Ungefär så såg vår lediga torsdag ut. Och allt vi gjorde, gjorde vi utomhus.

Den här helgen har varit värdefull. BRA. Lite jobbig, men otroligt viktig. Jag har kommit till insikt om att jag måste jobba mindre. Borde ha förstått det för länge sedan. Jag kan inte vara föräldraledig och jobba samtidigt.

Helgen har dessutom innehållit:

Fredag. Ville sov hos farfar och farmor så vi hade en stillsam fredagkväll med thaikäk.

Lördag. Blev väckta vid femtiden som vanligt av bebisen. Låg kvar i sängen och pratade länge. Frukosten intogs utomhus i lugn och ro. Vårt stora frö kom sen hem, extra kramig. Vi låg hud mot hud i solen och myste. Robban och jag hjälptes åt att klippa gräset, som det jämställda par vi vill vara. Jag och Ville badade skumbad. Sen var det dags för femårsjubileum med tjejklubben fabella. Jag hade en helt fantastiskt rolig kväll. Kom hem (för) sent.

Söndag. Sovmorgon. Fick ryck och började rensa bland mina kläder. Byxorna som jag har sparat sedan högstadiet ligger nu äntligen nerpackade i papperskassar redo för Röda Korset. JAG KLARADE DET! Åkte hem till vänner och hade en mysig eftermiddag och kväll. Fick ruskigt god pizza.

I säng nu och sen dags för ny vecka. Nya tag. Måste säga nej. Tack, men NEJ jag kan inte. Måste prioritera mig själv och min familj. Jag vet det nu.

Bra dag. Sjukt bra dag, IGEN. Hela den här veckan har varit härlig. Jag är fanimig tillbaka. Jag mår bra igen. Jag är glad. Jag vågar nog ropa hej nu, eller i alla fall viska.

Bra saker den här veckan:

Jag har bokat en resa till syrran.
”Pratat ut” med vänner jag tjafsat med. Bett om ursäkt.
Fått visa leg på systemet.
Haft Villes dagiskompis + bror + genusmedveten mamma över. Underbara alla tre.
Njutit av mina charmiga ungar. (Bortsett från en stenincident som var föga smickrande.)
Suttit i solen, käkat citronbullar och virkat med Maja.
Blivit lullig på vin för första gången på närmare 1,5 år. Och vilket vin sen….
Varit pigg och glad. Har inte låtit mig nedslås av att gå upp kl 5 med lillgrisen.
Avverkat ett lyckat matlag.
Haft en bloggdate med Sofia.
Promenerat i skogen, vid vattnet, i solnedgången. Naturen så här års ger lyckorus.
Blivit bjuden på söta kex hos Catti.
Haft fina stunder med mannen.
Shoppat lite pastelliga vårkläder.
Ätit mat utomhus.
Fått en spektakulär festinbjudan.

Charmiga ungar, om en inte har något emot spelberoende.

Och det är inte slut varken på veckan eller på roligheter. I morgon kommer först mamma ut hit till oss och på kvällen ska det sen bastas, lyxsas, drickas och ätas.

Jag är bara så där jävla härligt glad nu.

Vilken härlig lördag! Sol. Pyssel. Vänner. Glada barn. Arga barn. God mat. Och Ville lärde sig cykla idag. HIPP HURRA! Det firade vi med glass. Och Märta kan sitta nu. Va, hörde jag att någon mumlade kompetenta barn? Oj det var nog jag själv.

Framgången på cykel firades med chokladglass.

 Hon kan sitta. Och matchar gör de. Ville tog upp tröjan ur tvättkorgen för att vara ”lika cool som syrran”.

Mina älskade älskade ungar. Kärlek utan slut. Stjärnstopp.

Förlåt, här kommer ännu en bildkavalkad som kanske kraschar somliga av era datorer. Jag är helt enkelt KASS på att välja bort bilder. Jag använder bilderna i berättande syfte och då är det knepigt med urvalet, vill helst ha med alla.Tar det lång tid för er att få fram bilderna? Hur har ni det med uppkopplingen? Ge mig gärna feedback så slipper jag fundera på om jag gör dumt i att posta så många bilder i ett inlägg. Här kommer de i alla fall. Bilderna som berättar om vilken härlig annandag påsk vi haft hos mina svärföräldrar med kusinerna samt Robbans mormor och framor.

Annandag påsk.

Med hjälp av Robban fick jag äntligen till den där syskonfotograferingen jag planerat sedan länge. Det är tyvärr nästintill OMÖJLIGT att få Ville att gå med på att bli fotad. Jag fick muta med godis. Ändå sprang han mest omkring och fånade sig och den andra lille parveln tippar när hon sitter och spyr titt som tätt. Att byta om till passande klädsel hanns inte med, men däremot fick de på sig gubbkepsarna som matchar så fint.

 Märta sex månader. Gladlynt. Bra på att roa sig själv. Kan nästan sitta. Äter mat. Gillar tutt. Tjock.

 Ville drygt 3,5 år & Märta. Syskon som gillar varandra.

Ja och så är hon helt underbar också. Dagtid.

Bort med dig brorsan!

Vi har varit i Stockholm i några dagar med en annan tvåbarnsfamilj. Det är första gången jag är av ön på ett år, tror jag. Jag har liksom inte orkat tidigare. Det gick riktigt bra mycket tack vare det fantastiska resesällskapet.

Dag 1 började med båtresa. Trots kulingvarning blev det en mycket behaglig överfart.  De stora barnen fick ”resepåsar” med pyssel, russin och nötter. Ville åkte sen tåget med familjen S medan vi åkte bil in till Sthlm. Där åt vi hamburgare och glass. Det var frid och harmoni, skratt och lek. Jag och Anna gick på panduro *lycka* medan de andra strosade omkring och frös halvt ihjäl. Vädret var helskumt och växlade mellan sol och hagel.

Dag 1.

Dag 2 vaknade vi 06:30  dvs SOVMORGON. Snacka om ett fint sätt av Märta att inleda sin sexmånadersdag. Vi åkte till Skansen. Härligt soligt väder men kallt så in i bövelen. De converseklädda fötterna dog. Både barn och vuxna roades av djuren. Barnen höll mestadels sams.

Dag 2.

Dag 3 åkte vi förbi Plantagen och köpte humle och mårbackapelagoner och sen tog vi båten hem igen. Barnen höll mot slutet INTE längre sams.

Dag 3.

Borta bra men hemma bäst, som alltid. Jag la mig och sov direkt när vi kom hem. Den här förbannade tröttheten alltså….

Någon bad mig om att berätta mera om hur det är att vara förälder i en tvåbarnsfamilj. Det är kort sagt, upp och ner.

Om jag ska berättta den längre versionen måste ni lova att tänka på att det är min personliga upplevelse detta. (Som allt annat jag skriver på bloggen iof.) För vissa är det kanske guld, gröna skogar och rosa moln att ha en treåring och en bebis, men för mig är det lite mer gråsvart med guldstänk.

Det känns ruskigt besvärligt att ta sig iväg med barnen. Att packa in två barn, vagn, skötväska och mig själv i bilen tar ungefär lika mycket energi som det ger att komma iväg hemifrån. Alltså har jag dragit ner kraftigt på detta. Ofta är jag ändå så trött så när jag väl är iväg vill jag mest bara lägga mig ner någonstans. Jag saknar mitt sociala liv något jävalusiskt. Sångstunder och mammafikor hörde till föräldraledighet nummer ett.

Jag har fått ont i ryggen. Jag var vältränad innan jag fick barn så min första graviditet och föräldraledighet klarade jag smärtfritt utan träning. Sen kom en graviditet till och nu blev bärandet av bebis och bilbarnstol för mycket.

Efter att jag blivit tvåbarnsförälder (för snart sex månader sedan) har jag varit med och städat huset ordentligt EN gång. (Och det var igår.) Tidigare städade vi noga kanske 1-2 gånger/månad. Vi gjorde det tillsammans. Nu har Robban fått göra det själv för jag har helt enkelt inte orkat.

Jag kan finna mig vid köksbordet matandes en vrålhungrig missnöjd bebis och fortfarande ha blåsan fylld med hela nattens kiss. Mindre angenämnt.

Eftersom jag sover så illa på natten och är ständigt trött, går jag och lägger mig mellan 20-21 de flesta kvällar. Alltså sover jag den tiden då jag borde njuta av barnfri tid. Det här är en av de värsta sakerna. Jag har så mycket jag vill göra, men tiden räcker inte till.

Det blossar flera gånger om dagen upp saker jag vill blogga om. Men jag finner mycket sällan tiden att skriva eller fota och redigera så som jag vill. Om jag väl får tid måste jag stressa och slarva. Tur twitter och instagram finns, där kan man mer hasta fram grejer. Och nej, jag vill inte pausa bloggen för jag älskar att blogga.

Jag har inte varit av ön på över ett år.

Hemorrojder. Behöver väl ingen ytterligare presentation.

Tröttheten. Att alltid ha mer eller mindre huvudvärk. Att glömma saker, tappa ord, vara lite borta – det suger. Jag brukade tänka och prata fort, vad hände med det liksom!? Denna orubbliga trötthet har tom fått min man att dricka kaffe. Min principfaste man gav med sig, ni som känner honom fattar hur stort det är.

Jag är en dålig fru. Jag är trött, sur, snål och allmänt trist att ha att göra med skulle jag tro.

Min självdisciplin är i stort sett död. Jag har nu som tvåbarnsmamma för första gången i mitt vuxna liv gått och lagt mig utan att borsta tänderna. Jag tog inte heller tandtråd. Det har inte ens hänt på fyllan eller villan. Fattar ni hur lågt jag sjunkit!?

Jag försöker förgylla min tillvaro med socker. Jag vräker i mig godis och fikabröd och det gör mig glad och lycklig för studen. Men jag blir ju inte direkt piggare och friskare av det i längden.

Ammandet. Suck. Mina bröstvårtor gör ont. Hon sliter och drar och blir skitsur om hon inte får.

Det här med att längta efter att få äta, prata och bajsa i lugn och ro behöver jag väl inte ens nämna.

Överhuvudtaget är det som att allt som var nytt och spännande med första barnet mest är jobbigt nu. Att amma bebisen, bada bebisen, bära bebisen, byta blöja på bebisen, byta kläder på bebisen och smörja in bebisen är inte direkt kul eller spännande. Jag är inte trött på själva bebisen, men det är så mycket som måste göras hela tiden.

Som Maja sa, livet har blivit lite som en att-göra-lista som aldrig tar slut. Jag kommer alltför sällan fram till de där roliga sakerna som en brukar göra efter sysslorna. Plocka leksaker, tvätta, byta blöja, lyssna på barnet, plocka undan disken osv tar all tid.

Och en mycket avgörande sak i mitt gråsvarta tillstånd är nog att jag varit iväg och gjort saker utan barnen på tok för lite, sedan Märta kom. Eftersom hon inte tagit flaska har jag inte kunnat lämnna henne.

Sen har jag blivit en mycket sämre förälder också. Inte så att jag drabbats av det dåliga samvetet, ännu. Men det lär ju komma snart om jag inte rycker upp mig. Jag är just nu inte alls den föräldern jag vill vara. För jag orkar inte.

Tv som barnvakt.

Ja och sen är det underbart att få lukta på, krama och gosa med en bebis också. Höra henne jollra och skratta tillsammans med Ville. När de ler smälter jag. Ville kom just in med en blomma han plockat till mig, gav mig en puss och kram och sa att han älskade mig. Han gör ofta så.

Så trots att jag mår som en pissråtta är det förstås fullständigt och helt tveklöst värt det. Barn är ju ändå det bästa som finns.

Ja det var ett jädra gnäll på mig. Men det kan inte hjälpas. Jag mår inte toppen nu direkt. Har egentligen inte gjort sedan jag blev tvåbarnsmamma. Eller, jo i perioder. Och visst har jag haft lyckorus, men jag har också varit nere en hel del. Jag tycker det är tufft med två barn. Jag har tappat bort mig själv.
Den här dagen var inte rolig. Men den avslutades på ett bra sätt, för Ville var ok med att jag nattade honom. Och trots att Robban var hemma så somnade Ville gott tätt intill mig.

 Två matchande sötnötter som ibland är jävligt jobbiga faktiskt.

Jag har letat efter kläder att syskonmatcha med ett tag och nu äntligen fann jag det på Lindex.

Syster har åkte hem och det är så erbarmligt tråkigt. Vi hade det så fint. Kanske därför allt känns jobbigt idag. Ont i ryggen. Trött eftersom jag sovit illa. Förstås. Skitig är jag, skitigt är hemmet.
Idag vill jag bara dra täcket över huvudet. Skulle egentligen träffa härliga Maja, men eftersom jag blir tvungen att hämta Ville från dagis bokade jag av det. Det blir för stressigt att åka in till stan för några timmar. Och när jag stressar blir jag olycklig numera så jag måste undvika det.

Jag saknar mitt sociala liv som jag haft så länge jag kan minnas men som två barn sätter stopp för. Med ett barn var det inga problem att åka runt och umgås hela dagarna. Men nu med två pallar jag inte. Dessutom jobbar jag med mitt företag samtidigt som jag är föräldraledig den här gången. Det är roligt. Men det är också ett stressmoment.

Jag ska ta det lugnt idag och minnas allt mys jag och Malin hade. Vi planerade blinddate, frukosterade länge, gick på stan utan barn, shoppade, fikade, satt i solen och spelade drawsomething. Ungefär så här:

Fina dagar med lillstrumpa.

Ska jag krypa ner under det där täcket eller ska jag ta å rycka upp mig….Det är frågan. Börjar med att äta tror jag.

P.s Vilket jävla skämt att jag har en bakgrund med rosa moln här på bloggen. :cry: Just nu känns det som att jag ALDRIG varit på rosa moln någonsin och kanske aldrig kommer bli det igen. Ska byta bakgrund omedelbart.

Det tar sig för Märta. Hon har börjat greppa det här med att svälja och äter nu gröt tillsammans med oss vid frukostbordet. Yes! Och så har hon fått upp smaken för majskrokar. Det slog mig i morse att alla ungar älskar väl majskrokar va? Har nog inte stött på någon som  inte gjort det.

Matglad bebis.

Sådär halvgott, tycker Märta.

Vi bestämde oss just, efter ännu en sån där asjobbig natt med skrik/amning/skrik/amning till förbannelse, att nu MÅSTE ungen lära sig ta flaska. Hon är ju snart sex månader och då ska hon börja äta annat än bara bröstmjölk. Som det är nu får hon inte i sig någonting annat. Puréer åker bara ut igen och samma väg åker ersättningen och bröstmjölken (om den inte kommer från bröstet).
Men blir hon tillräckligt hungrig måste hon ta flaskan väl?

Och jag känner nu att jag orkar bara inte längre. Jag är helt slut. Psykiskt och fysiskt. Jag känner mig helt tom. Dränerad. Jag har ont i mina bröstvårtor. Märta har varit som ett plåster på mig dag som natt i snart sex hela månader. Jag har varit ifrån henne några timmar totalt sett. Att amma en bebis som inte tar flaska är ett rent helvete. Jag känner mig låst, instängd och snart får jag kanske panik eller blir deprimerad igen. Nu får det vara nog!

Märta, nästan 8 kg tung

Tidigare skojade jag om att jag skulle amma barn nummer två i minst 25 år för att det barnet skulle knyta an mest till mig. (Eftersom Ville varit pappaig sedan jag slutade amma vilket jag varit ledsen över många gånger.) Det var då när min amingserfarenhet baserades på tiden med Ville. Som tog flaska. Vi var så måna om när Ville kom till oss att Robban skulle kunna ge honom och att jag inte skulle bli låst, så jag pumpade ut minst en gång i veckan. Det glömde vi bort med Märta i tvåbarnskaoset och trötthetsdimman. Hon tog ju flaska från början men eftersom vi inte hållit på med det regelbundet sen så vägrar hon nu. Fan.

TIPS TILL ALLA BLIVANDE FÖRÄLDRAR (inklusive mig själv om jag mot förmodan skulle bli förälder på nytt någon gång): Ge flaska en gång i veckan redan från början, även om amningen fungerar bra alltså.

Nu behöver jag er hjälp. Har ni några tips på hur vi ska göra detta? Har ni någon erfarenhet av att svälta barn?

Förlåt, men jag kan inte låta bli att posta en bild till på den här underbara bebisen. Hon är så go nu så det är inte sant. Skrattar när vi busar, leker med sina fötter, jollrar, tittar på sina händer, sitter med vid bordet, pussas med tungan, ler stort när man visar sitt ansikte och sover oftast helt ok på natten. Kan ligga själv en stund i babygymmet och leka, går med på att ligga på mage. Hon spyr och skriker inte alls mycket nu.
Det känns som att vinden har vänt.

Njutbar bebis.

Jag sitter och lyssnar på Radio1, just nu när Lady Dahmer och Cimon Lundberg gästar Cicci Wallin och pratar om genus och ordet hen.

Brukar ni lyssna på Radio 1? Om inte, så gör det. Intressanta saker tas upp. Perfekt att lyssna på när en arbetar vid datorn. Jag redigerar bilder på Märta nu samtidigt.

Igår lyssnade jag på Petra Krantz Lindgren när hon gästade Robert Aschberg. Där var också Malin Wollin men hon tramsade mest. Petra däremot hade oerhört mycket bra saker att förmedla (hon har samma tänk som Jesper Juul). Hon berättade bl.a. att hemma hos dem får alla svära vilket jag förstås gillar. Malin och Robert jämförde barn med djur och föräldrarna med chefer. Petra tycker tvärt om att barn ska behandlas som vanliga människor med respekt. Jag prenumererar sedan länge på henns läsvärda blogg.

… å så en bild på tjock bebis.