Bästa bokförlaget OLIKA har kommit ut med en rolig barnbox Poppis med läsning och pyssel, (perfekt att roa sig med i små fiskebodar utan tv t.ex.). Till hela familjens stora glädje finns en andra bok om Uppfinnar-Johanna i boxen. (Första boken om Johanna och sura gubben är en familjefavorit här hemma. Alla skrattar till den.) Den här gången uppfinner Johanna en skrämselmaskin. Naturligtvis är både sagan och ritboken genomtänkta ur genussynpunkt. OLIKA bjuder på underhållning med sjysta värderingar, fler möjligheter och färre stereotyper. Boken är tryckt klimatklokt.

Kusiner som pysslar. Regnbågspennan är omtyckt.

Vill du vara med och tävla om en box från Poppis? Du deltar i tävlingen genom att maila en motivering till: poppis@olika.nu om varför du ska vinna boxen. Skriv TÄVLING – SPINNSIDAN i ämnesraden. Du har på dig fram till 5/7. Lycka till!

Hej och hå en sådan dag. Vi har hunnit med sjukt mycket. Faktiskt.
Började med att städa. (Eller snarare, fortsatte att städa som vi började med i torsdags men blev avbrutna då Robban var tvungen att åka och jobba plötsligt.) Jag rensade bl.a. avlopp, tycker det är helt ok faktiskt. Det är något befriande med att se all skit spolas bort.
När hela huset var rent lagade jag mat och ”slängde ihop” en äppelpaj. Verners förstås. (Älskar att använda ”slänga ihop”, låter som att det inte är något speciellt och att jag är helt säker på att baka. Hembakade pajer är dock högst speciella för mig.)
Efter maten kom Eva, Cattis & Matilda. Fikade på terassen.
Fikagästerna byttes av av middagsgäster; Linda, Olof & Felix. Vi grillade och plockade smultron som intogs med vit kladdkaka samt vaniljglass. Aj aj aj, försöker inte en förklara hur gott.
Eftersom vi åt så vi fick hjärtklappning kändes det helt rätt att ge sig ut i sommarluften på kvällspromenad. Med sovande barn i varsin vagn gick vi ca fem km. Fuktig sommarluft, fläckiga kor och ängsblommor förgyllde vår promenad. Idag älskar jag att bo på landet.

Nu är jag jävligt trött och jävligt nöjd.

Dagens smultronskörd.

God natt!

Midsommarafton. Blåbärsscones till frukost. Harmoni. Sol och värme. Skål! Sillunch. Bad med barnen. Plockade blommor och gjorde en krans (som vissnade sen). Tog en promenad till kusinen där var det fest med lekar (bl.a. gissa prylen), god mat och barnskratt. Underbar dag och kväll som var slut cirka 22. Det var lagom för oss.

Midsommardagen. Vaknade utsövda och pigga vilket var perfekt för dagen spenderades på Kneippbyn med annan kusin. Högst nöjsamt för alla med barnasinnet kvar.

Idag har jag:
♥ Krånglat mig in till stan, men åkte i tid för ovanlighetens skull så jag slapp stressa. Vilken grej. Kanske ska prova igen.
♥ Glömt plånboken hemma. Men det var faktiskt det enda jag glömde idag så jag får vara nöjd.
♥ Beställt två par glasögon varav ett par solbrillor.
♥ Blivit överraskad med picknick i Almedalen av gulliga Linda.
♥ Promenerat sju kilometer. Med hälspricka.
♥ Ätit en underbar gräddpasta på Bolagret.
♥ Köpt svampdödande medel till fitty.
♥ Njutit av Märta.
♥ Handlat midsommarmat med två miljoner andra och blivit äcklad av vilket enormt överflöd av mat många av oss handlar medan somliga inte har mat alls.
♥ Bränt mig i solen.

Nu ska jag behandla mitt underliv. Tjing bing!

Det är en medveten tanke vi har att jag och Ville ska hänga ofta så att han får många influenser av mig och att Märta ska vara mycket med pappa Robban. Som en motvikt till övriga de kommer umgås med vilka (tyvärr) mest troligt kommer vara övervägande av samma kön de själva tillhör. (Jag kommer naturligtvis försöka motverka det.) Eftersom killar uppmuntras hålla sig till en viss sorts lekar/egenskaper/förebilder och tjejer andra, könas barnen och går miste om flera möjligheter.
Jag tror att en blir en mer allsidig, välmående, självständig människa om en har tillgång till allt.

Bäst vore det förstås om jag och Robban delade på alla sysslor, men så är tyvärr inte fallet. Vissa sysslor (matlagning, städning, gräsklippning, skötsel av barnen bl.a.) delar vi på medan andra är mer stereotypt uppdelade. Jag tvättar och handlar oftast. Han sköter om huset. Men vi jobbar hela tiden på att leva jämlikt.
För vi fattar ju att barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Hon kommer till häckhopparställning, men inte längre. 

 Avslutar med stretch.

Märta sitter stadigt och gärna på golvet. Får fram ena benet, men sen är det stopp. Ville började krypa när han var  ungefär tio månader. Kanske blir det något liknande för Märta.

Ville tio månader kryper.

P.s När jag bildgooglade på ”hoppa häck” blev det lite svettigt. Gör inte det. D.s

Lycka är att tillsammans med de jag älskar uppleva natur så vacker att den tar andan ur mig.

Kvällspromenader gör mig lycklig, (och andfådd om det är jag som kör kärran med barnen upp för hela backen).

I artikeln (läs!) som hänvisades till i samband med radioprogrammet Konflikt om mansrollen, skriver författaren Kristian Lundberg om det stora och allvarliga samhällsproblemet att män slår kvinnor.

Siffror från BRÅ:

27 200 misshandlade kvinnor under 2010.6 400 personer misstänktes för misshandel mot kvinnor under 2010

44 procents ökning av våldet mot ensamstående mödrar under 2000–2005 (SCB).

37 procents ökning av våldet mot kvinnor i yrkeslivet under 2000–2005 (SCB).

31 procents ökning av den anmälda misshandeln mot kvinnor mellan 2000 och 2007.

20 procent av anmälningarna ledde till att en misstänkt kunde knytas till brottet (2010).

”Men polisanmälde du honom inte?”
Det är här vi skiljer oss åt. Min enfald. Hennes erfarenhet.
”Jo. Upprepade gånger. Det blev nerlagt.”

Lundberg skriver: ”Våld mot kvinnor är inte en enskild man som slår en kvinna. Det är ett samhällsproblem där vi alla blir skyldiga genom vår flathet – också genom det ekonomiska våldet som riktas mot kvinnor.” Och vidare: ”Mäns våld mot kvinnor sker dagligen, i slott och koja. Det är inte en privat angelägenhet, det är ett politiskt problem och en del av en patriarkal samhällsordning där kvinnan är underställd och därför misshandlas.”

Tack Kristian Lundberg för att du satt dig in i kvinnors situation. För att du utbildat dig och därför kan se strukturerna i samhället som är för kvinnors nackdel. För att du, trots att du är man, engagerar dig i mäns våld mot kvinnor.

Fast är det rimligt att kvinnor ska stå i tacksamhetsskuld gentemot män som engagerar sig för att störta patriarkatet?
Nej. Jag tycker ju att det borde vara självklart.

Någon menade att feminism är ett dåligt ord, för det innefattar inte män. Varför skulle män bry sig om KVINNOfrågor? Det hör en ju på ordet att det handlar inte om dem.
Men. Det gör det ju. För feminism handlar ju egentligen inte om vad kvinnor ska göra (längre), utan män. Om vad män ska ändra på. Om att män måste ge ifrån sig makt. Om att män slår. Om problem med mansrollen.
Ok, namnet feminism har en feminin klang, minst sagt. Det kunde kanske hellre hetat manchuvism, fast det ordet betyder ju tyvärr något helt annat. Men vem fan bryr sig egentligen om vad det heter. Det viktiga är ju vad det handlar om.
Och om vi struntar i namnet och ser till vad det innebär. Kvinnor nedvärderas, objektifieras och omydigförklaras. Det kvinnor arbetar med har lägre status. Kvinnor är det andra könet där män är det första. Mannen är norm.

Rasism engagerar mig såväl som djurrättsfrågor trots att jag varken är mörkhyad eller fyrfotad. Visst borde feministiska frågor engagera män. Är det verkligen för mycket begärt?

Köpte en kakstämpel på senaste shoppingrundan. Kul grej! Fungerade riktigt bra, även Ville klarade stämpla ut snygga kakor med den.

HOME MADE Cookie Stamper’s recept, (som jag ändrat lite i):
250g smör (kallt)
140g strösocker
1/2 tsk salt
1/2 tsk bakpulver
300g vetemjöl
1 äggula
3 tsk vaniljsocker

Blanda allt till en deg. Låt vila i kylen minst 30 min.
Rulla till golfbollar, stämpla ut. Använd mycket mjöl på både deg och stämpel. Tryck bort den ojämna kanten med ett passande glas, vinglas från IKEA passade perfekt.
Grädda 4-6 min på 190 grader.

Mycket goda. Men nästa gång ska jag nog lägga russin i degen också.

Var på en mycket välorganiserad westernfest igår. Det var en riktigt rolig upplevelse. Kul att klä ut sig. Häftig lokal, god mat, lekar, pistolskott, armbrytning, härliga gäster. Nya intressanta bekantskaper.
Vi drack tequila, ja jag med. Men ändå mår jag rättså bra idag. Skönt. Vägrar vara bakfull med barn.

Kul kväll.

Lyssnade just på ett oerhört bra avsnitt av Konflikt, P1 som handlade om ”Hotande och hotad maskulinitet”. (Tack för tipset Maja.) ALLA BORDE LYSSNA!

I programmet diskuterar Ingemar Gens (jämställdhetsexpert) och Niclas Järvklo (forskare med maskulinitet som specialitet) huruvida mäns våld mot kvinnor inte är en kvinnofråga utan en mansfråga. Att det är den manliga könsrollen som är problemet. Det är inte bara några få idioter till män som behandlar kvinnor och andra män illa, problemet är större än så.
Små pojkar skapar  sina identiteter tillsammans (långt ifrån vuxna, med fri lek) som i långa loppet går ut på att skaffa makt och kontroll. Pojkar lär varandra att bli män.
Ingemar Gens är tydlig när han berättar att problemet ligger i att vi vuxna lägger stor vikt vid att vi har och vill ha två kön; Det feminina och det maskulina som fått varsin uppsättning egenskaper. Likt fanatiker övervakar vi hela tiden varandra huruvida vi beter oss maskulint eller feminint, som en kärring eller som en riktig karl.
Först när vi kan släppa idén om att kvinnor och män ska vara olika kan vi slippa män som köper sex av kvinnor, män som anser att de äger kvinnor, män som använder våld mot både män och kvinnor. 

Ingemar Gens pratar också om att den gemene uppfattningen är att pojkar måste få leka krigslekar, träna på att döda och mörda varandra redan i förskolan. Men att flickor ska få leka samma lekar är inte självklart. Det finns en biologisk idé om att män måste få döda. Mäns våld är alltså accepterat. ”Vem är den icke våldsamme mannen” Är det verkligen en man?” Och så länge vi har de här föreställningarna kommer män fortsätta bruka våld.

Problemet med att kvinnor får lära sig att bli som män istället för tvärtom nämns också. Att jaga karriär är mer värt än att vara med familjen. Därför problem med barn allt senare i livet, utbrändhet, överkonsumtion, depressioner m.m.

Författaren Kristian Lundberg som skrivit om mäns våld mot kvinnor, intervjuas.
När han fick reda på att en av hans anhöriga blivit utsatt för misshandel satte han sig in i problemet. Han som trodde att han var en lärd man i ett jämställt land, insåg då vilken kunskapslucka han hade inom detta ämne. Han upptäckte att i vissa sammanhang i Sverige, anses en kvinna inte vara mer värd en hund.
Efter att hans texter publicerats blev han lynchad av antifaministiska bloggare. Han målades ut som pedofil, homosexuell, de kontaktade hans fru och de gissade på att ”hans problem” berodde på att han fått för lite kuk.

Intressant att antifeminister använder samma desperata metoder att försöka tysta ner en vit, medelålders man som på kvinnor. När kvinnor tar upp problem med mansrollen kan antifeminister vifta bort det med härskartekniker. En kvinnas ord slår aldrig riktigt igenom i vårt maskulina samhälle. Kvinnor tas inte på allvar, kallas hysteriska, feministkärringar osv. Därför måste män sätta ord på problemen med patriarkatet och mansrollen, precis som görs i det här programmet. Tack p1.

Det var en upplyftande start på dagen.

Igår la min gamla vän från högstadiet och gymnasiet ut en bild på sin sommarfrisyr. Den bilden fick mig alldeles exalterad så jag låg och grubblade halva natten. Det är bara en frisyr, det är bara (jävligt lite) hår – jag vet. Men å andra sidan är det också något mycket mer. Det är att sticka ut, att ta plats, att inte följa normen. Det vittnar om ett enormt mod att våga gå mot strömmen, om styrka att stå ut med blickar/kommentarer/tankar och inte minst om en enorm trygghet i sin person. Matilda hade världens vackraste hår med rufsiga lockar, ungefär som Ville faktiskt. Men hon behöver inget vackert hår för att vara Matilda, kvinnan, mamman, frun, läraren, vännen, lillasystern, dottern… Det mest fantastiska är kanske ändå att Matilda inte rakat av sig håret som ett statement utan: ”För att hon hade lust. För att det är snyggt. För att jag är Matilda.” Lite som att det var vilken frisyr som helst.

En fri och lycklig Matilda.

Jag som tycker att JAG blivit modig som vågar lämna lite stubbigt skägg på benen och i armhålorna, så här vid en ålder av 32. Men då bör en också betänka att för fem år sedan trodde jag ALDRIG att jag skulle varken våga eller vilja visa upp en ickerakad kroppsdel. Ge mig fem år till så kanske jag är lika cool som Matilda. Tänk vilken grym förebild jag skulle vara för Märta då. Det var vad jag tänkte på inatt. Och vidare; hur får jag mina barn lika starka som Matilda, Astrid och Jenny? Och så tänkte jag på hur mycket jag egentligen förändrats på fem år. Vad kommer ha hänt med mig om ytterligare fem år? Tyvärr tänkte jag också på hur folk omkring mig skulle reagera om jag snaggade mig. Det borde jag inte tänka på, men det gör jag ju tyvärr.
Det måste bara vara så fruktansvärt skönt. Jag ska i alla fall göra det innan jag dör. Det lovar jag mig själv här och nu, med er som vittnen.

Jag har några skäggliknande strån på magen. Jajamensan. Inget konstigt med det. Alla har hår, även kvinnor. Men jag är inte bara kvinna, jag har pill-sjukan också dvs kan inte låta bli att kratta, klämma, dra, peta, rycka osv på finnar, sårskorpor, hårstrån m.m. spelar ingen roll om det är mina eller andras. Så passa dig! TROR ni att jag hade det svårt som sjukgymnast eller?! Där låg de nakna ryggarna mitt framför mig med ett smörgåsbord av finnar, pormaskar och svarta hårstrån som bara skrek efter att jag skulle förbarma mig. Men jag stod emot. Oftast. Hahaha.

Hur som helst. Det är helt normalt med skägg på magen. Men jag kan alltså inte ha stråna där för jag krattar och drar tills det blir sår. Hade jag haft en bra pincett hade jag kunnat rycka skiten, MEN EFTERSOM DET TYDLIGEN ÄR HELT JÄVLA OMÖJLIGT ATT FÅ TAG PÅ BRA PINCETTER står jag här med mina sår. Och en ledsen mage. (Nu förstår jag varför mamma under hela min tonårstid hotat med indragen godisranson, dvs det värsta av de värsta hoten, om jag skulle slarva bort hennes pincett. Hon har nämligen fått tag på en bra.)

Ledsen mage med skägg. (Varken strån eller sår syns dock på den här bilden så det är ingen idé att ni analyserar.)

Nu undrar jag; Kan någon tipsa mig om var jag kan köpa en BRA pincett? Kosta vad det kosta vill. Magen kräver det.

Hej och välkommen till min (nya presentation på min) fantastiska blogg!

Här publicerar jag bilder från underbara Gotland, mina charmiga ungar, mitt snygga hus eller andra vackra saker som jag går igång på. Jag postar texter från mitt fenomenala huvud som ofta handlar om feminism, föräldraskap, genus, normer och andra viktiga saker.
Jag är egentligen ganska rolig men det framkommer inte riktigt i bloggen, därför talar jag om det nu.
Andra saker som jag, enligt min man, är; manisk, kanske omtänksam, målinriktad, intensiv, bra på att lyssna, hysterisk, livsnjutare, nyfiken, impulsiv, temperamentsfull och känslomänniska. Om jag får lägga till rolig, smart och snygg så har ni mig personifierad.

Jag jobbar med mitt eget företag Ninas Foto & Form. Mina barn heter Ville (-08) & Märta (-11) och min man Robban (-80). Jag är feminist, vänsterpartist, storasyster, bokmal, utbildad sjukgymnast, öppen, rolig (fast det skrev jag va!?) och lite mesig på ett snällt sätt.

Jag gillar: feminism, böcker, inredning, teknik, kreativitet, vetenskap, kaffi med dopp, rosa, tysk ordning, nya människor och huvudfotingar.

Jag ogillar: att laga mat, mansgrisar, svett, att sy gardiner, kallprat, könsroller, språkpoliser och bråkiga pojkar.

Ofta inspireras jag av andra lysande bloggare vars namn ni hittar i länklistan längre ner i menyn. Men innan du klickar dig vidare, se till att klicka dig till bloglovin´för att bli prenumerant av denna förträffliga blandning av sött, salt och surt från spinnsidan.

”Kom alltid ihåg att du är helt unik. Precis som alla andra.” /Margaret Mead.

Vad säger ni, verkar det passa in på mig?

Jag spårade ut på att göra pom poms (av silkespapper) en dag. Så roligt det var när jag väl fick till det. Det tog ett tag innan jag fick kläm på det dock. Grejen är att en måste ha några ark silkespapper (minst fyra tror jag) på varandra som är ordentligt långsmala. Fem gånger så långa som breda blev bra. Sen är det bara att vika. Knyta snöre på mitten. Och sedan veckla ut pappret till en boll.
Pappret har jag köpt på Panduro och Lagerhaus (billigast) och sen hade jag en hel del skrynkliga ark hemma som fått i presenter och saker jag köpt. Den som spar hen har.

Här kan du se bilder på hur du ska göra. Finns även en hel del gör-det-själv-filmer att hitta på youtube, sök på DIY pom pom.

Pom poms som jag gjort. Fina att hänga i fönster, barnrum, över dukat bord, på kalas, i träd m.m.

Om du gillar dem men inte orkar göra själv finns det magiskt fina från danska Miss Étoile. Finns att köpa från Inreda.com eller Hemlängtan.com.

Tidigare har jag gjort pom poms i garn. Det blir också fint men är mer tidskrävande.