Heta diskussioner
Postat: måndag, 2 januari, 2012, kl 18:30 | Kategori: Feminism/Genus | 13 kommentarer
Just nu pågår oerhört intressanta diskussioner i bloggosfären om genus och feminism.
Det är den arga, stolta, erfarna feministen Jenny som är trött på genustjafset och menar att vi borde släppa fokus på att kilar och tjejer ska få samma förutsättningar. Istället borde vi låta flickor vara rosa, gulliga, söta, försiktiga, pyssliga osv i fred. Det är männen som är roten till allt ont, enligt Jenny, och det är alltså bara pojkarnas uppfostran som ska genusspecificeras på så sätt att de ska lära sig respektera tjejer, ta mindre mindre plats, lyssna, vara omhändertagande, mjuka och sluta förtrycka helt enkelt.
Å andra sidan är det feministen Lady Dahmer som satsar på att bli feministikon men som ändå undviker klänningar och gulliga kläder till sin dotter. Hon vill med kompensatorisk genusmedveten uppfostran undvika att dottern blir ett pipigt och våp och att sonen blir en bullrig machograbb.
Jag är egentligen eld och lågor över detta. Jag lär mig så mycket av dessa kloka människor och vill hemskt gärna delta i diskussionen. Men. Jag. Är. Så. Makalöst. Trött. Ligger fortfarande efter med sömnen. Kan knappt tänka. Försöker ändå.
Jag tror jag står någonstans mitt emellan Jenny som tycker pipigt våp är ok och LD som inte tycker det.
Jag håller med Jenny om att det är den manliga könsrollen som är skit. Att vara grabbig dvs ta plats, inte lyssna, ha övertro till sig själv, tro att ensam är stark, inte tala om känslor, inte visa svaghet/rädsla osv det är dåliga saker både för individen och omgivningen.
Jag instämmer också i att det ”tjejiga” är inte dåligt trots att det är vad vi hela tiden matas med. Somliga genusmedvetna och feminister försöker fixa jämställdhet genom att ändra på flickorna, mer eller mindre medvetet. Att undvika rosa och rysch-pysch är ett vanligt förekommande exempel. Detta är ett problem. Jag kliver TYVÄRR själv i denna fälla då och då.
Jag håller med Lady Dahmer om att könsroller är konstruerade och att pojkar kunde lika gärna vara som flickor om det var kulturellt ok. Att det är viktigt att ge ungarna 100 möjligheter istället för två.
Men vi lever fortfarande i en värld där mannen är norm. Killar spelar fotboll, tjejer spelar damfotboll. Som kärringar ifall det går dåligt. Män har högre löner, män är i högre utsträckning chefer, pojkar tar mer plats i klassrummet osv osv därför tänker jag också att vi måste lära våra döttrar att bita ifrån. Att inte ta skit och att inte bara börja gråta och springa hem (som jag gjorde och vara rädd jämt) utan slå tillbaka. (I första hand verbalt.) Att våga ta plats. Att inte låta sig avbrytas inte heller förtryckas.
Detta betyder INTE att vi ska göra flickorna mer till pojkar. Det betyder att vi ska lära flickorna försvara sig så att pojkarna inte kan trycka ner dem. För hur mycket jag och Jenny VILL att pojkuslingar ska lära sig veta hut, så kommer det finnas bråkiga grabbar som går över gränser. Och då vill jag i alla fall att min dotter ska våga (åtminstone försöka) sätta stopp.
Så tänker jag.
Och nu, passande nog (eller snarare opassande), kommer min MAN och SON insmygande till mig ansiktsmålade som jävla spindelmän. Fy fan. Jag är trött på dem med snopp idag. Och jag hatar spindelmannen, vilket jag nog har gemensamt med både Jenny och LD.
Sen tycker jag ju också att man måste ta itu med de delar i tjej/kvinnonormen som inte är bra. Då tänker jag i första hand på att kvinnor och tjejer uppmuntras att inte kunna ha fler vänner än en, och att vara elaka mot varandra. Jag hatar den delen av kvinnorollen, och det gör att jag ibland önskar att jag inte älskade ett yrke som är kvinnodominerat. Kvinnor får inte lära sig rak kommunikation och det tycker jag inte är positivt.
Jag håller verkligen med om att det i första hand är mansrollen som behöver jobbas med, men det finns delar i kvinnorollen (titta bara på FL..) som verkligen är otroligt destruktiva
Jag tänker att oavsett vilken roll man nu tycker är bra/dålig så är ju problemet att alla kvinnor inte trivs i kvinnorollen och alla män inte ryms i den stereotypa mansrollen det är ju därför de behövs breddas. Det handlar ju egentligen inte om att göra någon till vad den inte är utan att låta alla vara som de är, pipiga våp eller ej.
”Istället borde vi låta flickor vara rosa, gulliga, söta, försiktiga, pyssliga osv i fred.”
Den här meningen förutsätter ju att ALLA flickor är och vill vara de ovanstående sakerna. eller att det inte finns några som helst problem med att alltid vara väldigt försiktig och inte våga ta plats eller att tro att utseende är det viktigaste i världen.
”det är den manliga könsrollen som är skit”
Jag frågade dig på LDs sida men eftersom du inte svarade där frågar jag igen: Anser du inte att det finns några som helst problem med den kvinnliga könsrollen och att ALLT med den manliga är skit? Jag anser själv att mycket med den kvinnliga rollen har begränsat mig att vara den jag vill vara, inte ENBART på grund av hur män har bemött mig utan även pga hur jag själv blivit socialiserad att inte våga ta för mig samt även hur vissa kvinnor bemött mig, vi är alla skyldiga till att upprätthålla normen, män som kvinnor. Jag tycker att du är vettig många gånger men jag känner att du brister i hur du resonerar här, kanske är det för att du, till skillnad från mig faktiskt känner dig mer bekväm i den kvinnliga rollen och därför inte ser hur den faktiskt begränsar?
Tjejer måste inte bara lära sig att säga ifrån för att tillfälligt freda sig från ”hemska killar” som är sexister, tjejer måste få lära sig säga ifrån för att det är en BRA egenskap som ALLA borde kunna även om samhället skulle bli helt jämställt.
____________________________________________
Nina svarar:
Nja det förutsätter inte att alla tjejer älskar rosa och att pyssla. För om de inte gör det så är det ok. Frågan handlar ju om man ska UNDVIKA rosa och andra ”tjejiga” grejer eller om ska låta flickorna frossa fritt.
Men ja visst finns det baksidor med den kvinnliga könsrollen också. Men det Jenny menar är att problemen med den kvinnliga uppstår först i kontakt med män som förtrycker. Om förtrtycket försvann skulle problemen med den kvinnliga försiktigheten och utseendehetsen uppöra. Och jag är delvis beredd att hålla med henne. Jag tycker dock som du att det är viktigt att kunna säga ifrån. Men som det är nu hjälper ofta inte ”nej” eller ”låt bli”, vilket det borde.
jag känner mig mycket bekväm i den kvinnliga könsrollen – IDAG. Men som yngre gjorde jag det inte direkt. Jag la jag mkt energi på att hata mitt utseende. Jag valde syslöjd för att jag inte våga välja träslöjd fast jag egentligen ville. T.ex.
Och för att svara på din fråga; nej jag anser inte att ALLT med den kvinnliga är perfekt och att ALLT med den manliga är skit. Men det om man drar det till sin spets så gör jag det. Men jag tycker det är viktigt att vara nöjd med sig själv, stå upp för sig själv och jag tycker inte det är av godo att pyssla med sitt utseende speciellt mycket.
LO, jag svarade på din kommentar där oxå och ser gärna ett svar på det från dig. Här var mitt svar på dina åsikter om kvinnorollen:
”Flickrollen:
- Utseendefixering från unga (!) år.
- Dålig självkänsla. (Ofta kopplat till utseende)
- ”Fröken duktig-syndromet”. (Prestationsångest, sätter sig själv i andra rum osv.)
- Så småningom utbrändhet, kopplat till föregående punkter.”
Och vart kommer allt detta ifrån?
”Utseendefixering”- grundar sig i att män har fått kvinnor att tro att vårt utseende är otroligt viktigt. Och upprätthållandet av utseendefixeringen upprätthålls ständigt, av båda könen. Men det var KNAPPAST kvinnor själva som FRÅN BÖRJAN valde att ”nu ska vi göra allt vi kan för att vara så vackra som möjligt bara för att det är kul”. Nej. Utseendefixeringen grundar sig på härskartekniken som MÄN har uppfunnit, vilken går ut på att förminska kvinnor till endast kroppar. Att sedan männen är normen, vilket gör att det viktigaste i världen för många (de flesta) kvinnor är att hitta en MAN, gör inte direkt saken bättre.
”Dålig självkänsla”- varför tror ni? Är det kvinnorna själva som väljer att ha dålig självkänsla? Nej. Vi har dålig självkänsla därför att vi alltid är ”det andra” könet. Aldrig normen. Aldrig viktigast. Aldrig bäst. Och det är inte på grund av oss själva utan på grund av MÄNNEN. De som förtrycker oss.
”fröken duktig-syndromet”- för att kunna mäta oss med männen måste vi vara minst dubbelt så duktiga som dom. Männen har dessutom fått oss att tro att vi är bäst lämpade för både barn och hushållsskötsel, vilket leder till att kvinnor ofta dubbelarbetar.
Fattar ni vart jag vill komma? Jag anser inte att det mindre bra som inryms i det kvinnliga beteendet, är kvinnornas eget påfund. Att säga så är som att säga att det är vårt eget fel att vi varit förtryckta i tusentals år, att vi tjänar mindre och ja…har det så jävligt som kvinnor som grupp har det världen över.
DET ÄR INTE VÅRT FEL!!! Och det är INTE VI som behöver ändra på oss!
Om männen slutade bedöma oss utefter våra kroppar, om de slutade att ständigt förminska oss och se oss som det ”andra” könet och om de kunde lära sig att dammsuga och sköta om ungar. Så skulle de flesta av kvinnlighetens ”dåliga” sidor försvinna. Fattar ni inte att vi är förtryckta? Och att allt det här tjatet om genus och könsneutralt och försöken att sudda ut könsrollerna är ett försök av genväg från vår sida- att komma runt problemet? Vi försöker förändra oss själva, när det egentligen är några helt andra som skulle behöva en rejäl förändring, nämligen de som har förtryckt oss i hundratusentals år! //jenny
Vidare vill jag lägga till att jag på inget vis UPPMUNTRAR mina barn till utseendefixering och våpighet, men det ser jag som normalt föräldraskap. Vem fan vill att deras unge ska vara svag och pipig? Inte varken jag eller min man iaf. Utseendefixeringen gör vi allt för att motverka hos våra döttrar. MEN det är liksom inte BARNEN jag vill diskutera. Det är hela GREJEN med genus. Vad ska den leda till, liksom? Vad tror vi kommer att bli bättre? Har vi inte redan ganska tydliga bevis på att det inte spelar någon särskilt stor roll hur än kvinnor är, vad de gör eller hur det beter sig- manligheten vänder kappan efter vinden och vi är förtryckta hur vi än bär oss åt. Jag tror helt enkelt inte på genus som en lösning på det tusenåriga förtrycket av kvinnor. Även om jag är övertygad om att genusmedvetenhet är av godo när man uppfostrar barn. Så länge man inte förkastar ena sidan och förhöjer den andra. //jenny p
Jag håller inte med Jennys analys. Jag tycker inte alls att ”problemen med den kvinnliga uppstår först i kontakt med män som förtrycker”. Kvinnor generellt är dåliga på att tävla och konkurrera. Ingen man måste förtrycka eller ens vara i bilden : till exempel många kvinnor tycker att det är obehagligt att tävla eller konkurrera även med andra kvinnor.
Man kan bli nedtryckt av andra kvinnor just för att man inte är kvinnlig nog.
Problemet är att manligt-kvinnligt är en sådan stor dikotomi. Och att påstå att en kvinnligga rollen är ok medan den manliga är skit- ja, det är ett sätt att förstärka dikotomin och, faktiskt, avskriva kvinnornas eget ansvar
Jenny skriver hur män tvingar oss i snäva roller men sedan avslutar med ”DET ÄR INTE VÅRT FEL!!! Och det är INTE VI som behöver ändra på oss!”.
Så om vi blev tvingade ditt, om det inte är vårt kall att vara där, så varför ska vi förbli där?
Och en sak til angående detta :”alltså bara pojkarnas uppfostran som ska genusspecificeras på så sätt att de ska lära sig respektera tjejer, ta mindre mindre plats, lyssna, vara omhändertagande, mjuka och sluta förtrycka helt enkelt.”
Som jag skrev tidigare så är problemet att våra könsroller defineras i relation till varandra, det som är kvinnligt är inte manligt och vice versa. Förslaget att ”ändra på pojkar men inte flickor” skulle göra exakt samma sak- att ena könet ska defineras i relation till andra.
GN- jag kopierar här en kommentar jag skrivit i Ladydahmers blogg idag: LD:
ja. allt det där håller jag med om. Jag är inte FÖR att flickor och pojkar stramt ska uppfostras in i särskilt utvalda roller. Ännu mindre för det är jag då den ena rollen så uppenbart förlorar på upplägget. MEN. Jag tänker lite…utanför det. Och jag tror faktiskt, att det inte är rollerna det hela grundar sig i. Jag tror att det inte spelar någon roll. Jag tror att även om pojkar klär sig i rosa och utbildar sig till sjuksköterskor senare i livet. Och även om flickor klär sig i grönt och utbildar sig till läkare senare i livet- så kommer männen ändå vara de som drar fördelarna.
Ta läraryrket som exempel. Som tidigare var ett ”mansyrke” och väldigt respekterat och välavlönad. Numera är det främst kvinnor som är lärare (iaf för mindre barn, men även där var männen i dominans förr) och lärare är ett av de sämsta jobben man kan ha idag med sjukt mycket ”dubbelarbete”.
Skulle vi i framtiden få mjukare män som blev sjuksköterskor och förskolepedagoger så skulle de yrkena bli högstatus och egenskapen MJUKHET den mest eftersträvansvärda.
Och som med färgen rosa. Tidigare var det en ”överklassfärg” och en fin färg att bära, då överklassens herrar ofta bar den. Sedan blev den en ”kvinnofärg” och den mest bespottade färgen i världshistorien.
Så tror jag. ”
Hur tror du egentligen? Du skriver om ”kvinnornas eget ansvar” och om att kvinnor generellt inte är så bra på att tävla och konkurrera…? Utveckla gärna!
En lagom tjock man i sina bästa år som förvandlar dina favoritmotiv till tavlor. Purjos brutta är den som sköter all mailkontakt och som ägnar sina dagar åt att sprida propaganda om hans konst. Vid intresse av beställning maila till: savin_hill@hotmail.com
Haha, du är så jäkla bra!!! Vissa dagar är jag också jäkligt trött på sådana med snopp!
God fortsättning på er!
Alltså. Såhär tänker jag. Får se om jag lyckas formulera mig.
Jag tycker inte feminism och genus ska kopplas ihop. Inte alls. Jag tycker det är förödande både för feminismen som rörelse och för genusarbetet i stort, och det gör mig faktiskt lite upprörd. Genusarbete är inte -för mig- en direkt jämställdhetsfråga. Jämställdhet kan vi nå ändå, feminist kan man vara även om man tror stenhårt på att könsroller är något bra och även om jag inte håller med de feminsterna så anser jag ändå att feminismen som rörelse och politisk idé ska lämna utrymme för dem. Jag vill inte att likartsfeminism blir Den Enda Sanna feminismen.
Genusarbete och genuspedagogik bör inte främst handla om jämställdhet, utan individuell frihet. En möjlighet till att utveckla fritt tänkande,(och inte bara ge oss fria val), en tillgång till hela spekrat och, ja, ett eliminerande av vissa högst negativa könsrollsbetingade egenskaper. Flickrollen är friare än pojkrollen som det är idag, så inom genusarbete är det flickor som har ett försprång. De har tillgång till flera roller som är accepterade, det har inte pojkar (generellt). Att lära pojkar att det är okej att gråta handlar inte främst om jämställdhet, utan frihet.
Och nu vaknade min son, så det får räcka
Rockabillan: TACK! Jävligt bra skrivet! Utveckla gärna!