Jag som liten. Jag vet inte riktigt hur jag uppfattades. Jag har koll på läget från att jag var sju ungefär, det var då jag började skriva dagbok. Det kommer jag prata om i mitt sommarprat. Men innan skolåldern, som riktigt liten, var jag nog rätt pratig, frågvis, social, blyg för vuxna och i grupp men modig i relationer med ett eller eller två andra barn, bestämd, påhittig, lurig och klurig. Det liknar ju ganska precis min son Ville, märker jag nu när jag skriver ut det. Äsch jag vet väl inte. Ska fråga mamma om det stämmer.

Jag är drygt fem år på bilden, det är min lillasyster jag har i knät.

När jag läste Malins inlägg om att vara liten rös jag lite.

| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Om jag vore en färg skulle jag vara vit. (Ja, det är en färg.) Vit är ju inte bara oskuldsfull, ren och skir. Utan också en färg där smutsen är svår att dölja, som i vissa sammanhang lyser och är vågad samt att vit kan en aldrig få för mycket av. Precis som jag! Tyll, pärlor, vitsippor, sockervadd, spets och maränger är ju vita så hur kan jag välja någon annan färg.

Hade jag inte valt vit hade jag valt rosa som Kristina eller turkos som Zandra.

| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Jag klarade det! Idag är Fredriks utmaning #blogg100 över. Det innebär att jag, tillsammans med 600 andra, har publicerat ett eller flera inlägg per dag de senaste hundra dagarna, sedan 23:e januari för att vara exakt. Det kändes sjukt att anta utmaningen då i januari eftersom det var hela hundra dagar fram till idag, då. Men jag visste faktiskt hela tiden att jag skulle klara det. Antar jag något så ser jag till att ro det i land. Jag var så duktig att jag till och med förberedde tio inlägg i förväg som postades under de dagar då jag var på semester. Många gånger har jag inte haft en aning vad jag skulle skriva om, men när jag väl satte mig vid datorn har det lossnat.

Fördelar med utmaningen
- Jag har skrivit massor med inlägg som skulle legat kvar som utkast annars.
- Allt kändes plötsligt tillåtet att blogga om. Inget var för banalt. Det var befriande.
- I perioder flödade kreativiteten som aldrig förr.
- Jag funderar faktiskt på att fortsätta att blogga ett inlägg per dag.
- Strukturen det innebär att blogga ett inlägg om dagen tillfredsställer mig.

Nackdelar
- Tidskrävande.
- Framförhållning och planering har krävts.
- Det har blivit några slarvigt skrivna inlägg, och några ganska kassa.

Den trettonde maj ska några av alla blogg100-deltagare träffas på Historiska muséet. Lite långt bort för mig dock.

Jag tycker sociala medier är helt underbara, tänk så många nya vänner och bekantskaper jag och många andra fått tack vare twitter t.ex.

Nu ska jag hoppa på en ny utmaning. En fotoutmaning den här gången, som Kristina dragit igång. Hepp!

Den stora tröttheten som infinner sig efter en natt med hostande barn och pink i sängen. Den stora tröttheten förlamar mig på morgonen när barnen skriker efter frukost och drar i byxbenet. Den påminner mig under dagen via torra kliande ögon och orolig mage efter för många koppar kaffe. Den stora tröttheten får mig att lägga mig ner platt på golvet och låta barnet klättra omkring på mig, och fast det medför minst en häl på struphuvudet så ligger jag bara kvar. Den stora tröttheten hotar mig jag för femte gången torkar av det kladdiga arga barnet. Den slår efter mig när jag hänger upp tredje maskinen tvätt. Den stora tröttheten lägger sug som en tjock kvävande filt när jag inser att jag inte packat ännu. Den krossar mig när jag märker att jag inte har mina favoritkläder rena. Och den mosar mig fullständigt när jag inser att jag ännu ska skriva dagens blogginlägg också.

Den stora tröttheten, ska jag bekämpa. Tidigt i morgon åker jag till syster i Uppsala. I tre dagar ska jag med hennes hjälp kriga mot den fan. Sen tänker jag komma hem igen, som en segrare.

Saker jag älskar just nu
Girls (tvserien).
Sol.
Godis.
Äkthet.
Feminism.
Mina barn.
Att jag ska till lillstrumpa på lördag.
Lugn och ro.
Vår.
Kaffe med mjölk.
Bröst som får hänga fritt.
Rött vin.
Vänner.
Lena Nyman.
Rosa nagellack.
Mor- och farföräldrar.
Mentolsnus.

Men mest av allt älskar jag att det nu gått 12 timmar sedan älskade lilla underbara Märta ramlade ner från sin stol och slog huvudet. Hon fick förmodligen hjärnskakning för hon kräktes efteråt. Vi åkte till akuten och blev fantastiskt väl omhändertagna, fick åka hem snabbt igen. Efter några timmar var hon sig själv igen. Skräckfylld, ångestladdad och hemsk förmiddag. I 12 timmar skulle vi hålla henne under extra uppsikt och nu har dem gått.

Saker som gör mig less:
Tidsbrist.
Image.
Smutsigt hem.
Bantning.
Att Girls är slut (på svt).
Att bli väckt på natten av hostiga/skrikiga barn.
Trötthet.

Somnar nog typ nu.

Den här dagen blev inte som tänkt. Gotlands[T]rosorna skulle vara med i Studio ett, P1 samt spela in ett nytt poddavsnitt. Men eftersom det smällt bomber i Boston blev det inget om p-piller i P1 idag. Och inte blev det någon poddinspelning heller så jag har ägnat stora delar av den här dagen att skriva på mitt sommarprat. För detta ändamål har jag tagit fram mina gamla dagböcker. Jävlar! Många stora känslor på liten yta.

”Idag kom mina tankar om meningslöst liv tillbaka. Jag grät och grät och grät. Frida sov över hos mig men jag klarade inte av det så jag gick in till mamma och sov där. Det var skönt. Jag klarar inte att skriva mer om det här för då börjar jag bara gråta igen.”

”Nu över till lite kärlek: Henke gillar Mia, Mia hatar Henke. Mia gillar Mattias med mörkt hår. Mattias gillar Mia. Frida gillar Mattias i vår klass. Lina gillar Jonas, Jonas gillar NOG Lina. Jag gillar Svante, han gillar säkert INTE mig.”

/Nina 13 år.

I dag är kärlekens dag. I dag älskar jag allt och alla. Det liksom bubblar och brusar och spritter i kröppen på mig. Det började i morse och sen har det hållit på. Och nu när jag tog ett glas vin så blir det nästan för mycket. Jag kanske spricker?

Det har varit en sådan fin dag alltså. Det har för en gång skull liksom flutit på, jag har inte behövt stressa. Dagis – bibblan – ungen åt och sov smidigt – handla – dagis – kompisar – tacomiddag – familjemys. Och så har jag träffat massor av fina människor i dag, det är ju det allra bästa.

Förresten i dag fick Ville sitt eget lånekort. Barnen ska visst ha egna lånekort och de slipper alltid förseningsavgift samt att det är ”ok” om böckerna går sönder. (Tack för info Linda). Jag ÄLSKAR bibliotek, Sverige och skatt. Jag älskar allt.

Det är väl kanske det här som är det fiffiga med mig. Ibland suger allt och då får min stackars omgivning känna av det. Men ibland då är allt fantastiskt och underbart och då liksom flyger jag fram och allt går lätt.

Önskar er den finaste av helger.

/glad skit

Jag prenumererar på Feministiskt perspektiv. Det kostar mig en krona om dagen och då får jag tillgång till alla skrivelser på deras sajt. Prisvärt och viktigt. Stöd feministisk media, prenumerera du också!

Det är egentligen konstigt att många förväntar sig att allt ska vara gratis på nätet. Det är ju inte rimligt.

Jag drömmer själv så smått om att få betalt för att blogga/podda. Men om jag skulle jobba på uppdrag skulle jag antagligen inte kunna skriva helt fritt när lusten faller på, vilket är lite utav poängen. Och prestationsångesten som skulle komma, uj uj uj. Fast det skulle jag självklart komma över. Saken är den att jag har nu fått mitt första mediauppdrag med betalt (som inte är reklambaserat). Jag är glad och kommer att tacka ja, men får en lätt ångestattack när jag tänker på att genomföra det. Fast det kommer säkert bli bra i slutändan. Det brukar det bli.

Robban fick syn på omslaget till filmen Mumien – återkomsten häromdagen vilket fick oss att börja (skratta och) prata om när vi träffades. Den filmen visades nämligen första gången jag och Robban var på bio, enligt Robban, jag minns rakt inte vilken film det var, mina sensorer hade fullt upp med att registrera annat. Det var 2001 och jag kunde varken äta eller sova. Jag var så kär i en snäll, blyg, SNYGG, lugn kille som jag trodde aldrig ville ha mig, men ändå var det omöjligt för mig att sluta hoppas. Jag tvingade mig själv att inte vara ”för på” och ringa varje dag, jag åkte runt i stan (i mina föräldrars knallgula honda) och letade efter honom istället. Stalker, jag? Nej då. Hehe. Men ni förstår jag fick inte den här vackra skapelsen ur mitt huvud.

Tillslut, efter många kvällar tillsammans på krogen, gick vi på bio i alla fall. Jag satt och vibrerade redan innan våra lår snuddade vid varandra. Och när vi sedan höll varandra i händerna svävade jag nog egentligen ut därifrån. Filmen var det sista jag brydde mig om. Vi pussades. Jag fick hans fylliga läppar rakt på ena glasögat. Glasögonromantik kan vi kalla det. Det kändes för genant att ta av sig brillorna och putsa dem så det lät jag bli. Jag satt med kladd framför höger öga resten av filmen. Som sagt, jag minns rakt inte vilken film det var.

Vi trevade oss fram några månader, åkte på en semester till Mallorca och rensade luften (läs grälade skiten ur oss) kring alla tveksamheter och sen var det vi. Knappt tre år senare förlovade vi oss. Efter ytterligare tre år gifte vi oss. När vi spenderat sju år tillsammans kom vårt första barn, 2011 kom ett till. Nu har vi varit tillsammans i 12 år. Vi har tagit oss igenom några motgångar tillsammans. Grälat som idioter. Och sonats som mogna ansvarsfulla kloka människor. Vårt förhållande fortsätter att utvecklas. Vi har det bättre än någonsin nu.

Det kommer att vara vi för alltid. Inte för att vi lovat det eller för barnens skull. Utan för att vi älskar varandra och för att vi vill vara tillsammans. Jag bara vet det.

Jag är tyvärr ingen musikälskare – längre. Förr lyssnade jag ofta, hade hög volym, sjöng med och dansade. I min ungdom hade jag alltid musik i öronen då jag promenerade eller cyklade, vilket jag gjorde flera ggr per dag eftersom jag bodde i stan och transporterade mig på det sättet. Jag tränade aerobic och dansade på krogen till musik, flera gånger i veckan.

Sen flyttade jag ihop med Robban, som vrider ner volymen det första han gör när han kommer hem. Då avtog mitt lyssnande, för att nästan helt försvinna när barnen kom. Jag saknar det, men uppskattar också tystnad som aldrig förr. När jag är själv hemma lyssnar jag ofta på musik, det händer säkert… en gång i kvartalet.

Jag måste snart välja ut musik till mitt sommarprat (PANIK) så jag känner mig lite tvungen att tänka musik nu. Jag och Jenny har också diskuterat ämnet en hel del.  Jag har aldrig varit intresserad av musikstilar, musikkultur, artistnamn osv. Brukar fråga min syster om allt sådant, hon har stenkoll.

På högstadiet och gymnasiet gillade jag Lisa Nilsson, Michael Jacksson, Cornelis Vreeswijk, Elvis, Abba, Lenny Kravitz, Louise Hoffsten, Vanessa Paradis och Lisa Ekdahl. På den här tiden var det jätteviktigt med musik, för vissa. Genom att lyssna på rätt sort kunde du höja din status. Jag hängde inte på tåget och försökte inte profilera mig med hjälp av musik, däremot var jag skraj inför att erkänna vilken musik jag lyssnade på, med risk att bli hånad. Jag var ju rädd för att bli hånad för allt på den tiden. Vilket hände lite då och då, men aldrig pga musiken.

Sen började jag festa regelbundet och fastnade framförallt för The Offspring, The Sounds, Pink och No Doubt med Gwen Stefani. Bakfyllan lindrades med Moby.

På min och Robbans första resa till Thailand (2001) lyssnade vi hela tiden till Tracy Chapman på min Sony Ericsson ”musikmobil” (orange & vit) med bärbara högtalare, det är ett starkt minne.

När vi sedan bodde i ett litet studentrum på Birkagatan i Visby lyssnade jag JÄMT på Madonna.

Sen flyttade vi till Uppsala, då fick jag upp ögonen för Justin Timberlake. Till hans musik kunde jag inte stå stilla.

När vi var tillbaka på Gotland igen tränade jag dansaerobic nästan alla dagar i veckan med en fantastisk tränare som heter Sara Östervall. Då var jag helt såld på hip hop och RnB bl.a. Destiny’s Child, Kelis, Rhianna, Alicia Keys, Black Eyed Peas, Wycleaf Jean, Jay-z, Usher. (Här gällde att stänga av hjärnan för att inte lyssna på texterna och aldrig aldrig titta på musikvideon.)

2008 hade jag tränat färdigt för då blev jag gravid. Då lugnade jag ner mig med Miss Le, Robyn, Laleh, Veronica Maggio, Lykke li, Petter, Mando Diao.

Och nu lyssnar jag på andras spotifylistor och Villes favoriter typ Oh my God och Far jag kan inte få upp min kokosnöt.

Tankar på det?
Hepp!

Utmaningar:

- Att INTE vräka ur mig elakheter när Carola öppnar munnen.
- Att sluta äta godis när jag mår illa.
- Att sommarprata i Radio Gotland, som jag tackat ja till. Frågan är bara VAD JAG SKA PRATA OM? Vill ni vara så gulliga och hjälpa mig? SNÄLLA!

I dag bär jag knallrosa, barnvagnsmarscherar (för att uppmärksamma att mödradödligheten är groteskt stor (800/dag dör) i u-länder och EU-länder), hänger med härliga vänner, hämtar ut feministiska böcker från Adlibris, bakar pizza med familjen, skålar i gott vin och ser Johan Glans på Wisby Strand.

En glad kvinnodag önskar jag eder alla!

Att sola och framförallt bada (med Piña Colada) är kanske det bästa jag vet. Jag gillar att springa ut och kasta mig i vattnet. Eller ännu bättre att hoppas eller dyka i från kanten. På stranden föredrar jag visserligen att ligga stilla i halvskugga med en bok, men nu med barn så blir det ju mest att jaga omkring och bygga sandslott.

I yngre år låg jag mest och stekte  min bleka hud i gassande sol för att bli brun. I dag känns det sjukt att tänka på det, men då hade jag trekantsbikini och ibland tanga för att ytan med vit hud skulle vara så liten som möjligt. Det var viktigt för mig då, att vara brun och snygg vilket krävde en hel del soltimmar eftersom jag har ljus hy som lätt blir röd. Så fort solen tittade fram gav jag mig ut för att sola. Jag brände mig alltid och mycket. Att dyka eller springa med den där minibikinin var ju bara att glömma.

Men tack och lov har jag sedan ganska länge, slutat ge efter för (den värsta) utseendehetsen. Jag är inte lika låst längre. I dag är jag mer rädd om min hud. Jag tycker inte ens det är speciellt snyggt att vara så där chokladbrun längre, om det inte är naturligt. Robban har aldrig gillat det och först nu håller jag med honom.

I dag (klarar jag penn(ställstestet)) och vill ha en rejäl bikini som håller brösten på plats och täcker hela rumpan (ungefär som på bilden här). Jag vill kunna röra mig fritt utan att oroa mig för att något ska titta fram och jag har inte lust att lägga speciellt mycket tid på rakning. Men det är inte det lättaste att hitta vill jag lova, eftersom jag helst vill att den ska vara lite snygg också. Jag vill ha ett par snygga surfarshorts och en stadig och täckande överdel, men allt jag finner är minibikinis eller för tanter. Jag förstår faktiskt inte varför det är så svårt att hitta, jag kan väl inte vara den enda 33-åring som rör sig på stranden och har hängbröst? Här i Visby har jag inte hittat ett enda par badshorts för damer (inte när det är säsong heller). Marknaden

för det borde vara större tänker jag. Vill inte tjejer ha shorts?

Det blir spännande att se om jag någon gång blir så ”fri” att jag badar topless. Jag tror inte det, men en ska aldrig säga aldrig. Om 30 år kanske inte bröst sexualiseras längre? Verkar föga troligt dock eftersom det går åt andra hållet. Vi får inte ens amma fritt i Sverige i dag. Jag är imponerad av dem som driver kampen för att avsexualisera brösten, men jag tror tyvärr inte att jag kommer bli en av dem, inte vad det gäller det praktiska.

Shortsen på bilden kommer från zalando.se, klicka här för att komma dit.

P.s Förlåt lurrubriken. Men fatta hur många som kommer hit via google nu D.s 

Haha! Här kommer den nu. Min första film redigerad i iMovie. Vilket kul program! Jag gick loss ordentligt i både ljud- och effektarkivet, ville ju testa allt när jag väl kom på hur jag skulle göra. Ljudet blev lite misslyckat så ni får kanske höja en del för att höra.

Tack för utmaningen Malin! Jag skickar vidare till Linda, Sandra/Johan och Sofie. Ni ska (om ni vill) blogga eller vlogga åtta sanningar om er själva.

Och tack till Jocke för inspiration.

Låt mig presentera svanprinsessan på frusen sjö i Lummelunda. En ljus klassisk tolkning i fyra akter, här framförd av ballerinan från Spinnsidan. Handlingen kretsar kring striden mellan kärleken och ondskan. En mamma som vill vara god förebild för sina älskade barn men som samtidigt hatar vintersport. Kommer hon att falla?