I artikeln (läs!) som hänvisades till i samband med radioprogrammet Konflikt om mansrollen, skriver författaren Kristian Lundberg om det stora och allvarliga samhällsproblemet att män slår kvinnor.

Siffror från BRÅ:

27 200 misshandlade kvinnor under 2010.6 400 personer misstänktes för misshandel mot kvinnor under 2010

44 procents ökning av våldet mot ensamstående mödrar under 2000–2005 (SCB).

37 procents ökning av våldet mot kvinnor i yrkeslivet under 2000–2005 (SCB).

31 procents ökning av den anmälda misshandeln mot kvinnor mellan 2000 och 2007.

20 procent av anmälningarna ledde till att en misstänkt kunde knytas till brottet (2010).

”Men polisanmälde du honom inte?”
Det är här vi skiljer oss åt. Min enfald. Hennes erfarenhet.
”Jo. Upprepade gånger. Det blev nerlagt.”

Lundberg skriver: ”Våld mot kvinnor är inte en enskild man som slår en kvinna. Det är ett samhällsproblem där vi alla blir skyldiga genom vår flathet – också genom det ekonomiska våldet som riktas mot kvinnor.” Och vidare: ”Mäns våld mot kvinnor sker dagligen, i slott och koja. Det är inte en privat angelägenhet, det är ett politiskt problem och en del av en patriarkal samhällsordning där kvinnan är underställd och därför misshandlas.”

Tack Kristian Lundberg för att du satt dig in i kvinnors situation. För att du utbildat dig och därför kan se strukturerna i samhället som är för kvinnors nackdel. För att du, trots att du är man, engagerar dig i mäns våld mot kvinnor.

Fast är det rimligt att kvinnor ska stå i tacksamhetsskuld gentemot män som engagerar sig för att störta patriarkatet?
Nej. Jag tycker ju att det borde vara självklart.

Någon menade att feminism är ett dåligt ord, för det innefattar inte män. Varför skulle män bry sig om KVINNOfrågor? Det hör en ju på ordet att det handlar inte om dem.
Men. Det gör det ju. För feminism handlar ju egentligen inte om vad kvinnor ska göra (längre), utan män. Om vad män ska ändra på. Om att män måste ge ifrån sig makt. Om att män slår. Om problem med mansrollen.
Ok, namnet feminism har en feminin klang, minst sagt. Det kunde kanske hellre hetat manchuvism, fast det ordet betyder ju tyvärr något helt annat. Men vem fan bryr sig egentligen om vad det heter. Det viktiga är ju vad det handlar om.
Och om vi struntar i namnet och ser till vad det innebär. Kvinnor nedvärderas, objektifieras och omydigförklaras. Det kvinnor arbetar med har lägre status. Kvinnor är det andra könet där män är det första. Mannen är norm.

Rasism engagerar mig såväl som djurrättsfrågor trots att jag varken är mörkhyad eller fyrfotad. Visst borde feministiska frågor engagera män. Är det verkligen för mycket begärt?

Lyssnade just på ett oerhört bra avsnitt av Konflikt, P1 som handlade om ”Hotande och hotad maskulinitet”. (Tack för tipset Maja.) ALLA BORDE LYSSNA!

I programmet diskuterar Ingemar Gens (jämställdhetsexpert) och Niclas Järvklo (forskare med maskulinitet som specialitet) huruvida mäns våld mot kvinnor inte är en kvinnofråga utan en mansfråga. Att det är den manliga könsrollen som är problemet. Det är inte bara några få idioter till män som behandlar kvinnor och andra män illa, problemet är större än så.
Små pojkar skapar  sina identiteter tillsammans (långt ifrån vuxna, med fri lek) som i långa loppet går ut på att skaffa makt och kontroll. Pojkar lär varandra att bli män.
Ingemar Gens är tydlig när han berättar att problemet ligger i att vi vuxna lägger stor vikt vid att vi har och vill ha två kön; Det feminina och det maskulina som fått varsin uppsättning egenskaper. Likt fanatiker övervakar vi hela tiden varandra huruvida vi beter oss maskulint eller feminint, som en kärring eller som en riktig karl.
Först när vi kan släppa idén om att kvinnor och män ska vara olika kan vi slippa män som köper sex av kvinnor, män som anser att de äger kvinnor, män som använder våld mot både män och kvinnor. 

Ingemar Gens pratar också om att den gemene uppfattningen är att pojkar måste få leka krigslekar, träna på att döda och mörda varandra redan i förskolan. Men att flickor ska få leka samma lekar är inte självklart. Det finns en biologisk idé om att män måste få döda. Mäns våld är alltså accepterat. ”Vem är den icke våldsamme mannen” Är det verkligen en man?” Och så länge vi har de här föreställningarna kommer män fortsätta bruka våld.

Problemet med att kvinnor får lära sig att bli som män istället för tvärtom nämns också. Att jaga karriär är mer värt än att vara med familjen. Därför problem med barn allt senare i livet, utbrändhet, överkonsumtion, depressioner m.m.

Författaren Kristian Lundberg som skrivit om mäns våld mot kvinnor, intervjuas.
När han fick reda på att en av hans anhöriga blivit utsatt för misshandel satte han sig in i problemet. Han som trodde att han var en lärd man i ett jämställt land, insåg då vilken kunskapslucka han hade inom detta ämne. Han upptäckte att i vissa sammanhang i Sverige, anses en kvinna inte vara mer värd en hund.
Efter att hans texter publicerats blev han lynchad av antifaministiska bloggare. Han målades ut som pedofil, homosexuell, de kontaktade hans fru och de gissade på att ”hans problem” berodde på att han fått för lite kuk.

Intressant att antifeminister använder samma desperata metoder att försöka tysta ner en vit, medelålders man som på kvinnor. När kvinnor tar upp problem med mansrollen kan antifeminister vifta bort det med härskartekniker. En kvinnas ord slår aldrig riktigt igenom i vårt maskulina samhälle. Kvinnor tas inte på allvar, kallas hysteriska, feministkärringar osv. Därför måste män sätta ord på problemen med patriarkatet och mansrollen, precis som görs i det här programmet. Tack p1.

Det var en upplyftande start på dagen.

Brott utförs av män. Alla män är inte brottslingar. Men nästan alla brottslingar är män.

Hanne Kjöller i dagens DN:

”Om vi nu ska försöka komma till rätta med grov brottslighet, varför då inte gå direkt på den grövsta parametern – den faktor där sambandet mellan individuella förutsättningar och brottslighet är som allra störst. Och då hamnar vi varken i gruppen muslimer, invandrare, missbrukare, arbetslösa eller psykiskt sjuka. Då hamnar vi i gruppen män.

Det är män som i hög grad kör rattfulla, som dödar i trafiken och som dödar hemma. Det är män som slår ihjäl sina fruar och barn, och väldigt sällan tvärtom. Det är män som hukar i busken och väntar på någon joggare att våldta och det är män som också våldtar hemma. Det är män som i rånarluvor och med laddade gevär rånar banker och värdetransportdepåer. Det är i hög grad män som fifflar med kvitton i stort och smått – från den pågående mutskandalen i Göteborg till de förslagna männen bakom Trustorhärvan. Och det är män som nästan uteslutande skakar galler i våra fängelser som kvinnorna förstås får vara med att betala.”

Jag lyssnade på ett radioprogram idag om Nina som mördades av sin man. Han hällde bensin över henne och tände på. Nina hade polisanmält honom sex gånger innan, men någon riskbedömning hade inte gjorts.

Min fråga lyder (fortfarande): Vad är det för fel på män? Är män ondsintare än kvinnor till naturen? Är män mer benägna att begå brott pga den där Y-kromosomen?
     Eftersom flertalet människor försvarar könsrollerna och månar om kvinnors och mäns olikheter undrar jag uppriktigt vad dessa personer tror är anledningen till att män oftare beter sig som svin mot andra.

Jag menar att män uppfostras till förövare (och kvinnor till offer). I den äckliga mansrollens namn, som både tillåter och uppmuntrar brottsliga handlingar av diverse slag, kan man gärna ge någon en käftsmäll, snatta eller sätta på en packad kvinna utan att behöva skämmas inför polarna. Det är åt helvete illa med den gängse uppfostran av pojkar. De får lära sig att vara macho, hårda, orädda, att de inte bör visa/känna/prata om känslor, inte be om hjälp, de ska vara stora och starka m.m. Att tafsa och slåss är ok ”boys will be boys”. Men att gråta är det inte.
     Jag tror alla skulle må bättre av om könsrollerna, främst den manliga, dog ut.  

Vad tror ni är felet med män?

Har ni sett peppsidan för att pappor ska ta ut fler föräldradagar: klartjagskavarahemma.se? Ett fantastiskt bra initiativ från Carlos Rojas. Där finns mkt bra saker att läsa bl.a. listan med 18 fördelar för pappor med att vara hemma med sitt barn:

1. Ditt barn behöver dig.
2. Du behöver lära känna ditt barn
3. Du tränar upp din pappainstinkt
4. Du får barnets förtroende
5. Du får vara med när barnet utvecklas.
6. Du har roligt.
7. Du slipper ångra dig
8. Du kommer närmare barnets mamma.
9. Du är normal och ansvarstagande
10. Du blir en mästare på att improvisera
11. Du blir en fullfjädrad diplomat.
12. Du har rätt att vara hemma.
13. Du är inte oersättlig.
14. Du får balans i livet.
15. Du blir extra stresstålig.
16. Du får gratis kompetensutveckling
17. Du kommer att älska ditt jobb (ännu mer).
18. Du är snart tillbaka.

Tyvärr finns motstånd mot detta som för mig är en självklar väg mot ett mer jämställt samhälle. Det galna motståndet i filmen nedan heter Eva Sternberg. Hon verkar se ner på män och deras förmåga på ett sjukt och förnedrande sätt. Hon gör mig FÖRBANNAD för hennes argument är puckade och utan grund. Tvärtemot vad Eva säger är det ju män som INTE står sina barn nära som är farliga. I länder där papporna har väldigt lite kontakt med sina barn förekommer mer våld.

Min debattartikel om könsbestämda barnkläder på aftonbladet.se har i dagsläget rekommenderats av 131 personer och dissats av åtskilliga. Många av de 76 kommentarer som skrivits är negativa till mig och mitt förslag (övervägande del är från män).  Uppenbart är att många missat poängen.
     Då jag inte kan kommentera själv på aftonbladet,se ska jag besvara en del av kommentarerna här istället. Kanske kan något frågetecken rätas ut.  

”Det är dags att sluta forma våra barn efter mallar där bara två möjligheter finns. ” Nej, det är DAGS ATT SLUTA FÖRSÖKA HOMOGENISERA MÄNNISKAN TILL ETT KÖN”

Det har aldrig varit tal om att göra om alla till ett kön. Tjejer kommer växa upp till kvinnliga kvinnor, pojkar till manliga män. Detta utesluter dock inte att olikheter inom könen och likheter mellan könen skall vara tillåtna. En kvinna och en man kan ha mer gemensamt än två kvinnor och två män, jag tycker vi ska låta alla utveckla de personliga egenslaper som ligger naturligt för var och en istället för at tvinga folk att spela roller.

”Tack Nina Ruthström för att du idiotförklarar alla föräldrar som vill ha rosa kläder på sina små grabbar elle spindelmannen tryck på sina tjejer. Tror du inte att föräldrar inser att man kan plocka kläder från båda avdelningarna oavsett vilket kön barnen har? Själv tycker jag att grabbar skall se ut som grabbar och tjejer som tjejer.”

Skitsnack att jag idiotförklarar. Tvärtom vill jag hylla de som vågar trotsa könsindelningen, som jag ju också själv gör.
     Om de söta kläderna hängde med de tuffa skulle de som inte funderar så mkt på genus hanlda lite mer efter eget tycke och smak istället för i enlighet med den gamla normen att killar ska vara tuffa och flickor söta.
     Du själv som tycker att grabbar ska se ut som grabbar, vilket jag tolkar som att du vill sätta murriga tuffa kläder på en kille, kan forsätta göra det.

”Fånig debatt, fick barnen själva välja så skulle de antagligen gå omkring i maskeradkläder alla dagar i veckan. Så om något tycker jag att vi ska låta dem själva bestämma, det är trots allt de som ska bära kläderna. Och i den åldern har man ingen anledning till att klä sig propert mer än om man ska på begravning så det finns ingen anledning till att förbjuda barnen dessa maskeradkläder heller…”

Jag ser till att ha kläder av alla färger hemma så kan Ville själv välja mellan alla färger.

”Låter som dom flesta kvinnor är rädda för något, men vad vet jag inte. Men så går det när man ser sig själv som offer hela tiden. Iof kan jag förstå varför dom vill bli män i kropp o själ, det äger ju! Och att skylla på samhället/män för att kvinnor ska behöva klä sig på ett visst sätt är bara patetiskt och i samma larviga offertänkande som vanligt, dags för kvinnor att börja ta ansvar för vad dom själva gör. Och redan idag lever ju faktiskt i ett samhälle där alla som vill kan vara en egen person, dags att bli lite smartare nu.”

Möjligen är kvinnor rädda för att utsättas för våldtäkt, misshandel, hot eller ofredande vilket sker varenda sekund även i vårt avlånga jämställda land. På vilket sätt ska vi kvinnor ta ansvar för det menar du? Det enda är väl att se till att våra söner får växa upp till bra män, och då tror jag att den manliga könsrollen som den varit tidigare måste ändras totalt, möjligen även den kvinnliga. Pojkar forstras till förövare, flickor till offer.

”Varför kan vi inte bara acceptera att vi är olika – en tjej och en kille är inte likadana med samma fysiska förutsättningar. Alla ska behandlas lika, och ges samma bemötande. Men vi måste väl kunna gilla olika saker? Att tjejer dras till mjukare färger måste väl ses som normalt nån gång, och killar med en annan hormonuppsättning dras till hårdare färger. Är det konstigt? Men sen lekarna ska vara inriktade på värdesätta individen – oavsett kön. Det är där det är viktigt att lägga fokus.”

Självklart kan vi gilla olika saker. Men varför kan vi inte också få gilla samma? Varför är det så skrämmande?
     Skulle vara intressant att höra vilket hormon det är som gör att pojkar föredrar mörkare färger?  Det låter väldigt konstigt i mina öron.

Förstår inte, självkänsla och inre styrka ska väl aldrig sitta i kläderna?

Studier visar att om man bemöts på ett visst sätt, anammar man gärna den rollen. Förväntas man vara macho och får bära tuffa kläder, kommer man försöka bli tuff. Tyvärr ingår i att vara tuff, att inte visa känslor, inte gråta, be om hjälp eller visa sig svag – vilket alla människor behöver få göra ibland. Där har vi ett problem.
     Ett annat problem uppstår när killen som förväntas vara tuff inte känner sig ett dugg modig. Han kanske föredrar att mysa, pyssla och leka med dockor. Då överensstämmer inte det han själv vill och vad hans föräldrar/samhället vill – detta kommer definitivt ge honom dålig självkänsla.

”Namninsamling för barnkläder? Herregud, hela världen har problem, men här startas det naminsamlingar för färg på barnkläder. Skribenten har visst bara ett enda problem.”

Vad gör du själv för världsfreden.
     Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
     Jag tror faktiskt att om vi fick bort könsrollerna skulle många problem minska. Om män slapp att må så dåligt kunde de ge fan i att misshandla, kränka, våldta och döda andra män och kvinnor.

Att man ens orkar med att skriva sån här dynga! Detta var bland det dummaste jag läst på länge och det är valtider så det säger mycket!

 

Och varfor inte operera bort vara konsorganer ocksa? Ni som vill kan val handla rosa klanningar till era killar, who cares? Sorry about bokstaverna, benniner mig utanfor Sverige…

Varför ska vi operera bort våra könsorgan nu då? Verkar ju oerhört dumt. Jag avstår tack. Gör det du!

Klä dina barn i svarta sopsäckar då Nina så är du riktigt säker på att dom inte blir påtvingade en könsroll över huvud taget. Att en sån här skämt-debatt ens får utrymme i media tyder bara på att vi har det för bra och skapar oss problem som inte finns. Föräldrar klär sina barn precis hur de vill, och säkerligen vill de flesta klä sin lilla grabb i en tuff tröja, och sin lilla flicka i nånting sött, vad är problemet!?!?!?

Jag vill att Villes kläder ska vara sköna, lekvänliga, glada och fina. Svart sopsäck godkänns inte enligt mina kriterier.
     Vem skämtar? Kan ha varit din hjärncell som drog ett joke i sin ensamhet…
     Självklart klär föräldrar sina barn hur de vill. Hur skulle de annars göra? 

Flickor ska ha gulliga färgglada kläder och pojkar ska ha tuffa mörka kläder. Det är vad jag tycker iaf.

Om din son vill ha något färgglatt, ska han inte få det? Eller om din flicka vill ha svart. Varför styra så? Varför inte erbjuda alla färger? 

Nina börjar med att slå fast något som inte är sant (”Tvinga inte barnen att klä sig efter kön”) för att sedan argumentera mot det felaktiga påståendet. Vem tvingar barnen Nina? Pojkar vill klä sig som pojkar, flickor som flickor. Pojkar vill i regel inte ha paljetter och kjol. Butikskedjor vet vad barn vill ha, det är deras jobb. De ”tvingar” däremot ingen. Nina är säkert även övertygad om att barn är ”oskrivna blad” utan könsidentitet. Att barn ”lär” sig vad de gillar, snarare än att de faktiskt gillar något. Om Nina fick bestämma så skulle vi alla klä oss i unisex-uniformer som i Kina under Mao… 

Det finns pojkar som vill ha paljetter och kjol. Jag tror tom att de flesta alla pojkar är nyfikna på den sortens kläder någongång, förmodligen i en ålder innan de hunnit läsa av att omvärlden tycker det är fel kläder för dem. 
     Läs vad jag har skrivit så ser du att jag är högst medveten om att butikskedjorna inte tvingar någon. Däremot känner sig många föräldrar/mor- och farföräldrar/vänner tvingade att köpa från killavdelningen till pojkarna och tvärtom.
     Vad barn gillar kan nog vara en kombination av miljö och arv. Men om vi vuxna bara låter bli att  styra och låter alla barn ta del av hela utbudet så slipper vi fundera. Då kan barnen välja helt själva.

”En av de bästa artiklar jag läst i hela mitt liv. De lyckas sätta fingret på det alla går runt och tänker på. Jag tycker dessutom att det är fruktansvärt kränkande och diskriminerande att det ens finns olika kön. Nina, kan du fråga hur Gud tänkte där?”

Tror ej på Gud. Kanske Gudrun…?
     Äsch tramskommentar, ej värd att besvara….

 ”Hej Nina en fråga till dig. Varför startar du inte en egen klädesbutik på nätet eller på Söder? Se hur det går att sälja gråa unisex barnkläder. Jag tror det kommer att gå dåligt. Men jag har haft fel förr. Men det här med att tvinga på barn olika typer av kläder?? Har du egna barn? Det låter som du kommer att tvinga på dina barn kläder bara för ditt eget genus experiment.”

Jag är inte intresserad av att sälja barnkläder, därför startar jag inte en butik. Om jag ändå skulle göra det skulle jag inte sälja många gråa plagg tror jag, för det tycker jag är tråkigt på barn.
     Jag tvingar inte på Ville något. Tvärtom. Jag ser till att hans garberob är fylld med kläder i alla färger så att jag INTE ska tvinga honom att välja favoritfärg mellan blått, grått och svart.
     Jag gör det jag tror är absolut bäst för mitt barn. Jag vill göra honom till en lycklig människa och därför tänker jag efter noga innan jag gör olika val som handlar om honom.

Män och kvinnor är olika och följer olika normer. DEAL WITH IT. Feminism… Hade Nina fått bestämma hade män sprungit runt i kjol och Push Up-BH samtidigt som en skylt utanför varje klassrum i landet hade sagt ”MÄN OCH KVINNOR – DET FINNS INGEN SKILLNAD”. Herregud.. Kan vi inte tillåtas bli yrkesmässigt jämställda i våra sociala olikheter? Varför vill ni ALLTID ha mer??

Va fan snackar du om. Du vet inte ett piss (uppenbarligen) om vad jag hade gjort om jag fick bestämma.
       Om jag fick bestämma skulle kvinnan ha full ekonomisk, social och politisk likställighet med mannen. Pojkar och flickor skulle få växa upp till män och kvinnor utan att behöva spela könrollerna.

 ”Ehm,varför ska man förvirra barnen? Det är inte som att de har något val att göra, är man född till pojke så blir man en man om man föds till flicka så blir man en kvinna. Det verkar bara vara kvinnor som tar upp den här debatten, vad jag har sett iaf. jag förstår den inte. Kanske är det något jag missar för att jag är man? Jag undrar om det var min blåsvarta tröja jag fick av mormor som liten. Anyways Nina din debatt är meningslös, du kommer inte konvertera någon =) välj ett litet tyngre ämne, det känns som att färg på klädesplagg inte är så jätteviktigt när allting kommer omkring, i denna sjuka värld.”

Du förstår inte för att du är man. Du vet inte hur det känns att vara den underordnade. Kan uppenbarligen inte heller sätta dej in i situationen.
     En debatt är aldrig meningslös. Jag HAR redan ”konverterat” vissa. Kanhända är det inte så många, men en enda gör att det är värt mödan. 

 ”Allvarligt talat? Håller ni fortfarande på och ältar om den här frågan. Barn formar sig själva, föräldrarna är bara till för att leda dem in på rätt stig. Då undrar jag nu hur dina barn mår? om du daltar om sånt här. Som sagt barn formar sig själva, när de börjar närma sig 12-15 års åldern så kommer ingen av de bry sig om ifall de hade en brun eller rosa tröja. Jag vet av egen erfarenhet dessutom att pojk- och tjejavdelningar är nödvändigt, ni har väl säkert själva upplevt att barnen har sprungit iväg till varsin avdelning och sedan kommit tillbaka ”titta, titta mamma”. Var glad för att era barn ens har möjlighet att ha riktiga kläder på sig istället.”

Ja visst är vi uthålliga som orkar hålla på och som inte ger upp trots att vissa idioter bara inte fattar, eller vill fatta.
     Barn utfomar sig själva!?!?! Öööhhh nja inte riktigt. Föräldrarna eller andra vuxna är fanimig viktigare för barnet än barnet självt. Du skriver ju själva att barnen kommer tillbaka från avdelningen å vill visa sin mamma vad de funnit. Barn söker bekräftelse av sina föräldrar. Barnet vill ha medhåll från mamman och jag kan bara önska att många mammor runtom i vårt land säger: ”ja titta, min son, vilken trevlig rosa tröja med hjärtan du hittat. Den ser skön ut. Vill du prova den?”

/feministsubban (som någon av alla konstruktiva aftonbladsläsare kallade mig)

Bambi uppmärksammar ikväll studien av Janet Shibley Hyde som bevisar att män och kvinnor har fler likheter än olikheter. Saker som ofta målas upp som vore de kvinnliga eller manliga egenskaper varierar mer mellan individer med samma kön jämfört med mellan kvinnor och män.
     Jag vill liksom Bambi göra mina läsare uppmärksammade på denna läsvärda artikel. Om ni inte redan gjort det: LÄS!

Låt oss fira detta med en liten hejaramsa! Välkomna att stämma in.

Hur uppfostrar vi våra barn?
 - Genusmedvetet!
Vad sa ni?
 - Krossa könsrollerna!
 Jag hör er inte…
 - Stryp varje stereotyp!
Ge mig ett G! Ett E! Ett N! Och ett U! Ge mig ett S! Vad blir det?
 - GENUS!
JAAAAAAA!!!!

Jag har nog inte så många manliga läsare (konstigt nog!?). Det är mkt sällan män kommenterar mina inlägg. När de väl gör det så är det nästan helt undantagsfritt 
1. Kvinno/feministhatare
2. Rasister 

Vissa skyller alla problem i samhället på invandrarna. Andra menar att lönerna visst är lika mellan könen, att det är vanligare att kvinnor misshandlar och gör brott och dessutom menar de att media blåser upp fall där kvinnan är offret och mannen förövare men när män råkar illa ut skriver man inget.
     Det är förstås nonsens.
     Kollar man här märker man hur fel de har ang uppmärksamheten i media. Rubriken och de första 3 styckena (dvs 85% av artikeln) handlar om att en man blivit våldtagen i Göteborg. På de sista 5 raderna nämns att en kvinna också blivit våldtagen.

Tråkig rubrik – jag vet. Könskrig är verkligen ett negativt ord som egentligen inte borde existera. Men det är ju faktiskt vad som pågår i debatter ibland.
     Det uppstod t.e.x. i början av året då ”polischefen”, häktades för våldtäkt och våldtäktsförsök mot barn och unga kvinnor. När människor som hatar genus debatterar kommer man alltid till ”män är djur”-argumentet till sist. Det argumentet gör mig rasande!
     Men jag ska förska låta bli att vara del i könskriget. Jag har kanhända varit å smånaggat kanten tidigare men nu får det vara slut med det. Det leder inte till någtot gott. Detta slog mig tydligt när jag läste en artikel av Eva Lundgren (feminist och sociologiprofessor) som menar att :”När ska vi erkänna att polischefen bara är som andra män”. Hon har i sin artikel radat upp flera fall där män skadat kvinnor. Det är oerhört ledsamt att läsa för visst tror jag på hemskheterna hon skriver hänt…. men det är också tråkigt att hon har en ton som känns fientlig mot män över lag. Dock förstår jag hennes ilska och frustration.

Per Ström svarar och menar att manliga feminister bekämpar sitt eget kön.
     Feminister bekämpar inte kön! Det är snarare mansrollen vi bekämpar och vill förändra och ”modernisera” (eftersom män är den dominanta parten och förändrar vi inte den hjälper det inte hur moderna vi kvinnor blir).

Jag har läst igenom artiklarna i serien ”mäns våld mot kvinnor” i DN som för kriget vidare.
     Varje år dödas i genomsnitt sexton kvinnor i Sverige av en man hon känner.
     Mikael Rying som forskat på våldsamma män menar att – Det är fullt möjligt att med psykologisk behandling förändra ett våldsamt beteende. Öppnar man en mottagning och säger att här jobbar vi med mäns våld, då kommer männen. Han tycker det borde sättas av mer resurser för att hjälpa dessa män med deras psykiska problem istället för att sätta dem i fängelse.
     Lotta Nilsson som tittat på alla polisanmälningar från vissa år. Hon kunde då konstaterar att majoriteten av kvinnorna utsätts för våld av en bekant i hans eller deras gemensamma bostad.
     I en nyligen publicerad artikel kommer man fram till att enskilda våldtäkter kostar samhället miljoner. Där dras slutsatsen att det är bättre att förebygga än att bota (sjuka män som slår syftar man på). Det är precis min åsikt också. Fostrar vi våra pojkar till känslosamma, mjuka män med nära kontakt till känslor, empati, omtänksamhet som vi låter gråta när de är ledsen och lär att be om hjälp när man behöver – då tror jag vi vinner mkt.
    
Först när det är självklart att män är hemma med sina barn, att män tar sitt ansvar med städning och matlagning, när man oftare stöter på en modern man istället för en dinosaurie DÅ kanske jag kommer uppskatta humor av den här sorten. (Om nu hela den bloggen är ett skämt.)

Men sen kommer det som får mig själv uppå krigsstigen, (men inte mot männen): Gudrun Ekstrand skriver i sin artikel att män styrs av sin biologi. (Hon nämner inte kvinnor och biologi.) Ekstrand menar att män är mer aggressiva pga testosteronet (vilket inte stämmer då studier visar motsatsen). Hon liknar karlarna vid lejonhanar som försvarar sin hona, vargar som ylar till varandra och hundar som tuggar på skor, (inte pingviner konstigt nog?).  Jag upplever att denna kvinna yrar.
     Naturligtvis nämner hon också att män har högre sexlust än kvinnor så det gäller att släppa till för annars måste männen söka upp andra att para sig med. Jag blir mörkrädd!
     Här har vi en kvinna som verkligen måste hata män. Hon nedvärderar dem så kolosalt. Hon tycker det är svårt att veta om pedofili och väldtäkt ligger inom ramen för vad som är instinkter och som bara är att acceptera….

MÄN ÄR FÖR FAN MÄNNISKOR PRECIS SOM KVINNOR! MÄN ÄR INTE DJUR! Däremot kan de bete sig djurlikt om de mår dåligt och fostrats att bete sig som djur.

Vi är uppe tidigt som fan här. Måste åkte till båten snart. VIlle äter macka. Jag bläddrar i tidningen och får till min STORA glädje se att Håkan Eriksson och en annan insändare på ledarsidorna handlar om mansollen, att den borde förändras och att det visst finns män som bryr sig. JAG BLIR SÅ GLAD!!! Kunde knappt fått en bättre start på dagen.

Shepp o´hoj!

Idag är det lördag och det betyder att min favorikrönikör Jenny Thomasson skriver i tidningen. Denna gången gör hon mig lyrisk med sina väl valda ord som är en fortsättning på den debatt som Mats Petterssons krönika utmynnade i. 
     Jenny börjar så här:

”Man kan undra vad det är att han vill att vi ska skratta åt, Mats Pettersson, när han i sin krönika (GT i onsdags) skriver att ”de saknar humor”, feministerna. Våldtäkt kanske? Löneskillnader? Kvinnomisshandel? Hohohhahaha vad skojsigt! Lite skoj måste man ju tåla!”

Eftersom man tydligen inte får citera texter rätt av, får ni gå in själva å läsa detta enastående verk HÄR.

Nu har Mats Pettersson GT, publicerat en krönika som utgör fortsättningen på den debatt som påbörjades här.

”Jag tänker inte be om ursäkt för att jag är man…”  börjar han.
Sen fortsätter det: ”En av mina argaste kritiker heter Nina Ruthström, hon tycker synd om mina barn och kallade mig faktiskt fossil i ett debattinlägg på helagotland.se.
Det slog mig när jag läste hennes inlägg varför jag aldrig orkat engagera mig i genusrörelsen, eller ens bry mig nämnvärt om vad de säger: de saknar humor.
Det är för mycket hat och bitterhet och skuldbeläggande av hela det manliga släktet överallt.
På så vis har den väldigt mycket gemensamt med alla andra ultrarörelser, vilket syfte de än må ha.
Nej, jag känner mig inte hotad av den, jag hatar den inte, jag ogillar den inte. Jag är bara uttråkad.
Med människor som denna Nina Ruthström som förkämpar behöver genusrörelsen inga fiender. Den gräver sakta men säkert ned sig själv.”

 

____________________________________________________________
UPPDATERAT 21/5-10
Idag mottog jag ett mail från denna Mats Pettersson som bad mig ta bort krönikan från min blogg då det är olagligt att publicera hela text så där. Därför för ni gå in här och läsa restan av krönikan.

___________________________________________________
Jag svarar (med inspiration från LD och Bambi):

För det första var det inte det faktum att dina döttrar PASSAR i rosa eller att de får bära vilka kläder de vill, som jag reagerade på. Jag reagerar och tycker det känns förlegat att du UPPMUNTRAR dem till att bli det man kallar ”flickiga”.

Jag skulle önska att vi tog bort uttryck som ”flickig”, ”pojkflicka” osv varför inte bara låta barn vara barn, med olika personligheter och intressen.

För det andra – Klumpar ihop män till en homogen grupp är det ju DU som gör, då du menar att alla gillar motorer och att spränga apparater i lufter och att tjejer inte gör det. Jag menar tvärtom att vi ska sluta stöpa in män i könsrollen ”machoman” och istället låta alla män (och kvinnor) få känna efter själva va de vill ha för intressen och kläder m.m.
Jag fattar inte hur man som man hederlig man och fader till döttrar kan bli arg på oss feminister, kvinnorna, de som kritiserar mäns våld. Det är märkligt att de inte blir förbannade på männen som våldtar och slår, mördar och skrämmer istället.

Bioligisterna & könsrollsivrarna brukar hävda att män har mer testosteron. Män är mer aggressiva av naturen. Som om det vore en slags förklaring till varför män begår 80% av alla våldsbrott samt 98% av alla sexbrott. Det ligger ju i deras natur. De kan ju inte rå för det. De är såna!

Jag tror dock INTE män är onda och vålsamma av naturen. Men istället för att lära sig att hantera sina känslor (pojkar får inte gråta) så kommer det ut som en mer accepterad känsla hos pojkar och män i form av aggression….

Hinner inte mer nu. Men än ha det inte satts punkt.

En olöst våldtäkt varje dag i tio år. Så jävla dåliga är siffrorna för utomhusvåldtäkter i Sverige. Att kalla det ett polisiärt misslyckande är en underdrift.

I lördags blev ännu en kvinna våldtagen av tre olika män.

Fattar ni. Alltså läs inte bara orden å låt dem passera. Utan känn dem.

I. Lördags. Blev. Ännu. En. KVINNA. VÅLDTAGEN. Av. TRE. Olika. MÄN.

Det är sinnessjukt.  Tänk er att tre olika jävla karlar ger sig på en ensam främmande kvinna och knullar henne mot hennes vilja. TRE stycken, går IHOP och kommer överrens om att det är en bra idé att göra så….

Inte fan är det konstigt att jag är rädd för män. Det som är konstigt är att inte alla är det.

Antalet anmälda fullbordade utomhusvåldtäkter med okänd gärningsman har fördubblats under de senaste tio åren, från 361 stycken år 1999 till 966 stycken år 2009.
     Det behöver självklart inte betyda att antalet våldtäkter ökat lika mycket. Kvinnor är troligt mer benägna att anmäla nu. Men fortfarande är siffrorna bara toppen av ett isberg.

 Att det ska vara så jävla svårt att sätta dit svinen. Det spelar ingen roll hur kvinnan gått klädd eller hur mkt hon druckit, eller vilket motstånd hon gör.

SÄGER MAN DET INTE HÖGT ELLER AKTIVT VISAR JA TILL SEX BETYDER DET NEJ!!!

Ligger tjejen avsvimmad eller paralyserad och inte säger något betyder det NEJ!

Om asen i rätten inte egentligen tyckte att tjejen gott får skylla sig själv för att hon var ju skitfull eller hade hemskt kort kjol eller ditten eller datten, så hade fler våldtäktsmän dömts för brott. Det är jag övertygad om.