Dagens lunch förtärde jag på Fiket i bästa möjliga sällskap, min mamma och min dotter. Mamma var mer än värd att bli bjuden på lunch efter all hjälp jag fått med barnen sista tiden.
Jag gillar Fiket, det ligger precis utanför Österport i Visby. Mysigt ställe med trevlig personal som har sopp- och salladsbuffé för 85:- på vardagar, då ingår kaffe och viktigast av allt SÖTSAK. Idag var det blomkålssoppa på menyn, som Märta var helt galen i. Andra favoriter är focaccia med chevre och valnötter samt deras bärpajer med tjock vaniljsås.

Jag hade INTE haft något emot att bli bjuden på lunch av Fru fix och trix, som också är med i den här fotoutmaningen.

| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Dagens tema i fotoutmaningen som Kristina initierat har temat ”nära”. Min älskade lillunge Märta är den jag är mest nära och som är mest närvarande i mitt liv. Det går så att säga inte att glömma bort henne utan hon gör sig hörd på ett väldigt framgångsrikt sätt. Hon har fått en miljard tänder på kort tid vilket medför att hon slemmar, snorar och låter mycket. Typ hela tiden förutom när jag (eller annan vuxen) kramar, skojar eller bär runt på henne. Då ler hon stort och visar alla sina nya tänder.

Märta 1,5 år.

Jag kan fota dina ungar också, glöm aldrig det!  

Jag tycker ni ska titta in till Blindstyre som levererar fina bidrag i den här utmaningen.

| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Liten Märta, bara några veckor gammal vid mitt bröst. ♥

Jag tycker att ni ska kolla in Bara Saras bidrag som jag gillade lite extra. Fint att plantera i konservburk.

| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Jag har gjort en film av alla små filmklipp och bilder jag och Robban tog under semesterresan, den blev närmare 30 min lång. Sen gjorde jag en trailer också:

Märta har kräksjuka. Vider! Ape-katt. Minusgrader.

Vi har hittat blåsippor. Vårtecken äntligen. Kärlek. Socker. Girls.

Jag är vän av kontraster, som gärna blandar spya och sippor. Jag älskar att klä jävligheter i fin kostym eller tvärtom. Så är ju livet. En mixad kompott av kärlek och misär, i stort och smått. En tjock härlig unge som spyr galla. Socker som ger dig fetma och diabetes. Fria kvinnor med för trånga skor. Efter mani kommer depression. Kärlek som gör dig blind. Vackra blommor som luktar kattpiss. Spetstrosan med flytningar. Solen som bränner. Söta barn med fotsvett. Känslan av ensamhet trots ett myller av människor omkring dig. Den starka kroppen med en tumör som lurar. En nyvaken kärlek med morgonandedräkt. Vinden som ger dig örsprång. Kamerahuset utan minneskort. En varm sovande bebis som vaknar och gallskriker. Konstraster gör livet.

Less på vinter och snö = fotograferar smärtsamt lite. Insåg att jag har bara bloggat en gång i år med bilder. Men i dag fick Mark följa med familjen på utflykt till Almedalen.

Fåglar & familj.

Lunchade på älskade Almedalsbiblioteket innan vi åkte hem igen. (Dock har de tappa stinget i serveringen där. Dålig avokado på mackan samt tunn kylskåpsdoftande vaniljsås till pajen. Borde klagat men tog ej mod till mig i dag.) Nu leker mommo och Ville skiten ur sig på övervåningen hör jag. Fint liv.

I dag har Märta haft feber. Hela dagen har vi spenderat sittande i sängen, Märta sov i min famn medan jag kramade, läste och twittrade. Hon markerade tydligt att det var kroppskontakt hon ville ha, då fick hon det och jag passade på att njuta av henne i fulla drag. I dag insåg jag liksom att jag kan inte göra något annat än att sitta med mitt älskade sjuka barn i famnen och bara kramas. Om jag alltid gjorde som barnen ville skulle mitt liv bli mycket enklare, på vissa sätt. Det är när jag försöker göra andra saker som att laga mat eller dylikt som gnäll och gräl uppstår. Men det hör naturligtvis till en småbarnsförälders dilemman. Det får en på köpet så att säga. Det är bara att ”gilla läget”.

Och det är vad jag vill komma fram till för att det här inlägget ska matcha rubriken. Jag vill bli bättre på att gilla läget. Vara positiv och glad trots att mjölken till kaffet är slut eller att det ligger leksaker i min väg. Jag är lite trött på mitt eget gnäll faktiskt. Och jag vet ju att den enda jag som kan ändra på det är jag, via min inställning. För jag har egentligen inte ett piss att gnälla över. Ibland får jag intrycket av att vi i västerländerna är mer missnöjda med livet än somliga sämre bemedlade i typ Thailand. Är det någon felkoppling i människokroppen då vi inte behöver kämpa för mat för dagen eller är det KYLAN? Brist på religion? I vilket fall, nu är det skärpning som gäller. Det är inte så att jag ska undvika sorgsna känslor, jag ska bara försöka undvika att surna till över småsaker. Du som vill twittra positivt med mig gör det under taggen #positivtliv. Det kanske fungerar i en dag, eller en månad, men jag tänker försöka i vilket fall.

I en pigg stund var hon snabbt uppe på bordet, i scenljuset. Hennes bästa plats. Jihuu!

Andra saker jag tänkt på i dag:
- Hatar skämt som befäster könsroller. Skrattar inte. Blockar er.
- Jag borde sluta le så in i helvete, sluta att se så vän ut, framförallt på bild.

Kreativiteten flödar nu. Jag är inne i en manisk period. Min vän som är psykolog säger jag har drag av bipolär sjukdom vilket är detsamma som manodepressiv. Nyss var jag halvt deprimerad. Och just nu är jag manisk. Det är härligt.

Fast jag försov mig i morse, så förmiddagen blev helt fel. Hade tänkt hänga med Maja och Alva men det blev inställt. På eftermiddagen hann jag istället med att göra ljus, sortera böcker och gulla med Märta förstås. Hon är så skön nu och jag riktigt njuter av hennes sällskap. Hon charmar, busar, stimmar, står ganska stadigt men går inte ett steg än, klättrade uppför en stege på 2 m själv idag. Älskade älskade unge.

Det var poliskontroll på förskolan. Det var komiskt att se alla stressade småbarnsföräldrar titta under lugg och förvandlas från irriterade till timida vid åsynen av den blågula bilen. Vi fick blåsa, visa körkort och de kollade att vi var korrekt bältade. Barnen var helt till sig i trasorna så spännande det var. Och allt jag kunde tänka på var vilken OERHÖRD skam att inte blåsa negativt. Att bli tagen för rattfylla framför alla på förskolan.

Hemgjorda ljus med snöre och bild, inspiration hämtad från Clara.

På kvällen var det matlag. Vi åkte till dem och de åkte till oss. När jag stod utanför deras dörr och såg att det var helt nedsläckt och tomt där inne slog det mig att FAN! VI SKULLE JU VARA HOS OSS DEN HÄR GÅNGEN. Vi kör varannan vecka. Men sju dagar är längre än vad mitt minne klarar uppenbarligen. SATAN. Vi fick åka å käka pizza allihopa istället. Så kan det gå.

På tal om dåligt minne. Jag glömde bort att det var fars dag i söndags också. Jag är en fantastisk människa. Men kanske inte just i söndags. Och inte idag. Men annars.

Alltså jag vet inte vad som har hänt men här på spinnsidan leker livet. Energin har verkligen återvänt. Jag vågar nog ropa tjohejj nu, jag är över bron så att säga, tror jag. November och idiotisk klockomställning till trots (varför håller vi med den där dumheten förresten?) är jag positiv. Jag omfamnar mörkret, fukten och vinden. Tänder brasor, ser filmer och läser böcker, kramar underbara små barn och en söt man. Å när vi ska ut, på med stövlarna bara och knäpp till jackan ända upp – inte ens då gnäller jag. Det senaste året har den här bloggen svämmat över av tankar om hur JOBBIGT livet kan vara trots att en har (nästan) allt en kan drömma om. Men nu blåser förändringens vindar. Tror jag.

Det finaste jag vet just nu i bildform:

God helg önskar en positiv jävel.

Äntligen har stunden kommit då jag kan sitta ihopkrupen i soffan med datorn i knät, framför elden som sprakar. Barnen sover. Huset är alldeles tyst så när som på diskmaskinens brusande ljud. Det är söndagkväll och det innebär att mitt, såväl som ert, liv har berikats med erfarenheter från ytterligare en vecka. En händelserik och bra sådan. Jag har känt mig glad mestadels. Jag känner för att göra en återblick:

Märta har varit kass i magen och lite gnälligare än vanligt. Förmodligen är det de nya tänderna i överkäken som besvärar henne.

Jag var hos tandläkaren och det gick jättebra.
Fotat en hel del.
Lyssnat på Alex och Sigges fantastiska podd.
Jag har njutit av hösten.

Jag har träffat goda vänner. Och kanske vad som kan bli nya.
Och så har jag kokat äppelmos.
Blivit bjuden på lyxfrukost två gånger.
Älskat min man.
Varit på barnkalas.
Fått och köpt nya böcker.
Använt Footner för första gången. Väntar ännu på resultatet.
Jag och Ville har byggt koja.
Jag har snippgympat mer än vanligt denna vecka, (tack vare just Snippgympa).

Jag har läst mycket.
Och sovit ganska gott.
Promenerat en hel del och simmat lite.
Badat skumbad. Eldat. Druckit te. Tänt ljus. Ätit wienerbröd. Tagit en snus. Listan över fina saker kan göras lång. Och så har jag klippt gräset, fast det känns förstås fint först efteråt.

Vi har varit hos min kära syster i Uppsala i helgen. Mamma var också med. Det började med solsken och slutade med kräks. Men annars en underbar helg.

Dag 1 innehöll: Lyxfrukost med bärsmoothie och chokladpålägg, fint höstväder, lek, kebab, shopping, promenad längst ån, fikabröd från Günterska, fredagsmys i köket (för) sent in på natten.

Dag 2: Lyxfrukosterade igen, äventyrsbadade, slappade och åt förrätt på Koh Phangan. Det var en häftig upplevelse för både vuxna och barn att sitta i den välpyntade restaurangen, men tyvärr fick vi ta med oss varmrätten hem för Märta orkade inte sitta uppe och det var inte tillåtet att ta med vagnen in.

Dags 3: Robban magsjuk + hemresa, fotades ej. Ni får helt enkelt föreställa er bilder på det. Eller så låter i bli.

Sista helgen innan Gröna Lund stängde för säsongen var vi där tillsammans med Robbans kusin med familj. Det var första gången som Ville och hans jämnåriga (A-)kusin Matilda var på Gröna Lund, gissa hur kul de hade!? Matilda helt orädd och Ville också modig åkte allt de fick. Vi vuxna utmanade oss genom att ge oss upp i Insane. Nära-döden-upplevelse men en lustfylld sådan. Fick lyckorus, efteråt. Min själ mådde gott av att frukta döden några minuter.

Helgen innehöll också bajsblöjor, Ginatricot-shopping, skratt, snabbmat, Amarone, sömn på hård bänk på Gotlandsbåt och ett frieri. Allt en kan önska sig. Och lite till.

En blir sund, av att hänga på Gröna Lund.

Vi gick en promenad i frisk höstluft och värmande sol. Härligt med årstidsskiftningen som pågår nu.

Kanske, (eller kanske inte), funderar ni på om hur jag trivs med den nya kameran Canon 5D Mark III. Jo alltså hur ska jag skriva. DEN. ÄR. MAGISK. Den är så bra att jag hellre skulle hugga av mig min högra arm än att vara utan den. (Haha! Jag citerar mig själv.)

Mark har provats utomhus och inomhus, i dåligt ljus och på rörliga motiv. Jag har ju verkligen inte lärt mig hälften än, men jag är redan nöjd. Otroligt skärpedjup, låg kornighet och perfekt skärpa.

Vaknade denna dag med huvudvärken Allan (antagligen pga av 12 h arbetsdag igår). Men efter ett dopp i poolen (15 grader kall), en dubbel ipren och en kopp kaffe var jag i hyfsad form. Direkt efter frukost började vi förbereda för djungelkalaset som min Ville (snart fyra) skulle ha med sin kusin Julia (som precis fyllt sex).
Resten a dagen har vi andats djungelluft. Vi har garnerat djungelmuffins, bakat tigertårta, pyntat väggarna och oss själva i djungelstil, delat ut djungel-kalaspåsar och fotat små söta djungeldjur. Det var lyckat.

Nu är jag trött som sten och vill egentligen bara en sak – krypa ner tätt intill min älskade man. Ska bara borsta tänderna först. Såklart.