Ungefär så såg vår lediga torsdag ut. Och allt vi gjorde, gjorde vi utomhus.

Den här helgen har varit värdefull. BRA. Lite jobbig, men otroligt viktig. Jag har kommit till insikt om att jag måste jobba mindre. Borde ha förstått det för länge sedan. Jag kan inte vara föräldraledig och jobba samtidigt.

Helgen har dessutom innehållit:

Fredag. Ville sov hos farfar och farmor så vi hade en stillsam fredagkväll med thaikäk.

Lördag. Blev väckta vid femtiden som vanligt av bebisen. Låg kvar i sängen och pratade länge. Frukosten intogs utomhus i lugn och ro. Vårt stora frö kom sen hem, extra kramig. Vi låg hud mot hud i solen och myste. Robban och jag hjälptes åt att klippa gräset, som det jämställda par vi vill vara. Jag och Ville badade skumbad. Sen var det dags för femårsjubileum med tjejklubben fabella. Jag hade en helt fantastiskt rolig kväll. Kom hem (för) sent.

Söndag. Sovmorgon. Fick ryck och började rensa bland mina kläder. Byxorna som jag har sparat sedan högstadiet ligger nu äntligen nerpackade i papperskassar redo för Röda Korset. JAG KLARADE DET! Åkte hem till vänner och hade en mysig eftermiddag och kväll. Fick ruskigt god pizza.

I säng nu och sen dags för ny vecka. Nya tag. Måste säga nej. Tack, men NEJ jag kan inte. Måste prioritera mig själv och min familj. Jag vet det nu.

Bra dag. Sjukt bra dag, IGEN. Hela den här veckan har varit härlig. Jag är fanimig tillbaka. Jag mår bra igen. Jag är glad. Jag vågar nog ropa hej nu, eller i alla fall viska.

Bra saker den här veckan:

Jag har bokat en resa till syrran.
”Pratat ut” med vänner jag tjafsat med. Bett om ursäkt.
Fått visa leg på systemet.
Haft Villes dagiskompis + bror + genusmedveten mamma över. Underbara alla tre.
Njutit av mina charmiga ungar. (Bortsett från en stenincident som var föga smickrande.)
Suttit i solen, käkat citronbullar och virkat med Maja.
Blivit lullig på vin för första gången på närmare 1,5 år. Och vilket vin sen….
Varit pigg och glad. Har inte låtit mig nedslås av att gå upp kl 5 med lillgrisen.
Avverkat ett lyckat matlag.
Haft en bloggdate med Sofia.
Promenerat i skogen, vid vattnet, i solnedgången. Naturen så här års ger lyckorus.
Blivit bjuden på söta kex hos Catti.
Haft fina stunder med mannen.
Shoppat lite pastelliga vårkläder.
Ätit mat utomhus.
Fått en spektakulär festinbjudan.

Charmiga ungar, om en inte har något emot spelberoende.

Och det är inte slut varken på veckan eller på roligheter. I morgon kommer först mamma ut hit till oss och på kvällen ska det sen bastas, lyxsas, drickas och ätas.

Jag är bara så där jävla härligt glad nu.

Nu är ju våren här på riktigt. Det blommar av alla möjliga sippor och sorter på marken. Träden har dock inte slagit ut här än. Jag längtar efter körsbärsblommorna, får njuta av Molkans än så länge. Våren alltså, jag blir helt lycklig.

Jag satt ute i solen tillsammans med bloggaren Sofia hela förmiddagen igår. (Jag fick lite soleld.) Vi träffades för första gången i verkliga livet och hade en perfekt bloggdejt. Kallpratet pågick bara några minuter sen var vi igång med intressanta givande samtal, latté dracks, Märta var mest glad, jag fick en present, tycke uppstod kan en minst sagt säga. Tiden bara flög fram och sen skulle hon ta bussen tillbaka till Fårö och sina kurskamrater igen. Hon pluggar i Uppsala men är här på Gotland på kurs tillfälligt. Jag är nu lite kär i Sofia, också. Fantastiskt klok, varm och intressant människa.

På eftermiddagen efter att jag fångat upp storungen på förskolan i en jättekram åkte vi hem till Cattis, Matilda och Arvid. Ville och Matilda lekte helt självständigt utan tjafs. Gudrun så skönt det är när det sker. När vi kom hem sen hade Robban börjat med pannkakor som vi mumsade i oss med glass och tre(!) sorters sylter. Det är sylten som gör det.
Kvällen förgylldes sen ytterligare med en kvällspromenad ner till vattnet.

Våra skuggor är väl det närmaste familjefoto vi kommer Kanske skulle skicka in det till tidningen!? (Skickade aldrig in någon bild när Märta kom till oss, vilket gnager mig lite).

Det känns som att jag styrt upp mig lite och kommit upp genom isen. Tack vare Maja (en annan av dem jag är kär i) har jag börjat tänka lite annorlunda. Ja jag är trött, men vad är det som är farligt med det? Inget! Försöker nu se att vara utsövd som bonus istället för som norm. Ja jag vill ha mer egentid, men vem vill inte det!? Barnen är små under en sådan kort tid att det är nog bara att acceptera att nu ser livet ut så här. Ingen idé att hänga läpp över det. Lätt att säga svårt att göra, men jag är på rätt väg känner jag. Och mina 15 påbörjade inägg i utkastmappen kanske kommer ut på bloggen så småningom. De kumma när de kumma.

Vilken härlig lördag! Sol. Pyssel. Vänner. Glada barn. Arga barn. God mat. Och Ville lärde sig cykla idag. HIPP HURRA! Det firade vi med glass. Och Märta kan sitta nu. Va, hörde jag att någon mumlade kompetenta barn? Oj det var nog jag själv.

Framgången på cykel firades med chokladglass.

 Hon kan sitta. Och matchar gör de. Ville tog upp tröjan ur tvättkorgen för att vara ”lika cool som syrran”.

Mina älskade älskade ungar. Kärlek utan slut. Stjärnstopp.

Förlåt, här kommer ännu en bildkavalkad som kanske kraschar somliga av era datorer. Jag är helt enkelt KASS på att välja bort bilder. Jag använder bilderna i berättande syfte och då är det knepigt med urvalet, vill helst ha med alla.Tar det lång tid för er att få fram bilderna? Hur har ni det med uppkopplingen? Ge mig gärna feedback så slipper jag fundera på om jag gör dumt i att posta så många bilder i ett inlägg. Här kommer de i alla fall. Bilderna som berättar om vilken härlig annandag påsk vi haft hos mina svärföräldrar med kusinerna samt Robbans mormor och framor.

Annandag påsk.

Med hjälp av Robban fick jag äntligen till den där syskonfotograferingen jag planerat sedan länge. Det är tyvärr nästintill OMÖJLIGT att få Ville att gå med på att bli fotad. Jag fick muta med godis. Ändå sprang han mest omkring och fånade sig och den andra lille parveln tippar när hon sitter och spyr titt som tätt. Att byta om till passande klädsel hanns inte med, men däremot fick de på sig gubbkepsarna som matchar så fint.

 Märta sex månader. Gladlynt. Bra på att roa sig själv. Kan nästan sitta. Äter mat. Gillar tutt. Tjock.

 Ville drygt 3,5 år & Märta. Syskon som gillar varandra.

Ja och så är hon helt underbar också. Dagtid.

Bort med dig brorsan!

Ville hade inte alls lust att gå någon påskmarch i Visby idag. I helvete heller att han skulle vara varken utklädd eller målad. Jag var helpepp på att ta fram kärringen i mig och gå march mot världsrekord. Men att gå själv som vuxen, nja det kändes inte helt hundra. Istället gömde jag ett godisfyllt ägg i trädgården och målade en skattkarta som jag placerade i hans brevlåda. Sen meddelades Ville att påskharen varit förbi och lämnat något.

På äggjakt.

Efter att han smällt i sig godiset klädde han ut sig till…. tomte.

Vi har varit i Stockholm i några dagar med en annan tvåbarnsfamilj. Det är första gången jag är av ön på ett år, tror jag. Jag har liksom inte orkat tidigare. Det gick riktigt bra mycket tack vare det fantastiska resesällskapet.

Dag 1 började med båtresa. Trots kulingvarning blev det en mycket behaglig överfart.  De stora barnen fick ”resepåsar” med pyssel, russin och nötter. Ville åkte sen tåget med familjen S medan vi åkte bil in till Sthlm. Där åt vi hamburgare och glass. Det var frid och harmoni, skratt och lek. Jag och Anna gick på panduro *lycka* medan de andra strosade omkring och frös halvt ihjäl. Vädret var helskumt och växlade mellan sol och hagel.

Dag 1.

Dag 2 vaknade vi 06:30  dvs SOVMORGON. Snacka om ett fint sätt av Märta att inleda sin sexmånadersdag. Vi åkte till Skansen. Härligt soligt väder men kallt så in i bövelen. De converseklädda fötterna dog. Både barn och vuxna roades av djuren. Barnen höll mestadels sams.

Dag 2.

Dag 3 åkte vi förbi Plantagen och köpte humle och mårbackapelagoner och sen tog vi båten hem igen. Barnen höll mot slutet INTE längre sams.

Dag 3.

Borta bra men hemma bäst, som alltid. Jag la mig och sov direkt när vi kom hem. Den här förbannade tröttheten alltså….

Någon bad mig om att berätta mera om hur det är att vara förälder i en tvåbarnsfamilj. Det är kort sagt, upp och ner.

Om jag ska berättta den längre versionen måste ni lova att tänka på att det är min personliga upplevelse detta. (Som allt annat jag skriver på bloggen iof.) För vissa är det kanske guld, gröna skogar och rosa moln att ha en treåring och en bebis, men för mig är det lite mer gråsvart med guldstänk.

Det känns ruskigt besvärligt att ta sig iväg med barnen. Att packa in två barn, vagn, skötväska och mig själv i bilen tar ungefär lika mycket energi som det ger att komma iväg hemifrån. Alltså har jag dragit ner kraftigt på detta. Ofta är jag ändå så trött så när jag väl är iväg vill jag mest bara lägga mig ner någonstans. Jag saknar mitt sociala liv något jävalusiskt. Sångstunder och mammafikor hörde till föräldraledighet nummer ett.

Jag har fått ont i ryggen. Jag var vältränad innan jag fick barn så min första graviditet och föräldraledighet klarade jag smärtfritt utan träning. Sen kom en graviditet till och nu blev bärandet av bebis och bilbarnstol för mycket.

Efter att jag blivit tvåbarnsförälder (för snart sex månader sedan) har jag varit med och städat huset ordentligt EN gång. (Och det var igår.) Tidigare städade vi noga kanske 1-2 gånger/månad. Vi gjorde det tillsammans. Nu har Robban fått göra det själv för jag har helt enkelt inte orkat.

Jag kan finna mig vid köksbordet matandes en vrålhungrig missnöjd bebis och fortfarande ha blåsan fylld med hela nattens kiss. Mindre angenämnt.

Eftersom jag sover så illa på natten och är ständigt trött, går jag och lägger mig mellan 20-21 de flesta kvällar. Alltså sover jag den tiden då jag borde njuta av barnfri tid. Det här är en av de värsta sakerna. Jag har så mycket jag vill göra, men tiden räcker inte till.

Det blossar flera gånger om dagen upp saker jag vill blogga om. Men jag finner mycket sällan tiden att skriva eller fota och redigera så som jag vill. Om jag väl får tid måste jag stressa och slarva. Tur twitter och instagram finns, där kan man mer hasta fram grejer. Och nej, jag vill inte pausa bloggen för jag älskar att blogga.

Jag har inte varit av ön på över ett år.

Hemorrojder. Behöver väl ingen ytterligare presentation.

Tröttheten. Att alltid ha mer eller mindre huvudvärk. Att glömma saker, tappa ord, vara lite borta – det suger. Jag brukade tänka och prata fort, vad hände med det liksom!? Denna orubbliga trötthet har tom fått min man att dricka kaffe. Min principfaste man gav med sig, ni som känner honom fattar hur stort det är.

Jag är en dålig fru. Jag är trött, sur, snål och allmänt trist att ha att göra med skulle jag tro.

Min självdisciplin är i stort sett död. Jag har nu som tvåbarnsmamma för första gången i mitt vuxna liv gått och lagt mig utan att borsta tänderna. Jag tog inte heller tandtråd. Det har inte ens hänt på fyllan eller villan. Fattar ni hur lågt jag sjunkit!?

Jag försöker förgylla min tillvaro med socker. Jag vräker i mig godis och fikabröd och det gör mig glad och lycklig för studen. Men jag blir ju inte direkt piggare och friskare av det i längden.

Ammandet. Suck. Mina bröstvårtor gör ont. Hon sliter och drar och blir skitsur om hon inte får.

Det här med att längta efter att få äta, prata och bajsa i lugn och ro behöver jag väl inte ens nämna.

Överhuvudtaget är det som att allt som var nytt och spännande med första barnet mest är jobbigt nu. Att amma bebisen, bada bebisen, bära bebisen, byta blöja på bebisen, byta kläder på bebisen och smörja in bebisen är inte direkt kul eller spännande. Jag är inte trött på själva bebisen, men det är så mycket som måste göras hela tiden.

Som Maja sa, livet har blivit lite som en att-göra-lista som aldrig tar slut. Jag kommer alltför sällan fram till de där roliga sakerna som en brukar göra efter sysslorna. Plocka leksaker, tvätta, byta blöja, lyssna på barnet, plocka undan disken osv tar all tid.

Och en mycket avgörande sak i mitt gråsvarta tillstånd är nog att jag varit iväg och gjort saker utan barnen på tok för lite, sedan Märta kom. Eftersom hon inte tagit flaska har jag inte kunnat lämnna henne.

Sen har jag blivit en mycket sämre förälder också. Inte så att jag drabbats av det dåliga samvetet, ännu. Men det lär ju komma snart om jag inte rycker upp mig. Jag är just nu inte alls den föräldern jag vill vara. För jag orkar inte.

Tv som barnvakt.

Ja och sen är det underbart att få lukta på, krama och gosa med en bebis också. Höra henne jollra och skratta tillsammans med Ville. När de ler smälter jag. Ville kom just in med en blomma han plockat till mig, gav mig en puss och kram och sa att han älskade mig. Han gör ofta så.

Så trots att jag mår som en pissråtta är det förstås fullständigt och helt tveklöst värt det. Barn är ju ändå det bästa som finns.

Ja det var ett jädra gnäll på mig. Men det kan inte hjälpas. Jag mår inte toppen nu direkt. Har egentligen inte gjort sedan jag blev tvåbarnsmamma. Eller, jo i perioder. Och visst har jag haft lyckorus, men jag har också varit nere en hel del. Jag tycker det är tufft med två barn. Jag har tappat bort mig själv.
Den här dagen var inte rolig. Men den avslutades på ett bra sätt, för Ville var ok med att jag nattade honom. Och trots att Robban var hemma så somnade Ville gott tätt intill mig.

 Två matchande sötnötter som ibland är jävligt jobbiga faktiskt.

Jag har letat efter kläder att syskonmatcha med ett tag och nu äntligen fann jag det på Lindex.

Syster har åkte hem och det är så erbarmligt tråkigt. Vi hade det så fint. Kanske därför allt känns jobbigt idag. Ont i ryggen. Trött eftersom jag sovit illa. Förstås. Skitig är jag, skitigt är hemmet.
Idag vill jag bara dra täcket över huvudet. Skulle egentligen träffa härliga Maja, men eftersom jag blir tvungen att hämta Ville från dagis bokade jag av det. Det blir för stressigt att åka in till stan för några timmar. Och när jag stressar blir jag olycklig numera så jag måste undvika det.

Jag saknar mitt sociala liv som jag haft så länge jag kan minnas men som två barn sätter stopp för. Med ett barn var det inga problem att åka runt och umgås hela dagarna. Men nu med två pallar jag inte. Dessutom jobbar jag med mitt företag samtidigt som jag är föräldraledig den här gången. Det är roligt. Men det är också ett stressmoment.

Jag ska ta det lugnt idag och minnas allt mys jag och Malin hade. Vi planerade blinddate, frukosterade länge, gick på stan utan barn, shoppade, fikade, satt i solen och spelade drawsomething. Ungefär så här:

Fina dagar med lillstrumpa.

Ska jag krypa ner under det där täcket eller ska jag ta å rycka upp mig….Det är frågan. Börjar med att äta tror jag.

P.s Vilket jävla skämt att jag har en bakgrund med rosa moln här på bloggen. :cry: Just nu känns det som att jag ALDRIG varit på rosa moln någonsin och kanske aldrig kommer bli det igen. Ska byta bakgrund omedelbart.

Det är måndag. Helgen är slut. Synd.
Vi hade en för jädra fin helg. Vi var glada och harmoniska alla fyra, trots att Ville var sjuk.
Han har fortfarande feber och hosta, är hemma från förskolan idag. All den positiva härliga känsla jag hade i helgen är tyvärr som bortblåst idag. Försöker mana fram den med ett minnesinlägg.

I helgen har Märta blivit 4 månader och har börjat sitta med vid bordet. Hon har vänt sig från mage till rygg.
Ville har lärt sig att blanda måltidsdryck själv. Och att ta fram en bit bröd från frysen och rosta den samt bre den.
Vi har lagt pärlplattor. Pussats och kramats. Målat naglar och målat i målarböcker. Sett film. Badat. Bakat. Ätit lördagsgodis och fredagssnacks. Eldat. Byggt med lego. Pratat massor. Varit ute en kort stund. Läst böcker. Sovit tätt. Lekt med lera. Petat i näsor.
Jag var och fotade en kväll och då kunde vi fastslå att Märta tar inte flaska. Fan! Jag som ville gå på bio en kväll.

Men idag alltså. Suck. Orkar inte just någonting. Ändå har jag sovit gott inatt. Jag var inställd på att  jobba idag och så gick inte det.
Vi har redan lekt med lego, lagt pärlplattor och läst böcker. JAG ORKAR INTE LEKA MER. Bara halva dagen är passerad. Nu har jag kapitulerat, nu blir det FILM. (Tv=barnvakt)

4 timmar kvar tills karln kommer hem. Måste. Hålla. Ut.

Jag längtar till nästa helg.

Denna kalla dag är jag, Ville och Märta hemma. Fredagar är vår dag.

Jag och Ville var ute i snön och lekte en stund nyss. Det är magiskt vackert. Men det var faktiskt FÖR kallt för oss (-14,5), så efter en kvart gick vi in igen. Det gjorde ju ont i ansiktet.

Märta sover i garaget för närvarande. Jag känner mig harmonisk.  Och nu ska jag baka ut en gotlandlimpa, hoppas harmonin består.

Jag är tandhygiensfascist. Jag hoppar ALDRIG över tandborstningen för egen del och naturligtvis gäller samma noggrannhet för mina barn, (så långt det är möjligt). Än så länge alltså Ville eftersom fröken tack och lov fortfarande är tandlös.

Min besatthet över rena tänder, undvika småätning samt inta flour efter varje måltid beror på att jag under den största delen av mitt liv haft enorma besvär med tandläkarskräck. Jag önskar innerligt att mina barn ska slippa det.
Villes första tandläkarbesök var inte lyckat då han tvärvägrade öppnade munnen. Tyvärr helt väntat. Han gick förstås med sin pappa så att jag inte riskerar överföra min ångest.
Vi vet alltså inte hur hans tandstatus är men får hoppas att den är bra.

Ville fick sin första tand när han var nio månader. Ungefär en vecka efter det utbröt ett smärre helvete här hemma. Ville vägrade tandborstningen med en aldrig sinande bestämdhet. Vi busade, tjoade, belönade och TVINGADE, men oavsett hur vi gjorde skrek han som en gris då vi borstade hans tänder. Rejält ångestladdat för alla inblandade.
Tandborstningen är egentligen det enda vi utsatt Ville för mot hans vilja. Ett tag blev han närmast hysterisk, då gav Robban upp, men inte jag. Låter kanske hårt och elakt, men tvärtom gjorde jag det förstås av kärlek. Jag är livrädd att han ska behöva stå ut med tandvärk eller att behöva laga hål.
Vi frågade två olika barnläkare om man verkligen ska tvinga sina barn att gapa trots att de skriker i halv panik. Utan tvekan svarade de att ja, det måste man. Ett tag var vi rädda att han skulle få men och för alltid hata att borsta tänderna. Men nej, så blev det inte.

När han blev ungefär två år och man började kunna resonera med honom, släppte det värsta motståndet. I dag går det hur bra som helst. Med våra mått mätt. Vi har ju en liten unge som vet vad han vill och inte så lätt övertalas eller charmas. Men tandborstningen flyter nu på utan gråt. Till vår hjälp har vi den elektriska tandborsten med fyrhjulsdrift, (jag som aldrig skulle ljuga för mina barn  ,) och timglaset. Ville vänder på timglaset och koncentrerar sig på det under de minuterna vi håller på. Tack vare timglaset går Ville med på att borsta längre.

Tandhygiensfascistips! Timglaset köpte jag på Ica Maxi tillsammans med en barntandborste.

Nu undrar jag; Hur fungerar det med tandborstningen hos er? Finns det flera fascister där ute?