Det börjar det ganska trångt för dem i cykelkärran, men de kan ännu sova där tillsammans.

Jag har gjort en film av alla små filmklipp och bilder jag och Robban tog under semesterresan, den blev närmare 30 min lång. Sen gjorde jag en trailer också:

Less på vinter och snö = fotograferar smärtsamt lite. Insåg att jag har bara bloggat en gång i år med bilder. Men i dag fick Mark följa med familjen på utflykt till Almedalen.

Fåglar & familj.

Lunchade på älskade Almedalsbiblioteket innan vi åkte hem igen. (Dock har de tappa stinget i serveringen där. Dålig avokado på mackan samt tunn kylskåpsdoftande vaniljsås till pajen. Borde klagat men tog ej mod till mig i dag.) Nu leker mommo och Ville skiten ur sig på övervåningen hör jag. Fint liv.

Alltså jag vet inte vad som har hänt men här på spinnsidan leker livet. Energin har verkligen återvänt. Jag vågar nog ropa tjohejj nu, jag är över bron så att säga, tror jag. November och idiotisk klockomställning till trots (varför håller vi med den där dumheten förresten?) är jag positiv. Jag omfamnar mörkret, fukten och vinden. Tänder brasor, ser filmer och läser böcker, kramar underbara små barn och en söt man. Å när vi ska ut, på med stövlarna bara och knäpp till jackan ända upp – inte ens då gnäller jag. Det senaste året har den här bloggen svämmat över av tankar om hur JOBBIGT livet kan vara trots att en har (nästan) allt en kan drömma om. Men nu blåser förändringens vindar. Tror jag.

Det finaste jag vet just nu i bildform:

God helg önskar en positiv jävel.

Vad händer här då?

Tja inte så mycket. Är med barnen och läser mest. Drömmer om jul.
Vi har det bra. Jag är kåt, glad och tacksam. Och det är fredag.
Jag var ute och åt crepés och drack vin med Åsa en kväll tidigare i veckan. Mysigt. Tog bussen hem sen. Det går att åka kommunalt på Gotland.
I onsdags när förskolan var stängd hade jag och båda barnen en riktigt mysig dag i stan. Vi var på bibblan mest. Ville köpte huggtänder och betalade själv. Det är så roligt att vara med honom nu, han är kunnig, klok och jävligt rolig.
Vi har haft matlag och jag briljerade totalt med ”fisk under täcke”, paradrätten från hemkunskapen. Glömde salt men va fan. Åt gjorde vi.
Jag har burit in ved och ”rensat” min strumplåda. Satan så många trasiga/udda/urtvättade strumpor jag har. Men kan ej slänga. Stuvade mest om.
I går firade jag bästa mamman som fyllde år, (åt sunkig mat på Chili på Skarphäll).
På kvällen såg jag och Robban de två första avsnitten av True Blood. Vi gillade det. Annorlunda och intressant.
Har fått svamp igen. Tampongen Ellen verkade tyvärr ej hjälpa. Olivolja har bäst effekt hittills.
Storm och snö, äsch det är väl inget att orda om.
I morgon är det fabellaträff. Vi ska spela laserdome och jag ska vinna. Hoppas på en helkväll inklusive berusningsmedel i flytande form.
Det var väl det.

Trevlig helg på er!

Äntligen har stunden kommit då jag kan sitta ihopkrupen i soffan med datorn i knät, framför elden som sprakar. Barnen sover. Huset är alldeles tyst så när som på diskmaskinens brusande ljud. Det är söndagkväll och det innebär att mitt, såväl som ert, liv har berikats med erfarenheter från ytterligare en vecka. En händelserik och bra sådan. Jag har känt mig glad mestadels. Jag känner för att göra en återblick:

Märta har varit kass i magen och lite gnälligare än vanligt. Förmodligen är det de nya tänderna i överkäken som besvärar henne.

Jag var hos tandläkaren och det gick jättebra.
Fotat en hel del.
Lyssnat på Alex och Sigges fantastiska podd.
Jag har njutit av hösten.

Jag har träffat goda vänner. Och kanske vad som kan bli nya.
Och så har jag kokat äppelmos.
Blivit bjuden på lyxfrukost två gånger.
Älskat min man.
Varit på barnkalas.
Fått och köpt nya böcker.
Använt Footner för första gången. Väntar ännu på resultatet.
Jag och Ville har byggt koja.
Jag har snippgympat mer än vanligt denna vecka, (tack vare just Snippgympa).

Jag har läst mycket.
Och sovit ganska gott.
Promenerat en hel del och simmat lite.
Badat skumbad. Eldat. Druckit te. Tänt ljus. Ätit wienerbröd. Tagit en snus. Listan över fina saker kan göras lång. Och så har jag klippt gräset, fast det känns förstås fint först efteråt.

Vi har varit hos min kära syster i Uppsala i helgen. Mamma var också med. Det började med solsken och slutade med kräks. Men annars en underbar helg.

Dag 1 innehöll: Lyxfrukost med bärsmoothie och chokladpålägg, fint höstväder, lek, kebab, shopping, promenad längst ån, fikabröd från Günterska, fredagsmys i köket (för) sent in på natten.

Dag 2: Lyxfrukosterade igen, äventyrsbadade, slappade och åt förrätt på Koh Phangan. Det var en häftig upplevelse för både vuxna och barn att sitta i den välpyntade restaurangen, men tyvärr fick vi ta med oss varmrätten hem för Märta orkade inte sitta uppe och det var inte tillåtet att ta med vagnen in.

Dags 3: Robban magsjuk + hemresa, fotades ej. Ni får helt enkelt föreställa er bilder på det. Eller så låter i bli.

Sista helgen innan Gröna Lund stängde för säsongen var vi där tillsammans med Robbans kusin med familj. Det var första gången som Ville och hans jämnåriga (A-)kusin Matilda var på Gröna Lund, gissa hur kul de hade!? Matilda helt orädd och Ville också modig åkte allt de fick. Vi vuxna utmanade oss genom att ge oss upp i Insane. Nära-döden-upplevelse men en lustfylld sådan. Fick lyckorus, efteråt. Min själ mådde gott av att frukta döden några minuter.

Helgen innehöll också bajsblöjor, Ginatricot-shopping, skratt, snabbmat, Amarone, sömn på hård bänk på Gotlandsbåt och ett frieri. Allt en kan önska sig. Och lite till.

En blir sund, av att hänga på Gröna Lund.

Kanske, (eller kanske inte), funderar ni på om hur jag trivs med den nya kameran Canon 5D Mark III. Jo alltså hur ska jag skriva. DEN. ÄR. MAGISK. Den är så bra att jag hellre skulle hugga av mig min högra arm än att vara utan den. (Haha! Jag citerar mig själv.)

Mark har provats utomhus och inomhus, i dåligt ljus och på rörliga motiv. Jag har ju verkligen inte lärt mig hälften än, men jag är redan nöjd. Otroligt skärpedjup, låg kornighet och perfekt skärpa.

Hej på er! En ny Nina här. Jag har blivit lite av en ny människa faktiskt för de två senaste nätterna har jag legat själv nere i lekrummet och fått sova ostört. Två nätter liksom. Helt fantastiskt. Detta har gjort att jag återfunnit lite utav min initiativförmåga (gällande saker som är tråkiga, roliga saker har jag inte haft något problem med). Idag har jag putsat fönster och dammsugit lite. Igår kväll städade jag Villes rum i ungefär tre timmar. Det behövdes, kan vi säga.

Före – allt på golvet. Inget i hyllan. 

Efter tre timmars städning.

ORDNUNG! Blir intressant att se hur länge det håller i sig. Fan, en skulle ha adopterat en tyskt unge.

Jag har varit och tagit cellprov idag, alltid lika gemytligt. Fick en liten garvattack medan jag tog av mig kläderna, såg Maria Lundqvist i Hartbreak Hotel framför mig när hon trasslar in sig i handväskan. Haha. Sen höll jag andan i 5 minuter och sen var det klart. Det såg så fiiiint ut. Gudomligt att ha det gjort.

Och så har jag förberett hemmastudion inför morgondagens två fotograferingar. Spannend!

Det var typ det. Nu ska vi se film. Och äta lösgodis.

Vaknade denna dag med huvudvärken Allan (antagligen pga av 12 h arbetsdag igår). Men efter ett dopp i poolen (15 grader kall), en dubbel ipren och en kopp kaffe var jag i hyfsad form. Direkt efter frukost började vi förbereda för djungelkalaset som min Ville (snart fyra) skulle ha med sin kusin Julia (som precis fyllt sex).
Resten a dagen har vi andats djungelluft. Vi har garnerat djungelmuffins, bakat tigertårta, pyntat väggarna och oss själva i djungelstil, delat ut djungel-kalaspåsar och fotat små söta djungeldjur. Det var lyckat.

Nu är jag trött som sten och vill egentligen bara en sak – krypa ner tätt intill min älskade man. Ska bara borsta tänderna först. Såklart.

På en av bröllopspresenterna som vi gav bort satte jag en ”avbild” av brudparet som jag pysslat ihop med hjälp av tomma toapappersrullar. En kväll när Robban var borta och Märta sov satt jag och Ville sent in på kvällen och pysslade. Från början hade jag inga större ambitioner men efter hand insåg jag att det var riktigt skoj och jag la till fler och fler detaljer. Bruden fick örhängen och pärlhalsband. Till brudgummen gjorde jag en fluga, näsduk, blomma, guldklocka och tom en ask med ringar. Tyvärr sket det sig lite med hans hår men annars tycker jag det blev riktigt snyggt.

Brudpar gjort av toapappersullar, silkespapper m.m. På bilderna ser vi också en snygg näbb.

Bästa bokförlaget OLIKA har kommit ut med en rolig barnbox Poppis med läsning och pyssel, (perfekt att roa sig med i små fiskebodar utan tv t.ex.). Till hela familjens stora glädje finns en andra bok om Uppfinnar-Johanna i boxen. (Första boken om Johanna och sura gubben är en familjefavorit här hemma. Alla skrattar till den.) Den här gången uppfinner Johanna en skrämselmaskin. Naturligtvis är både sagan och ritboken genomtänkta ur genussynpunkt. OLIKA bjuder på underhållning med sjysta värderingar, fler möjligheter och färre stereotyper. Boken är tryckt klimatklokt.

Kusiner som pysslar. Regnbågspennan är omtyckt.

Vill du vara med och tävla om en box från Poppis? Du deltar i tävlingen genom att maila en motivering till: poppis@olika.nu om varför du ska vinna boxen. Skriv TÄVLING – SPINNSIDAN i ämnesraden. Du har på dig fram till 5/7. Lycka till!

Lycka är att tillsammans med de jag älskar uppleva natur så vacker att den tar andan ur mig.

Kvällspromenader gör mig lycklig, (och andfådd om det är jag som kör kärran med barnen upp för hela backen).

Gaaaahhhh. Arg. Frustrerad. Ledsen.
     Jag är en skör människa. Jag tål inte stress.

Hade just en gråtattack med panik och vredesutbrott då jag försökt packa, förbereda och tänka igenom hur jag ska ta mig in till stan. Det är nämligen fabellaträff  (fabella är en tjejklubb) ikväll. Det kommer bli kul med självförsvar och sedan en helkväll. Men så fastnar jag i förderedelsestadiet som tar sjukt mycket energi nu med barn. Att tänka ut vad jag ska ha med mig samtidigt om en unge gallskriker för att han är hungrig men vägrar äta, är svårt. Att rota fram passande kläder medan ungen springer framför fötterna är enerverande. Att packa ner saker i en väska som ungen packar ur och dessutom sedan MASSAKERAR de finaste sakerna man packat ner (mitt greengatehalsband gick åt helvete) är frustrerande. Att tänka och bara finnas till med en unge som SKRIKER hela tiden gör att jag får dåra.
     Sen insåg jag att jag kan inte ta bilen som jag tänkt, in till stan heller. Ingen skjuts. Då brast det och tårarna forsade liksom var ur en sprängfylld böld. ATT DET SKA VARA SÅ JÄVLA KRÅNGLIGT SÅ FORT MAN SKA ÅKA NÅGONSTANS!!! (Det är därför jag aldrig tränar eller sällan åker någon annanstans heller ensam, det är helt enkelt för jobbigt att packa, planera, matcha ihop hämtning och lämning, byte av bil m.m.)

Jag ringde syrran som löser det hela genom att att komma ut och hämta mig. ♥
     Nu är väskan packad. Ungen har åkt på kalas. Huset är tomt. Jag tar ett djuuuupt andetag…

Jag ska se till att det här bli en bra kväll!