Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Jag tog med mig kameran ut på en jakt efter vårtecken. Lyckades inte hitta några blåsippor tyvärr, men en hel del andra knoppar. Våren är fanimig på gång nu alltså, det gör mig fylld av glädjekänslor till bredden. Så pass att jag nästan får lust att skriva en dikt. Jag skrev dikter i unga yngre år, men det var ju över 15 år sedan nu. Nä håller mig nog till att läsa dikter, Boyes t.ex.

Jag sitter och lyssnar på Radio1, just nu när Lady Dahmer och Cimon Lundberg gästar Cicci Wallin och pratar om genus och ordet hen.

Brukar ni lyssna på Radio 1? Om inte, så gör det. Intressanta saker tas upp. Perfekt att lyssna på när en arbetar vid datorn. Jag redigerar bilder på Märta nu samtidigt.

Igår lyssnade jag på Petra Krantz Lindgren när hon gästade Robert Aschberg. Där var också Malin Wollin men hon tramsade mest. Petra däremot hade oerhört mycket bra saker att förmedla (hon har samma tänk som Jesper Juul). Hon berättade bl.a. att hemma hos dem får alla svära vilket jag förstås gillar. Malin och Robert jämförde barn med djur och föräldrarna med chefer. Petra tycker tvärt om att barn ska behandlas som vanliga människor med respekt. Jag prenumererar sedan länge på henns läsvärda blogg.

… å så en bild på tjock bebis.

Idag har jag varit inlåst i en parkerad LARMANDE bil, tillsammans med mina två barn. Tack älskling för att du var noga och låste innan du gick in i affären (utan din telefon som var kvar i bilen med oss). Märta satt med uppspärrade ögon helt förstenad av skräck. Ville sov och berördes inte. (Ev. måste vi kolla upp hans hörsel sen.) Efter att jag klättat runt i bilen för att försöka ta mig ut genom dörrar och fönster, satte jag mig med händerna för öronen, leende åt förbipasserande och svärande om vartannat. En ny upplevelse. Rekommenderas ej!

Annars har det varit en rättså bra dag. Vi har varit hos min mamma och ätit mat, promenerat lite, köpt en rosa fåtölj, fredagsmysit och nu chattar jag med min älskade syster.

Trevlig helg hörreni!

I morse stod hon inte ut att ligga kvar i sängen längre än till 05 så då fick vi gå upp. Det är ju då rakt inte ok. Det här med sömnen fungerar fortfarande ganska uselt, (fast nu skriker hon i alla fall inte på natten). Men hon har ju bra sidor också.

 Hon börjar acceptera att ligga på mage nu.

Nu tar jag den, nu tar jag den, nu tar jag den, nu tar jag den.

Nä fan, måste kanske vänta tills efter maten. Jag har ju barn hemma.

Solen sken idag. Det droppade och rann överallt. Nu smälter den otäcka snön MOHOHOHAHAHAHAHAHA.

Dripp dropp dripp dropp….

Välsignade vår, jag välkomnar dig!

Nu känns allt helt konstigt. Märta skriker jämt tycker jag. Och hon sover… aldrig. Natten var lika dålig som förra så jag är som i dimma. Orkar knappt artikulera när jag talar.
Tar mig ändå ut. I går hade jag med Märta på förälder-barn-pilates. Hon skrek. Jag kunde vara med på två övningar. Flopp.
I dag har vi varit på biblioteket med storebror. Han ville läsa och var hjälpsam. Hon skrek. Och jag var liksom, inte helt närvarande.
Nu är vi hemma. Hon skriker. Jag vill bara sova.

Randiga sugrör från Klara form.

Ett liv utan sömn, suger.

I natt har vi åter igen sovit uruselt. Jag och Märta är alltså vakna 22, 23, 24, 00, 01, 02, 03, 04, 05, 06, 07 dvs VARJE timme. Jag ammar ammar ammar, hon somnar inte om och när hon gör det vaknar hon 20 min senare. Så här kan vi ju inte hålla på. Något måste göras! Nätter som dessa gör mig eländig och ful som människa.

Men blommor är fina:

Tulpanlökar

Eller som i kväll; efter soldatens ärtsoppa kommer Lindt Lindor vit choklad med citron/lime. Det är ingen idé att jag med ord försöker förklara hur god den är. Chokladen alltså. Jag använder svordomar, gudrun och förstärkningsord för ofta så nu när jag VERKLIGEN behöver dem räcker de inte till. Typiskt. Ni får nog ta och smaka själva.

Om jag måste välja något att äta ihjäl mig av.

Det här är en fantastisk dag för mig, och för min blogg. Tack vare ikonen Lady Dahmer blev jag idag vackert omnämnd hos bloggkommentatorerna. Tack och välkomna hit, nya läsare. Hoppas ni kommit för att stanna. Bara så ni vet, frågor välkomnas om stort som smått och jag uppskattar kommentarer även om man inte håller med mig (kanske tom lite extra då).

Och sen har vi ÄNTLIGEN lämnat hemmet denna dag, där vi försmäktat utan snus i en hel vecka pga sjukdom. Vi har varit hos min mamma hela dagen och där har det mest handlat om:

Nu fortsätter den här fantastiska fredagen i soffan med man, eld, godis och tv. Fint liv!

 Sitter inte helt fel efter maten på en torsdag.

Jag jobbade hela dagen igår när Robban var med kidsen så nu är bilderna från idrottsgalan färdiga att leverera till kund. Jag tycker dem blev jädrigt läckra faktiskt, älskar färgerna. Här är ett urval:

Klicka på bilderna för att komma till min företagssida på facebook. Där kan ni se bilderna större och så får ni gärna passa på att gilla min sida, så hjälper ni mig att synas.

Det blir regnbågskaka till kaffet idag. En vanlig sockerkaka smaksatt med lite arrak. (Jag delade jag upp smeten i fyra delar och färgade med gult, rött, grönt och turkost.)

Snygg och smarrig kaka.

Igår var jag på Idrottsgalan på Wisby Strand Kongress och fotade. Mycket, folk, mat, dricka, härliga färger och MÖRKER. Det är en utmaning att få snygga bilder i svagt ljus.
Så fort den här underbara kärlekshelgen är över ska jag sätta igång att redigera bilder. (Den här helgen är jag lite extra glad och kär i min familj.) (Kan det bero på att huset är renstädat? Kanske faktiskt.)

Förra gången jag var på Wisby Strand och fotade var det ljust, då såg det ut så här.