I den röda podden, avsnitt nr 10, gästas vi av Gotlands populäraste lokalpolitiker Hanna Westerén.

I artikeln (läs!) som hänvisades till i samband med radioprogrammet Konflikt om mansrollen, skriver författaren Kristian Lundberg om det stora och allvarliga samhällsproblemet att män slår kvinnor.

Siffror från BRÅ:

27 200 misshandlade kvinnor under 2010.6 400 personer misstänktes för misshandel mot kvinnor under 2010

44 procents ökning av våldet mot ensamstående mödrar under 2000–2005 (SCB).

37 procents ökning av våldet mot kvinnor i yrkeslivet under 2000–2005 (SCB).

31 procents ökning av den anmälda misshandeln mot kvinnor mellan 2000 och 2007.

20 procent av anmälningarna ledde till att en misstänkt kunde knytas till brottet (2010).

”Men polisanmälde du honom inte?”
Det är här vi skiljer oss åt. Min enfald. Hennes erfarenhet.
”Jo. Upprepade gånger. Det blev nerlagt.”

Lundberg skriver: ”Våld mot kvinnor är inte en enskild man som slår en kvinna. Det är ett samhällsproblem där vi alla blir skyldiga genom vår flathet – också genom det ekonomiska våldet som riktas mot kvinnor.” Och vidare: ”Mäns våld mot kvinnor sker dagligen, i slott och koja. Det är inte en privat angelägenhet, det är ett politiskt problem och en del av en patriarkal samhällsordning där kvinnan är underställd och därför misshandlas.”

Tack Kristian Lundberg för att du satt dig in i kvinnors situation. För att du utbildat dig och därför kan se strukturerna i samhället som är för kvinnors nackdel. För att du, trots att du är man, engagerar dig i mäns våld mot kvinnor.

Fast är det rimligt att kvinnor ska stå i tacksamhetsskuld gentemot män som engagerar sig för att störta patriarkatet?
Nej. Jag tycker ju att det borde vara självklart.

Någon menade att feminism är ett dåligt ord, för det innefattar inte män. Varför skulle män bry sig om KVINNOfrågor? Det hör en ju på ordet att det handlar inte om dem.
Men. Det gör det ju. För feminism handlar ju egentligen inte om vad kvinnor ska göra (längre), utan män. Om vad män ska ändra på. Om att män måste ge ifrån sig makt. Om att män slår. Om problem med mansrollen.
Ok, namnet feminism har en feminin klang, minst sagt. Det kunde kanske hellre hetat manchuvism, fast det ordet betyder ju tyvärr något helt annat. Men vem fan bryr sig egentligen om vad det heter. Det viktiga är ju vad det handlar om.
Och om vi struntar i namnet och ser till vad det innebär. Kvinnor nedvärderas, objektifieras och omydigförklaras. Det kvinnor arbetar med har lägre status. Kvinnor är det andra könet där män är det första. Mannen är norm.

Rasism engagerar mig såväl som djurrättsfrågor trots att jag varken är mörkhyad eller fyrfotad. Visst borde feministiska frågor engagera män. Är det verkligen för mycket begärt?

Igårkväll var vi på kongresshallen i Visby och lyssnade till Magnus Betnér som helt orädd bara kastar sig ut med hakan först. Vilken härlig dåre! Hahahaha. Mer påläst, snabbpratande, modern liten man får man leta efter. Han säger sånt som man själv skulle velat komma på. Rolig så in i bängen och helt galen. Det var två timmar med skratt som gjorde mig både inspirerad och på gott humör.
     Betnér är ateist, feminist, pappa, liberal, barnhatare, historienörd, alkoholist, porrsurfare, pastorson och skäms visst inte för något.

Han pratade om religion – om Gud som en låtsaskompis. Om att bibeln är en snurrig sagobok av sämsta sort där huvudpersonen är fruktansvärt tråkig, deprimerande och dessutom hatar han kvinnor. Betnér har själv läst bibeln flera gånger och menar att en idiot borde fatta att det bara är en bluff.

Han är för legalisering av prostiution. Han själv skulle hellre runka av en gubbe än att torka bajs ur dess arsle. Han tycker vårdpersonal är de riktiga hjältarna i vårt land som sliter för skitlön. Han vill inte att hans egen dotter ska bli prostituerad men han tycker inte heller att det ska vara förbjudet.  Alla ska få göra som de vill, är hans mentalitet rakt igenom.

Han tycker vi kan skita fullständigt i miljön. Så länge Al Gore åker privatplan och Israel har kärnvapen tycker han det är helt i onödan att sopsortera, våra sopor bidrar inte till jordens undergång,  menar han. Han skiter dessutom i om/när jorden går under. Alla ska vi dö.

Betnér var så glad över att äntligen börja bli lite fet. Det är fint att vara fet, tycker han. Då lever man.
     Något som förbryllat honom är varför kristna människor som tror på ett liv efter döden inte UNNAR sig mer, varför är de hälsosamma å varken alkoholister eller överviktiga, de som ändå kommer fortsätta leva för evigt.

Han menade att sverigedemokraterna är dummare än tåget, att möta dem i debatter skulle ha lett till deras undergång. De har inga argument och faktan de kommer stämmer förstås inte. Bara dumskallar låter sig luras av deras knasiga utspel.

Det är för jävligt att systembolaget har monopol och att man inte kan få köpa sig en kall öl på systemet. Att vi i Sverige inte kan inte sälja kall öl för då kommer alkoholkonsumtionen öka tycker han är dumt. Låt de som vill supa supa. Eller så ska vi börja förbjuda 50+ att åka puckelpist också, det kostar lika mkt skattepengar.

Han berättade om när han gick och fick sin pung vaxad. Eftersom han uppskattar sin tjej hårlös och hon gör detsamma med honom gjorde han det. Det är jämlikhet det. Men det blev nog bara en gång…

Alkoholism och fetma ÄR INGA SJKUDOMAR ERA JÄVLA IDIOTER utan tyder endast på dålig karaktär. Punkt slut.

Släng sedan in fitta, knulla, porr, kuk, röven tusen gånger till det där, så har ni känslan som Betnér förmedlade igår.

Skit i cykelhjälmen (den kan man lika väl kvävas av), njut av livet och snåla inte med förtäring du gillar, ha kul och skit i vad andra tycker så lever du efter Betnérs motton. Dö ska vi alla och hur kul är det egentligen att vara gammal!?

ALLA borde lyssna till Betnérs Livets ord för att få höra hans genomtänka kloka (mestadels) åsikter, inspireras att slappna av och njuta av livet och inte minst SKRATTA! Det var dagens tips från spinnsidan!

Den här sorgliga dagen har jag svårt att vara positiv. Ja ja 95% av svenskarna röstade INTE på SD. Men va fan. 5% gjorde det. Läste just flera deprimerande artiklar på aftonbladet om Sverigedemokraterna. Ju mer jag läser ju sämre mår jag. Har folk som röstat på detta parti fattat vad de gjort?

Grundarna av SD var en löst sammansatt grupp av skinheads, småkriminella och mer eller mindre ljusskygga äldre herrar med ett förflutet i den nazistiska rörelsen.

I starten spred de bland annat ett flygblad med budskapet: ”Om fyra år finns inget svenskarnas Sverige. Med kanske en turk som ­diktator och en neger som utrikes­minister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som inte talar svenska utan olika språk huller om buller.”

Fram till 2006 använde Sverigedemokraterna en symbol lånad från den engelska nazistorganisationen National Front. En flammande flagga i en knuten näve med texten ”Sverigedemokraterna – för ett svenskt Sverige”.
     Inför valet 2006 byttes logotypen ut till en blåsippa.
     Bytet illustrerar mycket väl det renhållningsarbete som krävts för att Sverigedemokraterna skulle hamna där de nu är.

  1992 bildades ungdomsförbundet SDU. Förste ordförande blev Robert Vesterlund som senare drev den nazistiska hemsidan Info 14.
  1993 kom tre skinnskallar till ett politiskt möte där Gudrun Schyman skulle tala. Polisen fattade misstankar mot dem och påträffade en skarpladdad handgranat. Två av skinnskallarna var organiserade sverigedemokrater.
  1996 gjorde SD-medlemmen Tina Hallgren Bengtsson Hitlerhälsning och höll tal om bokbål iklädd nazistuniform, koppel och ridstövlar.

 När de först kom in i kommunfullmäktige var de oerfarna ledamöter som nu skulle börja fatta politiska beslut och flera tvingades avgå när de skyltat offentligt med sina extrema åsikter. Ett av de mest uppmärksammade avhoppen var när Björn Lennartsson, invald i kommunfullmäktige i Askersund, ringde lokalradion och skrek grova ­rasistiska slagord. Han var bland annat kritisk mot att skolbarn fick åka på studiebesök till Auschwitz och skrev:”Gaskamrarna i Auschwitz som visas upp för turister och skolbarn byggdes efter kriget precis som den amerikanarna byggde i Dachau”.

2006 blev året då SD på allvar gjorde avtryck i rikspolitiken. Med en valbudget på 10 miljoner kronor drev de en omfattande kampanj.

Enligt flera valundersökningar ökar stödet främst bland lågutbildade och inom arbetarklassen, något som partiet i dag har förstått att anpassa sin politik efter.

– Med morot och piska ska vi få muslimerna att lämna Sverige.

Som tur var finns så många kloka personer i vårt avlånga land som fungerar som motvikt. ”Lars Persson” är en av dem. På bloggen Vi i Sverige kan man ta del av saklig information om invandring som en motvikt till den gängse uppfattningen. Dessutom dräper han SD, han bevisar att deras argument inte håller.

”Det förekommer ofta påståenden från Sverigedemokrater att invandrare skulle ha låg utbildning. En jämförelse mellan utbildningsnivån hos invandrare och Sverigedemokraternas väljare visar att en avsevärt större andel av invandrarna har hög utbildning. Det gäller särskilt nyanlända invandrare.”

Som avslutning på den här deppiga dagen ska jag förkovra mig i Perssons texter. I morgon ska jag försöka återkomma mer positiv.

Over and out!

Kanske borde jag skriva om nått annat än politik, tycker någon. Men jag pallar inte. Idag går all min energi och tankeverksamhet till hur jävla illa det är att vi numera har rasister i rikstagen. (Okej lite energi har jag till min sjuke son också.)

Lady Dahmer har skrivit ett oerhört bra inlägg om saken där hon ringar in problemen. Läs det! 

Även Anna har skrivit några väl valda läsvärda ord.

Jag FATTAR bara inte hur det kunde bli så här. VEM FAN ÄR DET SOM RÖSTAR IN RASISM I VÅRT VACKRA DEMOKRATISKA FÖREGÅNGSLAND??? SKÄMS PÅ ER! Jag vill bara skriva alla fula ord jag kan komma på å några till. Men jag låter bli. Det hjälper ju inte.

(Bilden har jag snott från Lady Dahmers blogg)

Vi mår illa här hemma. 

Ville har spytt idag med. Genom näsan. Han reagerar uppenbarligen mkt starkt på utgången i valet. Det var en jobbig natt där vi legat och vakat över honom, ska han spy nu, nu, nu?  
    
Valresultatet med SD i rikstagen och alliansen som segrare gör mig illamående. Det blev ingen kvinnlig statsminister den här gången heller. Helvete. Vi har rasister i riksdagen. Fy fan. När sossarna styrde fick inte rasisterna fäste. Jag är djupt orolig för hur det ska gå med välfärden i Sverige, samhällsklyftorna kommer öka ytterligare vilket väl gör att de missnöjda sverigedemokraterna kommer bli ännu fler. Missnöjda arbetslösa fattiga obildade människor röstar på SD. Det var ju inte bara pga av att Hiteler var en begåvad ledare som förintelsen skedde, det var också för att tyskarna var påverkade av depressionen med arbetslöshet, fattigdom och svält.
     Jag såg en intervju med en arbetslös kvinna igår som menade att invandrarna kommer hit och tar våra jobb ”man kan inte bjuda 50 personer till bords om man har mat för 20″ sa hon. Jävla människa. Tänk om och tänkt rätt. Vi här i Sverige har mat så det räcker i överflöd och överflöd.  Men vi måste ta väl hand om de svaga (åven om de är blåsta) för att undvika missnöjesröstning, våld och brott. Detta har alliansen misslyckats totalt med. Nej blä och skit å spya. Jag skäms över att vara svensk.

Lilla sjuklingen dricker ”aft” och äter ”nacka” i ”sophen”

Men om jag ska försöka att vara lite posivit då. Jag är stolt över att vara GOTLÄNNING. Gotlänningarna röstade sossarna till makten. Här fick SD ”endast” 3,1 %. Mitt parti feminisitiskt initiativ gick det dock inge vidare för här tyvärr. Men i Simrishamn fick de hela 8.9%.

Och Ville då. Jo han är lite piggare just nu efter kräkningen, han har ätit upp sin macka, druckit tre muggar saft. (Frisk Ville dricker vatten, sjuk Ville dricker saft.)

Idag blir det  många timmar i soffan fram Astrid Lindren varvat med nyheter.

Sorg.

Lite gott till kvällens valvaka!

Jag har gjort rätt. Jag känner det. Hoppas ni är många där ute som gjort som jag – röstat på feministiskt initiativ.

HAR RÖSTAT! Kunde bestämma mig till sist. Jag gav mitt allt till den GODE GUDRUN!

Det första jag såg när vi svängde in på parkeringen där jag skulle rösta var min största idol Gudrun Schymans optimistiska, tålamodiga, vackra nuna. Jag tog det som ett tecken.

Men när jag kom på plats och skulle lägga röstsedlarna i kuverten låste det sig. Jag stod där å velade länge och väl.
     Men sen kände jag det. Jag kan inte svika Gudrun.

OM oppositionen vinner blir jag skitglad och min röst gör gott hos Fi´sarna (hehehe)
OM alliansen vinner gör de troligen det på ett sätt som min röst ändå inte kunnat förändra (idiotiskt att tänka så jag vet, men va fan jag försöker slippa ångest här). Min röst stödjer fortfarande Fi´sarna vilket är av godo.

Om jag röstat på vänstern till riksdagen (som jag velade mellan) kommer jag ångra mig. (Om det nu inte kommer diffa på en röst. För då kommer jag ångra mig i resten av mitt liv typ.)  

Det känns helt rätt. Jag följde mitt huvud och mitt hjärta.
     En fi´s är aldrig fel helt enkelt.

Jag får nu lita till övriga svenska medborgare. Rösta rött eller rosa. Rösta för solidaritet, jämlikhet och jämställdhet.

Shit va spännande och läskigt och känsloladdat det här är för mig i år.

I dag är det dagen före den stora demokratidagen. I morgon ska alla svenska medborgares röster räknas i demokratins namn. Demokrati är en fantastisk sak som människor i andra länder kämpar och offrar sina liv för. Vi i Sverige har det vilket vi bör ha vett att uppskatta och vara stolta över. Det enda rätta är att delta genom att rösta. Det är en gåva och en plikt anser jag.

Frågan är vad vad man ska rösta på. Det är inte lätt att välja mellan alla olika partier. Ingen tycker exakt som jag. Det finns något bra och något dåligt med alla.
     Jag är feminist och mitt rosafärgadehjärta pumpar för feministiskt parti men samtidigt finner jag det OERHÖRT viktigt att den röda oppositionen vinner detta år. Jag vill behålla det fina med Sverige, jag vill inte att alliansen gör vårt Sverige till ett USA, där var kvinna får sköta sitt och kan skita i andra. Jag är så jävla rädd att det blir Reinfeldt fyra år till och därför går förmodligen min rikstadsröst till något av de rödgröna…. tror jag… kanske. Men jag vill ju inte heller svika Gudrun Schyman.

För om det står mellan de röda och de blå.  Då är valet plötsligt mycket enkelt.

SOCIALDEMOKRATERNA, VÄNSTERN & MILJÖPARTIET verkar för
Jämlikhet, att minska de ekonomiska skillanderna i samhället.
Ökad demokrati i företagens ledning och på arbetsplatserna.
Offentlig barnomsorg
Höga skatter för att betala för samhällsservicen. (Fattiga som rika ska ha rätt till samma vård, skola och omsorg)
Lagen om anställningsskydd
Kvotering till bolagsstyrelser.
Återinför förmögenhetsskatt
Mer individualiserad föräldraförsäkring
Tveksamma till EU.
Tveksamma till monarki.

MODERATERNA, FOLKPARTIET, CENTERN OCH KRISDEMOKRATERNA verkar för
Fri företagsamhet
Fri konkurrens
Mindre statlig inblandning (Fler privatskolor som inte är öppna för alla)
Ett starkt försvar
Sänkt skatt (Man ska i störra utsträckning bekosta sina egna behov. Detta medför exempelvis att man som USA kan kan tecka vårdförsäkring som ger de rika bättre, snabbare vård. Sjuka utförsäkras och blir ännu fattigare.)
Höj pensionåldern.
För kärnkraft.
Minskad invandring
För privata skolor (med hårdare regler, betyg i lägre åldrar. De är också för att skolor får gå med vinst)
För skatteavdrag för städhjälp och renoveringar.
Tycker Sverige ska gå med i militäralliansen NATO.
Mot värnskatt och förmögenhetsskatt.

Nu åker vi till Coop och förtidsröstar. Jag får bestämma mig på vägen in.

Jonas Gardell, han kan han. Han skriver om Mona Sahlin.

”Och jag tror att man hatar att hon inte ger sig. Hon var ju nere för räkning, utslagen, besegrad. Man hade ju blivit av med henne. Hon borde ha försvunnit stukad med sina blöjor och sin jävla tröstchoklad.

Men käringen kom tillbaka! I vilken annan berättelse som helst hade hon varit Hjälte. Om hon varit man vill säga.”

Jag vill se Mona Sahlin som stadsminister. (Helst Gudrun Schyman). Men annars Sahlin! I tredje hand Jonas Gardell.

Otroligt väl talat av Skarsgård. Lyssna och rösta för att behålla det fina med Sverige. Rösta för att unvika att få ett Sverige som liknar USA. Rösta rödgrönt!

Anaiha uppmärksammade mig på filmen.

Skriet från kärnfamiljen av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe.

Betyg 5/5

Efter att bara ha läst de första 2-3 sidorna i den här boken, var jag såld. Det känns som att den är skriven just för mig. Fast det är den inte. Den är också just till DIG (om du är heterosexuell samt har sambo och barn).
     Utgivningsår 2009, den är rykande färsk och behandlar dilemmat med det omtalade livspusslet (som fortfarande oftast innehåller många fler bitar för mamman järmfört med pappan).

Jag började redan i första kapitlet anteckna det som var bra och som jag ville komma ihåg och dryfta här i bloggen. Men snart insåg jag att på nästan varenda sida fanns något jag ville anteckna. Så istället för att jag citerar hela boken här: LÄS DEN! Ni bara MÅSTE det. Jag garanterar att ni inte kommer ångra er. Ni kommer tacka mig som tvingat er. ;-)   

De första kapitlerna handlar mkt om hushållsarbetet och allt som ska göras kring barnen. Problemen som uppstår då mamman tar ut det mesta av föräldraledigheten. Det är verkligen precis som Maria Svedland konstaterade i Bitterfittan, när man får barn går det åt helviti med jämställdheten. Den sätts åtminstonde på prov bigtime!
     Jag beundrar författarna som på ett mycket bra sätt formulerar sig och tydligt ringar in problemen. Ingen som läst denna bok kan tala emot att vi har en bra bit kvar tills män och kvinnor lever jämställt i Sverige.
     Under läsningen överöstes jag med tacksamhetskänslor för att jag har hittat en man som både inser och anser att min fritid är lika viktig för mig som hans tid är för honom. Han älskar mig och vill mig det bästa därför skulle han aldrig överlåta alla tråkiga hushållsysslor på mig. Jag som bejakar bitterfittan i mig, skulle självfallet aldrig ta på mig alla tråkiga sysslor heller. Då hade jag hellre bott i ett skitigt hem. Det slipper jag dock. Robban städar, tvättar sina kläder, lagar mat samt sköter om kåken. Dessutom ser han inte hemmet som en fotboja utan han VILL vara hemma med oss, sin familj. 
     Som vanligt när jag läser sådana här jämställdhetsböcker instämmer jag i att problemen finns i stor skala men att vår familj inte är (så hårt) drabbad.

”Kanske tror du som läser detta att de problem som du brottas med i ditt liv och din relation är dina egna personliga problem? Till viss del är det ju också så, men en stor del av dina privata gräl grundar sig också i de ekonomiska, kulturella och politiska trender som genomsyrar vårt samhälle, och dessa borde egentligen inte vara er sak att lösa vid köksbordet. Det är helt enkelt för mycket begört av er. Kanske kan tanken på att de gräl och diskussioner som ni har där hemma är desamma som tusentals andra par har och har haft under en massa år bakåt i tiden kännas lite lättande?”   

Men sen kommer vi till kapitlen som behandlar planerandet av barnkalas, att kvinnor ofta startar eget efter att de skaffat barn och om den onda Martha Stewart. Då fick jag på nosen rejält. Fan! Jag sitter intrasslad i snaran jag med. Det var en obehaglig insikt att det jag trott varit en unik och bra lösning i vår familj, är snarare en sedvanlig väg rakt in i kvinnofällan där jag kunde fastnat. Men vi har faktiskt tillsammans Robban och jag, snirklat förbi de allra djupaste fallgroparna. (Vi pensionsparar extra till mig t.ex. för att jag inte ska stå där utan pensionspoäng eftersom jag jobbar mindre.) Dock trampar jag snett ner i vissa hål och nosen ömmar än efter smällen.

”Mycket av det vi diskuterar i den här boken bottnar i den första tiden som föräldrar, och mycket går att spåra i sättet vi utnyttjar vår unika föräldraförsäkring. Som kvinnomaktsutredningen konstaterar, så som man fördelar arbetet och ansvaret för hem ch barn under föräldraledigheten, så förblir det oftast.
     Det är när vi är mellan 30 och 40 år som lönerna går brant isär mellan kvinnor och män….
     1974  ersattes moderskapspengen med en föräldraförsäkring där pappan och mamman fick varsin lika stor del. I princip var det bara mamman som tog ut dagarna i alla fall.
     1995 infördes en första pappamånad – en månad som faller bort om den inte utnyttjas av pappan.Den togs från de redan befintliga månderna och skapade mycket debatt.Effekten blev precis som väntat, Papporna tog ut i snitt en månad av föräldraledigheten. 2002 var det dags för den andra pappmånaden…. -pappornas andel av föräldraledigheten blev i snitt två månader. Vad säger då detta? Jo, att ingen förändring kommer av sig själv….
     Island har en tredelad föräldraförsäkring. Tre månader åt mamman, tre månader åt pappan och tre månader att dela på. På Island är nästan alla pappor hemma tre och mammorna hemma sex månader…..   
Faktiskt är det bara 0,4% av alla par som delar lika på föräldraledigheten.”      
    

Funderingar som snurrat under läsningen:

• Det är kanske dumt av mig att lägga ut bilder på bakverk eller marmeladkokning på bloggen. Jag bidrar till ökad sylt- och saftpress på kvinnor. Men å andra sidan, det är mitt intresse. Jag gör det för att jag vill och roas av det. Inte för att stoltsera med att jag är en hemmfru 2.0 
• Jag måste ta mig i kragen och se till att bli bättre på att hjälpa Robban med saker som rör huset, avloppet, ventilationen m.m. Jag är inte rädd, jag kan borra!
• Det hjälper kanske ingen när jag skriver att jag jag skaffat barn för att umgås med det. Snarare stjälper det då jag motverkar det som egentligen är min förhoppning att kvinnor ska återgå till arbete. Jag MENAR ju förstås att PAPPORNA ska ta sin del av ansvaret och vara hemma. Jag tror allvarligt vi kommer få en bättre värld om mammor jobbar mera på betydelsefulla välbetalda tjänster som ger självförtroende och att män spenderar mer tid med sina barn.
• Jag borde kanske inte lägga ut bilder på mitt hus på bloggen och på så sätt bidra till hetsen om att bo vackert, ha fina saker som kostar pengar och gör att vi måste arbeta mera, stressa mera, lämna barnen på dagis å ständigt känna oss skyldiga. Denna onda cirkel som leder till att antal bitar i livspusslet ökar. Och stackars de som åker förbi vårt hus och blir avundsjuka. Kanske säkrast att sätta upp en skylt vid vägen att om man åker ner här bör man inte vara missunnsam.
        Nä… det gåååår ju inte att vara helt konsekvent och alla till lags. Jag är varken perfekt eller konsekvent

Som ni märker sätter boken igång tankeverksamheten… När jag skrev inlägget som upprörde läste jag kapitlet ”Shoppa dig korkad”. Ett av alla tänkvärda bra kapitel i denna enastående bok.

Förresten är den lättläst också. ”Att läsa den är som att prata feminism med ett kloka vänner över ett glad vin.” Låter det inte trevligt!? Vad än bättre är att diskussionen kan fortsätta på bloggen: skrietfrankarnfamiljen.blogspot.com.

Har ni sett peppsidan för att pappor ska ta ut fler föräldradagar: klartjagskavarahemma.se? Ett fantastiskt bra initiativ från Carlos Rojas. Där finns mkt bra saker att läsa bl.a. listan med 18 fördelar för pappor med att vara hemma med sitt barn:

1. Ditt barn behöver dig.
2. Du behöver lära känna ditt barn
3. Du tränar upp din pappainstinkt
4. Du får barnets förtroende
5. Du får vara med när barnet utvecklas.
6. Du har roligt.
7. Du slipper ångra dig
8. Du kommer närmare barnets mamma.
9. Du är normal och ansvarstagande
10. Du blir en mästare på att improvisera
11. Du blir en fullfjädrad diplomat.
12. Du har rätt att vara hemma.
13. Du är inte oersättlig.
14. Du får balans i livet.
15. Du blir extra stresstålig.
16. Du får gratis kompetensutveckling
17. Du kommer att älska ditt jobb (ännu mer).
18. Du är snart tillbaka.

Tyvärr finns motstånd mot detta som för mig är en självklar väg mot ett mer jämställt samhälle. Det galna motståndet i filmen nedan heter Eva Sternberg. Hon verkar se ner på män och deras förmåga på ett sjukt och förnedrande sätt. Hon gör mig FÖRBANNAD för hennes argument är puckade och utan grund. Tvärtemot vad Eva säger är det ju män som INTE står sina barn nära som är farliga. I länder där papporna har väldigt lite kontakt med sina barn förekommer mer våld.