Ibland undrar jag varför vissa skaffar barn. Men sen kommer jag på att det har ju inte jag med att göra. Jag har mina anledningar och de har sina.
Men jag (och min man) har i alla fall inte skaffat barn för att livet ska vara enkelt. Jag vill inte ta några genvägar utan min ambition är (nästan) hela tiden att göra det som är bäst för barnen. Jag vill att mina barn ska bli trygga, välmående, levnadsglada och självsäkra individer. Och att de ska ha roligt på vägen dit. Förmodligen är detta väl något alla föräldrar vill. Frågan är då hur man når dit. Om det råder helt klart delade meningar.
En sak som jag är övertygad om, är att med Anna Wahlgrens metoder kommer man inte ens i närheten. Metoder överhuvudtaget känns illa eftersom barn är små unika individer. Som dessutom bör visas respekt och som man bör bemöta som andra vanliga människor dvs utan att kränka.
Det tragiska är att Anna Wahlgren är sveriges mest lästa ”barnexpert” och att många barn växer upp med dessa hemska metoder.
Hennes metod Sova hela natten (SHN) som faktiskt rekommenderas av BVC tycker jag uppmuntrar till vanvård, likaså Ömma järngreppet.
”Ömma järngreppet
För små ätkrånglare
Sitt upp skönt med barnet liggande i knät, till vänster (säger vi). Lägg då barnets högra lilla arm under din, mot din rygg. Håll den vänstra lilla handen med din egen, så att barnet griper om ett finger medan du håller resten av din hand omkring barnets. Tratta in bröst/flaska utan frågetecken i ord/handling. Titta sedan genast bort, på TV eller prata med någon, så att du (tillsynes Rolling Eyes ) släpper all koncentration på barnet. Låt den lilla äta i fred, ostörd av din visserligen underbara närvaro men som måste anstå tills måltiden är över. Bryter lilla ungen samman, låtsas som om DU bestämt att det är dags för rap just nu, och hiva upp barnet över axeln. Banka milt men effektivt i lilla rumpan, nerifrån och upp (ingen får somna här). Återgå strax, snabbt och tveklöst, till ömma järngreppet för påfyllning, så många gånger som behövs, tills lilla barnet är proppmätt Exclamation.” (Från www.annawahlgren.com)
Wahlgren förespråkar att barnet from en månads ålder ska sova i egen säng och från senaste fem månader i eget rum. Metoden går ut på att man ska lägga ner barnet bestämt i en speciell position, buffa det i ryggen några gånger och sedan lämna barnet ensam. Hur mycket barnet än skriker får man som förälder inte bryta för att trösta. Man ska gå emot sin egen magkänsla. Inte ens om barnet bajsar eller kräks ska man avbryta. Förälderns närvaro stör barnets sömn, menar hon.
Det viktigaste av allt verkar vara att man ska lära sig sova ensam och trösta sig själv så att livet för föräldrarna inte ska bli för knöligt. Jag undrar om Wahlgren själv gärna sover ensam. Tycker inte de allra flesta att det är mysigast att ligga bredvid någon och gärna intill!? Jag och Robban vill ju absolut ligga i samma säng, så vi ser det som självklart och (oftast) positivt att våra barn också vill sova med oss. Det kommer säkert en tid då barnen vill sova ensamma. När det blir är upp till de själva att bestämma.
Enligt Wahlgren ska man enligt dessa metoder som förälder varken uppfatta, bekräfta eller spegla sitt barns känslor. Hon uppmanar att man ska titta bort/se på tv/prata med någon annan samtidigt som man matar sitt barn. Dessutom menar hon att barn ska sova på mage (trots att 100 barn/år räddas från plötslig spädbarnsdöd pga de sover på rygg).
Hon är mycket för rutiner vilket i och för sig är viktigt och delvis av godo men man behöver ju inte gå till överdrift. Barn mår bra av rutiner inom rimliga (mänskliga) gränser, men jag tror också att barn mår bra av att man BRYTER RUTINERNA. Ibland pga att det är helg, ibland pga att det är fest ibland bara för att man känner för det. Man måste ju ha KUL i vardagen också. Jag tycker det i första hand ska vara roligt och härligt att leva livet. Ett rutinstyrt liv där prio ett är att allt ska vara enkelt för föräldrarna verkar sorgligt både för föräldrar och barn.
Och visst borde väl Anna Wahlgren veta vad luststyrd innebär, hon rökte ju själv under alla sina graviditeter (sägs det).
Anna Wahlgrens metoder förkastar och föraktar jag. Det borde flera göra. Hon blir ständigt ifrågasatt av andra professioner. En av hennes filmer där hon visade hur man skulle trycka ner sitt barn i vagnen, ledde till att hon blev anmäld för misshandel.
Att ignorera ett spädbarns skrik, att skratta och vara glad när barnet gråter dvs att inte få sina känslor speglade, utan tvärtom motsatta reaktioner, är fullständigt fel. Barn utvecklas genom att registrera sin omgivning och en stor del av detta sker i samspel med föräldrarna. En förälder som ger motsatta signaler på det bebisen sänder ut, förmedlar ett budskap som förvirrar och kan leda till att barnet slutar öppna sig. Detta kan i längden leda till att barnet börjar tvivla på sina egna känslor.
Wahlgrens metoder går ut på att lära barnen att reagera enligt vissa mönster på olika känslor. Hon verkar vilja regissera barn och göra dem till små maskiner. Dit når hon genom att visa att det spelar ingen roll om man skriker, det är ingen som bryr sig om mig ändå. Metoderna går ut på att man bryter ner barnet, får det att ge upp. En bebis kan på ett enda sätt visa att den är missnöjd, genom att skrika. Hur kan man överge sitt skrikande barn
Istället för att tillåtas gråta och vara ledsen ska man genast skratta och vara glad. Men skrattet lär ju så småningom fastna i halsen eftersom man fortfarande är ledsen inombords om man inte får något gehör för negativa känslor och man får lära sig att trycka undan istället för att släppa ut och bearbeta.
”Tes: Små barn fruktar vargen – den livshotande faran. De är från första stund instinktivt medvetna om att de inte kan överleva på egen hand. Någon måste föda dem, värma dem, ge dem tak över huvudet och skydda dem mot vilda djur. Föräldrarna är barnets överlevnadsgaranter. Föräldrarna måste dagligen och stundligen hålla vargen stången i alla dess skepnader.” (Från www.annawahlgren.com)
Grundtesen om att spädbarnet fruktar vargen och att vi föräldrar måste hålla vargen stången stämmer säkert, för vargar. Vargar som inte har så välutvecklade intelligenta hjärnor som vi människor. Vargar är djur som lever med och reagerar på instinkter. Vi människor är bra mycket mer komplicerade än så. Närhet kommer före mat om människobarnen själva får välja. Barn som får mat men ingen närhet överlever inte. Av närhet och i samspelet med andra människor utvecklas viktiga grundläggande delar av den mänskliga hjärnan.
Jag får en känsla av att Wahlgren ser på barn som på hundar ungefär. Som söta och gosiga sällskapsdjur som ska lyda och som man säger sitt, ligg och varför inte rulla till!?
Barn som inte blir tröstade lär sig att trösta sig själva, menar Wahlgren. Men HUR tröstar de sig? Modern forskning visar att risken ökar betydligt att dessa barn ska bli missbrukare. Det är ett sätt att trösta sig själv. Det borde väl den f.d storrökaren Anna Wahlgren känna igen sig mer än väl i!?

Vi har sängar till hela familjen i vårt sovrum. Ok, det är inte alltid så harmoniskt som man önskar men oftast är det gudomligt mysigt att sova och vakna tätt intill alla dem man älskar.
Fler som skriver om metoderna:
Audhumble
Lady Dahmer
Beyondeternity