Puh! Så var julen borta från bloggen. Skönt. Det kändes som att jag inte skulle stå ut en sekund till med rött. På samma sätt känns det här hemma. I morrn ryker alla pynt, utom granen. Det är en positiv sak med nakengran, den förändras inte så mycket när den börjar barra. Inte har den speciellt många barr att tappa heller.

Winter edition 2012.

Gott nytt år vill jag önska alla mina läsare. Utan er vore den här bloggen inte mycket. PUSS & KRAM!

Tomten har kommit till spinnsidan låt oss nu bara hoppas den kommer på lördag också. Vår tomte har snippa vilket syntes aningens övertydligt förra året. HAHAHA! Åh så vi har skrattat gott åt detta.

Läser lite här och var om de som inte tycker man ska lura barnen att tomten finns, men DET TYCKER jag. Jag är för övrigt inne på att vara helt ärlig mot barnen vad det gäller ALLT som känslor, sex m.m. men att sprida lite magi kring jul det tycker jag känns rätt. Så stort tack till moster Malin som ställer upp.
Jag undrar dock hur länge Ville kommer tro på tomten. Trodde han skulle bl svårlurad redan i år….? Men hörde av en annan mamma att hennes sjuåring fortfarande trodde. Så viu får väl se när bubblan spricker.

Ville gick sin sista dag på förskolan igår så nu har vi JULLOV. Vi ska börja med att fira det genom att åka in på bibblan, typ nu. Tjing!

Asså… det har låst sig. Jag lovade er, och mig själv, att lägga ut en film när jag fått 300 prenumeranter.  Och eeeeh, jag har fått det nu, tack, det är jättekul. Men det här med filmen…. jag vet inte hur jag ska genomföra det. Vad ska den handla om, vad ska jag säga??? Det är läskigt nämligen. Jag är rädd. Och just därför har jag gett mig fan på att göra det. (Samma princip som när jag lägger ut bilder på min mage som jag haft komplex för i närmare 20 år av mitt liv.) När jag ger mig ut ur bekvämlighetszonen växer jag vilket är något jag ständigt strävar efter.

Ni kan väl hjälpa mig lite!? Ställ några frågor som jag ska svara på, eller ge mig något förslag. Va fan ska jag göra?

Jag läser ett trettiotal bloggar. Några små, andra kända, några personliga, några med vackra foton, andra om feminism eller böcker och några är mina kompisar. Gemensamt för dem alla är att jag uppfattar personen bakom bloggen som en mer eller mindre skön människa. Och skönast av dem alla är:

De två översta Sofia och Julia har jag aldrig träffat i verkligheten. Men om jag gjorde det är jag säker på att jag skulle älska dom. Den sista Jenny, har jag äran att få träffa ibland. Hon är fantastisk. Som hon själv skriver; mig blir du snart kär i. Jag är lite kär i alla tre.

Jag använder mig av Instagr.am. Det är ungefär som twitter, fast med bilder. Där hamnar bilder jag fotar i vardagen med fånen. Nu har jag även registrerat ett konto hos statigr.am. Det är en samlingssida för alla mina instagrambilder. Följ mig gärna där! Länken dit finns i droppdownmenyn under + – tecknet.
Jag funderar på att en gång i månaden lägga upp ett urval av bilder ur telefonen, som jag gjorde här. Kan det vara nått?

 Statigram

Äntligen första december! Ville fick öppna första paketet i kalendern i morse, efter att ha väntat nästan en hel vecka. (Jag min dumskalle fattade ju inte att man ska hänga upp paketen dagen innan.) Men han har inte tjajat mycket alls.

Inatt fick jag sova lite mera för Robban gav Märta ersättning. Var tvungen att gå upp och pumpa ur tuttarna en gång, fyllde då en flaska på 260 ml ganska snabbt. Mjölk har jag, men frågan är om den ger henne magont. Hon verkade sova bättre i natt på ersättningen.

Trots mer sömn känner jag mig nere. Har inte lust med någonting. Fortfarande trött och har huvudvärk. Blä.

Fast va mysigt det var att se julkalendern i morse. Riktig julstämning. Den verkar ok.

Och nu är det julstämning här på bloggen också.

Idag har känslorna hos känslomänniskan Nina Ruthström pendlat mellan toppen och botten.

Botten när jag vaknade i morse efter att ha sovit som en påse piss i natt. Var helt yr i skallen som dessutom värkte hela morgonen. Märta somnar ju inte efter hon har käkat. Grrrrr.

Toppen när jag insåg att jag fått 300 prenumeranter. Tack!

Botten när Märta satte igång att skrika när jag var mitt i frukosten. Hatar att äta när hon skriker. Fick svid i magen sen bara för det.

Toppen när jag hämtade Ville min solstråle från förskolan. Han hade gjort ett färgglatt halsband till mig som han var så härligt stolt över.

Botten när vi kom hem och Ville knycklade ihop och kastade sin macka i ilska över att jag hade lagt på den prickiga korven vilket han visst skulle göra själv. Och att jag gick igång på detta och blev superarg.

Toppen för att jag har världens bästa mamma som alltid tar emot mig med öppna armar och låter mig prata ut när jag är ledsen.

Botten för huvudvärken som kommer efter all gråt. Och insikten om att jag just nu egentligen vill säga upp mig från mamma-rollen.

Toppen när jag och Ville bad varandra om ursäkt för att vi båda skrikit åt varandra. Och toppen var det när vi sedan låg i sängen, och jag berättade historien om grodorna Kerstin och Rut som fick honom att skratta sitt härliga skratt. Lyckokänslor rusade sen genom kroppen när jag senare låg och tittade på min sovande vackre son.

Mer toppen när jag insåg att ikväll är det bra tv och att vi har skumtomtar.

300 följare! (Ja den utlovade filmen kommer…nog)

Jag har sorterat lite bland mina inlägg och tagit bort de kategorier jag inte använder speciellt ofta. Kategorierna fototips, redigering och pyssel förs nu samman till en ny kategori: KREATIVT.

Det tyvärr blir inte så många inlägg om foto och redigering för jag tycker helt enkelt inte att det är speciellt roligt att göra inlägg om detta. Det är dessutom tidskrävande vilket inte passar i mitt liv nu. Kanske kommer det senare. Men om det är det något specifikt ni funderar på är ni självklart välkomna att fråga.

Pyssel samt info om hur jag redigerar och fotar finns numera under nya kategorin KREATIVT.

Nytt utseende på bloggen. Hösten fick lämna plats till förmån för vinter utan snö. (Jag längtar inte efter snön.)

Varje gång jag gör om bloggdesignen ser jag hur många nya prenumeranter jag fått sedan sist. Snart är ni hela 300 stycken. :love:  Fantastiskt! Om prenumeranterna fortsätter strömma in i samma takt som tidigare kommer ni vara 300 en bit in på det nya året. (Jag får ungefär fem nya i månaden.) Då ska det firas. Jag har lovat göra min första videoblogg då. *Hjälp*

Alltså, det här borde jag kanske inte erkänna, för det är ju aningens sjukt. Men jag gör det i alla fall.

När jag köper godis, (alltid lösgodis för jag är närmast besatt av det), då brukar jag när jag kommer hem dela upp det jag köpt i smyg och GÖMMA ungefär hälften för Robban. Jag har lite olika gömställen för att han inte ska komma på mig. Just nu ligger det några hekto i en skokartong här i huset. (Avslöjar inte var eftersom han läser min blogg ibland.)
Jag antar att detta tyder på ett sjukligt sockerberoende. För likt en smygsupare kollar jag att kusten är klar och sedan går jag och smånallar godis ur mitt gömställe. När någon frågar vad jag tuggar på svarar jag kanske torkad frukt (HAHAHA) eller vindruvor.
Till mitt försvar kan jag säga att om jag inte gömmer godiset så vräker Robban i sig allt sammans på nolltid och sen när jag blir sugen så finns inget kvar. Dessutom köper han mycket sällan godis. Men äta det kan han.

Min hemliga godisgömma i skokartong.

Nu utmanar jag er: Dela med er av en hemlighet om er själva. Jag kommer länka alla avslöjanden sen.

… och nu när vi är inne på det där om vad ni gillar hos en blogg vill jag passa på att fråga: Vad vill ni att mina inlägg helst ska handla om? Kommer ni sluta läsa min blogg om jag skriver fler dagboksinlägg som handlar om vad jag gjort idag. Borde det vara fler foton? Mera åsikter? Mera om genus? Bakverk? Eller vad?

You tell me please!

Jag är en känslomänniska. Med det menar jag att jag inte alltid tänker efter först och talar sedan, utan snarare tvärtom. Jag reagerar snabbt och mycket när jag blir glad, arg eller ledsen t.e.x och så låter jag omvärlden se/höra vilket humör jag är på. Bara av att lyckas få eld i kaminen kan jag bli JÄTTEGLAD (hände nyss) och av att se en sorglig film blir jag JÄTTELEDSEN. Jag gråter ofta, mycket och lätt.
Men naturligtvis försöker jag behärska mig vid valda tillfällen som när jag tidigare arbetade som sjukgymnast t.ex. då passade det ju inte alls att visa sina egna känslor. Men det var svårt för mig. Och kanske var det bl.a. därför jag inte trivdes så bra med det yrket.

Här på bloggen låter jag känslorna flöda fritt. Det är lite utav poängen för mig, att få skriva av mig mina arga och ledsna känslor. Även glada, men det väcker inte lika mycket uppståndelse. Jag har sedan jag lärde mig skriva fört dagbok om dels vad jag känner, då det gör känslorna lättare att hantera för mig, och dels skriver jag gärna om vad jag gör för att kunna gå tillbaka och minnas. Jag har ett rasande dåligt minne och skriver jag inte eller fotar då minns jag ofta inte.
2009 ersattes dagböckerna av bloggen. För varje månad som går utvecklas jag som människa, tack vare bloggen och er läsare. Jag utmanar mig själv och jag lär mig massor av diskussionerna med er.

Jag skrev ett inlägg som hette frustrerad för en tid sedan som gav mycket gensvar. Jag var förtvivlad då när jag skrev om mina känslor jag känner när min son beter sig som pojkar förväntas bete sig, men som inte är positivt och som jag försöker motverka (att vara högljudd, bråkig, aggressiv, slåss, se ner på tjejer m.m.)
Tidigare i veckan länkades det inlägget från en antifeministisk blogg, då de hänvisade till min blogg som ett skämt, som ren dårskap. Någon trodde inte jag var på riktigt och jag fick kommentarer om att socialen borde se över mitt föräldraskap.

Men grejen är den att antifeministerna som nästan bara är män, skriver politiska åsiktsbloggar UTAN känslor. Det gör inte jag. I mina inlägg finns alltid mina känslor med. Och jag skriver dessutom oftast när jag känner som mest. Någon gång kanske jag kommer skriva att jag har lust att kasta ut skrikiga Märta genom fönstret, (har ej hänt än dock). Detta betyder inte att jag kommer göra det eller att jag inte älskar henne. Men jag vågar helt enkelt skriva om det som de flesta ibland känner när man är trött, ledsen eller arg.

Jag tänker att om jag vågar vara öppen med mina känslor och brister, kanske någon där ute inte behöver ha så dåligt samvete över sina. Ingen är perfekt. Alla tappar tålamodet ibland. Alla gör vi fel. Alla har vi rädslor. Och det är ok. Vi är människor. Vi känner alla, mer eller mindre.

Vad föredrar ni – en blogg med eller utan känslor?

Tyvärr saknar jag både ork och inspiration till att fota nu. För att peppa mig lite har jag gått igenom mina favoritbilder. Passade på att uppdatera bilderna i i bildpselet som jag har i min meny här till vänster också.

Några av mina favoritbilder.

Anna frågade: ”Hur lärde du dig att designa bloggar och ta så fina foton? Tips?”
Jag har gått en kurs i webbdesign och så har jag suttit mycket själv och provat mig fram. Om man söker på nätet kan man hitta svar på nästan alla frågor man kan tänka sig inom kodning.
Att fotografera har intresserat mig så länge jag kan minnas. Även inom detta ämne har har jag gått en kurs och provat mig fram själv för resten. Köp en systemkamera, prova dig fram med olika inställningar och vinklar. För att få bilderna intressanta brukar jag redigera i photoshop. Det kan man också lära sig genom att söka information på nätet. Har man bara tid och lust så finns inga hinder. Lycka till!

Elin frågade: ”Hur är det att bo på Gotland? För- och nackdelar?”
Jag älskar att bo på Gotland, nästan jämt.
Fördelarna är att det är fantastiskt vackert året om, lugnt, nära till havet, man slipper bilköer, jag och Robban har våra föräldrar här (inte syster dock ), på sommaren blir ön ett paradis där allt och lite till finns.
Nackdelarna är att det är avsides för kompisar som bor på fastlandet, det är ”landet” och det finns alltså gott om konservativa bakåtsträvare, det finns inget genusdagis.
Jag hör andra som stör sig på att det är knöligt att ta sg lver till fastlandet, att det är för dåligt shoppingutbud på ön och att alla vet allt om alla – men dessa saker är inget jag är bekymrad över.

Lisa snurrmaja frågade: ”På bilden ser jag en Sonykamera, vilken modell är det och har du den idag när du fotograferar?”
Jag det är den jag har idag, det är en SONY alfa 550. Jag är helnöjd med den. Du kan läsa mer om min fotoutrustning här.

Ellen frågade: ”När blev du feminist?”
I början av gymnasiet började jag kalla mig det.

Julia frågade flera frågor.
1. Vilket är ditt favoritbakverk??
Paj på bär eller äpplen, ljummen ska den vara, med vaniljsås. MUMS!

2. Jag är en ilsken matlagare och det verkar du oxå vara  VAD är det som triggar din ilska?
Det är nog att det oftast blir fel på olika sätt, för att jag har för bråttom för jag vill bli klar så snabbt som möjligt eftersom jag tycker det är så tråkigt att laga mat Jag slår mig ofta, slår ut saker, det skvätter för att jag har fel skål, ramlar ner lök på golvet för att jag tar för liten skärbräda etc. Sen gillar jag verkligen inte lukten av matos. Jag hatar när det sätter sig i hår och kläder. Eftersom jag är manisk när det gäller att inte småäta (pga tandhygienen) smakar jag aldrig på maten heller. Så det blir sällan särskilt gott.

3. Minns du var som gjorde att du tog steget till att bli feminist?
Då i gymnasiet när jag hamnade i samma klass som en smart inspirerande tjej som heter Micaela. Hon kunde sätta ord på mina tankar och jag förstod att det var feminist jag var. Vi lysnade på svensk punk och hade mycket skoj. Sen har jag hållit ganska låg profil med det eftersom det är föga populärt bland killar. Det var först när jag träffade Robban som jag vågade börja ”höras”.

4. Ville heter ju ”Ville” (ett osedvanligt vackert namn) hur kom ni fram till det?
Tack. Vi googlade massor av olika namn och tog det som vi tyckte var fint helt enkelt. Helt överens var vi. Vi är inte så förtjusta i namn som ”ger” smeknamn. Vi gillar enkla, gubb- och tantnamn.

5. Vad är det med förlossningen som skrämmer dig?
Smärtan. Under och efter. Att jag ska få ökade besvär med hemorrojder. Att barnet inte ska vara friskt.

6. En mer egoistisk fråga: Är du någonsin i Norrland?  (Vill bjuda dig på fika)
Nä, tyvärr.  Men OM jag ska så kommer jag definitivt höra av mig till dig.

7. Jag vill ju veta vilka bloggar du följer oxå?? Behöver tips på ny läsning!
Det här är ett urval av de jag prenumererar på: Lady Dahmer, Fuck the world, Jenny Persson, Anna Kaargaard Kristensen, Underbara Clara,  Alex Schulman, En bulle ur ugnen, En annan du, Bokhora, Elsa Billgren, Fröken Bella, Ingen vanlig dag, Ketchupmamman, Korvasbloggen, Bambi, Sockerapa, Zettermark med Z, Vuxna människor har inte hamstrar.

Sofie frågade: ”Vad ska en ”bra” blogg innehålla för och fånga din uppmärksamhet? Har du några tips på sevärda ställen på Gotland?”
Det jag tycker är viktigast med en blogg är att personen som skriver verkar trevlig, bjuder på sig själv och är personlig. Sen kan den handla om feminism, vara humoristisk eller en bildblogg. Men helst vill jag läsa om vad personen tycker. Sen får det gärna finnas vackra bilder och en snygg bloggdesign skadar inte heller.
Jag har skrivit ett inlägg om sevärda platser på Gotland här.

Kristina frågade flera frågor.
1. Jag är lite intresserad av vad du pysslar med rent yrkesmässigt. Eller kör du hemsidor och foto heltid? Utbildning?

Jag jobbar 26 h/v med KÅCU AB Studentbostäder och Ninas Foto & Form. Studentbostäderna är mina svärföräldrars företag, där jobbar min man med det praktiska och jag med det administrativa. Jag är utbildad sjukgymnast men sa upp mig 2010.

2. Vad skulle du absolut inte skriva om på din blogg? Du verkar ju vara så spontan och ärlig.
Det är inte mycket vad gäller mig själv. Men jag skulle inte berätta något personligt om min man eller någon annan.

 3. Finns det någon speciell anledning eller person som gör att du började intressera dig för feminist-frågor och genus mm?
Min mamma har gett mig en bra grund. Vi diskuterade inte mycket sådant hemma på hennes initiativ, men hon har själv feministiska värderingar som nog smittade av sig. Sen var det med Micaela på gymnasiet som det satte fart, se tidigare fråga.

Visselpaj frågade: ”Finns det några frågor gällande genus/feminism som du och din man tycker olika om? Om ni har mycket samma värderingar i dessa frågor (vilket jag anat i min läsning), har det alltid varit så, ända sen ni träffades?”
Nu vill jag inte skriva så mycket om min mans tankar här, men jag kan säga att vi är överens om det mesta. Men den frågan vi senast inte var helt eniga om var huruvida det är en feministisk fråga  eller ej att man som kvinna bär bh.
När jag och Robban träffades var han inte insatt i vilka värderingar som är feministiska, men det grundläggande tankesättet att det finns orättvisor och att det inte är ok, fanns där.

Elin frågade: ”Jag är imponerad av ditt sätt att uppfostra och behandla din son. Hur har du lärt dig så mycket? Har du jobbat med barn?”
Hahaha tack. Nej, jag har aldrig jobbat med barn. Jag tyckte inte ens om barn speciellt mycket fram tills jag blev… drygt 20 kanske. Hade aldrig någon kontakt med barn heller.
Det var när lilla kusinen Julia kom till världen som jag fattade att barn är gudomliga små varelser, då var jag 26. Ville kom till oss när jag var 28.
Jag läser, pratar och diskuterar barnuppfostran mycket. Jag tar det här med barns uppfostran på otroligt stort allvar eftersom det är framtiden. Vill vi ha ett välfungerande jämställt samhälle med lyckliga människor är det ju barnen vi måste jobba med.

Lale frågade: ”Hur ser du på normer i sig? Hur vill du förändra de rådande normerna, alltså, hur skulle normerna se ut ur ditt perspektiv i din perfekta värld?”
I min perfekta värld skulle alla människor oavsett kön, etnicitet, ålder, sexualitet ha samma rättigheter och skyldigheter. Inte bara enligt lag utan också enligt norm. Kvinnor skulle inte ses som sexsymboler, de skulle ha lika lön och män skulle prata om känslor och söka hjälp istället för att använda våld.
Jag skulle önska att man såg på barn som barn istället för flickor och pojkar. Att kläder och leksaker fanns på en BARNavdelning istället för flick/pojk. De förlegade könsrollerna skulle vara lika idiotförklarade som lagen om barnaga är självklar. Alla förskolor och skolor skulle på riktigt arbeta med genuspedagogik.

Malin frågade flera frågor. 
1. Vad inspirerar dig?
Naturen, andra bloggar, kloka vänner, min familj.

2. Bästa bok du läst?
Svårt. Just nu är det nog ”Hungriga prinsessan”,”Skriet från kärnfamiljen” och ”Penetrering”.

3. Vad gillar du med min blogg? HÖHÖ 
Du verkar vara en skön typ med humor, fina bilder, snygg bloggdesign.

4. Kaffe eller te?
Båda. Men helst kaffe.

5. Hur svarar du i telefon?
Hej det är Nina.

6. Vilken musik lyssnar du på?
Helst lugn Musik att ha på i bakgrunden, numera. Det blir mycket Veronica Maggio och Regina Spektor just nu.

7. Vilka tre saker skulle du ta med dig till en öde ö?
Ville, Robban och en yxa.

8. Sjunger du när du tror att ingen hör?
Japp.

9. Hur träffades du och din make?
På krogen.

10. Höst eller vår?
VÅR lätt lätt lätt lätt.

Tack för era frågor!