityderna och få män att äta mer sallad. Men samtidigt ter det sig absurt att en måste locka med fläsk och renskav. Måste vi ändra på salladen, kan vi inte få ändra på mansollen!? (För er som inte klarar käka sallad utan en touch av gjutjärn finns boken att vinna här.)

Har kommit ifrån surdegsbakandet lite här. Vill ta tag i det snart, ska bara köpa hem äpple först. Tills dess mumsar jag andra långjäsande saftiga men lite mindre tidskrävande bröd som gotlandslimpa och ciabatta, (och det är inte alls fel även om det inte riktigt kan mäta sig med surdegsbröd). Med jordnötssmör. Aldrig utan mitt jordnötssmör.

 Ciabatta

Ciabatta, ca 12 st 

12,5 g färsk jäst
3,5 dl kallt vatten
1 tsk strösocker
1 tsk salt
3 dl durumvetemjöl
4 dl vetemjöl special
1-2 msk olivolja

1. Lös upp jästen i vattnet i en degskål. Tillsätt socker, salt och allt mjöl.
2. Arbeta degen kraftigt gärna med maskin 6-8 minuter eller för hand 12-15 minuter. Degen ska inte vara för fast.
3. Häll olivolja längst kanterna på en glasslåda. Lägg över degen i lådan.
4. Sätt på locket. Förvara i kylen över natten (10-12 timmar).

5. Tippa ur degen på mjölat bakbord. Pudra över lite mjöl.
6.  Platta och dra försiktigt ut degen till en rektangel 25×30 cm.
7. Dela degen mitt itu längs med och sedan varje del i 3-4 delar. Lägg över bitarna på plåt med bakplåtspapper. (De får gärna vara lite ojämna.)
8. Låt dem jäsa utan bakduk i ca en timme.

9. Värm ugnen till 225 grader. Grädda bröden i mitten av ugnen , 15-20 minuter.
10. Låt dem svalna på galler utan bakduk.
11. Ät nybakta eller frys in.

Fin kväll, tänk jag är ännu uppe. En börjar bli kaxig nu när en fått sova tre timmar i sträck en natt.

Det här har egentligen varit en jädrigt fin dag, men mitt humör har inte varit på topp. Vi hade dock en mysig morgon med glad bebis. Glada föräldrar som fått sova. Och glad storebror som fick morgonbada tillsammans med mig. Den ömma modern.

Nybadad med blött hår, gjorde jag sen rent ugnen vilket medförde att en frän doft av bränd såpa slog ut den nyduschade känslan. Typiskt, för den brukar ju inte vara så länge ändå.
Sen bakade jag ut ciabattadegen som låg i kylen, och njöt av att skjutsa in dem i en ren ugn. (Första rengöringen sedan inflytt 2008.) Brödet blev gott också.

Eftermiddagen spenderade jag, Ville och Märta på Sigrids (min kompis Majas äldsta dotter) kalas på fritidsgården Puma. Ofantlig nostalgitripp att komma in där som man i rutig skjorta och vita jeans tassade omkring som osäker och finnig femtonåring. (Och vilket bra ställe att ha kalas på, fritt att hyra.) Det var lekar, disco, fika, fiskadamm och biovisning. Ville var mycket nöjd när vi åkte hem.

Mysigt barnkalas.

Jag ska lägga mig nu, men jag är aningens uppspelt då bloggen har nytt besöksrekord än en gång tack vare bloggkommentatorerna.

Dröm sött! Det ska jag göra.

Jag har fått sova mycket bättre i natt (tack för stödet förresten, men hon vägrar ta flaska) och har därför haft ork att snygga till min telefon idag. Det har jag längtat efter att göra.
Jag har använt mig av ett genomskinligt skal från Panduro för 49 kr, gratis tapetprover från nätet samt fina papper (också från Panduro).

Inspirationskällan till detta roliga pyssel hittar ni här.

Här kan ni se hur jag gjort lurarna.

Nu ska vi på barnkalas.

Nu känns allt helt konstigt. Märta skriker jämt tycker jag. Och hon sover… aldrig. Natten var lika dålig som förra så jag är som i dimma. Orkar knappt artikulera när jag talar.
Tar mig ändå ut. I går hade jag med Märta på förälder-barn-pilates. Hon skrek. Jag kunde vara med på två övningar. Flopp.
I dag har vi varit på biblioteket med storebror. Han ville läsa och var hjälpsam. Hon skrek. Och jag var liksom, inte helt närvarande.
Nu är vi hemma. Hon skriker. Jag vill bara sova.

Randiga sugrör från Klara form.

Ett liv utan sömn, suger.

I natt har vi åter igen sovit uruselt. Jag och Märta är alltså vakna 22, 23, 24, 00, 01, 02, 03, 04, 05, 06, 07 dvs VARJE timme. Jag ammar ammar ammar, hon somnar inte om och när hon gör det vaknar hon 20 min senare. Så här kan vi ju inte hålla på. Något måste göras! Nätter som dessa gör mig eländig och ful som människa.

Men blommor är fina:

Tulpanlökar

Har haft en fantastisk eftermiddag och kväll hemma hos min gamla kompis från mellanstadiet, Lina. Där var också två andra vänner från vår mellanstadieklass 4-5-6 K: Maja och Johanna samt våra totalt sex (av sju) ungar. Mycket prat om nu- och dåtid, skratt, fruktsallad, lek, värme och lite svett vart det. Och jag fick Märta att SKRATTA för första gången.

Maja, Alva, Lina, Nils, jag, Märta, Henning, Charlie, Johanna och Ville.

Älskar att prata minnen. Får. Inte. Nog. Tack för några riktigt härliga timmar. Och tack till Linas föräldrar för att vi fick stöka ner hela ert hus.

Jag vill fortsätta lite till på ämnet ”perfekt liv”. Det är farligt, menar jag, när människor bara visar på det goda i livet jämt, som i Vi Föräldrar t.ex (där saknas iofs verklighetsanknytningen fullständigt).

Bl.a. UnderbaraClara får ta emot kritik ang detta, vilket är befogat tycker jag. Hon har dock blivit bättre. Men när hon bloggar om sin nyfödda bebis och och inte nämner smärta eller sömnbrist, då blir det skevt.
En annan bloggare som fått kritik ang detta är Elsa vars liv vad det verkar endast är en dans på rosor i fina klänningar mellan frisörsalongerna och restaurangerna.

Visst får man vara positiv och fokusera på det som är bra. Och det kan ju faktiskt vara så att man på riktigt är så där rasande genomlycklig och problemfri och att en väljer att se saker från den ljusa sidan. Men inte jämt, alltid och i evighet. Alla stöter på motgångar, om det så bara handlar om hård avföring eller dammråttor. Men som Kristina skrev en gång, kanske har en inte lust eller mod att delge sina baksidor. Det är förstås ok. Men då får en berätta att det är så det ligger till, tycker jag.

Som tur var finns det motvikter. Mia Skäringer är nog den bästa. När hon berättar att hon i hela sin uppväxt drog in magen framför spegeln och drömde om att se ut som Baby i Dirty Dancing medan Jennifer Grey som spelar rollen samtidigt hade komplex för sitt utseende. Precis som för Skäringer hade min tonår underlättats utav läsning om att vackra framgångsrika människor också har komplex och problem. Nu som välmående vuxen förstår jag att ingen lever det ”perfekta” livet. Alla har vi våra svårigheter och en blir lurad om en tror att alla andra är lyckliga.

Jag söker i första hand bloggare, författare och vänner som vill dela med sig av hela sanningen. Både stort och smått, sött och surt, löst och hårt. (Om du driver en sådan blogg, låt mig veta. Jag kanske missat den.)

Strax efter att vi kom hem med Märta från BB damp det ner ett exemplar på tidningen Vi Föräldrar i vår brevlåda. (Kort därefter kom också någon sk ”hälsotidning” som utlovade stöd till mig i det viktigaste av allt – ”att få tillbaka min kropp” efter graviditeten. Tillbaka? Tack, men nej tack jag har min kropp här redan, den känner jag mer än väl.) Då när mitt könsorgan var mer lik en köttfärslimpa än en snippa. Då när eftervärkarna var från helvetet och brösten ömmade och sved till förbannelse. Då när vi var vakna minst en gång varannan timme både natt som dag. Då, när livet å ena sidan aldrig varit så fantastisk eftersom Märta var hos oss, var det också total kaos, kan man säga. (Tack och lov hade vi god hjälp av min mamma och syster.)
Just då tycker alltså Vi Föräldrars redaktion att vi ska lägga tid på att läsa deras blaska.

OM en då väljer att lägga en av sina få och oerhört dyrbara lediga stunder på att bläddra igenom denna tidning får en till att börja med tips på pyjamasar med ett snittpris på 271 kr/st att köpa till sin lilla guldklimp. För vad då det har väl alla råd med?

Efter att en skummat förbi diverse skorv- och prickfria bebisar med glittrande ögon och idel glada munnar kommer en fram till intervjuerna om bebisarna Nathalie och Freja-Li.

Nathalies föräldrar vittnar om en enkel, snabb och underbar förlossning. Om en social, glad bebis som jollrade redan efter 15(!) dagar. Om en mamma som myser och bara njuter av sin bebis hela dagarna tills storebrorsan på två år ska hämtas. Självfallet sover Nathalie hela natten trots att hon bara är en sex veckor. Med två barn är det jobbigt, roligt och helt perfekt säger Nathalies föräldrar. Thi thi.
Otroligt nog kan de i detalj berätta om hur bebisens dagar ser ut. Den börjar vid sex med ”tutte” i sängen, kl 12 är det lek och bus och klockan åtta på kvällen sover Nathalie för natten.

Kanske börjar en känna sig lite provocerad nu. Hur fan buser och leker man med en sexveckorsbebis? En tänker kanske lite som så att det var JÄVLAR vad underbart allt var där då. Är det bara här hos oss som allt kaosar? Är det bara min bebis är vindögd och skriker? Är det bara jag som gråter, blir arg, har hemorrojder och känner en trötthet jag inte vet hur jag ska bemästra?

Men då är det skönt att du har din tidning framför dig som kan avbryta dina tankar. Dags att bläddra vidare till artikeln om Freja-Li fyra månader. Denna bebis vaknar med ett stort leende alla dagar, har inga besvär med att ligga på mage, sover alltid ute i friska luften och äter små söta smakportioner som säkerligen är hemgjorda. Mamma Cecilia berättar om förlossningen som var snabb, okomplicerad och spännande. Även denna bebis sover större delen av natten och har tydliga rutiner hela dygnet igenom inklusive en sång- och busstund kl halv tre.

När en kommer till det här med sångstunden, då är det fanimig nog. Då börjar jag faktiskt skratta. (Jag vet nämligen att jag är en tillräckligt bra förälder och tar därför inte illa vid mig.) Är detta ett skämt? Vad är poängen med denna oerhörda försköning mer än att ge oss vanliga föräldrar dåligt samvete? Varför har de valt att intervjua två sajko familjer som ger en totalt skev och ensidig bild av tiden med ett nyfött barn. Inte ett ord om oro, avslag, skrik, smärta, tidsbrist, vakna nätter eller andra svårigheter som (oftast) hör till.

Om en nu ändå har sinnesnärvaro att bläddra vidare så kan få tips på hur olika föräldrar gör för att få sina bebisar att sova. Christoffer och Johanna med Nellie 5,5 mån berättar: ”Tricket är att vi låter henne leka av sig lite i sin säng, och då frågar vi hur hennes dag har varit och berättar vad vi har gjort under dagen”. Undrar vad lilla Nellie-gullefjunet brukar svara?
En andra familj har Anna Wahlgren som förebild och vittnar om hur viktigt det är att lära bebisar att somna av sig själva i spjälsängen.
Vidare får vi se en bild på en mamma som dammsuger i finklänning med brunbrända, nyrakade ”idealben” och söta små skor på de välvårdade fötterna. Mjukisbyxorna måste väl ha legat i tvätten!?
Vi får se bebisar som äter broccoli, skithål som är nästan vita. Vi får tips på hur vi ska få igång sexlivet igen och får ta del av små berättelser då andra föräldrar haft sex på dagis, i bilen och på en klippa för ”även föräldrar behöver vara busiga ibland”. Tidningen är fylld med smala, vältränade, brunbrända, sminkade och välfriserade människor. Och så naturligtvis en massa reklam om vad vi bara MÅSTE ha till våra barn, som vi väl älskar högst av allt!?

Nej FY FAN säger jag till Vi Föräldrar. Ni borde skämmas! Nu ska jag göra en brasa på skiten.

Eller som i kväll; efter soldatens ärtsoppa kommer Lindt Lindor vit choklad med citron/lime. Det är ingen idé att jag med ord försöker förklara hur god den är. Chokladen alltså. Jag använder svordomar, gudrun och förstärkningsord för ofta så nu när jag VERKLIGEN behöver dem räcker de inte till. Typiskt. Ni får nog ta och smaka själva.

Om jag måste välja något att äta ihjäl mig av.

Alla hjärtans dag var det då ja. Ett kommersiellt jippo, ja förvisso. Men också en dag att anstränga sig lite extra för den man älskar. Jag är både av och på till dagar som dessa. Dock alltid positiv inför pyssel, presenter, fika och inte minst TRADITIONER varför jag inte låter denna dag passera riktigt som alla andra. Man behöver ju inte köpa så mycket, inget alls. Man kan baka bullar i fina former och (försöka) forma dem till hjärtan t.ex. Det gjorde jag.

Så här gjorde jag.

Den där sista rullen sandpapper sitter säkert.

/Den ömtåliga röven.

Jag och pysslandet har fått en nytändning, vilket ni nog märkt. Det är tack vare Helenas oemotståndliga blogg där inspirationen dräller på både vidden och bredden. Men jag måste utfärda en varning, är du en sucker för pyssel så kommer du inte kunna värja dig….

Jag säger som UnderbaraClara ang att pyssla: ”Och så ojar sig vissa och undrar hur jag orkar hålla på som jag gör? Det är en felformulerad fråga. Hur står jag egentligen ut med att inte hinna göra mer?” Och sanningen är den, att det gör jag egentligen inte. Jag har så många idéer om allt jag vill göra men tiden räker ju inte till hälften. Fast å andra sidan har jag två jävligt sköna ungar som gör mig lyckligare än något annat i världen.

Mjo, jag gjorde ett alla-hjärtans-dag-kort till. Den här gången var symaskinen ledig så jag limmade det understa hjärtat och sydde fast två till uppå.

Idag börjar jag och Sofia en utmaning med instagram. Vi har gjort om alphabetweek till alphabetmonth. Det innebär att man ska fota (med mobilen) och publicera (på instamgram/twitter) alla alfabetets bokstäver från A-Ö, en om dagen. Skulle vara kul om flera ville hänga på!

A som i Anta utmaningen vet ja!