Kommentera mera

Hej bloggen!

Idag vaknade jag trött. Märta är sedan två dagar mer missnöjd både dag och natt. Kanske tänder på gång?
Efter att jag lämnat Ville på dagis lämnade jag Märta hos mamma. Sen åkte jag hem för att slutföra uppdragen jag tagit på mig via Ninas Foto & Form. Jag blev inte riktigt klar idag heller, men nästan.

Jag känner mig lite villrådig ang bloggen för närvarande. Jag har dels inte tid att skriva så ofta som jag vill. Tidigare satte jag mig och skrev ner mina tankar och reflektioner i samma stund de uppstod. Nu finns inte tiden plus att jag fått prestationsångest då bloggen blivit större. Jag vill numera tänka igenom noga innan jag skriver vilket ofta resulterar i att det inte blir något alls. Och ju färre ämnen jag hoppar över ju mer meningslöst känns det att skriva överhuvudtaget.
Jag vill ju delta i heta diskussioner. Men jag hinner inte med.
Sen känns det lite trist för trots att läsarantalet ökar så minskar antalet kommentarer. Kanske för att jag själv inte hinner/orkar kommentera på andras bloggar längre. Men jag klagar inte. Åtta kommentarer till så är jag uppe i 10 000 stycken (sedan jag startade blogga på ninaruthstrom.se dvs för exakt två år sedan). Tack alla tappra läsare för att ni delat med er av tankar, reflektioner, beröm och kritik till mig. Det betyder mycket. :love: Hoppas ni vill fortsätta hänga med mig.

Vidare tänker jag till och från på det dilemma det innebär att lägga ut bilder och text offentligt om och med sina barn. Nu när jag läste ”Felicia försvann” som tog upp ämnet började jag fundera igen. Det känns både och det där. Ju äldre Ville blir ju mer tveksamt känns det. Vad säger att han kommer förstå hur jag tänkte när han blir större. Han kommer ju tolka det hela på sitt sätt. ”Barn har en till låns” så det är bara att hoppas att Ville och Märta kommer uppskatta mig och mitt sällskap när de blir äldre och kan välja bort mig.

Och fotograferandet då. Nu finns ju instagram som jag ÄLSKAR. Känns plötsligt överflödigt att posta bilder på bloggen. Men den lusten kommer väl åter.
Bokrecensionerna ska jag nog sluta med också. Tar för mkt tid. Kanske skulle ha ett bokinlägg per månad istället med bara korta kommentarer och betyg. Får se.

Sen har Jenny och jag diskuterat om det där med ideal och bloggar. Att även om jag försöker ge en ärlig bild av mig själv, så bidrar även jag till normen om den ”perfekta kvinnan” då jag postar hembakat bröd och städade rum. Kanske är ni många som får dåligt samvete av att läsa min blogg?! Det känns jobbigt. Men å andra sidan skulle jag inte få läsa så här fina ord: Och jag älskar din blogg, som skiljer sig från andra och består av Både Och. Både yta och själ. Både glädje och sorg. Både lycka och surhet. Hemorrojder och hemgjord saft. Det ska du ha cred för.” Om jag inte bloggade. Så nej, jag ska inte sluta. Jag krisar bara lite.

Dags att hämta sturungen.

Hej då!

Like this  |  14 Kommentarer  | 

14 Kommentarer till “Kommentera mera”

  1. Kristina - ingen vanlig dag skriver:

    Man kommer in i sina svackor och det är nog bra för man tänker till. Från början visade jag inga bilder på Lilleman framifrån, efter ett tag visade jag nån enstaka mer framifrån och sedan blir man ”hemmablind” och tycker inte att det är så farligt. Jag har förstått farorna på ett vis men ändå inte riktigt. Vad är det man ska vara rädd för? Att bilderna dyker upp nånstans där de inte hör hemma är väl största faran? Annars är jag inne på samma spår som du – att man gör/visar något som de faktiskt inte själva har eller kan medgiva. Därför skriver jag aldrig något pinsamt elelr negativt om honom men vad han tycker är pinsamt om några år det vet ju iofs inte jag.

    Och sen är det ju den där stora frågan som du tar upp. Om man medverkar till hetsen i samhället – husmors eller duktiga-flickan-hetsen? Såklart gör man det om man ska hårddra det. Men va fan, folk måste väl kunna sålla lite också och fatta att man inte är genomperfekt och att man gör ganska mycket annat också även om man gillar både inredning, att baka eller pyssla. Jag har svårt för folk som inte fattar att ens blogg bara är en bråkdel av livet – att vissa (därav jag) bara postar sådant som jag själv mår bra av, som jag hoppas andra mår bra av och som kanske kan inspirera på ett eller annat sätt.

    Jag hoppas du fortsäter med bloggen såklart. Jag är en av dem som alltid är härinne och läser (även om jag inte alltid kommenterar) och jag gillar mixen av allt och din totala ärlighet som är så jäkla uppfriskande! :)

    Kram.

  2. Rocktjejen skriver:

    Hej, jag hänger fortfarande med här. Älskar din blogg! :) Jag kommenterar sällan, men jag läser inläggen. :)

    Ha en bra dag. Kram

  3. Aasa skriver:

    Hej Nina! Jag får inte alls prestationsångest, jag tycker det är underbart och inspirerande! Jag vet att Underbara Clara skrev om detta som ”den perfekta tårtbiten” det är den man fotar.
    Jag är skitdålig på att kommentera, men bra på att diskutera, och när det är bildregn (underbart!) så blir jag än värre, att skriva ”fin blomma!” ”åååh!” ”söta barn!” känns helt fantasilöst! :D
    Jag tycker du ska göra precis som du känner för, dela med dig av din verklighet, gör som de säger inom teatern ”use it!” använd det som finns runt dig, och händer som inspiration och drivkraft. Stora kramar x

  4. Anna skriver:

    Hej!
    Jag läser alltid din blogg och gillar den skarpt! Du är ärlig och härlig! Du behövs! Skriv vidare!

  5. HemkäraHanna skriver:

    Jag tycker inte alls att du bidrar till någon hets. Man förstår att detta är en del av livet, inte allt och dessutom förmdlar du lite av varje. Krisa färdigt och fortsätt sedan tycker jag. :)

  6. Jenny P skriver:

    Jag får ångest ibland men det gör inget :) Klart du ska fortsätta. Som sagt. Du är snarare mer av en förebild i bloggvärlden och det blev missvisande att inlägget liksom kom att riktas mot dig. Tänk om UnderbaraClara eller Blondinbella skulle slå emellan med ett inlägg om hemorrojder liksom! Hahaha. Jag har oxå tankar på barnen nu…men mer vad gäller krönikorna..Tror nog att krönikan i lördags var den sista krönikan om barnen på det viset. Livian är ändå 5 nu.. Eller jag vet i fan.. Angående fredagen. Vi väntar alltså på att Livia ska få vattenkoppor oxå. Hon bör få det fram emot helgen. Och det är ju inte så bra att barn under 1 har det… Utan jag tänkte mer på Dig&Mig om du vill ses. Ifall ni inte vill ha vattenkoppor förståss?

  7. Sofia Ekström skriver:

    Alltså jag älskar att vi tänker lika, men jag skriver kort (och inte allt) och du skriver långt.

    Men jag har också en bloggkris, men min blogg har typ 20 läsare per dag så jag känner inte så mycket ångest för att hålla den i liv, annat än för mig själv.

    Jag är liksom inne i en period när jag känner -varför? överlag på livet, så jag låter bloggen gå på lågvarv ett tag.

    kram

  8. E skriver:

    Har aldrig kommenterat här förr, men ville bara säga att jag följer din blogg noga och att den är en av mina absoluta favoriter.
    Tänkte också tipsa om den här sjukt braiga kampanjen. Kolla gärna in den! http://www.facebook.com/PlentySister och officiella hemsidan: http://www.plentysister.com

  9. E skriver:

    Tack raring för att du kommenterar! Vill du vara så gullig att gilla mitt inlägg på bloglovin´också! ♥ Och du, missa inte att du kan beställa bloggdesigner av mig. Du har väl kollat in min företagssida Ninas Foto & Form!?

  10. Tess skriver:

    Jag tycker du visar en blandad bild av en människa. Du har skrivit om svåra saker och saker som gjort dig ledsen, frustrerad och arg. Jag gillar hur du skriver! Märker det där med kommentarer i min blogg också. Nu är ju den pytteliten med cirka 100 besökare per dag, men har ändå märkt en minskning av kommentarer. Som att fler susar förbi, men inte hinner lämna ett litet märke.

  11. Lova Kopp skriver:

    Jag instämmer med vad de flesta ovan skrivit. Jag kommenterar inte speciellt ofta men jag älskar att läsa din blogg, den är verkligen en av mina favoriter. Jag följer dig på instagram också men tycker om när du lägger upp bilder här också. Det är bättre kvalitet och så är det kul att se större bilder och i lite olika format. Jag tycker om din variation i vad du skriver och publicerar på bloggen. Fortsätt med det du orkar om du orkar.
    Det här med ideal är svårt men jag tycker snarare att du väger upp än skapar ett. Bara för att du visar upp en hobby du har (pyssel mm) så betyder inte det att dina läsare får ångest för att de inte gör samma sak. Det blir otroligt konstigt om alla skulle tänka så, jag kan inte visa upp vad jag gör för tänk om någon annan mår dåligt då. Tänk i stället på hur du inspirerar och får oss att se något vackert. Sen det du funderar över med bilder på barnen. Jag har inga barn själv så jag kan inte relatera.. men jag tycker att du alltid lägger upp fina bilder och texter om dem och även när det är problem så tycker jag att du behandlar det på ett bra och ganska fint sätt. Nu blev det mycket men jag ville egentligen bara säga att jag gillar din blogg och hoppas att du fortsätter skriva och inte slutar pga dumma idéer från andra håll. Lita på din magkänsla.

  12. Tessa i höghuset skriver:

    Jag gillar att läsa din blogg, tycker att en blandning av inspiration och diskbänksrealism är den allra bästa. Apropå kommentarerna: Vissa inlägg känner man att man har något att tillföra med en kommentar, andra inte. Beror mer på inläggets karaktär än kvalitet. Men sen är det ju alltid roligt att få svar på kommentarerna så att man känner att man finns ;-). Kan ju bli problem om det blir många kommentarer såkart…

  13. Lina Kjellberg skriver:

    Hej Nina. Jag gillar blandningen i din blogg och hoppas att du snart ”krisat” färdigt och fortsätter att skriva ofta, eller mer sällan. Vilket som funkar för mig:) Men snälla du skriv bara om du själv vill och för din egen skull inte för oss läsare. Många med mig är tacksamma och gillar det du gör, men på inget vis vill vi (jag tror att jag talar för många av oss o i alla fall) att du ska skriva om det inte ger dig mer än vad det tar.

  14. Mobiltelefon skriver:

    hahaha, intressant läsning! Jobbar du på komvux?



Lämna din kommentar här

:-) :( :(( :? 8) :D :P :oops: :wink: :cry: :love: X( :x