Dissar du rosa, dissar du kvinnor!
Postat: onsdag, 28 december, 2011, kl 08:11 | Kategori: Böcker, Feminism/Genus, Föräldrarelaterat | 15 kommentarer
Författaren Fanny Ambjörnsson har i sin bok, som jag läser nu, ”Rosa den farliga färgen” intervjuat några småbarnsföräldrar om vad de anser om färgen rosa och om att klä sina barn i rosa plagg. Dessa föräldrar är medvetna om könsroller och tycker det är viktigt med jämställdhet. Alla är rörande överens om att pojkar kan absolut inte ha rosa (då det skulle vara provocerande, skrattretande och tokigt) och man vill helst inte sätta det på flickor heller, för man gillar inte ”rysch-pysch”. Sen skriver Ambjörnsson detta fenomenala:
Jag tänker mig att de intervjuade föräldrarnas ambivalenta inställning till rosa måste betraktas mot denna historiska och samtida tradition av nedvärdering av det föreställt kvinnliga. För att framstå som seriös och trovärdig som kvinna och för att slippa dras ner i den sörja av negativa associationer som behäftar det kvinnligt kodade, gäller det helt enkelt att undvika alltför mycket rosa. Detta innebär i sin tur att den ojämlika maktrelation där de manliga överordnas det kvinnliga återskapas. Så, trots att de flesta av föräldrarna motiverar sin skepsis med feministiska argument – som att det är förtryckande och fastlåsande att kläs i rosa – blir det ändå flickorna som i slutändan ska åtgärdas. Det är det kvinnligt kodade som måste kläs om i blått, medan det blå framstår som mindre markerat, degraderande och besmittat. På så sätt skriver de, om än ofrivilligt, under på idén om det manliga som norm.
1-0 Jenny – Lady Dahmer. (Jenny klär sina döttrar i rosa, Lady Dahmer undviker det). Läs gärna de länkade inläggen.
Jag älskar färgen rosa framförallt för att den förknippas med det som är kvinnligt. Jag anser att det kvinnliga är bäst. Ja, jag menar att det är bättre än det manliga. Inte att kvinnor nödvändigtvis är bättre än män, absolut inte. Men jag menar att egenskaper som män får lära sig besitta som att vara macho, känslokall, reda sig själv, vara orädd, riskbenägen, tystlåten, allvarsam, arg, våldsam osv är alla mer eller mindre dåliga karaktärsdrag som ofta gör människan som besitter dem ont, och också omgivningen. Vi kvinnor får lära oss att vara snälla, duktiga, ta hand om andra, vara ödmjuka och uppoffrande vilket är av godo. (Utseendebiten är det enda dåliga.)
Män mår dåligt. Drygt tre gånger så många unga svenska män, 15-24 år gamla, dör i trafikolyckor, cirka 60 procent fler dör i självmord, cirka fyra gånger så många i alkoholrelaterad död och cirka tre och en halv gånger fler i övriga skador. ( Ur Socialstyrelsens Lägesrapport 2010) Kvinnor/flickor drabbas av män/pojkar som mår dåligt. Alla förlorar på den manliga könsrollen.
Jag tycker förstås att färgen rosa bör användas flitigt, av alla, oavsett kön. Jag tycker att både flickor och pojkar ska få lära sig de kvinnliga egenskaperna. Jag har tidigare varit tveksam över hur mycket rosa Märta ska få ha. Men det ska jag försöka släppa (så länge det är mjuka bekväma lekvänliga plagg) och istället fokusera på att Ville använder rosa (genom att erbjuda det ofta).
Är ni med?
ROPEN SKALLA ROSA FÖR ALLA!
jag undviker inte rosa alls. Däremot att klä min dotter som en tjejjig tjej eller prinsessa.
Åh, så bra inlägg! Håller med till fullo!!
Jag har försökt undvika för mycket rosa på min dotter, trots att jag älskar färgen, men det ska jag sluta med nu! Det har jag i och för sig gjort innan också, fastän jag hävdat motsatsen!
Ja, efter att ha läst Ambjörnssons bok så har jag klätt båda barnen mer i rosa. Förut så blev det nog lite mer ”killiga”-kläder till dom båda, men nu har jag tänkt om…
Ja varför inte rosa???
Mina flickor ÄLSKAR rosa och ska jag vara ärlig så gillar min son som är 13 också rosa
han vill ha rosa på allt….såå ja…varför inte?? klart det ska vara rosa =D
Jag vet inte om författaren tog upp det i boken men rosa ofta förknippas inte endast med kön men också med ålder. Alltså, pga att vi öser rosa på småflickor så har färgen rosa börjat också förknippas med barnslighet, infantilitet.
Mina barn (pojke och flicka) har rosa kläder men det stämmer nog att jag är mer anti-rosa när det gäller min dotter. Mest för att hon erbjuds rosa av samhället i väldigt stor utsträckning så jag tänker att kompensera detta på att ge något annat än just rosa.
För mig är alla färger könsneutrala så när jag dissar en färg så är det för att den är ful i mina ögon, inte för att den står som någon form av könsikon.
Så jag säger hellre, våga ha den färgen du trivs i och skit i vad andra tycker är snyggt eller fult! 
kraaaam!
Härligt inlägg.
Jag tycker om bloggare som får mig att tänka efter litegrann, något som även LD får mig att göra. Innan jag trillade in på hennes blogg visste jag knappt att genus ens existerade. Hon har tvingat mig att tänka efter många gånger, något som du också gör.
Ditt inlägg här gillar jag lite extra eftersom du satte ord på det jag inte själv har kunnat beskriva. Hur jag känner och tycker.
Din blogg är min ”feel good” blogg.
Jag undviker inte rosa för min dotter utan så länge kläderna är mjuka, sköna och lekvänliga spelar det inte så stor roll vilken färg dom har. Att jag sedan tycker att det är roligt med omväxling (och färgglada kläder) har ingenting med någon sorts bojkott av just rosa att göra.
Jag instämmer, jag tror inte på att utesluta rosa varken för pojkar eller flickor just för att uteslutandet signalerar att det som förknippas med rosa är mindre värt. Jag lyssnade på en föreläsning med fenomenala Fanny för någon månad sedan om just den här boken och sammanfattade mina tankar här: http://minbebis.com/blogg/nelin/min-favoritfarg-ar-alla-farger-utom-rosa/
Jag avskyr rosa, men mitt barn har det ändå. Jag vill att han ska ha möjligheten till alla val utan att påverkas av mitt tycke. Det finns dock en nyans av rosa som jag gillar. Det är en lite mörkare nyans och det är just den ”babyrosa” jag inte gillar. Det är en smaksak och har inget att göra med någon värdering av färgen. Det är likadant som att jag inte gillar brunt och rött på kläder till mig själv. Jag passar helt enkelt inte i det.
P.S. Vad är det för smiley längst ned till vänster på din sida?
______________________________________________
Nina svarar: Klok du är som låter ditt barn ha alla färger trots att du inte gillar dem själv. När man är vuxen kan man naturligtvis utesluta färger för då gör man sitt eget val. Men det är ju vi vuxna som klär våra barn å då är det synd att vi bestämmer åt dem vilka färger de ska gilla och ej.
Smilisen längs till vänster är glad. Menar du den längst till höger så är det en som pussas.
Använder sällan tjejiga kläder rent allmänt, de sitter åt, är inte alls lekvänliga och även de som är rosa och vanliga sitter ovanligt tight, så de gånger jag köpt måste jag köpa 2 storlekar större, så att inte ryggen syns på ungen så fort han är böjd framåt eller så…. jävla opraktiskt.
___________________________________
Nina svarar: Jo men det finns absolut lekvänliga plagg på tjejavdelningen också, men jag håller med dig om att man får leta en stund. Det finns fasansfullt mycket obekväma grejer också. Och sen får man ta större storlekar jämfört med om man köper från pojk, det är sant.
Men… Jag tycker ju inte om rosa!! Alls…
har aldrig gjort… Det är så orättvist, om man inte gillar tex grönt är det ok men om man inte gillar rosa…
Jag håller ju med om egenskaperna du beskriver å jobbar stenhårt med genusfrågor men rosa!?!?? Måste jag?!
_______________________________________________
Nina svarar: Haha, nej det måste du väl inte. Eller något plagg kan dom väl få ha!?
Förälskad som jag är i rosa (och har varit långt innan Bus blev till) har jag gått från mycket rosa- till skam vid rosa kläder just pga genusaspekten- men nu är jag fan i mig tillbaka till rosa.
Inte MASSA, och inte det där prinsessiga, men om jag själv föredrar färgen, varför skulle jag ignorera mina egna gillanden eller hålla barnet borta från det?!
Hon har både spidermantröja och rosa tunikor (;
Jag är väldigt förtjust i lila och rosa men undvek det helt till äldsta dottern när hon var liten. Yngsta däremot får frossa i min favvofärg. Hade hon varit pojke hade han förmodligen fått vara rosa på pin kiv!
den boken ska jag låna så fort jag är hemma i uppsala! ambjörnsson är en sån som får mig att tappa hakan!