Felicia försvann av Felicia Feldt.

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

I den här boken berättar Felicia om sina upplevelser och minnen från barndomen som en av nio ungar till den kända s.k. ”barnexperten” Anna Wahlgren. Korta avsnitt utan kronologisk ordning tar oss igenom denna fängslande uppväxtskildring som ger mig vatten på min kvarn. Jag har sedan jag hörde talas om Anna Wahlgrens metoder varit mycket skeptisk till hennes råd, tankesätt kring barn och person (som hon framställts i media). (Skrivit om hennes metoder här.) Jag har haft på känn att den människan är inte riktigt klok vilket också blir fullständigt uppenbart när jag läser Felicias ord som kokar av hat.

Tydligen tycker många att den här historien är en privat angelägenhet. Fast det tycker inte jag. Felicia har inte valt sin mamma, varför ska hon som vuxen tvingas hålla en ovän om ryggen. Snarare känns boken otroligt viktig inte minst eftersom Anna Wahlgrens metoder fortfarande förespråkas ( av bvc här på Gotland t.ex). Även om historien inte är helt sann (vilket jag tror den är) har den ett stort värde då många barn växer upp med alkoholiserade och/eller narcissistiska föräldrar. Jag tycker Felicia är enormt modig som delar sina skamfyllda känslor och med oss. Dessutom menar författaren att hon har all rätt att skriva om hur Anna gjorde eftersom Felicia i sin tur blivit uthängd i mammans böcker.

”För påseende
Skyltdocka. på presskonferenser, i artiklar, i krönikor, i böcker….//…
Sätt inte ut barnen i skylten med namn och fotografi. Inte på Facebook, inte i bloggen, inte någon annanstans.
Klä dem, men inte i betraktarens kläder. Det tar lång tid att laga skyltdockor.”

Bokens syfte är ju större än att enbart smutskasta Anna Wahlgren vars karriär antagligen och förhoppningsvis är över för gott. Författaren berättar också om egna misstag där hon delvis går i sin mammas fotspår. Boken är en hyllning till pappan, vilket jag tycker känns märkligt eftersom han är frånvarande i princip hela hennes uppväxt. Därtill handlar den om att förlåta. Om en kan gå vidare utan att förlåta. Det är en tänkvärd frågeställning. Vad tror ni? Måste en förlåta för att kunna gå vidare.

Okänt offer av Tana French.

Betyg: ♕♕♕ ♕♕

En deckare om Cassie som är en mycket skicklig infiltratör. Den här gången ska hon lösa en mordgåta där offret är en kopia av henne själv. (Boken är en fristående fortsättning på Till skogs som jag inte läst.)

Okänt offer klickade jag hem efter att ha läst att min favoritbokbloggare Linda/Enligt O gav den högsta betyg. Det var också tack vare henne jag tog mig igenom de 519 sidorna. De första 100 sidorna var jag nämligen inte alls imponerad. Jag störde mig på det hårda språket.

”Knulla mig baklänges”, sa jag innan jag ens hunnit av vespan. ”Det är Frankie. Var kom du ifrån?”

Jag störde mig på chefen Frank som är en osympatisk och hård James-Bond-typ. Pallar inte typer som bara visar en sida av sig själva.

Men häng kvar, rådde Linda mig, ”när Cassie kommer in i huset blir det bättre”. Och just så blev det. Då får vi lära känna de fyra studenterna som verkligen fångade mitt intresse. De lever ett gammaldags liv i kollektiv, utan varken tv eller dator. Det verkar idylliskt till en början…

Jag gillar den här historien som trots att den borde känns totalt overklig faktiskt fungerar. Skicklig författare som jag absolut kan tänka mig läsa mera av.

Lilla feministboken av Sassa Buregren.

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

Den här boken önskar jag att någon hade satt i mina händer när jag var ungdom. Lättläst. Övergripande. Informativ. Med lite påhittad handling insprängt för att öka intresset.

Vi får ta del av på vilket sätt könsmaktordningen gör gällande i vår kultur nu och genom tiderna. Författaren radar upp några av världens mäktigaste kvinnor, problematiken med normer, utseendefixering och härskartekniker.
I och med att hon också framför på vilket sätt männen är förlorare i och med de rådande könsrollerna presenterar hon en feminism jag känner mig hemma i.

Och så påminner hon om att 2006 när den här boken kom ut fanns det fler chefer som hette Göran än det fanns kvinnliga chefer. Galet.

Lilla feministboken tycker jag alla ungdomar och nybörjarfeminister bör läsa.

Vill inte gå hem av Therése Hercules och Binge Grönoset.

En bok om missbruk som riktar sig till barn från 7 år. Bör läsas tillsammans med vuxen eller i grupp.

Vill inte gå hem handlar om Lulle och Totta som är bästa vänner och har mycket skoj ihop. Men Lulle ser att Totta har ledsna ögon. De leker nästan alltid hemma hos Lulle men en dag får Lulle följa med hem till Totta. Tottas mamma beter sig märkligt vilket skrämmer Lulle. Det visar sig att Tottas mamma är alkoholist.

Trots det allvarliga ämnet finns det humoristiska inslag i den här varma historien. Dessutom spelar den inte på traditionella könsroller vilket förstås är ett stort plus.
Den är drygt 60 sidor lång, med stor läsvänlig text och bilder på varje uppslag.

Bokens författare Therése Hercules är väl insatt i problematiken. Hon har växt upp med en mamma som var alkoholist. Dessutom missbrukade hon själv alkohol och opiater dagligen när hennes egna barn var små. När yngsta sonen var två år åkte hon iväg två månader till ett behandlingshem. Sex år senare släppte hon boken Vill inte gå hem.

Syftet med boken är att berätta om hur det kan vara att växa upp med en alkoholist. Och hur det är att vara vän till ett barn vars förälder är missbrukare. Författaren vill slå hål på myten att en bara hittar alkisar på parkbänken. 20% av alla svenska barn lever med en missbrukande förälder. Lågt räknat är 10% av Sveriges befolkning alkoholister. Hercules vill upplysa och minska tabun kring denna sjukdom. Hon vill ge de utsatta barnen styrka att be om hjälp och hopp om att det kan bli bättre.

Boken väcker liv i den viktiga diskussionen om huruvida det är ok eller inte att dricka som förälder. Att berusa sig innebär att bli annorlunda vilket också är en del av syftet. (Kom inte och säg att du dricker alkohol bara för att det är gott.) Författaren menar att mest troligt tycker alla barn att det är obehagligt när föräldrarna blir annorlunda. Det får vi aldrig glömma.

Jag både hoppas och tror liksom författaren att boken kan ”hjälpa till att ta bort tabun och skammen och att barn som lever i missbruksfamiljer ska förstå att de inte är ensamma”.

Den här boken fick jag i med posten av författarens bästa vän Jenny. Tack Jenny! Det var ett sant nöje att läsa denna viktiga bok. Jag kommer ta fram den och läsa med barnen när de blir större. Det tycker jag fler ska göra.

Läs mer om boken här.    Gilla på facebook här.

Pojkarna av Jessica Schiefauer

Betyg: +♕♕♕ ♕♕

Bella, Momo och Kim, 14 år, vill inte bli vuxna. De utsätts för sexuella trakasserier av jämnåriga killar. Helst hänger de i Bellas växthus där den mystiska blomman finns vars nektar förvandlar dem till pojkar….

För pojkarna fick Jessica Schiefauer 2011 års augustipris för årets svenska barn- och ungdomsbok. Kul att en bok om könsroller och patriarkat har vunnit pris. Tveksamt dock om jag skulle uppskattat boken som ungdom. Ämnet tonåringar och könsroller skulle defenitivt intresserat mig, men surrealismen drar ner betyget. Dessutom efterlyser jag att författaren mer tydligt tar ställning till varför hon tror klyftan mellan tjejer och killar i tonåren är avgrundsdjup.

Att hon vill lyfta hur jävla illa det är då pojkar våldför sig på tjejer både psykiskt och fysiskt, ofta med sexuell underton, är ett som är säkert. Jag tycker det är fantastiskt att Schiefauer berättar om detta på ett brutalt och sanningsenligt vis. Att bli tafsad på samt förnedrad och slagen av pojkar hörde till min egen uppväxt på ungefär samma sätt som i boken. Detta är ett allvarligt problem.

När flickorna blir pojkar är det främst Kim som lockas av det maskulina som på alla sätt och vis skiljer sig från tryggheten i hennes flickrum.
Jag tycker att det läggs onödigt stort vikt vid beskrivningar av de fysiska skillnaderna mellan maskulint vs feminint. Jag hade hellre sett att författaren hållit en mer distinkt linje hur kön (könsroller) skapas. I stil med beskrivningen av hur tjejerna under brännbollsmatchen i skolan mest koncentrerar sig på att inte ta illa vid sig av glåporden från killarna, medan de gärna i frånvaro av pojkar hemma drämmer till bollen hårt och gör ett frivarv efter ett annat.

Bra diskussionsbok!

Allt som återstår av Elin Boardy.

Betyg: +♕♕♕♕ ♕

Den här romanen utspelar sig i Sverige tidigt 1900-tal. Vi får följa Emma som är yngst av skaran syskon som blir kvar hemma på gården medan bröder och systrar söker lyckan i Amerika. Emma blir fru och mamma vid 17 års ålder och antalet munnar för henne att mätta växer snabbt.

Jag fullkomligt älskar den här boken. Jag är djupt imponerad av Boardy som bara är ett år äldre än mig men som med stor skicklighet skrivit denna historia levande, spännande och trovärdig. Språket är underbart. Jag som kan vara svårfångad när det gäller skildringar från förr i tiden, fastnar dock direkt i denna. Fokus ligger på kvinnan Emma, hennes tankar och känslor, vilka jag kan identifiera mig och jämföra mig med, trots att omständigheterna kring oss är fullkomligt olika eftersom det skiljer 100 år i tiden.

Det är uppfriskande att så här 2012 (#hairriot) läsa beskrivningar av Emmas trettiofemåriga kropp: ”Kroppen, hur den växer eller krymper. Hon blir krummare, magrare, hårigare. Fotvalven sjunker samman under hennes tyngd, fötterna skevar när hon går, knänas vinkel smärtar och det gnäller i ryggens kotor. /…/ I armhålorna och mellan benen är håret mörkt och krusigt. Det har alltid varit tjockt, växt i täta virvlar, men nu verkar det tunnas ut. För hon fingrarna till armhålan och därefter till näsan känner hon sin egen skrpa lukt. Det stickande vassa som hettar och pulserar. Det är lukten av Emma Ulrika, större än så här är hon inte. /…/ Bröstvårtorna är stora och bruna. Utsugna. Mörka strån kring vårtgården, brösvårtans knopp skarpt avgränsad, utstående.”

Det här är en fantastisk debut av Elin Boardys. Hon kom för ett år sedan ut med Mot ljuset som jag vill läsa helst NU.

✽✿❃ ❋ ❃ ✾ ✽ ❁

På tal om bokrecensioner, jag har fått förfrågan om att blogga just om böcker i ett annat forum. Jag funderar på om jag ska anta det eller ej. Om jag tackar ja kommer jag inte kunna fortsätta att posta bokrecensioner i min egen blogg. Skulle det vara en förlust?

Smuts av min favoritförfattare Katarina Wennstam.

Betyg: ♕♕♕♕♕

”Smuts är en spänningsroman och ett starkt familjedrama som landar mitt i debatten om sexköp och trafficking. Det är en skarp skildring av en värld där mäns rätt till kvinnors kroppar står över allt annat och där domstolarna väljer att titta åt ett annat håll. ”

Det här är en perfekt bok, med mina mått mätt. Den är skriven av en skitsmart påläst feminist. Har bra budskap. Är olidligt spännande och utbildande.

Wennstam gör skillnad med sina böcker. T.ex. tar hon i den här boken upp det sjuka med att män kunde dömas för sexbrott utan att deras fruar fick reda på det, då papper från rätt och polis skickades till den adress som de dömda önskade t.ex. till jobbet istället för hem. Men en tid efter att den här boken kommit ut ändrades detta.

Den här och Alfahannen MÅSTE ni läsa.

Om jag stannar av Gayle Forman

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

För ungdom.

Det här är en fin liten historia på drygt 180 sidor. Mysig, romantisk, varm och sorglig. Den handlar om Mia och hennes familj som råkar ut för en svår bilolycka. Trots att den utspelar sig i USA slipper vi både ointressanta stereotyper och tråkiga normativ.

Upprinnelsen till den här berättelsen är en sann historia. Kärleken till musiken är en sann drivkraft i Gayle Formans skrivande. Jag har inte läst något av henne tidigare, men jag skulle gärna göra det igen.

P.s Tack för alla tips ang flaskmatning. Tro det eller ej men det lossnade under dagen. Ersättning ratar hon fortfarande men nu tar hon i varje fall bröstmjölk i flaska. Framsteg!

Det du inte såg av Patrik Sjöberg och Markus Lutteman.

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

Patrik Sjöberg. Playboy, den tuffaste av de tuffa, grabben som ger epitetet macho ett ansikte. Han som kör för fort, avverkat tjejer på löpande band, knarkat och varit kriminell. Han måste ju vara en feminists värsta mardröm. Jag som ser mansrollen som förödande stör mig väl järnet på den gamla stöddige höjdhopparens beteende.

Ja, precis, det är just vad jag gör. Att köra 300 km/h är att utsätta oskyldiga människor för livsfara. Att imponera genom att mata sina pirajor med feta guldfiskar är osmakligt. Att syssla med skumma affärer, svarta pengar och fuska så mycket som möjligt för att själv få maximalt i plånboken, är fult som fan. Att flytta utomlands från sitt lilla barn för att slippa problem med kronofogden är egoistiskt.

Men Sjöberg presenterar också något som jag faller för. 1. Han kan snacka. 2. Han använder inte våld. (Kan man nr 1 behövs ju inte nr 2.)

Han menar också att han är en sådan som står för vad han gör. Men det märks då inte i den här boken då han talar emot sig själv flera gånger. Mina sympatier för Sjöberg var större innan jag läste den här. Han avslöjar åtskilliga gånger då han genom lögner och fusk manipulerat sin omgivning till sin egen fördel och minst av allt har han stått för vad han gjort.

Syftet med boken, att berätta om övergreppen som hans stypappa/tränare utsatte honom för bejublar jag. (Synd att han inte tog bladet från munnen tidigare och på sätt kanske kunnat hindra att fler blev utsatta. Ingen skuld åt honom för det dock. Bara heder, att han gör det nu.) Jag hoppas och tror att när andra människor läser Sjöbergs ord om den ångest och oro han kände inför vad folk skulle tro om att en tuffing som han inte kunnat säga nej till Viljos övergrepp, blir mer införstådda om problematiken med att anmäla. ”Han kanske inte ville säga nej? Han kanske tyckte om det?” Dessa frågor som vi hört oändligt många gånger ställas till kvinnor som blivit utsatta.

Den här boken är extremt lättläst, och om en kan stå ut med lite halvtrist höjdhoppsinfo så finns det bitar i den som ger stor behållning. Som när Sjöberg funderar kring varför han alltid varit nästan manisk i att ifrågasätta auktoriteter:

”Min mamma säger att det är något jag ärvt efter henne, och till viss del kan det nog vara så, men jag förstår mer och mer att det är Viljos agerande mot mig som är den stora orsaken till min ständiga upproriskhet mot auktoriteter, särskilt sådana som utnyttjar sin maktposition för egen vinning. För det var precis det som Viljo gjorde. Han utbyttjade sin ställning inte bara som vuxen man utan också som tränare, idol och fadersfigur för att få utlopp för sina sjuka lustar.”  

Sjöberg framför något som gör mig både ledsen och glad. Han menar att varken samhället, kompisar eller idoler har så stort inflytande på ditt barn som föräldrarna. För mina egna barns skull är detta goda nyheter, om det stämmer. Just nu har jag ofta ångest över att mina ord och handlingar verkar väga så lätt. På samma gång innebär ju detta att barn till dåliga föräldrar är körda.

Det är inte bara känslor av avsmak för Viljo och irritation över Sjöbergs egoistiska stil som sköljer över mig under läsningen, jag skrattar också högt flera gånger. Att Sjöberg var den enda idrottsmannen i historien som blivit sponsrad av Carlsberg, tycker jag inte är oväntat men roligt. För att inte tala om kapitel 45 då Sjöberg berättar om cirkusen det innebar att skada knät i Brasilien.

Prins Charles känsla av Liv Strömquist

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

Det här den fjärde boken med intelligenta, roliga, elaka och informativa serier av fenomenala Liv Strömquist.

Den här gången är den röda tråden kärlek. I motsats till det vackra omslaget beskrivs kärleken som allt annat än vacker. Inte en gnutta romantiskt tjafs utan endast kallhamrad fakta (med exakta källhänsvisningar förstås) om hur kvinnor i århundraden har kuvats och utnyttjats pga patriarkatet. Jag fick själv aha-upplevelser om varför jag finner vissa saker attraktivt hos motsatta könet. Varför kvinnor stannar hos män som slår, varför kvinnor antas ha mindre sexlust eller varför kvinnor kallar varandra för horor – allt har en orsak, och den får Strömqvist oss att förstå på ett lättillgängligt sätt. Dessutom får vi skratta under tiden.

Jag har nu läst alla böcker av Liv Strömquist utom Einsteins fru, som visar sig vara på bokrea just nu. Gissa om jag snart kommer få ett paket på posten!?

Simon och ekarna av Marianne Fredriksson.

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

Den här boken var 80-talets stora bästsäljare men har åter blivit aktuell nu 26 år senare efter att den blivit filmatiserad. Jag ska se filmen så fort den kommer ut i butiken. Jag får nämligen inte riktigt nog av Simon, Isak, Karin, Ruben och de andra figurerna i denna gripande historia. Frågan är bara om regissören lyckas svara upp för Fredrikssons fantastiskt välskrivna verk!? Med tanke på alla guldbaggepriser så verkar det ju lovande.

Den utspelar sig i Sverige under andra världskriget. Huvudpersonen Simon växer upp i en arbetarfamilj men vill helst lyssna på klassisk musik och studera. Honom får vi följa från barndomen och in i vuxenlivet. Vid 17 års ålder får han reda på att han är adopterad vilket öppnar för funderingar kring det alltid lika intressanta ämnet miljö vs arv. Han blir vän med juden Isak vars liv vi också får följa. På vägen förser Fredriksson oss med en ordentlig dos filosofiska funderingar. Vi får en inblick i hur nazismen präglade Sverige och det känns helt rätt att det är nu när vi har rasister i vår regering som boken väcks till liv igen.

Det här är en vacker text med ömsom spännande ömsom otäckt innehåll som ger en kvarvarande obehagskänsla eftersom detta skulle kunna vara en sann historia. Det hemska som Isak utsattes för som barn kommer jag kanske aldrig glömma. Samtidigt inger den visst hopp för oss med dödsångest.

Hundra procent fett av Liv Strömquist.

Betyg: ♕♕♕♕♕

En samling feministiska faktaspäckade serier som får en att skratta högt. ÄLSKAR! Jag är så glad att jag hittat Strömquist, hon gör mitt liv lättare att leva. Ibland känner jag mig annorlunda och utanför som feminist och då ger blotta vetskapen om att någon som Liv Strömquist finns tröst.

”Kolla på de där tjejerna… (tittar på ett par lättklädda tjejer) om man sätter på sig  sådana minimala kläder för att se sexig ut, då VILL man ju bli trakasserad!” ”Ah… Så anledningen till att du satt på sig märkeskläder för att se rik ut, är att du vill bli rånad?”

Serierna i Hundra procent fett är i svartvita vilket känns lite synd (efter att ha njutit av Ja till Liv) men efter några sidor har jag vant mig och tycker de är fullständigt brillianta. Liv Strömquist serier är förutom underhållande också bildande. Hon presenterar skrämmande fakta (med källhänvisningar) på ett lättillgängligt sätt.

Missa inte verklighetens Sex & the City, sanningen om Jean-Paul Sartre och förklaringen varför vi ska bojkotta Chiquitas bananer. Ta del av moderaternas historia om när de t.ex. röstade nej till rösträtt för kvinnor. Förfäras över hur fel det kan bli när vi västerlänningar tror vi gör rätt och skaffar fadderbarn. Få en inblick i författarens egen uppväxt på skånska landsbyggden under 1990-talet när nazismen fick ett kraftigt uppsving i Sverige.  Och inte vill du väl missa serien som är tillägnad BB-Linda!? Nej tänkte väl det. Läs den här boken! (Någon som vill låna?)

Sömnlös av Barbara Voors.

Betyg: ♕♕♕♕ ♕

Vad passar väl bättre än en bokrecension av ”Sömnlös” så här kl 04 en natt. (Har varit vaken sedan 02, kan inte somna om.)

”Savanna Brandts värld är på väg att falla samman. Det är inte bara sömnlösheten som plågar henne – hon har dessutom börjat få hotfulla anonyma brev. Avsändaren vet var hon bor, hur hon ser ut och tycks till och med känna till hennes sömnproblem. Kan breven ha något att göra med det som hände en sommar för nästan tjugofem år sedan? Savanna var elva år och bodde med sin familj på ett pensionat där en kvinna blev misshandlad till döds. Fallet är fortfarande ouppklarat och skall snart preskriberas.
I fåfänga försök att hålla rädslan i schack börjar Savanna sortera bland papper och pärmar. De flesta av dem innehåller material kring den brittiska författaren Elizabeth Brown som hon tänkt skriva en avhandling om. Sakta vävs Savannas egen historia ihop med det liv hon ska berätta om.”

Det här är en mycket välskriven ganska långsam historia. Den är bitvis bara aningens seg men främst långsam då den kräver eftertänksamhet av läsaren. Det är ingen bok att hasta igenom, inte ens på slutet då den blir riktigt spännande. Dock ligger fokus genom hela boken på patos och inte på handling. Voors är fenomenal på att sätta ord på känslor.

Stort plus för de intressanta karaktärerna som tillskrivits personlighetsdrag utanför könsrollerna. Språket är underbart. Gåtorna nystas upp med elegans och skicklighet även om avslutningen inte är helt oväntad.

Om JAG bara kunde somna om nu då. ”Det finns säkert tusen sätt att somna på, och jag vet inte ett.”

Avig Maria av Mia Skäringer.

Betyg: ♕♕♕♕♕

Den här boken heter Avig Maria. Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd. Den heliga Marian med tröjan ut och in som smygröker i fönstret när ungarna somnat, som vänder på strumpan så ingen på det viktiga mötet ska se att det gått maskor. Som går in i väggen och försöker ta för sig lite av luften i ett rum fullt av roliga män.

Boken som är en samling texter från hennes blogg samt krönikor. En del har jag läst tidigare, men det är också en hel del nytt.
Ganska få men stora ord fyller de knappa 167 sidorna. Skäringer har ett personligt språk som jag fängslas och inspireras av. Hon svär och skriver talspråk, men känns ändå oerhört proffsig. Hon är personlig och privat (jag har aldrig förstått skillnaden på det där förresten: ”Jag är personlig men inte privat” – vad BETYDER det?). Hon går på djupet och berör verkligen.

Genom att skriva om sina svårigheter, då hon brottas med att leva i nuet, om att vara närvarande med sina barn, då hon arbetar med sin självkänsla osv låter hon oss läsare pusta ut. Med värme och kärlek vill hon få oss läsare att må bättre. En känner att hon önskar oss det bästa. Men hon menar att kärleken man känner till henne egentligen är en spegling, och handlar om kärleken till sig själv. Hon är apan som liknar dig!

Hon skriver så mycket klokt, men det jag gillar mest av allt är: ”Ofta har jag blivit kallad överkänslig. Men tänk om det är den som kallat mig så som faktiskt är underkänslig?”

L.Ä.S! (Och ni har väl inte missat hennes första bok, som faktiskt är ännu bättre: Dynkåt och hur helig som helst.)

Jag älskar böcker. Så är det. Skulle vilja läsa en om dagen, men det klarar jag förstås inte. (Läste en varannan vecka i genomsnitt 2011.) Jag tänker att jag ska ta alla tillfällen jag kan att läsa, även om jag fortfarande prioriterar internetvärlden onödigt ofta. Vill bli bättre på att slå upp en bok istället.
Förutom att läsa böcker älskar jag att titta i böcker, känna på böcker, lukta i böcker och vara bland böcker. Böcker gör mig glad, lugn och smart(are).

 En del av vår bokhylla. Bokhyllan i sin helhet.

Vi städade huset tillsammans Robban och jag, i torsdags. (Det var första gången jag städade på… nästan nio månader. Robban städade väl en – två gånger under graviditeten och har nog städat en gång sedan Märta kom. Vi lägger otroligt lite tid på städning, däremot plockar vi i ordning och dammsuger med handdammsugaren dagligen så det blir aldrig riktigt skitigt.) Men nu skulle det ju handla om böcker.
Jo, i och med städningen fick vi ett hål i bokhyllan. Det fyllde vi upp med böcker som vi ska läsa.

Böcker som ska läsas. Tre stycken är Robbans och dem har jag redan läst, resten ska jag plöja.

Det finns ännu fler böcker i hyllan som jag inte läst. ÄNDÅ skickade jag just iväg en beställning till Adlibris på nya böcker. (Lite internetshopping var min födelsedagspresent från Robban. Förutom böckerna beställde jag en lite prylar från Klaraform – UNDERBAR butik för bakälskare.)

 Beställningslistan är mycket inspirerad av Enligt O.