Dagisstart
Postat: måndag, 30 augusti, 2010, kl 11:51 | Kategori: Föräldrarelaterat | 24 kommentarer
Idag påbörjades inskolning av Ville på dagis. Den är två veckor lång totalt. Fast vi kommer låta det ta den tid det tar. Jag tänker inte gå ifrån ett skrikande barn. Tror jag…
Förskolepedagogen har just varit här på hembesök. Linda B. heter hon som gjorde gott intryck på oss alla tre. Ville var blyg först men sedan lekte de tillsammans med lego och pippihuset. Hon var här en timma ungefär. Vi fick info om att kläder ska märkas, en liten fotobok ska göras och lappar med kontaktuppgifter ska fyllas i.
Som jag skrivit tidigare börjar Ville dagis nu för att vi tror att det kommer bli roligt för honom att träffa andra barn i samma ålder. Han kommer gå 15 timmar per vecka, om han trivs med det. Jag tycker det verkar lagom.
Vi skulle aldrig stå ut med att någon annan träffade vår Ville mer än oss, som är hans föräldar och som skaffat honom för att vi vill vara med honom, då skulle vi hellre sälja huset.
Jag tycker det ska bli skönt att jobba lita mera. Kvalitén på mig som aktiv, tålamodsfull, pedagogisk, energiskt hemmamamma är inte var det en gång var och därför tror jag det blir roligare för både mig och Ville om han går på dagis några timmar.
Hade jag haft energi och ork kvar att stimulera Ville genom att gå på öppna förskolan, bibblan, sångstunder och liknande tror jag egentligen att det hade varit ännu bättre för honom. Alltså att få leka med andra barn OCH ha en förälder i närheten. Jag tror inte att barn på två till tre år har BEHOV av dagis (att ettåringar ska behöva lämnas på dagis kommenterar jag inte ens). Vilka behov menar man då?
Och vilket barn på 2,3,4,5 år har behov av att gå 40 timmar på förskola? Så mkt går man ju inte ens i skolan när man är 12. Nej heja Gudrun säger jag. Jobba mindre, tjäna mindre pengar, prioritera tid med familjen. Det tror jag alla mår bäst av i längden.
Det känns i alla fall spännande och positivt att fortsätta inskolningen i morgon. Jag och Ville ska dit kl 9. Fortsättningsvis ska Robban och jag åka till dit varannan dag.
Ska bli spännande *läs läskigt* att se hur genustänket fungerar på denna förskola….
usch vad dåligt jag mådde när jag läste detta inlägg.
”vi skulle aldrig stå ut med att någon träffade vår Ville mer än oss, som är hans föräldrar och som skaffade honom för att vi vill vara med honom, då skulle vi hellre sälja huset”
Jag är ensamstående och bostadslös, mitt barns pappa har flyttat 70 mil bort, det betyder att jag måste ta hand om dottern själv, och bostad i stockholm är inte det lättaste att hitta. Det betyder att jag måste hyra i andrahand, 8000 spänn i månaden för en tvåa. Ibland kan man inte välja helt enkelt.
Tror tyvärr inte att jag och min dotter skulle må bättre av att jag jobbade mindre, det skulle betyda hungriga magar och en mycket värre boende än vad vi har idag (och belive me, det är inget att hänga i granen) Hon är två år och fixar heltid på dagis galant. Men så har vi ju inget val heller.
__________________________________
Nina svarar: Jag är ledsen att mitt inlägg får dej att må dåligt. Det är inte alls min avsikt.
Men är det verkligen så att det är mitt inlägg som får dej att må dåligt? Är det inte snarare din/er situation? Ensamstående med barnets pappa 70 mil bort. Betala ensam hyra för lgh i Sthlm. Det verkar som att du inte har något val ang att sätta ditt barn på dagis på heltid. Då är det ju inte heller något att diskutera. Heller inget som har med mitt inlägg att göra, egentligen. Eftersom jag i mitt inlägg vill uppmuntra de som har VALET att komma ihåg att vi ofta HAR ETT VAL.
Om inte tror att varken du eller ungen skulle må bättre av att du jobbade mindre och barnet gick mindre på dagis, så stämmer det ju överrens med er verklighet vilket egentligen inte borde ge dej dåligt samvete då. Jag önskar att du kunde slippa dåligt samvete eftersom det sänker livskvalitén.
Det är lite det jag vill komma fram till med mitt inlägg; gör som du själv vill (utifrån de val du har möjlighet att göra) för att må så bra som möjligt och inte ha dåligt samvete.
Du Maria, kan och ska ju absolut inte ha dåligt samvete för att barnets far bor 70 min bort och att du måste betala 8000 i hyra å således inte ha råd att jobba halvtid. Du kan inte påverka vart barnets far bor och gör ju förstås så gott du kan.
Hoppas du förstår min poäng.
Önskar dej allt gott (och inte alls (mer)) dåligt samvete!
Det kommer säkert gå bra. 15 timmar är ju inte speciellt mycket. Hoppas vi kan ses i veckan. Kram.
Oj, vilket inlägg. Lite att sparka på vanliga arbetare som måste jobba för att ha råd med sitt liv. Känns som du var tvungen att försvara ditt val utifrån dina tidigare åsikter att Ville inte skulle börja före tre år med att känga till andra mammor…
Konstigt inlägg faktiskt. Vad ville du ha sagt egentligen?
______________________________
Nina svarar: Jag skriver inte om någon annans liv än mitt eget. JAG skulle inte stå ut med att ha Ville 40 h på dagis. JAG skulle göra allt i min makt för att slippa det. JAG skulle prioritera bort de utgifter jag tycker är onödiga i sammanghanget.
På vilket sätt sparkar jag på vanliga arbetare menar du?
Du läser mitt inlägg som fan läser bibeln.
Jag erkänner att jag inte pallar att vara hemma med Ville lika mycket längre. Jag orkar inte. Har inte lust.
På vilket sätt kängar jag då till andra mammor?
Min ambition har hela tiden varit att ha Ville hemma tills han blir två och att han skulle få börja så smått därefter. Jag skulle gärna se att han var hemma det här året mellan två och tre också, men jag fixar inte att stimulera honom hela dagarna längre. Jag är för lat.
Med mitt inlägg vill jag väcka tankar om vilka prioriteringar vi gör. Min önskan är att alla ska göra som de själva vill, och sedan vara nöjda med det.
Det verkar knepigt att lämna barnen 40 h på dagis, jobba som satan för att ha råd med massa prylar och sen gå med dåligt samvete för att man inte umgås mer med barnen.
Lämnar man däremot barnen och tror att det är bra för dem, är nöjd med det beslutet och trivs med det. Då är det säkert bra.
Men JAG vill inte göra så.
Visst har ettåringar inget behov av dagis, det är snarare vi vuxna som har behov av att jobba för att kunna betala våra räkningar.
______________________________
Nina svarar: Precis min åsikt. Och då är frågan – hur många räkningar har vi att betala? Har vi billån, mobilabonemang, avbetalning på möbler, lån för renovering, slängde vi ut vår fyrkantiga tv för att kunna köpa en platt osv osv osv
Baktanken med mitt inlägg är att få läsaren att tänka på att vi ofta har val och att vi självka kan påverka våra utgifter. Man behöver inte följa samhällets konumtionsnormen…
Sen finns det ett fåtal människor, som Maria t.ex., med en hyra på 8000 och en inkomst, som inte har något val än att sätta barnen heltid på dagis. Då har man inget val. Då finns inget att diskutera.
Jag resonerade på liknande sätt angående att jag aldrig skulle lämna sonen gråtande på förskolan. Efter en veckas inskolning har jag förstått att hans tårar är en naturlig reaktion, det är en stor omställning och det hanterar han med protester. Hans humör vänder oftast innan jag ens hinner ut genom dörren. Jag tror inte man ska fastna alltför mycket vid om de gråter under avlämningen eftersom det är så en del barn väljer att hantera inskolningen, speciellt de lite äldre barnen som är medvetna om att föräldern är på väg att lämna de. Under denna veckan har jag förstått att sonens tårar inte beror på att han inte trivs där eller mår dåligt utan en rädsla inför att behöva vara utan mig.
jag önskar att jag kunde ha min älskling många färre timmar på dagis… men är man själv och pluggar så har man inte så många val…
_________________________
Nina svarar: Förstår det. Tufft.
att ett barn gråter när man som förälder lämnar det är snarare sunt än ett tecken på att man försätter barnet i en ”hemsk” situation. har man en fin anknytning & en bra relation är det fullständigt normalt att ett barn gråter när mamma eller pappa lämnar det. under en övergångsperiod, vill säga. att gråta varje dag vid lämning under lång tid är ju inte bra. då mår barnet uppenbarligen inte bra på dagis. men innan ordentlig anknytning till personalen på avdelningen skett är ju gråt ett bra tecken på att ankytningen förälder-barn är stark.
lycka till med inskolningen! och var som sagt beredd på gråt, särskilt efter att inskolningen är klar (alltså när han börjar inse att det är något beständigt det där med att bli lämnad på dagis.)
______________________________
Nina svarar Tessan och Studentmamman: Kanske är det så att jag måste stå ut med lite gråt… men jag tror ändå att Ville är så pass stor nu att han förstår att jag/vi går iväg ett slag för att snart komma tillbaka.
Ja detta inlägg var lite konstigt faktiskt. Lukas vill verkligen INTE umgås med mig mer än han vill vara på skola/fritids. Kanske jag är en dålig/tråkig mamma då?! Lukas har ett enormt socialt behov och haft från tidig ålder, sen håller jag med om att ett-åringar absolut inte har behov av dagis. Men de flesta människor måste jobba sina timmar och har verkligen inte råd, vare sig de har platt tv eller inte. Jag tror det är nyttigt för barn att få vara lite självständiga och känna att de klarar av saker utan deras föräldrar.
Men jag tycker verkligen att arbetsveckorna orde kortas till 4 dagar eller 6 timmar om dagen 5 dar i veckan, vilken lyx för en familj! Hoppas inskolningen går bra =)
Kram
__________________________
Nina svarar: Vad var det som var konstigt?
Lukas är ju 7-8 år. Självklart har han roligare med kompisar i skola och på fritids än med dej.
Men är det verkligen så att de flesta inte har råd? Jag tvivlar starkt.
Men för de som inte har det, finns ju inget val. Och då kan de ju också lämna ungarna med gott samvete. Har man inget val så har man inte.
Jag tror också att det är nyttigt för barnen att vara självständiga, men absolut inte när de är så små som 2 och 3 år.
[...] Dagisstart [...]
När du fetstilar att du inte skulle palla att ha ville 40h i veckan, att du hellre säljer huset, som.. då tycker jag från att börja ett inlägg om din sons första möte med sin nya fröken till att skuldbelägga lite de som slänger iväg sina sina barn 40 h, som om dom skaffade dem för att inte tillbringa tid med dem.
jag vet många som har kämpat med sina mamma/pappapengar för att kunna leva i en lägenhet och köpa blöjor för att man förlorar rätt mycket pengar på att vars föräldraledig.
Du kanske inte tänkte till när du skrev men indirekt menar du ju på att man inte vill var med sitt barn om man lämnar det 40 timmar i veckan.
på riktigt, om ni fick sämre ekonomi och var tvungen att gå upp heltid för att kunna på i ert vackra hus där ville har ett eget rum och en underbar trädgård. Du skulle alltså sälja och sätta dig i en lägenhet för att han skule vara mer hemma med dig…
Ibland funderar jag på om föräldrar ibland lägger över sina egna känslor i sina barn, mitt barn mår inte bra av bla bla istället för att fundera på om det inte handlar om att man får dåligt samvete för att man själv inte klarar av att tex vara ifrån sitt barn. Eller vad andra i samhället skall tycka.
jag reagerar för det och vi har diskuterat detta förut är rent ut sagt förjäkligt tycker jag när kvinnor trycker ner andra kvinnor med med att ge dem dåligt samvete över att man inte är någon supermamma.
Att du ledsnat på att vara hemma tycker jag inte är ett dugg konstigt, jag har full förståelse för att när man börjar få ett barn som är äldre behöver mer stimulans och att man inte orkar fara land och rike runt för att ha träffar m.m.
men varför måste man somm det blir lite för mig slänga ur sig det på ett sätt som får andra att må dåligt. Det är väl inte rätt sätt att försöka få andra att tänka efter?
Genom att få dem att bli ledsna.
inte en taktik som fungerar för mig iaf. jag hade mer respekterat din åsikt om du sagt att vi har privileget att kunna jobba mindre så ville inte behöver gå på dagis mer än si och så. Den levnadsstil du har att kunna vara hemma så länge med en man som försörjer er är inte vanligt.
jag är jättetacksam att min sambo kan försörja oss så att vi kan vara hemma länge med vår dotter men jag kastar inte ur mig saker för att grannen köper en platttv och väljer att lämna ungen på dagis för att båda föräldrarna jobbar.
Det behöver inte handla om ensamstående eller de som lever över sina tillgångar. Det kan handla om vanliga människor med vanlig standard om dom vill jobba lite hårt för att kunna ha råd att åka på skansen eller så är sitt barn tycker jag det är super.
Dagis(vet det heter förskola)är ingen hemsk plats.
Så vitt jag vet har inget barn dött eller fått men i livet för att de börjat på dagis som 1 åringar och gått 40 dagar i veckan.
Sen hörde jag på ett radioprogram där en forskare berätta att det är sundare att ett litet barn reagerar om en förälder försvinner än att de inte bryr sig.
jag tycker åxå 4 dagars vecka är great, vi strävar efter att ha det så småning om i vår familj. samt håller med dig att om man VILL och HAR möjlighet kan man minska tid på förskola men varför väva dåligt samvete?
vi kvinnor borde stötta varann oavsett om vi vill vara hemmafruar resten av livet och föda vbarn eller förverkliga karriärsdrömmar.
Så att jag läser inlägg som fan läser bibeln.
Bara jag fick det svaret när det var fler som reagerade. Man kanske inte får reagera här hur som helst eller vem som helst…
__________________________________________
Nina svarar: Oj oj oj Johanna, vilket svar/uppsats. Ja det här är tydligt något som engagerar dej. Jag tackar för att du vill dela med dej av dina tankar. Kanske ska du skriva ett eget inlägg om saken. Jag får se om jag hinner besvara alla dina synpunkter.
Du menar att jag skuldbelägger de som ”slänger iväg sina sina barn 40 h, som om dom skaffade dem för att inte tillbringa tid med dem.”
Men hur kan jag skuldbelägga någon annan för att jag inte vill lämna Ville 40 h? Om någon ”slänger iväg sina barn” på dagis så har de kanske skuldkänslor innan. Vilka de blir påminda om via mitt inlägg då jag skriver att JAG har et val och att JAG väljer Ville framför pengar.
Självklart tänkte jag innan jag skrev inlägget. Och när jag skrev att JAG inte vill lämna Ville 40 h för att JAG har ett val menar jag just det. Ingenstans står det att alla som lämnar sina barn 40 h inte vill vara med dem.
Du skriver: ”jag reagerar för det och vi har diskuterat detta förut är rent ut sagt förjäkligt tycker jag när kvinnor trycker ner andra kvinnor med med att ge dem dåligt samvete över att man inte är någon supermamma.”
Jag tar inte åt mig av dina ord för jag trycker inte ner andra kvinnor. Jag beundrar, hejar på och älskar kvinnor.
Däremot skulle jag vilja rikta frågan till dej. Du som endast skriver här på min blogg när du har något negativt att skriva som att du ”tappar respekten för mig” mm. Jag är tveksam till om jag kan hitta några positiva ord från dej om mig i mina kommentarsfält. Hur bra är du på att höja upp andra kvinnor?
Hur jag uttrycker mig på bloggen är min sak och om jag i detta inlägg velat skriva att jag är tacksam över min situation hade jag gjort det. Det betyder dock inte att jag inte ÄR tacksam, det har jag skrivit många ggr tidigare.
Jag uttryckte mig som jag gjorde för att få folk att reagera och haja till. Jag vill att folk ska känna saker när de läser mina ord. Jag vill uppmuntra till eftertanke och visa att man kan gå emot samhällsnormen som är att jobba, konsumera, jobba, konsumera.
Du skriver ”Det behöver inte handla om ensamstående eller de som lever över sina tillgångar. Det kan handla om vanliga människor med vanlig standard om dom vill jobba lite hårt för att kunna ha råd att åka på skansen eller så är sitt barn tycker jag det är super.
Dagis(vet det heter förskola)är ingen hemsk plats.
Så vitt jag vet har inget barn dött eller fått men i livet för att de börjat på dagis som 1 åringar och gått 40 dagar i veckan.”
FOlk gör som de vill med sina tillgångar. Jag gör som jag vill. Och åter igen: JAG skulle inte stå ut med att lämna Ville 40 h.
Nej barn dör inte på dagis, och det finns masor av fina saker med dagis men också stress, hög ljudvolym vilket är uttröttande, vissa studier visar ju att barn under tre år inte har nått ut av dagis och at risk för koncentrationssvårigheter ökar. MEN de som tror att dagis 40 h är bra för sina barn, får gärna göra det. Inte stör det mig. Men jag tänker inte hålla med.
Jag tror tvärtom att det flesta tycker att 40 h är för mkt, men att de inte har något val.
Om du har läst några andra inlgg i den här bloggen borde du ha lagt märke till att jag är FÖR DELAD FÖRÄLDRALEDIGHET. DEt finns INGEN kritik mot kvinnor i mitt inlägg. Ingen kritik mot andra överhuvudtaget. Ska jag kritisera något är samhällsnormen som gör att MÄNNEN inte tar ut sin föräldraledighet. Barnansvaret ska inte bara ligga på mamman. Å klar som fan att jag stöttar karriärskvinnor.
Du behöver inte tala omf ör mig att vi kvinnor ska stötta varandra. Börja stötta själv istället!
Det konstiga i det hela Nina var att det låter som om du tycker andra föräldrar inte skulle vill vara med sina barn, som om vi har ett val. Det har vi inte! Platt-tv ska jag säga dig är det minsta problemet! Det handlar snarare om att faktiskt kunna köpa mjölk i slutet av månaden. Och visst, Lukas måhända vara 6 nu men när han var 3 var det samma sak. Stort utbyte av andra. Dötrisst att vara med mig i jämförelse!
_______________________________
Nina svarar: Jag har inte skrivit att andra inte skulle vilja vara med sina barn, för det vet jag ingenting om.
Men du måste väl hålla med mig om att folk gör valet att lämna sina barn för att kunna dra in mer pengar till hushållskassan. INget snack om saken.
DET är vad diskussionen borde handlar om, inte de som inte har något val. Då är det ju bara att bita i sura äpplet och gilla läget. Då borde man ju inte heller ha dåligt samvete och känna sig träffad av mitt inlägg; som Förvirrad morsan här.
Men jag utgår från MIN situation och jag har ett val. Därför skulle jag aldrig stå ut med att lämna Ville 40 h.
Jag förstår dig fullt ut Nina! Och det är synd att folk inte kan läsa att det hela handlar om att har man möjligheten att välja på att jobba fullt och ha barnen på dagis heltid eller jobba mindre och då ha mera tid för barnen.
Jag tycker det bästa är när föräldrar bryr sig om sina ungar och vill göra det bästa för familjen oavsett om man är mamma eller pappa, för som sagt mycket handlar om prioriteringar. Kan man jobba halvtid och ta ut lite föräldradagar istället för att jobba heltid. För som du säger det är inte barnet som har behovet av heltid på dagis, barnet har behov av en trygg plats där dom kan utvecklas.
_____________________________________
Nina svarar: Puss på dig.
Många människor har inget val, men vi är många som har det.
Skönt att du förstår hur jag menar.
Jag och min sambo har gjort ett val: jag är hemma med våran dotter till hon är tre år. I och med att vi har gjort det valet kan vi inte klaga på att vi inte har råd att åka utomlands, köpa platt-tv, bo i villa, ha märkeskläder et.c. Det funkar bra och vi trivs superbra med våran situation.
Man kan tycka att jag sparkar på ensamstående m.fl, men jag vet inte om jag tycker det. Jag var ensam med mina fyra äldsta döttrar i nästan tio år. De hade ingen som helst kontakt med sin far och jag fick inget ekonomiskt stöd förutom det lagstadgade bidragsförskottet. Barnen var på dagis sex timmar per dag tre dagar i veckan. Det var naturligtvis kärvt ekonomiskt men det gick eftersom jag ville ha det så.
Nu finns det de som klättrar på väggarna av att gå hemma. Självklart är det bättre för barnen att vara på dagis då. Dagis är inte dåligt. Men det GÅR att prioritera bort långa dagisdagar om man verkligen vill.
________________________________
Nina svarar: Tack för din kommentar.
*men hörrni*, varför blir ni så upprörda & känner er så personligt träffade av Ninas text? hon skriver ju ”jag” hela tiden, vad hon tycker, & ingenstans står det att de som lämnar sina barn på dagis är sämre föräldrar, utan att hon snarare önskar att alla kunde ha möjlighet att ha barnet på dagis få timmar per dag (t ex med hjälp av Gudruns politik).
och *Nina*; apropå behov av dagis när man är 2-3. många (särskilt på familjeliv.se) pratar ned de som lämnar det större barnet på 2-3 år på förskola när man är hemma med bebis. men särskilt då (beroende på personligheten hos det äldre syskonet förstås) kan dagis behövas! det större barnet har behov av att leka & stoja varje dag, att aktiveras. ett spädbarn har behov av ganska mycket lugn & ro . och då är förskola några timmar per dag guld värt, för alla.
_____________________________________
Nina svarar: Precis!
(jahaja, asterisker runt ord ger inte fetstil i din blogg nej :-))
__________________________
Nina svarar: Nej här får man använda < strong > och < / strong >
Har börjat skriva en kommentar flera gånger men det blir bara konkurs hela tiden.
Jag blir så upprörd av det hela så jag får inte ur mig orden som jag menar dem.
Jag får såååå dåligt samvete av att lämna Charlie på dagis. Han gråter när jag går men (inte ens) 5 min senare busar han glatt runt.
Jag får dåligt samvete av att läsa dina inlägg i denna fråga. Jo, visst är det upp till mig själv att ta åt mig eller inte men jag gör det.
Jag har gått ner så mycket i tid som min arbetsgivare tillåter och borde väl på så vis inte känna dåligt samvete men det finns där. KONSTANT! Bara för att man gjort ett val, eller inte har ett val för den delen, behöver det ju inte betyda att man inte har dåligt samvete för det. Att man sen borde släppa det och bara försöka vara tillfreds med det är lättare sagt än gjort.
Vi har väl valt att ha ett fint hus med trädgård att leka i och på så vis valt att ha barnet mer på dagis… jag har aldrig sett det så innan.
Sambon kämpar för att försöka hålla sig till 40 timmars veckor men är överhopad med jobb (vilket på sätt och vis är positivt) så det finns ingen möjlighet just nu för honom att jobba mindre.
Vi är ju vänner sedan evigheter tillbaka. Kanske är det just därför som jag på något sätt gör dina ord till sanningar. Jag har svårt att hålla dem ifrån mig.
Har därför kommit fram till att vissa inlägg får jag nog helt enkelt hoppa över att läsa
Genus på Charlies dagis jobbar de mycket med.
De hade fram till för två veckor sedan ett litet rosa dockrum och ett stort blått kloss/bil rum.
Detta har de själva tyckt varit helt idiotiskt men låtit vara ett tag. Dels för att några barn tyckte att det var så lugnt och skönt i dockrummet. Det var mindre och de flesta barn lekte i stora rummet.
Att det var just de färgerna har de inte valt själva utan visste nog inte riktigt var ifrån målarna hade fått sina order.
Nu är det lilla rosa rummet ett ”upptäckar-rum” med olika experiment och pyssel och i stora rummet finns numer både klossar, dockor, bilar och my little ponys.
Har inte pratat med dem om de har hunnit märka någon skillnad på lekarna. Ska göra det!
Lycka till med inskolningen!
_______________________________
Nina svarar: Vännen…. jag vill absolut inte ge dej något dåligt samvete. Du är ju en av de finaste mammor jag känner till och förtjänar dåligt samvete minst av allt. Du har kanske bara en dålig sida Johanna (iaf vad jag sett) och det är att du dömer dej själv för hårt. Du borde veta att du gör det bästa för Charlie, och för dej (föroppningsvis) vilket sammantaget är det bästa, då ska du inte ta åt dej och få dåligt samvete av mina ord. Jag skriver om mina och (Robbans val) som känns rätt för oss. Det gäller ju att du och J hittar det som är rätt för er. Och tro inte att jag ens tänker tanken att du borde göra si eller så med Charlie… Jag lägger mig inte i hur ni gör, jag reflekterar inte över det.
Det som däremot slagit mig är att du är en enormt kärleksfull, fin och uppoffrande mamma (kanske väl uppoffrande med tanke på din egen person?).
DU ÄR BRA JOHANNA!
Gott att höra med lekrummen.
Att man tar åt sig trots att Nina skriver JAG har nog med att göra att man vill så gärna vara perfekt som förälder och hela tiden göra ”rätt”. När någon säger vad de anser är ”rätt” så blir ju det man själv gör ”fel” om man inte gör på deras vis.
Luddigt men hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag har alltid velat göra rätt och vara rätt och nu när jag fått barn så är tanken på att göra något fel oerhört skrämmande. Självklart gör jag det som jag anser är rätt och bäst för mitt barn men när någon säger att ”det här är rätt för oss” så är det lätt att ifrågasätta sitt eget och på så sätt undra om man gör fel.
Äh, svårt att förklara…
________________________________
Nina svarar: Jag förstår precis vad du menar. Du förklarar det bra.
Jag tror att det är av godo om man kan jobba med sin självkänsla för att känna att det man själv gör är gott nog. Man ska inte tro att alla andra är perfekta. Ingen är perfekt. Alla har vi bra sidor och mindre bra.
Man bör nog lära sig att vara nöjd med sin egen prestation, sina val och handlingar för annars blir man nog lätt trasig i vårt samhälle där man hela tiden får läsa vilka prylar man ”måste” ha till sitt barn, att man man ”måste” amma si å så länge, man ska laga egen puré på ekologisk mat osv osv.
Jag vet att jag gör så gott jag kan och det är bra nog. Jag är en bra mamma. Jag är värdelös på att laga mat och leka utomhus, men jag är bra att vara pedagogisk, berömma och samtala med Ville t.ex. Jag är inte perfekt. Men jag är bra nog. Så tänker jag om mig själv å det funkar skitbra.
Jag menar inget negativt om dig som person.
Det har jag väl inte skrivit någonstans.
Jag läser inte din blogg regelbundet. Vissa delar intresserar mig inte men när det handlar om föräldraledighet och förskola så är det intressant, båda här hos dig och i andra bloggar.
Om du tolkar det som att jag inte stöttar kvinnor för att jag inte delar din åsikt vet jag inte riktigt hur jag skall kunna föra en diskussion med dig.
Du skriver att du uttryckt dig för att få folk att haja till, alltså provocera. Men ändå blir du stött över att folk då blir provocerade eller tar åt sig.
Du skriver ju många inlägg för att väcka debatt om feminism, genustänk, föräldraledighet m.m., då måste man ju ta att människor även inte delar ens åsikt utan att bli arg.
Själv tar jag inte åt mig, då jag inte har upplevt denna situation ännu men jag reagerar ändå på dina ord.
Samt att du tidigare vi diskuterat skrivit att du är för delad föräldraledighet men ni inte delar lika då ni skulle förlora pengar om ni gjorde så samt att du inte om jag minns rätt ville återvända till din tidigare arbetsplats.
Vilkte är helt okej, men varför är det inte okej om en mamma inte känner sig mogen att lämna sitt barn till någon annan när denne är 6 mån tex.
Jag antar att jag ser mer på saker på individ nivå snarare än på samhällsnivå samt försöker leva som jag lär.
Och son Johanna M skriver. De pusslar går ner i tid lämnar ett ledset barn på dagis osv. Hur menar du att de skulle göra annorlunda för att du skall tycka att de gör det bästa för sitt barn? Säga upp sig? Flytta?
När du skrev om förskola förra hösten var dina åsikter om barn på dagis innan tre något som var helt omöjligt, men som du själv upptäckt, du vill inte tillfredsställa ditt barn om dagarna längre alltså väljer du att sätta honom på dagis. och det är väl omtänksamt, bättre att han är på dagis och får ha kul än går hemma med en mamma som inte trivs med situationen. men om man skulle se det från dina ögon är du en hemsk mamma som sätter dina egna behov före din sons som mår bäst av att vara med dig.
jag tyckte bara ditt inlägg var ett konstigt sätt att uppmuntra till eftertanke. thats all.
_______________________
Nina svarar: Jag är inte arg eller stött, jag tar inte illa vid mig för att vi tycker olika. Jag gillar att debattera och är glad att du tar dej tid att skriva dina tankar om saken.
Däremot gillar jag inte när du påstår att jag trycker ner kvinnor. För det är inte sant.
Det glädjer mig att du inte heller tar illa vid dej. Det är aldrig min avsikt.
Ja du tänker helt uppenbart på individnivå vilket inte leder särskilt långt. Det går ju aldrig att göra några förändringar om man ser det på det viset, eftersom det alltid är någon som förlorar på ett eller annat sätt vid förändringar. Enbart vinster får man aldrig.
Frågan är VARFÖR du reagerade på mina ord ang att JAG inte skulle stå ut med att lämna Ville 40 h på dagis. Varför upprör det dej? Fundera på det.
Har det egentligen med mig och Ville att göra?
Om en mamma inte vill lämna sitt barn till någon annan (antar att det är pappan du syftar på) när barnet är 6 månader, är det självklart helt ok. Jag har aldrig menat annat. Varje familj gör som den vill. Men man kan ju inte räkna med att staten ska backa upp alla våra olika individuella viljor.
De som vill amma sina barn i 3 år då? Eller ha barnen hemma tills de börjar skolan, ska de få ersättning så länge? Naturligtvis inte. För man kan inte resonera kring sådanahär saker på individnivå. Man tänker ur ett större perspektiv.
Du undrar vad jag menar att Johanna M ska göra för att de ska göra det bästa för sitt barn. Det är en konstig fråga tycker jag. Jag har nämligen inte med att göra hur dom löser livspusslet. Jag önskar bara att de hittar en lösning som gör dem lyckliga och tillfreds. Det är själva poängen.
Ang Johanna M så känner jag henne och jag vet att hon gör det bösta för sitt barn. Tveklöst!
Du får nog klicka dej tillbaka i bloggen och läsa om. Jag har aldrig skrivit att vi inte kommer sätta Ville på dagis före han hör tre. Att han ska börja när han är två har varit vår preliminära plan hela tiden. OM det hade visat sig att jag var hungrig på att fortsätta vara hemma med honom hade det blivit så. Men nu blev det på det andra viset och precis som du skriver kommer han troligen få det bättre om han går några timmar på dagis ibland.
Om jag skulle se på mig själv utifrån skulle jag tycka att jag var en skitbra mamma. För att jag gör det som jag tror är bäst för alla. Eftersom jag inte njuter av att vara hemma med Ville på heltid längre, ska han inte vara det för då är det inte det bästa för honom. Å då är dagis ett bra beslut. Hajar du?
Ett barn har ju alla gånger det bättre på dagis än hemma med en förälder som ine har lust att vara hemma.
Är du med? Kanske behöver du läsa om vad jag skrivit?
Märker du att jag dissar inte dagis rätt av. Jag dissar inte mammor (eller pappor) som väljer att jobba och sätta sina barn på dagis. Så enkelt är det inte.
Jag skulle DISSAT MIG SJÄLV om jag lämnat Ville 40 h på dagis. Då skulle jag gå med dåligt samvete och må skit.
Jag förstår alla som känner att inlägget var konstigt, men Nina har hjälpt MIG.Hon fick mig att inse att det fINNS möjlighet för de som KAN välja,vem vet om jag inte hade läst Ninas och LDs blogg jag jag tror inte att jag skulle ens fundera på att jag kan förminska mitt barns tider på dagis, men nu valde jag att prioretera mitt barn. Tack NINA! Jag förstår hur du tänker och du inspirerar mig så mycket både i de små och stora saker!
Ett alltid lika hett ämne, hehe.
Man ska göra det bästa möjliga för alla i familjen och det som gör att vi mår bra.
Visst skulle man vilja umgås mer mid sitt barn, men då gäller det att istället tar vara på den tiden man har tillsammans och utnyttja den på bästa sätt.
En av den viktigaste saken med dagis är att alla i familjen känner sig trygga med det ich trivs med att vara där.
Lycka till med inskolningen och var beredd på att få lämna honom ledsen, det går oftast över innan man hunnit ut genom dörren.
Kramkram
Alltså NIna., Jag har sagt det förut. DU SKRIVER att det är elakt och DÅLIGT att lämna sina barn på dagis 40 timmar i veckan. När sen nån fattig jävel säger att ”men jag har inget val” så säger du att det ä NATURLIGTVIS är HELT OKEJ, för då har man ju inget VAL! Men lik förbannat måste ju ungen vara där i 40 timmar och du har ju redan gjort klart att det är DÅLIGT för barn att vara på dagis 40 timmar..
Och så det där tjaffset om att folk lämnar sina barn på dagis för att ha råd att köpa platt-tv och andra saker…Jag tror att du tror att JÄTTEMÅNGA människor verkligen gör så¨, fast det i VERKLIGHETEN inte alls är det.
Och hallå! Varför delade du och Robban inte lika på föräldrapenningen? Jo för att han tjänar mer än dig. För att ni inte skulle behöva rubba så mycket på er redan ganska höga levnadsstandard. Ni valde ju själva platttv:n framför jämställdheten faktiskt. Eller vad säger du?
Du måste fatta att VAR MÄNNISKAS TID MED BARNEN är en ren och skär klassfråga. Och det är så väldigt lätt för dig, som haft råd att dra ut på föräldraledigheten och som har råd att jobba på halvfart/starta eget och bara låta barnet gå 15 timmar nu när han börjar, eftersom du Nina tillhör den övre klassen. Hate to say it. Men så är det. Du har blivit lite klassblind.
Och du måste fatta att det sticker i ögonen på folk.
_______________________________
Nina svarar:
Äsch din toka. Nyss skrev du ju själv ett inlägg med samma poäng. ”…på grund av folks enorma motvilja att leva lite snålare än vad de gör i ”vanliga” livet. Lite snålare så att papporna ska kunna gå hem. Det vill inte folk. Helt enkelt. Varken pappor eller mammor. Jävla kapitalister.”
Å vad skriver du ”fattig jävel” är det så du ser på det?
Å tjaffset ang platt-tv. Jag tror att du tror att det är ovanligt men i VERKLIGHETEN är det många som väljer prylarna resorna, bilen framför tid med barnen. Det är nämligen FULT att inte jobba i vårt samhället. Man MÅSTE ju jobba liksom annars är man ju LAT.
Vart skriver jag att det är elakt att lämna barnen 40 timmar. Det har jag inte skrivit för det tycker jag nödvändigtvis inte. Det beror ju på. Det finns massvis med barn som har det BÄTTRE på dagis än hemma. Det står förstås i relation till hur hemmiljön ser ut.
Däremot tycker jag fullt och fast att det är alldeles för mkt för ett barn på två-tre år att vara 40 timmar på dagis.
Det är ju också tydligt eftersom många som har ett val väljer att gå ner i tid. Dock är det för jävligt att det nästan alltid är kvinnorns som går ner i tid medan småbarnsfäder är de som jobbar mest av ALLA.
Har man inget val och måste jobba heltid, så ä det inget att göra åt det, å då är det iheller ngen idé att gå med dåligt samvete. Då gör man så gott man kan.
Men jag kommer för alltid vara skeptisk till att barn, som skulle kunna vara hemma mera, ska vara 8 timmar på dagis. 14 h av de 24 ska de sova. Då har man 2 timmar kvar.
Är det inte något i denna ekvation som är galet tycker du? Du måste väl vara medveten om att vi lever i ett konsumtionssamhälle, i överflöd. Vi gör av med pengar på så mkt skit som vi skulle klara oss utan. Det är hit jag vill nå i debatten. Många har ett val. Inte alla. Men de som har valet är ofta inte medvetna om att valet finns. Tror jag. Man bara kör på. Lämnar ungen vid 1-1,5 år för så gör ju alla andra… Jag har fått ganska många frågor ställda med kritisk underton: ”men DAGIS då, han måste ju gå på DAGIS…” Det är normen liksom.
Mitt inlägg har ju samma innebörd som ditt. Du skrev ang att ta ut föräldraförsäkringen: ”Vi tänker inte alls på pengarna, helt enkelt. Och så funderade vi på de som gör det. På de familjer där mamman tar ut mest dagarna därför att pappan tjänar mer. Som säger att de inte skulle klara sig annars. Jag fattar inte grejen. Lever folk så himla mycket på gränsen? Har de inga back ups? Och nu menar jag då alla de familjer där båda föräldrar HAR jobb med normala inkomster.”
Ang varför jag tog ut flest föräldradagar har du fel. Jag och Robban har delat på föräldraledigheten på det enda sättet som varit tänkbart för oss, det har ingenting med vår levnadsstandard att göra.
Han har jobbat exakt så mkt som han MÅSTE. Om han hade tagit ut mer än 1,5 dag skulle han få jobba kvällar sen istället. Hans jobb måste göras. Å då skulle han ändå förlora tid med Ville.
Hade föräldraförsäkringen varit individualiserad hade vi fått ta ut dagarna under längre tid. Vi hade ändå varit hemma på precis samma vis.
Får jag inte skriva om ekonomiska frågor för att jag är (relativt) rik?
Då skulle du inte ha skrivit och klagat över dina graviditetsbesvär när du var gravid. Vet du hur det stack i mina ögon, jag som aldrig lyckades bli gravid. (Fast tillslut gick det ju vägen det med ;-))
[...] Folk blir upprörda över att jag moraliserar över att det inte är bra för barn att gå hela 40 timmar på dagis (jag vet att det heter förkola). Jag som trodde detta var något alla var överrens om redan. Ingen VILL väl lämna iväg sitt barn på heltid för att det blir hemskt långa dagar. Men man gör det ändå. För att man måste (jo ibland är det så och då är det ju bara att försöka gilla läget). Eller måste man alltid…? Det är DÄR min debatt kommer in (om jag får bestämma). [...]
Själv har jag inga barn i förskolan (ännu), men för mig känns det helt naturligt att lämna iväg barnet (det kanske känns annorlunda när det väl närmar sig), oavsett om det är några timmar i veckan eller heltid. Förskolan idag är ju ingen barnförvaring, utan en pedagogisk läroplansstyrd verksamhet med (förhoppningsvis) professionella pedagoger som vet vad barn behöver i de olika utvecklingsstadierna. Jag är inte helt säker på att jag alltid vet vad som är bäst för mitt barn i ett visst läge eller hur jag på bästa sätt stimulerar hans utveckling. Där tror jag förskolan kan vara till stor hjälp. Visst, det finns säkert barn som upplever förskolan som jobbig med t.ex. stora barngrupper och allt som följer med detta men då gäller det ju att man som förälder ser till att barnens hemmiljö låter dem få landa.
____________________________
Nina svarar: Härligt Elin. Det är ju precis så här det ska vara. Du tror på förskola och är positiv och trygg med att lämna Herman där, då gör du det som du tror och tycker är bäst för ditt barn när du lämnar honom. Det är perfekt. Inget dåligt samvete. Du gör det som känns rätt för dej (och E) och då är det rätt.
Jag gör det som känns rätt för mig ( och R), och då blir det rätt.
Oj vilken röra!
Jag förstår Nina på ett sätt hur du menar: Att 40 h för ett barn är för mycket, håller med! När ett barn är på dagis är det som när en vuxen är på jobb o man vet ju hur trött man är efter en arbetsdag. Jag tampas just nu själv med dagis-start och dåligt samvete:…Därför läser även jag ”mellan raderna”: att även om ”man” (istället för jag=Nina) har endast en pytteliten möjlighet till val skall man välja att vara med barnet. Samtidigt tar jag inte åt mig utan förstår din point, för att vår situation är som den är o jag vet att vi försöker tänka på o sträva efter vad som är bäst för alla.
Vill ändå påpeka att du och jag lever i en situation som många rentav avundas: Icke ensamstående, har hus, trädgård, vackra saker… Du har eget företag (=egen arbetsgivare) Det är en klass för sig. Dessutom blir det lätt så att man ju umgås med ”samma klass människor”, vilket gör att man tycker att det är norm. Och har svårt att se att det verkligen finns de som har det sämre ställt. Nu kanske du tänker att: Ja men ”de” ska ju då inte ta åt sig… /det är frivilligt att läsa…
Jag läser bloggar/din blogg för att inspireras, få stöd för mina egna tolkningar av saker, men också för att märka att andra (ibland du) tänker på ett annat sätt än jag och på så sätt få olika perspektiv på saker. De kommentarer du fått är ju inte alltid positiva, men försök att inte genast ha taggarna ut o försvara dig, utan att även förstå varför folk ragerar som de gör!
Önskar dig allt gott med Villes dagisstart!
___________________________
Nina svarar: Tack för din vettiga, konstruktiva kommentar.
Jag är själv uppväxt med relativt lite pengar och vet hur trist det är att trist att stanna hemma när andra reser, hur det är att hör andra berätta om besöket på Skara sommarland eller Legoland, hur det är aldrig bära märkeskläder fastän kompisarna gör det.
Det är dock bagateller i min uppväxt. Andra saker betyder så mkt mer.
När jag blev stor nog att börja jobba och tjäna mina egna pengar jobbade jag, sparade som en dåre för at kunna ta igen och resa till de ställen som jag drömt om. DÅ levde jag på havregrynsgröt och spagettiruíngar från Ö&B för 2 kr/burken. Jag var hur lycklig med livet som helst.
Jag har också full förståelse för att jag själv nu sitter i en guldsits ekonomiskt. Jag är enormt tacksam för detta, och också ömdjuk. I det här inlägget uttryckte jag mig dock inte direkt ödmjukt, det är jag fullt medveten om. Jag hade inte lust med det just då.
Jag tycker ändå inte att jag behöver be om ursäkt för att jag inte är fattig (längre). Vissa har mycket pengar, andra inte. Till viss del styr man det själv, till viss del handlar det om tur. Det är orättvist som fan. De som har pengar och har råd att vara hemma med barnen samt konumera allt å lite till, ska dock inte behöva be om ursäkt för det. De måste förstås ha förståelse för att alla inte har inte den möjligheten. Den förståelsen HAR jag.
Jag tycker inte att jag har taggarna utåt och går i försvar på alla negativa kommentarer. Dock känner jag mig delvis missförstådd av Johana och Jenny, om de är dessa du menar.
Själva grundtanken bakom detta inlägg var ju att JAG som har MÖJLIGHETEN att prioritera tid med Ville istället för att lämna honom 40 h skulle INTE göra valet, att tjäna in pengar och ha honom full tid på dagis.
Pängen var också att få andra att inse att VALET ofta finns. Inte alltid. Men ofta.
Jag läser just nu ”Skriet från kärnfamiljen” som på ett otroligt bra sätt poängterar vilket konustionssamhälle vi lever i. Vi är lurade.
Hade jag inte haft något val hade jag lämnat honom på dagis och tänkt att det är det bästa jag kan göra.