Dagisdebatt forts. som går över i ett ifrågasättande av konsumtionssamhället
Postat: tisdag, 31 augusti, 2010, kl 22:36 | Kategori: Åsikter | 16 kommentarer
Folk blir upprörda över att jag moraliserar över att det inte är bra för barn att gå hela 40 timmar på dagis (jag vet att det heter förkola). Jag som trodde detta var något alla var överrens om redan. Ingen VILL väl lämna iväg sitt barn på heltid för att det blir hemskt långa dagar. Men man gör det ändå. För att man måste (jo ibland är det så och då är det ju bara att försöka gilla läget). Eller måste man alltid…? Det är DÄR min debatt kommer in (om jag får bestämma).
Det jag vill ha fram är att man (oftast) har ett val. Jag undrar ibland om folk är medvetna i vilket konsumtionssamhälle vi lever i med inredningstidningar i mängder, Ernst och Timell talar om för oss hur vi enkelt bara det finns kulor, ska renovera och fräscha upp våra hem. Det finns oändligt med teknik som vi ”måste” ha. Vi har numera så mkt kläder att det tar längre tid att tvätta nu än vad de gjorde innan tvättmaskinen fanns. Att äta ute på lunchrestaurang då och då eller rent av flera ggr/v är en självklarhet. Vi dricker latte hit å latte dit. Allt finns i designvarianter, som egentligen är samma sak men dyrare. Tom vatten finns för 100 spänn flaskan. En drink på krogen kostar över hundringen, och det kan folk ta sig råd till? Det är ju SJUKT dyrt. Nya bilar. Vi slänger helt fungerande apparater bara för att vi vill ha en snyggare/nyare variant….. jag kan hålla på hur länge som helst. Jag tycker det är illa.
Jag säger inte att jag är bättre än andra som inte hänger med på denna osunda resa i välfärdens namn, men jag försöker ifrågasätta, tänka om, låta bli och jag vill använda mitt lilla utrymme här på bloggen att nå ut till fler att ifrågasätt åt vilket hålla vi egentligen är på väg och till vilken nytta? Inte gör det oss lyckligare. Vi tar död på vår jord. Och oss själva. Psykisk ohälsa blir allt vanligare….
Mitt syfte är att ge perspektiv. Vilket vissa hajar direkt. Andra blir bara provocerade och tycker att jag som har så gott ställt ska knipa igen så att det inte sticker i andras ögon.
Om jag som är (relativ) rik inte får skriva om pengar för då retar de upp de ”fattiga”. Får då den gravida skriva om graviditesbesvär, det sticker väl i ögonen på de som inte kan få barn. Vi småbarnsföräldrar får ju absolut inte skriva om att vi tycker det är jobbigt att ha barn, det är ju grymt mot alla som sorligt nog är ofrivilligt barnlösa. Den långa får inte klaga över att det jobbigt att va lång för hon måste tänka på de kortväxta, och den smala aldrig nämna något om att det är svårt at gå upp i vikt, jag menar VAD ska alla överviktiga känna.
Och jag då min jävel. Som varken är fattig, barnlös, kort eller överviktig. Hur många ögon har jag stuckit ut?
ja, inte har du stuckit ut mina iallafall… trots att jag är fattig och kort
___________________________
Nina svarar: Vilken tur.
Oj, vad ilsken du låter.
Ärligt talat, när jag läste inlägget du skriver om nu hade jag inte en susning om att det var konsumtionssämhallet du syftade på. Särskilt inte med tanke på att inlägget främst handlar om Villes inskolning och förskolan i allmänhet. Just det budskapet kändes det inte som att du förmedlade. Har full förståelse för om folk missuppfattar.
Självklart skulle det vara kul att ses nu när du äntligen tar dig till fastlandet. Kram!
___________________________
Nina svarar: Hahaha låter jag arg? Nej då det är jag inte. Jag är engagerad och road.
Jag förstår att folk misstolkar, eftersom att många alltid utgår från sig själva och för att många har ett enormt dåligt samvete de febrilt försöker tysta. och så kommer du och påminner dem.
Precis som när jag skriver om olika saker så väljer folk att misstolka. Så blir det alltid om man har många läsare.
Men det är inte HUR du skriver eller att du skriver. Jag förstod precis hur du tänker och jag håller givetvis med helt och hållet!
Jag ska kanske skriva nåt. Har tänkt på det tidigare eftersom att många tror att jag tycker att dagis är tortyr för alla barn bara för att jag är kritisk, vilket givetvis inte är ett dugg sant.
Kanske hakar på din tanke här om konsumption och att man väljer. (och ibland inte KAN välja, men det tycker jag är underförstått) många vill ju ha fina bilen, tailandsresan en gång om året, märkeskläderna osv. Att man inte vill sälja sitt hem är förståeligt. Ett hem är ju mer än bara huset. Det är minnen, känslor, trygghet osv.
ja du fattar hur jag tänker.
kram på dig!
________________________
Nina svarar: Tack för stödet. Skönt att veta att det går att fatta vad jag menar.
Stående applåder! Jag håller helt med. Jag tänker lite på Magnus Ugglas ”den 25 gäller det”, för hur fan är vi funtade?! Att vi hellre vill sitta med stans snyggaste badrum istället för att kunna umågs med sina barn. Barn har rätt till sina föräldrar, det är inte bara föräldrar som har rättigheter.
kram
ps. vad ska ni göra idag??
________________________
Nina svarar: Magnus har huvudet på skaft han. Jag jobbar idag.
Alla i sverige är alltid fattiga, det är samma gnäll som uppstår när man anser att staten inte ska försörja mammor som vill gå hemma med sina barn, alltså när man ratar idiotiska idéer om ”hemmafrubidrag” folk tycker att det är taskigt, empatilöst och orättvist för att ”alla som vill inte har råd att vara hemma annars”. Jag håller med dig om att de flesta har råd att skjuta upp dagisstarten, frågan är inte om de flesta har råd, frågan är om de har lust att offra lite av sin levnadsstandard för att kunna göra så.
Vi lever snålt som fan jämfört med alla jag känner men jag lider inte av det, det är en vanesak. Jag har varit arbetslös största delen av tiden sedan Oskar föddes då har vi levt på en lön (ca 16 000 – 18 0000 i månaden efter skatt + barnbidrag) vi bor i en 1,5:a (eller 2:a beroende hur man ser på det) vi handlar mycket på lidl, öb, rusta och liknande (det är ju samma skit fast billigare) Vi har ingen hemtelefon, kabel-tv och internet använder vi från grannarna (nej, de vet givetvis inte om det). Att vi lever så gör att vi kan spara pengar (vi har över 40 000 på sparkontot just nu) och när vi vill ha något så kan vi köpa det utan att behöva ta lån eller avbetala och jag kan plugga (mitt studiebidrag och lån går åt till att betala av skulder som jag har liggandes, jag betalade av över 30 000 i våras) och så vidare, jag ska fan skriva ett blogginlägg om hur snåla vi är sen
Men det jag skulle komma till är att jag inte tycker att det är fel att lämna 1-åringar på dagis, så länge man låter inskolningen ta sin tid och ser till att barnet känner sig tryggt så tycker jag att det är ok, men många som gömmer sig bakom ”vi har inte råd” vill helt enkelt inte göra några avkall på sin konsumtion (givetvis finns det de som inte har råd på riktigt, men de är knappast majoritet).
________________________
Nina svarar: Amen till det! BRA kommentar.
Förresten så tänkte jag på den första kommentaren som du fick om hon som betalade 8000 för en andrahandslägenhet, till och med här i stockholm (som har en väldigt tryckt bostadsmarknad) så kan man komma undan med mindre, om man inte prompt måste bo mitt i stan. Jag bor 30 minuter med tunnelbana från t-centralen i en förort och här är det relativt lätt att få en lägenhet, för betydligt mindre pengar.
Kära Nina!
Jag är kort, mullig, barnlös och fattig men har båda ögonen intakta. jag förstår precis vad du menar men tycker inte att du låter arg. Lite less på att folk misstolkar, ja. Men mer tydlig än arg. Att vi ofta har ett val är en svår sanning att hacka i sig.
Om en person inte har ett val så faller ju ingen skugga på den personen eftersom de, per definition, inte kan förändra sin situation.
Jag tror att många HAR ett val och det är där skon klämmer. Sedan kan man ju tycka olika om det där med långa dagar på dagis i ung ålder och där har du mitt fulla stöd. Att DU väljer det DU tycker är bäst för DIN son är inte provocerande. Snarare upplyftande. Jag har levt i en familj på 6 personer där pappas lön från charken på ICA var den enda inkomsten, för att mina föräldrar valde det som DE tyckte var bäst. Det stack i ögonen på många kan jag meddela
Som vanligt vågar du ta upp en fråga som retar och engagerar många! Applåd!
________________________
Nina svarar: Tack för det!
Åh vad jag håller med! Vi har inte direkt mycket pengar att vifta med och jag blir inte ett dugg stött, varför i hela friden skulle jag bli det – egentligen?
_______________________________
Eftersom vi har levt på lite pengar under en lång tid så har vi många gånger haft chansen att inventera lite i hur vi lever och det tror jag alltid är nyttigt, vare sig man har mycket eller lite pengar.
Och även om jag inte helt håller med dig ang. förskola så blir jag inte stött av det, eftersom jag känner mig helt säker på att våra val för Sixten är de som är bäst för honom (han är på fsk nu även om jag är mammaledig med Svante). Hade jag haft dåligt samvete för hur vi gör och inte kunde stå för det så hade jag säkert huggit. Men står man för sina beslut, ja då behöver man inte bli upprörd över att andra tycker annorlunda! Sen är det ju en fördel att kunna (in)se att alla barn, familjer och situationer är olika och att man inte automatiskt kan applicera sina egna erfarenheter på andra, då blir man inte heller lika upprörd när andra gör olika
Nina svarar: Tummen upp!
Dina inlägg kommer alltid att provocera en del av dina läsare. Det handlar inte inlägget utan att läsaren tolkar det utifrån sina egna erfarenheter. När jag först läste inlägget blev en liten del av mig ”provocerad”. Jag har valt att lämna mitt gråtande barn på dagis och när du nämner det i inlägget blir jag ”provocerad” eftersom jag har en erfarenhet kring det.Det skapar hemska känslor inom mig som jag helst vill slippa känna. Den enklaste vägen är då att slå tillbaka och övertala sig själv om att man vet ”bäst”.
Fortsätt skriva precis som du gör och fortsätt växa känslor hos dina läsare. Utan livliga diskussioner samt olika åsikter vore världen ganska trist.
______________________________
Nina svarar: Jag förstår dej, jag förstår att man blir provocerad när man har något som inte känns bra. Men det är väl kika bra att erkänna det som känns dåligt, istället för att försvara sig.
Jag ska förtydliga mina tankar kring att om man lämnar ett gråtande barn som har seperationsångest men som blir torkar tårarna bara föräldern har gått och leken kommer igång, då är det förmodligen mr eller mindre oundviktligt. Förutsatt att barnet är så stort att det begriper att föräldern kommer tillbaka, tycker jag nog tom at det är ok.
Jag uppfattade inte att det handlade om allt onödigt vi i samhället förbrukar i ditt förra inlägg. Då du tog upp det i samma inlägg som din sons första dag på dagis…
_______________________
Nina svarar: Nej det handlade inte BARA om det.
Jag är helt med på vad du menar. Läste Hanne Kjöllers bok för ett tag sen och skrev ett inlägg på temat här: http://hippiemamman.wordpress.com/2009/04/28/vagen-till-ett-mindre-stressigt-smabarnsliv/
Vi lever ganska snålt och ser till att se det som att ”unna sig något” när vi väl gör utsvävningar istället för att ta det för givet.
Vi bor i lägenhet istället för hus, har ingen bil, tar med lunchlådor, köper kläder på rea osv.
Sen jobbar vi 85% resp 90% och skulle säkert kunna gå ner ännu mer i tid, men faktum är att vi inte vill det. Vår dotter är ”spirited” och vi orkar helt enkelt inte med livet om vi måste umgås med henne varenda eftermiddag. Sorgligt men sant. Så vi hämtar halv fyra och är nöjda med det. Jag hämtar tre dagar i veckan och det känns lagom.
Och sen för att sticka i några andra människors ögon så samlas faktiskt pengarna på hög på kontot. Men inte shoppar vi för det!
En av våra huvudtankar kring konsumtion är att vi inte ska sätta oss på för höga fasta kostnader (villa, bil, dyra aktiviteter osv.) som inte går lätt att dra in på vid nästa föräldraledighet ev. sjuksjukskrivningsperiod eller liknande. Vi vill inte fastna i det där träsket av dyra vanor som folk har som gör att de tror att de inte kan dra ner på arbetstiden. (de som verkligen inte kan det rör inte detta inlägg eftersom de ju inte har några dyra vanor!) Sen säger jag inte att vi inte köper villa och bil i framtiden, men när vi längtar så till ett till barn – då känns det bara onödigt.
[...] Nina skriver ett blogginlägg angående barns långa dagar på förskolan vilket skapar en del upprörda känslor hos hennes läsare. [...]
Ja det dribblade du bort snyggt! Klart vi lever i ett konsumtionssamhälle och det är skit och bla bla bla. Man kan även fråga sig vad som skulle hända om ALLA SLUTADE konsumera… Vilken härlig, arbetslös värld vi skulle få då! SÅ mycket tid med barnen!
MEN jag skulle vilja ha ett inlägg om det där som du så snyggt dribblade bort då. Ett inlägg då du ingående beskriver hur farligt, dåligt, elakt och dumt det är att ha sina barn för mycket på dagis. En liten kickspark på snippan åt alla oss morsor som sliter ryggarna av oss för 10.000 spänn i månaden och cyklar som dårar så svetten rinner till dagis för att RÄDDA UNGARNA FRÅN DET HEMSKA DAGISET som förstår dem så. Som lämnar våra storgråtande barn varje morgon för att cykla iväg och slita sönder våra ryggar några timmar för att få råd att LYXKONSUMERA FALUKORV PÅ ICA. Eldoradofalukorven naturligvis.
Nej. Det är inte synd om oss. Och nej, jag tycker inte att jag misstolkar dig. Men fatta att det är verkligt provocerande när DU, men din (din makes)lön, sitter och skriver att JAG skulle vara en lyxkonsumerare som bara tänker på konsumtion och ytliga saker och tvingar mina barn att sitta på dagis och gråta hela dagarna. Fattar inte att du inte fattar den grejen. Fattar inte att alla andra inte fattar den grejen. Moderater allihopa.(eller nej, MILJÖPARTISTER naturligvis)
Och EFTERSOM JAG KÄNNER SIG LITE PRIVAT så blir jag alldeles GALEN när jag tänker på hur DU kan sitta och skriva såna här saker när jag vet vad du och din man nyligen var och köpte på mitt jobb. Såg prislappen på den senare och höll på att avlida. Snacka om att konsumera!
Och nej. Inte behöver du vara konsekvent för min skull, eller jo, det behöver du. För det är såna allvarliga saker du beskyller oss för, vi som lämnar på dagis tidigt och mycket. Vi spelar i såna otroligt olika ligor Nina.
Det där stycket, då du drar paraleller mellan gravida och folk som inte kan få barn osv. I det stycket kände jag att hoppet var ute. Ty du lät exakt som en moderat som sa att hon inte tänkte skämmas över att vara rik. Go vote for Fredrik Reinfeldt Nina! Do it!
Nån skrev att vi som lät oss uppröras bara hade dåligt samvete. Att vi blev upprörda över att tvingas se sanningen. Men jag vet redan min sanning. Jag vet att jag sliter ut min rygg varje dag och att jag cyklar som en blådåre till jobbet för att kunna köpa Eldoradofalukorv till mina barn. Jag vet att jag just nu är lite glad över att vi har fått två jobb och att jag kommer att kunna ha råd att köpa en kruka eller två från Linds växtvaruhus varje månad. I 60- 80 kronorklassen. Knappast några trätunnor för 800:- där inte. Men den kanske var ekologisk, trätunnan? Så den sedan vackert förmultnar ner och åter blir ett med moder jord. En ENGÅNGSKONSUMTION liksom?
.amen så in i helvite
__________________________
Har man inget val så har man inte. Som jag redan skrivit.
Nina svarar: Du eldar riktigt upp dej känner jag. Härligt
Kanske är det så att vi ”spelar i olika ligor” för jag umgås/träffar/ser många människor som HAR ett val.
Visst tjänar mitt hushåll på att rösta på Moderaterna, inget snack. Men inte fan tänekr jag göra det. Jag tycker det är bra att man jämnar ut klyftorna.
…det är lite som att jag skulle skriva ett inlägg på min blogg om hur synd jag tycker det är om ensambarn som inte har några syskon och så skriver du ”men vi kan inte få några fler barn” och så skriver jag ”jaha, men det gör ingenting, för ni har ju inget val”. Du har ändå fått höra att det är dåligt för Ville. Du blir ledsen. Arg. Känner dig kränkt.För ni kanske inte har nått val.
Och just av den anledningen har jag inte skrivit något sådant inlägg på min blogg. Eftersom jag är lite som Jesus Kristus och tänker på ALLA och inte bara på de som har samma reproduktionsmöjligheter som jag själv har.
______________________
Nina svarar: Nej det är samma sak som att du skulle skriva att DU aldrig bara skulle skaffa dej ETT barn för att DU tycker det det är synd om det barnet som inte får några syskon.
Sen skulle du kunna berätta varför du tycker det är synd om ensambarn. Att de får svårt att kompromissa, blir ofta vad man kallar bortskämda, lillgamla osv.
Jag skulle varken bli arg eller kränkt. Dina ord väger inte i närheten så tungt för mig. Dessutom skulle du inte komma med något nytt. Det vet väl alla att ensambarn är ensambarn. Men vissa väljer att ”bara” skaffa ett barn ändå. Medan vissa tycker det är självklart med minst två.
Och tror du inte att de som tycker som du (och jag) att det måste vara tråkigt att vara ensambarn, som vill ha fler barn men inte kan få det, redan är fullt medvetna om sorgen och nackdelarna. Det är att tro lite väl mkt om sig själv att säga att man är jesus kristus vars ord är ”lag”.
Först vill jag säga att jag helt klart gillar att läsa din blogg. Du har många kloka tankar och jag kan ofta hålla med i det du skriver om genus och annat.
Gisses vilka känslor du rör upp i dina inlägg om förskolan och de val ni gör för er och Ville… Jag förstår helt klart hur du tänker och håller med om att många har ett val, som de kanske inte tänker på att de faktiskt har. Känns helt sjukt hur vi konsumerar ibland och hur tungt prylar och olika statussymboler väger i vårt samhälle. Ibland så att det går ut över våra barn och deras tid med sina föräldrar.
Vi skulle helt klart ha råd att vara hemma länge med vårt barn. Vi klarar oss bra på sambons lön bara om vi skulle vilja, har inte mycket fasta utgifter nu med rätt liten lägenhet, ingen bil… Är dock sugna på hus nu, och en trädgård för vår lille att leka i. Till nästa sommar i alla fall, då han är 1,5. Men ska nog klara oss bra ekonomiskt i alla fall. Vi är rätt sparsamma.
Men nu VÄLJER vi att låta honom börja förskolan nästa höst. En lagom ålder att börja i tycker jag som förskollärare. Hoppas kunna hålla dagarna lagom-långa, kanske jag jobbar lite mindre och att det går att fixa lite med sambons jobbs som har flexibla tider. Men jag tror det blir bra för honom. Jag tycker ju förskolan är bra och det känns självklart att mitt barn ska gå i förskola. Skulle vi inte hitta nån förskola vi trivs med får vi se då, då kanske vi stannar hemma längre. Jag tänker inte lämna honom på ett ställe som inte känns tryggt, och det är klart att man önskar mindre grupper än som det oftast ser ut idag.
Men så tänker jag. Jag håller med dig i sak, om att många börjar jobba tidigt för att de tror att det måste vara så. (Och, ja det är klart det finns de som inte kan välja, men det har ju redan diskuterats…) Sen väljer vi att lämna ”tidigt” i förskolan ändå, eftersom jag tror det blir bra. Före 1,5 känns FÖR tidigt för mig, personligen. Men det beror ju på, barn är olika. Och jag är glad att vi kunde planera så att det blev 1,5 år om han börjar i augusti, då det är lättast att få förskoleplats.
Blev kanske lite långt och svamligt nu. Men Go Nina, jag tycker du skriver bra! Och jag förstår hur du menar!
___________________________________
Nina svarar: Tack för din kommentar, det var inte alls svamligt. Jag förstår precis hur du menar.
Jag tror absolut inte att förskla behöver vara dåligt eller fel för barn som är 1,5 år. Och du som själv jobbar på förskola vet nog vad du ”snackar” om.
[...] ni märker sätter boken igång tankeverksamheten… När jag skrev inlägget som upprörde läste jag kapitlet ”Shoppa dig korkad”. Ett av alla tänkvärda bra kapitel i denna [...]