Och det här går inte
Postat: måndag, 20 augusti, 2012, kl 09:54 | Kategori: Föräldrarelaterat | 12 kommentarer | 12 ♥
Hej kära dagblogg!
Just nu sitter jag i Villes säng på hans rum, med datorn i knät och (försöker) lyssna på Amanda Svenssons sommarprat. Ville sitter bredvid och försöker spela ett av mina gamla datorspel Donkey Kong, men blir hela tiden störd av Märta. Hon står nedanför sängen och sträcker sig efter Ville, vinkar och ramlar ner på ändan om vartannat. Och hela tiden låter hon ”mmmmmammammmmmmammammmmmmamma”. Jag älskar henne. Men jag är sjukt trött på det där ljudet.
Jag mår sådär. Jag är stressad. Typ hela tiden. Jag har massor av jobba att göra, massor av sömn att ta igen, massor av saker jag vill göra men jag hinner mest plocka leksaker, svara på fyraåringens tusentals frågor och hjälpa honom med fyratusen saker och så bära runt på Märta. Högerarmen är hela tiden lite domnad. Magkatarren gör sig påmind efter varje måltid.
”Mmmmmammammmmmmammammmmmmamma”.
Nu har dessutom stressen börjar slå ut viktiga funktioner. Som förmågan att tänka .tex. Igår räknade jag 187 + 3 = 200 (ang följare på instagram). (Svårt att tro att jag läst matte A-E en gång i tiden.) Jag skriver lappar med saker jag ska komma ihåg men jag skriver fel saker på lapparna och förstår ändå inte vad jag menade sen. Jag vet inte var jag lägger saker och jag kan inte ta beslut.
”Mmmmmammammmmmmammammmmmmamma”.
Och det här går inte. Nu kastar Ville saker på mig. Inte ens en liten jävla stund kan jag få ha mina tankar och öron i fred. Återkommer i ett annat liv.
Over and out!
P.s. Tänk över det här med att skaffa två barn JÄVLIGT NOGA! D.s
Nina, Nina. Det låter som om du behöver en paus. Men framförallt låter det som att du måste lära dig att stänga av kidsen och helt enkelt skita i dem. Om du lyckas med det kommer du långt. Barn behöver inte alltid få uppmärksamhet och låt dem framförallt inte ta din energi när du behöver den själv. Kanske låter lättare sagt än gjort, men som förälder måste man hitta sina överlevnadsstrategier för att få vardagslivet att fungera så smärtfritt som möjligt.
Stor kram från den blivande trebarnsmamman.
Hej! (long time no talk). Har haft på känn att du har haft mycket, med allt alltså. Ända sedan vi pratade om att ses i juni (var det va?) har jag misstänkt det. Och jag vill så himla gärna hjälpa dig men jag har ingen erfarenhet av vad du går igenom/befinner dig i. Men ändå, ett tips från utsidan är att ta hjälp. Ta så mycket hjälp du kan och skäms inte för det. Barnvakt? Be någon laga en ungsform lasagne som du kan frysa in? städhjälp? öronproppar på natten? (varannan natt för er?). Äh jag vet inte Nina, allt jag vet är att jag tycker du är för go för att må såhär, även fast man måste må skit iband. Förresten så får du ringa om du vill ösa ur dig skit, jag skvallrar inte och vet säkerligen inte ens vilka du pratar om.
Stora kramar.
Heja Nina. Sitter med mina två färskingar och förstår att det bara är att samla kraft för kommande dagar. Kram.
Hej! Känner igen den där känslan, har också en tiomånaders och sen en nästan-femåring och det är ett himla liv jämt.
När inte ens hjärnan funkar och jag inte kan tänka och räkna, då brukar det vara sömnbrist som är problemet. Ibland märker jag det inte ens eftersom jag är så uppe i varv. men nu prioriterar jag att sova med minstingen när storasyster är på förskolan. Annars går det inte. (och nu jobbar jag 50% och det känns gudomligt att komma hemifrån några dagar.) Jag älskar mina barn och är gärna med dem, men inte heeeela tiden!
Du behöver också paus. Försöker du hinna med att jobba när du har barnen? Kan inte du man gå ner i tid i så fall?
Hoppas det känns bättre snart!
jag minns det som igår. men det blir snart bättre. david har tex börjat tjata om ett till barn nu…han verkar ha glömt…MEN JAG HAR INTE GLÖMT. mina enda tips är att ha kvällen som en HELIG stund. förutsatt är då förståss att barnen sover då, men de gör de väl? planera kvällen! längta till den! ägna dagen åt att fantisera om allt LJUVLIGT du ska göra på kvällen (bada badkar, äta godis, knulla, se på film, ligga och läsa etc etc) så känns dagarna lite lättare! hang in there! //en som använder kondom i fortsättningen..
Men du…. du har skrivit på sistone om en massa jobb. Och innan det skrev du att du hade bestämt dig för att lägga ner det där med jobb ett tag, och faktiskt vara föräldraledig. Det var en god insikt, tror jag, men vart tog den vägen?
De flesta av oss är antingen hemma med barn (och ofta då bara med minstingen, och har ”avlastning” för föräldern/stimulans för det äldre barnet, i form av förskola, åtminstone deltid), ELLER jobbar (och har då förskola eller annan lösning för att ta hand om barnen).
Försöker du inte göra nåt ganska omöjligt?
Det är klart man är less ibland, men för mig låter det inte som att det felaktiga beslutet är 2 barn, utan att försöka både jobba och vara heltidsmamma!
Eller…?
Hej! Låter jobbigt. Måste du verkligen jobba samtidigt du är föräldraledig? Kan inte Robban vara föräldraledig de sista månaderna så du får jobba ifred? Eller kan Ville vara på dagis? Nånting för att avlasta? Vad som helst liksom!
Tankar och värme från en trogen läsare!
Har också två barn och har varit hemma med båda två fram tills idag. FY fan vad skönt det var idag när vi stod inne på förskolan och jag bara kände att de där extremt långa dagen med ”mamma mamamamamamam” är över. AVLASTNING kallas det. Och snart börjar jag jobba och kommer cykla från jobbet. Det känns jobbigt att cykla 19 km från jobbet men.. tänk.. ensamtid. Under den tiden lägger mannen barnen för natten och jag kommer hem till lugn och ro förhoppningsvis. Kanske tar en lång dusch..
Äh jag vet inte men.. du har fått en del tips i kommentarna. Det ska inte vara outhärligt – bara jobbigt. För mig har det varit kvällarna som gett mig ORK att orka med dagarna. Det och en del choklad, att jag ibland inte lyssnar på barnens gnäll.. och så typ..
De blir äldre, inte för att det är någon tröst just nu kanske, men det blir verkligen lättare. Andra problem tillkommer visserligen, som en sjuårig som inte vill gå i sin klass, men tiden för lugn och ro finns i alla fall.
Kram Nina. Du är bara en människa och inte fyrtio. Kanske ni skulle undersöka möjligheten att få hjälp med barnpassning nån dag i veckan eller så? Jag vet ju inte hur ert liv ser förutom det du väljer att visa… Men alla behöver andas och få egen tid och ingen kan göra allt. Om du vill fokusera mer på jobbet just nu (eller om det är något annat du vill göra) så fundera över hur ni kan lösa det. För något behöver förändras, om du ska hålla, tror jag
Tack för ert stöd underbara människor.
Ett av problemen är definitivt att jag jobbar samtidigt som jag har små barn hemma. Jag SKA sluta med det, ska bara slutföra det jag redan tagit på mig.
Fina underbara människa. Jag förstår dig så väl. Har själv två små barn, 3,5 och 2 år gamla. Ibland känns det överdjävligt och lika ofta hur underbart som helst. Det blir bättre! Ville väl mest ge dig en stor fet kram och en lika stor kopp pulverkaffe
(om du nu dricker kaffe 
jag har upptäckt helt plötsligt, att just pulverkaffe, ett rejält mått ska det vara, förvandlar mig till en lite mindre arg mamma). Dagar som denna du beskriver här har det hänt (plural) 
att jag attackkramat bekanta för att jag helt enkelt behövde lite kärlek. Så här får du en av mig, KRAAAAAAAAAAAAAM
___________________________________
Nina svarar: Tack, det känns fint.