Det bubblar och bränner, pirrar och sprakar mest hela tiden

Den här bloggen är visst död. Men det är inte jag. Tvärt om, jag känner livet i mig. Det bubblar och bränner, pirrar och sprakar mest hela tiden.

Det är mycket spännande saker som händer nu. Jag har gått in i shortsperiod! Jag utvecklas, antar utmaningar och tåget tuffar på mot nya mål. Ibland svider det (i magen) men det går över.

Ville avslutar sin tid på förskolan och förbereder sig inför att börja förskoleklass. Det är spännande. Och lite läskigt. Jag försöker ligga steget före och har gått i med i nattvandrarna. Vi är laddade.

Feministiskt initiativ ökar mer än något annat parti i svensk historia och får ca 1000 medlemmar i  veckan. Jag engagerar mig politiskt och har blivit del av en underbar liten grupp här på Gotland. Vi drivs alla av ett stort engagemang och det riktigt glöder om oss. Vi är starka tillsammans. På lördagar delar vi ut informationsblad och pratar euval på östercentrum i Visby. Igår skickade vi in en insändare till tidningarna som ett svar på en insändare som MUF (moderaternas ungdomsförbund) knåpat ihop som enkom handlade om att smutskasta vår verksamhet. Jag förstår inte det sättet att bedriva politik. Jag tycker de borde fokusera på att lyfta sin egen istället för att sprida uppenbara missförstånd om feministerna. Antagligen finns det väl inget tillräckligt intressant att skriva om ur deras partiprogram. Kanske börjar det bli tjatigt att prata vapen, ekonomi och jobb!?

Sommaren är på intågande och bröllopssäsongen närmar sig. Jag ser fram emot att få sätta igång att fota vackra motiv och glada människor. Jag har mognat och vågar tacka nej till förfrågningar. Dessutom har jag varit modig och följt min magkänsla gällande en förfrågan som kändes dömd att misslyckas.
Jag läste Fannys kloka inlägg angående att göra om sin hobby till ett arbete och plötsligt är det inte lika givande att hålla på med längre. Jag aktar mig för det och tar därför inte på mig överdrivet många uppdrag. Men jag är mycket glad för alla förfrågningar jag får.

För övrigt har jag börjat få tillbaka mina maniska perioder. Hurra! De har alltid varit en del av mig men försvann spårlöst när barn nummer två kom. Antagligen missbrukar jag ordet manisk, för när jag använder det menar jag driven på ett lite tokigt med mest härligt sätt. Just nu håller jag på att göra det fint i vårt hus. Finare. :) Äntligen har vi köpt en garderob i sovrummet och huset är färdigmöblerat (efter sex år). Det gjorde att jag fick inspiration till att vika pompoms, tapetsera kartongbitar, klipper ut artiklar, framkalla bilder, plocka stenar, måla, klippa, leta grenar, klistra, snickra och tejpa wasitejp all over the place. Kreativiteten flödar.

I september ska jag springa tjejmilen vilket pushar mig ut i spåret ibland. Lite för sällan, men det händer.

Tack för alla mail och peppande ord jag fått angående att jag är saknad i cybern. Jag tror nog att jag snart är tillbaka, men just nu är det inte prioritet.

Puss och kram, vi ses på stan!

ninafi

6 people like this  |  4 Kommentarer  | Etiketter:







Grillar marshmallows

Kan själv, givetvis.

bu

Veckans bidrag till buller OCH SKRATT.

5 people like this  |  0 kommentarer  | Etiketter:







Road Rocker

sot

skata

Veckans bidrag till buller OCH SKRATT.

9 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:







HURRA!

I dag fyller mitt företag fyra år. Det firar jag med en balja kaffe, en stor bit saffranslängd och en saftig snus. Efter ett uppehåll från både kaffe och snus (på grund av dyspepsi) sitter det fint som fan.

ninasfotoochformNär jag startade 2010 blev jag överlycklig för varje fotojobb jag fick och jag jobbade hårt och länge för ganska lite betalt. Jag minns speciellt ett tolvtimmarspass jag genomförde gravid i v. 34. Det var tungt OCH jätteroligt. I dag 2014 får jag så många erbjudanden att jag kan välja lite och tackar nej ibland. Nu har jag börjat föreläsa om ergonomi vilket jag tycker är roligare än webbdesign så hemsidor behöver jag inte åta mig längre. Skönt, för det aldrig riktigt min grej. I år har jag för första gången bokat in fyra veckors sammanhängande sommarsemester. Det är verkligen något att hurra för.

mix

mix1

Dessutom är bokföringen för 2013 klar och deklarationen inlämnad. DEN lättnaden.

Tack till alla kunder som anlitat mig. Tack vare er älskar jag mitt jobb. :love:

8 people like this  |  5 Kommentarer  | Etiketter:, ,







Buller och skratt v15

bullerochskratt15

Veckans bidrag till buller OCH SKRATT.

3 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:







Buller och skratt v14

bullerochskratt14

En stycken femåring med vattkoppor och min gamla studentmössa pärlar Super Mario Bros.

Fler bidrag här.

4 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:, ,







Kreativ helg

Jag och barnen har pysslat intensivt den här helgen.

pysseltva

Jag lappade ett A4 med origamipapper. Det passade fint i den turkosa ramen som stått tom så länge.

pysselett

Vi har gjort pärlplattor i mängder. Bland annat nio rävar som hamnade i en ram.

pyyseltre

Och mängder av svärd har vi pärlat. (Inte snoppar. Svärd.)

pysselfyra

Jag pimpade min nyckelknippa med nagellack och en ny nyckelring som jag också kan blåsa i vid behov av uppmärksamhet. Bra om en har tur att ha barn eller om en har otur att bli överfallen.

pysselfem

pysselsju

Jag gjorde en drömfångare som nu sitter över sängen förstås.

pysselsex

Till drömfångaren gjorde jag egna fjädrar i papperstejp.

7 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:, ,







Johanna ♥ Jonas

jj1

jj2

jj3

jj4

En solig, blåsig dag i mars var det bröllop i Stånga på Gotland.

Vill du att jag ska fota ditt bröllop, kontakta mig på info@fotoochform.nu. Du kan se fler av mina bröllopsbilder här.

5 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:







Buller och skratt v13

bullerochskratt13_3

bullerochskratt13_1_sv

bullerochskratt13_5

bullerochskratt13_4

bullerochskratt13_2_sv

Buller och skratt är ett bloggsamarbete mellan 11 bloggare och fotografer. Vi delar med oss av foton ur vår vardag med våra barn en gång i veckan under hela 2014.

10 people like this  |  0 kommentarer  | Etiketter:, ,







#tjejkropp på svtdebatt

debatt1SVT debatt önskade få göra om mitt blogginlägg om #tjejkropp till en debattartikel. Det var väl roligt antar jag. Så det fick de, även om jag upplever att den debatten redan blåst förbi. Känns redan tjatigt tycker jag. Tyvärr blev det en del tokiga felformuleringar (som att kvinnor förminskas till ?subjekt? t.ex.) samt att vissa länkar plockades bort. Att kvinnors kroppar borde få vara ”hud. ben, organ och blod” är ett citat från Karin konstgrepp. Länken till min blogg kom inte heller med. Jag lovade svara på kommentarer på debatt.svt.se under en timmes tid, vilket jag gjorde. Noll inspiration. Det gjorde mig mest nedstämd. Så egentligen vet jag inte varför jag ens skriver ett inlägg om detta. Det blev mest skit känner jag. Men tack alla snälla för peppet. :love:

7 people like this  |  4 Kommentarer  | Etiketter:, ,







Buller OCH SKRATT v 12

Hej då vinteroverallen! Jag skrattar dig rakt upp i din förstärkta rumpa och sen åker du längst in i skåpet. MOHOHAHHAHAAA.

bullerochskratt12

Hej vårstassen!

bullerochskratt12..

Fler bidrag finns här.

3 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:, , ,







Min helt vanliga #tjejkropp

Har ni sett sidan ”min helt vanliga tjejkropp”? Tjejer uppmanas lägga ut filmer på sina helt vanliga kroppar ”med defekter och vinterhull, med blekhet efter att solen inte visat sig på länge” på facebook. Lousie Östgaard initierade #tjejkropp för att visa sin ståndpunkt mot retuscherade ”perfekta” kroppar. Hon jobbar på en ätstörningsklinik och jag förstår att i hennes vardag möter hon mängder med människor förmodligen främst tjejer som ratar sina kroppar för att de inte duger. Syftet är gott inget snack om den saken.

Vi har ju sett det här minst hundra gånger tidigare att kvinnor tar av sig kläderna för att visa hur vanliga normala kroppar ser ut. Linda Skugge har gjort det, Amelia Adamo, Blondinbella startade Size Me, Apan mammaformer och Julia Skott kroppsbilder. Sådant får mycket uppmärksamhet och de allra flesta verkar älska den här sortens kampanjer. Många kvinnor hyllar tilltaget för att det är härligt att se att andra kvinnor kan vara vackra och sexiga även med hull. Män menar att kvinnor missförstått vad män vill ha, de vill inte alls ha spinkiga plankor eller plast, de vill ha naturliga kurvor och nöjda kvinnor.

Det är ju alldeles tydligt att kvinnor oavsett om de är feminister eller ej är förbannat trötta på den mediala bilden av kvinnokroppen, som sällan överensstämmer med verkligheten. Och jag älskar att människor agerar för att motverka detta. Linda Skugge ska ha en stor eloge för hår utanför trosan och osminkat ansikte. Modigt gjort! Men i övriga fall tycker jag tyvärr att den här sortens kampanjer blir mest fel.

linda-skugge-bon-utvik

Alltså, jag är för nakenhet, icke objektifierad sådan. Jag uppskattar att se nakna kvinnokroppar oavsett om de är tjocka, tränade, håriga eller what ever, så länge de är subjekt det vill säga att syftet inte är att kroppen ska se sexig ut och att behaga den manliga blicken. Till exempel tycker jag att ammande kvinnor ska släppa tuttarna fria och amma sin bebisar utan diskretion (om de själva vill alltså). Jag älskar det här, det här och det här. Gemensamt för dessa exempel är att kvinnors kroppar syns utan att det är själva huvudsyftet. TYvärr mycket ovanligt.

Men jag är extremt emot att kvinnor förminskas till att vara bara kropp vilket jag anser delvis upprätthålls med den här sortens kampanjer. Fokus ligger på hur kvinnors kroppar ser ut, och värderingen av det vi ser. Det handlar alltså fortfarande om HUR KVINNOKROPPEN SER UT. Varför kan vi inte komma vidare? Kan inte kvinnors liksom mäns kroppar bara få vara ”hud, ben, organ och blod”? Äsch varför frågar jag när jag vet svaret. Det är ju för att kvinnan är ”det andra könet” i vår patriarkala värld. En kvinnas kropp är till för att behaga och vara passiv samt att föda. Det tjänas enorma summor på att som kvinna SKA du inte vara nöjd din kropp.

Jag är fullkomligt medveten om att det här är inte något som bara är mäns fel. Kvinnor är fenomenala på att överösa varandra med värderande kommentarer angående utseendet. Jag är själv en del av detta, (trots att jag kämpar emot). Jag trodde länge att bara genom att andra godkände min kropp och mitt utseende kunde jag bli nöjd själv. Men trots att jag fick beröm, att män tafsade, busvisslade och gav mig komplimanger så hjälpte det inte. Jag kände mig inte vacker ändå. Det gör jag fortfarande inte. Och nu kommer det bästa av allt. Jag har insett att jag måste inte vara vacker. Jag måste inte själv tycka det och andra behöver inte tycka det. Jag är nöjd med livet ändå. Det är inte viktigt. Jag har många andra egenskaper som gör mig älskvärd och härlig. LÄTTNADEN när jag insåg och faktiskt började tro på detta. Det unnar jag alla snälla.

P.s Jag måste be alla män som tror att de gör en tjänst när de kommenterar hur DE vill ha en kvinna, att hålla käften. Vacker utan spackel i mitt arsle. Du som har gjort det: skäms! Gör. Aldrig. Om. Det. D.s

3 people like this  |  8 Kommentarer  | Etiketter:,







En trött mamma med sin bebis på bröstet

Den här dagen går till historien som en av de finaste i mitt liv. Min älskade lillasyster, som jag skulle göra vad som helst för, har blivit mamma. Äntligen har lilla P kommit ut. Jag är så oerhört rörd, glad och stolt. Jag vet fan inte hur jag ska uttrycka mig. Och tårarna bara rinner.
Under närmare tre dygn har hon stått stark bredvid Lisa genom värk efter värk efter värk som tillslut ledde till ett snitt. Att föda barn är ingen lek, det vet jag. Att föda barn under tre dygn måste vara något fruktansvärt påfrestande. Att stå bredvid den man älskar som plågas timme efter timme. Men nu är bebisen här och en fantastisk liten familj har blivit hel.

malinochpelle

Den här bilden, är den absolut vackraste bilden jag sett i hela mitt liv. En trött mamma med sin bebis på bröstet.

Oj. Så mycket känslor. Vi får bryta här.

6 people like this  |  14 Kommentarer  | Etiketter:







Buller OCH SKRATT v11

Vad pysslar ni med?

bullerochskratt11

Se flera bidrag här.

3 people like this  |  0 kommentarer  | Etiketter:, , ,







Jag är inte ens lite harmynt

För jag vet inte vilken gång i ordning, möjligen femtioelfte vill jag stänga igen och sluta blogga. Ena dagen brinner det i fingrarna och jag bara längtar efter att få låta mina tankar och min frustration flöda ut över tangentbordet. Andra dagen går jag med ångest över vad jag skrivit, hur det uppfattats och på frågan varför jag egentligen håller på verkar jag aldrig finna något tillfredsställande svar. Jag har varit ambivalent inställd till mitt eget bloggande sedan 2009 då jag började, och så lär det förbli.

Å ena sidan bloggar jag för min egen skull. För att jag roas av det. För att jag mår bra av det. För att det utvecklar mig. För all kärlek jag får. För att jag saknar det när jag låter bli. För att det är så jävligt härligt att kunna påverka andra människor. När jag får kommentarer och mail från er läsare om att jag varit en del av det som peppat er att våga använda mera av er potential. Då är jag lyckligast i världen.

Å andra sidan, finns det otroligt många andra viktiga bloggare som påverkar mera med större plattformar och med bättre formuleringar. Varför ska jag också? Jag är en vit, ciskvinna, akademiskt utbildad, von Svensson, med många vänner som lever i ett lyckligt heterosexuellt förhållande med två friska barn och ett ”vitt och fräsch” hem med havsutsikt. Jag är inte överviktig och jag är inte ens lite harmynt. Mitt leverne och mina berättelser om det, gör att folk får ångest. Jag har från dag ett då jag stack ut näsan i cybern fått kritik för att vara ”för perfekt”. Vilket ger mig ångest. När jag skriver om en bra dag blir några avundsjuka, när jag skriver om en dålig dag skäms andra.

Kommentaren nedan är ett tydligt exempel på hur mitt bloggande skapar ångest, hos andra och sedan hos mig. OBS! Jag är inte arg på Josefine som skrivit kommentaren, och det är inte hennes ”fel” att jag vill sluta blogga. Jag tar med den för att den gör dilemmat tydligt.

kommentar1

kommentar12

Det förvånar mig lite att det inte framgått hur otroligt mycket jag tänker på hur privilegierad jag är. Och det är ännu ett exempel på bloggens obehagliga baksida, att jag alltså inte lyckas förmedla det jag känner.

Om jag vill vara en feminist som härmar män borde jag skita i vad folk tycker. Jag borde ta den plats jag tycker att jag förtjänar och fortsätta mata på om mina tankar och åsikter, min lyckliga och olyckliga vardag, mina inköp och resor. Jag borde ge Jante fingret. Men jag kan inte göra det, i alla fall inte smärtfritt. Så fungerar inte jag och det är jag ändå glad för. Om sämre bemedlade eller andra som inte förtjänar det får ångest av att läsa vad jag skriver, då borde jag ändra på något. Lösningen på mina problem är antagligen att sluta blogga om det privata. Men jag undrar hur kul jag, och ni, kommer tycka det är…?

Gudrun Schyman har varit och är min ständiga förebild angående bland annat att vara en öppen och offentlig person. HON kan kämpa för kvinnor trots att hon är vit, cis, smal och har läppstift. Hon kan vara både politisk och privat och ändå gå med ryggen rak. Alltså är det möjligt. Men efter att ha lyssnat på Gudrun två dagar i rad då hon haft ”homepartyn” här på Gotland, anar jag att jag kanske bara kan bli tuff och rakryggad som Gudrun om jag blir mindre privat och mera strukturell samt engagerar mig politiskt på riktigt. Det vill säga fysiskt närvarar tillsammans med andra partimedlemmar. Och därför ska jag börja med det.

gudrunochjag

F! – HERE I COME! Ni hittar mig på Almedalsbiblioteket mellan 17-19 på torsdagar framöver, om allt går som planerat.

En annan kommentar jag vill visa:

kommentar11

Marianne är en del av det rasistiska parti som vill förminska dem demokratiska rättigheterna, varför vi aldrig någonsin tycker lika. Men i den här kommentaren har hen rätt i en sak: ”Det är inte precis så många som kommenterar här.” Nej, det är ju inte det. När jag tittar tillbaka kunde jag ha tiotals kommentarer under vissa inlägg. Det beror säkert på flera saker. Min blogg är nog inte lika intressant längre. Jag var mer personlig och berättade mycket om tidigare erfarenheter av sexism osv förr. Men det är ju gjort nu, jag berättar gärna inte samma prylar igen. Jag kommenterar själv inte längre hos andra, jag svarar inte längre på kommentarer lika flitigt, vi läser bloggar i mobilen, bloggvärlden växer och vår tid räcker inte till åt allt vi vill läsa och diskutera. Men lite trist är det allt. Och kanske betyder det att det är dags att lägga ner.

Eller så betyder det bara att jag ska komma tillbaka ännu starkare som bloggande F!-aktivist. Den som är läskunnig får se.

/er ångestladdade person från spinnsidan

5 people like this  |  21 Kommentarer  | Etiketter:, ,