Lilla feministboken av Sassa Buregren.

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

Den här boken önskar jag att någon hade satt i mina händer när jag var ungdom. Lättläst. Övergripande. Informativ. Med lite påhittad handling insprängt för att öka intresset.

Vi får ta del av på vilket sätt könsmaktordningen gör gällande i vår kultur nu och genom tiderna. Författaren radar upp några av världens mäktigaste kvinnor, problematiken med normer, utseendefixering och härskartekniker.
I och med att hon också framför på vilket sätt männen är förlorare i och med de rådande könsrollerna presenterar hon en feminism jag känner mig hemma i.

Och så påminner hon om att 2006 när den här boken kom ut fanns det fler chefer som hette Göran än det fanns kvinnliga chefer. Galet.

Lilla feministboken tycker jag alla ungdomar och nybörjarfeminister bör läsa.

Igår lördag var en riktig lyxlördag som började med sockerdoppade blåbärsscones (recept kommer) och slutade med cosmodrinkar. Idag är det söndag och jag mår illa. Jag borde packa. Men. Orkar. Inte. Därför sitter jag här framför datorn.

Igår firade jag att det är slut med avhållsamheten från alkohol för min del. Märta är inte längre beroende av bröstmjölk och mig så nu kan jag supa igen. Och det var just vad jag gjorde. Så pass mycket att jag känner mig redo för avhållsamhet igen faktiskt.

Jag och Linda bastade och körde lite ”hemmaspa”. Skålade och åt chilinötter. Njöt av att kunna tala till punkt och vara barnfria. Jag ”ansträngde mig” och satte i LINSER för första gången på evigheter.
Med len hud, mjuka fötter, vårdade naglar, mjukt hår, väldoftande kroppar och mejkade nyllen gick vi sedan till vårt bokade bord på Wallers. Jag åt ostron för första gången. Det var spännande. Goda smaker av skaldjur, salt, lökmarianaden och sist hettan från tabascon. Men en blir ju lite snuvad på konfekten eftersom en bara sväljer ner hela rasket i en jättemunsbit. Sen kalv efter det med en himmelsk sky och förstås passande vin till. Passande vin dricker en alltid tillsammans med Linda. :D
Det var en härlig kväll som avslöts på Munken där vi träffade min kompis Sandra. Några trevande steg på dansgolvet och sen var vi nöjda.

Lyxig lördagkväll.

Igår packad. Idag packa. Kör!

Framför datorn på kontoret sitter jag ofta. Där vill jag hade mysigt men också ordning och reda. I dag vill jag visa er bokhyllan vi har där inne. Själva hyllan är från IKEA och har hängt med i över tio år. Där finns lådor av olika slag fulla med pennor, gejm, kuvert, plastfickor och annat kontorsmaterial. Där står pärmarna jag själv klätt om samt räkningar, snören, anteckningsböcker, tidskriftsamlare (som jag klätt i tidningspapper) och kataloger.

 I den spralliga bokhyllan ryms gammalt och nytt, funktionellt och snyggt.

Bra dag. Sjukt bra dag, IGEN. Hela den här veckan har varit härlig. Jag är fanimig tillbaka. Jag mår bra igen. Jag är glad. Jag vågar nog ropa hej nu, eller i alla fall viska.

Bra saker den här veckan:

Jag har bokat en resa till syrran.
”Pratat ut” med vänner jag tjafsat med. Bett om ursäkt.
Fått visa leg på systemet.
Haft Villes dagiskompis + bror + genusmedveten mamma över. Underbara alla tre.
Njutit av mina charmiga ungar. (Bortsett från en stenincident som var föga smickrande.)
Suttit i solen, käkat citronbullar och virkat med Maja.
Blivit lullig på vin för första gången på närmare 1,5 år. Och vilket vin sen….
Varit pigg och glad. Har inte låtit mig nedslås av att gå upp kl 5 med lillgrisen.
Avverkat ett lyckat matlag.
Haft en bloggdate med Sofia.
Promenerat i skogen, vid vattnet, i solnedgången. Naturen så här års ger lyckorus.
Blivit bjuden på söta kex hos Catti.
Haft fina stunder med mannen.
Shoppat lite pastelliga vårkläder.
Ätit mat utomhus.
Fått en spektakulär festinbjudan.

Charmiga ungar, om en inte har något emot spelberoende.

Och det är inte slut varken på veckan eller på roligheter. I morgon kommer först mamma ut hit till oss och på kvällen ska det sen bastas, lyxsas, drickas och ätas.

Jag är bara så där jävla härligt glad nu.

Vad ÄR egentligen feminism?

Inte så lätt att svara på den frågan så där rakt upp och ner för det innebär så mycket. Den korrekta beskrivningen lyder: Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordbok. Den som kallar sig feminist borde också vara införstådd med att mannen är norm i vårt samhälle. Kvinnan är fortfarande så att säga det andra könet även i vårt avlånga land.

Feminister pratar om lika lön, om mäns våld mot kvinnor och att kvinnor sexualiseras. Vissa tycker att kvinnor borde kvoteras in på höga poster och att föräldraförsäkringen borde individualiseras. Detta är viktiga feministiska politiska frågor. En annan avgörande sak som jag personligen stöter på och stör mig på åtskilliga gånger per dag och som jag vill belysa i detta inlägg, är att kvinnor och allt som räknas som kvinnligt är underrepresenterat inom i stort sett alla områden som anses viktiga. 

Det är ju tyvärr så att nästintill allt omkring oss handlar om män. Är skapat av män. För män. Om en på riktigt börjar fundera på detta så upptäcker en det.

Språket, vi säger ”man” och ”han” till nästan allt som vi inte vet könet på. Jag försöker förstås undvika det och hellre använda en och hen. (Lyckas frustrerande nog bara ungefär var 100:e gång för det sitter så djupt rotat att säga han.) Vi säger ”hej hopp gummisnopp” och åtskilliga andra ordstäv som syftar till det maskulina.
Filmer, handlar antingen om modiga, roliga, påhittiga, smarta eller tokiga män/pojkar, oavsett om de är riktade till vuxna eller barn. Filmer med kvinnliga huvudrollsinnehavare är färre och de som finns sen enbart av kvinnor/flickor (”tjejfilm”).
Barnböcker (och serietidningar) har oftare en pojke i huvudroll (58% jämfört med 34% flickor i huvudroll av de barnböcker som kom ut 2011. Källa SBI).
I sportvärlden läggs pengarna på männen och de sporter där män är överrepresenterade. Det kallas fotboll, och damfotboll. Hockey och damhockey. Herrsporten bevakas och presenteras i enormt mycket större utsträckning.
Leksaker är inte bara könsuppdelade på ett förkastligt sätt. Även där är de med hankön norm. Alla neutrala figurer är av hankön och för att markera vilka som är honor ritas rosetter, ögonfransar eller klackskor dit. Figurer utan kön kallas gubbar.
I dagsidningarna ser vi män män och åter män figurera på bilder och i texterna. Inte bara för att män i större utsträckning besitter höga poster utan också för att i vårt samhälle är saker som män gör högre värderat och prioriterat. I kväll kunde vi sen den danske unge bonden (100 procent bonde) som sköter både den ena och den tredje praktiska sysslan på en gammal gård. Men vad hans fru och barn gör, det får vi inte se. För det anses varken viktigt eller intressant.
Fan tom när vi springer runt midsommarstången pockar mansnormen på vår uppmärksamhet i form av en fallossymbol.
Vi förutsätter att Gud är en man. Och inte har vi haft någon kvinnlig statsminister heller.
Osv osv osv i all oändlighet.

I kväll talades det om på nyheterna om hur dålig kvinnosyn männen i arabländerna har. Jag vill absolut inte att förringa det fruktansvärda skammord som skett i Landskrona. Men ibland verkar överägande del av svenska män inte ha så jävla mycket bättre syn på kvinnor. Inte fan ses vi som jämlikar i alla fall.
Hur många män läser kvinnliga författare? Hur många män lyssnar på kvinnliga musiker? Hur många män skrattar åt kvinnliga komiker? Hur många män lyssnar till kvinnliga föreläsare? Jag känner fanimig INGEN. Inte ens min man. Män ser ner på kvinnor. (Oftast omedvetet.)
Däremot finns det generellt inget hinder för kvinnor att läsa, lyssna, skratta och beundra män. Kvinnor ser nämligen också ner på kvinnor och upp till män.

Men så finns ett område där vi kvinnor dominerar överlägset, nämligen bloggvärlden. Därför är den också naturligtvis bespottad och vi bloggare förminskas och kallas ytliga, uppmärksamhetskåta och tragiska. Jag är dock stolt över att vara en del av detta fantastiska kvinnoforum. Det firar jag denna kväll med lite nya färger på bloggen och en länklista i menyn där en efter annan kompetent feminist, skicklig fotograf, inspirerande eller rolig person finns att hitta. Tyvärr ingen manlig.

Nu är ju våren här på riktigt. Det blommar av alla möjliga sippor och sorter på marken. Träden har dock inte slagit ut här än. Jag längtar efter körsbärsblommorna, får njuta av Molkans än så länge. Våren alltså, jag blir helt lycklig.

Jag satt ute i solen tillsammans med bloggaren Sofia hela förmiddagen igår. (Jag fick lite soleld.) Vi träffades för första gången i verkliga livet och hade en perfekt bloggdejt. Kallpratet pågick bara några minuter sen var vi igång med intressanta givande samtal, latté dracks, Märta var mest glad, jag fick en present, tycke uppstod kan en minst sagt säga. Tiden bara flög fram och sen skulle hon ta bussen tillbaka till Fårö och sina kurskamrater igen. Hon pluggar i Uppsala men är här på Gotland på kurs tillfälligt. Jag är nu lite kär i Sofia, också. Fantastiskt klok, varm och intressant människa.

På eftermiddagen efter att jag fångat upp storungen på förskolan i en jättekram åkte vi hem till Cattis, Matilda och Arvid. Ville och Matilda lekte helt självständigt utan tjafs. Gudrun så skönt det är när det sker. När vi kom hem sen hade Robban börjat med pannkakor som vi mumsade i oss med glass och tre(!) sorters sylter. Det är sylten som gör det.
Kvällen förgylldes sen ytterligare med en kvällspromenad ner till vattnet.

Våra skuggor är väl det närmaste familjefoto vi kommer Kanske skulle skicka in det till tidningen!? (Skickade aldrig in någon bild när Märta kom till oss, vilket gnager mig lite).

Det känns som att jag styrt upp mig lite och kommit upp genom isen. Tack vare Maja (en annan av dem jag är kär i) har jag börjat tänka lite annorlunda. Ja jag är trött, men vad är det som är farligt med det? Inget! Försöker nu se att vara utsövd som bonus istället för som norm. Ja jag vill ha mer egentid, men vem vill inte det!? Barnen är små under en sådan kort tid att det är nog bara att acceptera att nu ser livet ut så här. Ingen idé att hänga läpp över det. Lätt att säga svårt att göra, men jag är på rätt väg känner jag. Och mina 15 påbörjade inägg i utkastmappen kanske kommer ut på bloggen så småningom. De kumma när de kumma.

Jag fick lust att snygga till lite på vårt kontor och kom då på att jag borde klä om alla tråkiga gaffelpärmar. Jag köpte hem några olika tyger (från Åhléns bl.a.), med bredd 35 cm. Papper av olika sorter och tapeter hade jag redan hemma. (Bäst blir det med tapet, men även omslagspapper fungerar.)

Jag letade fram varenda gaffelpärm som fanns i våra ägor. Till och med min gamla högstadiepärm har nu fått sig ett schysst fodral. Så här gjorde jag:

Skär bort plastetiketten.
Klipp till tyget och limma fast på den tygbeklädda delen av pärmen. Använd lim som fäster på tyg.
Öppna pärmen när du limmar tyget runt kanten på baksidan.
Klipp till en lagom stor bit papper som täcker pärmens framsida + några cm som du kan vika runt kanten. Tejpa fast pappret på insidan.
Limma fast ett kantband i övergången mellan tyg och papper.
Gör likadant på baksidan.
Förstärk ytan med decoupagelim/lack. Finns för tyg och papper.
Klistra på en etikett på ryggen om du vill.
Vill du att pärmen ska vara snygg även när du öppnar den klistrar du fast ett A4 på insidan.

15 brokiga pärmar.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

 Foto: © UNICEF/Asselin

Jag har inte tid att blogga nu tyvärr. Jag leker, jobbar, värmer pureer, tvättar, klär pärmar, torkar små rumpor, virkar, plockar leksaker,drunknar i stora blå bebisögon, deklarerar, läser, planerar kommande bröllopssäsong, umgås med vänner och dricker en jävla massa kaffe. Idag har jag också bokat in en bloggdate och en resa till syrran samt varit på utvecklingssamtal ang Ville. Han blev godkänd. (Det här året visste han jag jobbar som fotograf när läraren intervjuade honom, till skillnad från förra året då han svarade att mitt jobb var att handla i stan. HAHA!)

För att ni inte ska behöva vara utan mig och mina bilder finns jag på instagram (heter ninaruthstrom där). Och så är det nog bäst att ni blir prenumeranter också så att ni inte missar när jag kommer igång med bloggen igen.

Må så gott vänner, tills vi ”ses” igen.

Nu ska jag virka vidare.

Jag har nu lagt till så att min senaste instagrambild syns längst ner i menyn.  Nu kan en se mina 20 senaste instagrambilder i bildspelet i menyn.
Instagram är kul. Du fotar, redigerar och visar enkelt dina bilder med och i mobilen. Finns både till iPhone och android. Ladda ner och börja fota och lägg sedan till mig; ninaruthstrom. Det gäller dig med syster!

Senaste instagrambilden längst ner i menyn.

Söndagen. Vilken dag.

Jag lämnade barn och man för att åka in till stan och träffa bästa Maja kl 10. Vi tog först en promenad längs havet. Solen sken på oss och vi kunde prata ostört. Guldstund.
Och bättre skulle det bli. För sen plockade vi fram bubbel och jordgubbar. Skålade oss fnittriga. Bastade, tvagade och tog TVÅ dopp i det klara blå. Fem grader var det i vattnet. Det ledde till okontrollerbara skrik som om vi skulle dö, men känslan efteråt är nästintill oslagbar. Som Maja säger: en ångrar aldrig ett dopp. Så sant.
Avslutningsvis åt vi brunch. Amerikanska pannkakor, croissanter och cheesecake.
För första gången hade vi tid att prata klart.

Aj alltså det här var så jävla bra. Det här kommer jag leva på länge.

Lyckosöndag!

Vilken härlig lördag! Sol. Pyssel. Vänner. Glada barn. Arga barn. God mat. Och Ville lärde sig cykla idag. HIPP HURRA! Det firade vi med glass. Och Märta kan sitta nu. Va, hörde jag att någon mumlade kompetenta barn? Oj det var nog jag själv.

Framgången på cykel firades med chokladglass.

 Hon kan sitta. Och matchar gör de. Ville tog upp tröjan ur tvättkorgen för att vara ”lika cool som syrran”.

Mina älskade älskade ungar. Kärlek utan slut. Stjärnstopp.

Här kommer de sista bilderna från tvättstugan. Har försökt få med helheten. Och sakerna som står ovanpå våra sex garderober. Det är ett stilleben med glasvaser, burkar och flaskor. En skål med plåtburkar fulla med plåster och annat smått. Medicinlåda. Klädnypor. Strykvatten. Koppar (som ska blir ljus framöver) och askar med ljusstumpar. På golvet står en låda och en säck med tyg.

Jag har tänkt som så att jag ska gå igenom mitt hus med kameran rum för rum igen, så som finns att se under rullisten till vänster i menyn. Men de bilderna är från när jag började blogga och känns aningens inaktuella nu några år senare. Dels ser inte hemmet ut så längre och dels kan jag posta större snyggare bilder nu. Jag har tänkt göra detta ett tag men har haft svårt att komma till skott. Därför kommer jag fortsätta att dela upp rummen så att jag inte behöver ta så många foton på en gång.

Nu är tvättstugan klar. Här kan ni se alla bilderna.

Jag är inte ett endaste dugg skrockfull, bortsett från att jag aldrig trampar på A-brunnar (jag är ju inte dum), men fredag den 13 är allt lite speciell. Min har dock varit fin och ofarlig om än inte helt fredlig. Jag och treåringen rök ihop en sväng. Men det skulle förstås bli tokigt om jag räknade alla de dagar vi ryker ihop som otursdagar. Även om det är avsevärt mycket mer sällan sedan Jesper Juul kom in i vårt liv.

Hur som helst, vi har denna dag varit med min mamma. Vi har ätit godis, fikat och ätit mat. Mamma är en feeder.
Vi tog en vända på stan och för att fylla på förrådet med pysselprylar (Pias papper i Visby = asbra affär).
Nu längtar jag till morgondagen då jag ska sätta igång med ett nytt pysselprojekt. Fattar inte alls varför jag är vaken så här dags, men jag har ju sovit två hela nätter, barnfri, så jag är ju bannemig PIGG. Inatt är det Robbans tur att ligga ensam så nu MÅSTE jag sova.

Dagens lärdomar:
• Köttberget = 40-talisterna
• I sången små grodorna ska en, enligt mammas gamla sångbok, sjunga ”ej svansar” före ”ej öron”. Jag har alltså alltid sjungit fel.
• ”Roliga” ramsor som pissa pass utrikes och pinka pank utfattig.
Tack mamma.

God natt!

Helt plötsligt fick jag ryck och spraymålade ett plastdjur, en ren (i brist på rådjur) för att vara exakt. Jag har aldrig spraymålat något men varit sugen länge. Jag passade på att köpa guldfärgen och glittret när jag var på Panduro. Bra graja!

Den står på brickan i hallen.

Jag tyckte det blev ganska snyggt faktiskt. Ganska. Nu ska jag försöka komma på något mer att förgylla.