Buller och skratt v15

bullerochskratt15

Veckans bidrag till buller OCH SKRATT.

2 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:







Buller och skratt v14

bullerochskratt14

En stycken femåring med vattkoppor och min gamla studentmössa pärlar Super Mario Bros.

Fler bidrag här.

3 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:, ,







Kreativ helg

Jag och barnen har pysslat intensivt den här helgen.

pysseltva

Jag lappade ett A4 med origamipapper. Det passade fint i den turkosa ramen som stått tom så länge.

pysselett

Vi har gjort pärlplattor i mängder. Bland annat nio rävar som hamnade i en ram.

pyyseltre

Och mängder av svärd har vi pärlat. (Inte snoppar. Svärd.)

pysselfyra

Jag pimpade min nyckelknippa med nagellack och en ny nyckelring som jag också kan blåsa i vid behov av uppmärksamhet. Bra om en har tur att ha barn eller om en har otur att bli överfallen.

pysselfem

pysselsju

Jag gjorde en drömfångare som nu sitter över sängen förstås.

pysselsex

Till drömfångaren gjorde jag egna fjädrar i papperstejp.

6 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:, ,







Johanna ♥ Jonas

jj1

jj2

jj3

jj4

En solig, blåsig dag i mars var det bröllop i Stånga på Gotland.

Vill du att jag ska fota ditt bröllop, kontakta mig på info@fotoochform.nu. Du kan se fler av mina bröllopsbilder här.

4 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:







Buller och skratt v13

bullerochskratt13_3

bullerochskratt13_1_sv

bullerochskratt13_5

bullerochskratt13_4

bullerochskratt13_2_sv

Buller och skratt är ett bloggsamarbete mellan 11 bloggare och fotografer. Vi delar med oss av foton ur vår vardag med våra barn en gång i veckan under hela 2014.

8 people like this  |  0 kommentarer  | Etiketter:, ,







#tjejkropp på svtdebatt

debatt1SVT debatt önskade få göra om mitt blogginlägg om #tjejkropp till en debattartikel. Det var väl roligt antar jag. Så det fick de, även om jag upplever att den debatten redan blåst förbi. Känns redan tjatigt tycker jag. Tyvärr blev det en del tokiga felformuleringar (som att kvinnor förminskas till ?subjekt? t.ex.) samt att vissa länkar plockades bort. Att kvinnors kroppar borde få vara ”hud. ben, organ och blod” är ett citat från Karin konstgrepp. Länken till min blogg kom inte heller med. Jag lovade svara på kommentarer på debatt.svt.se under en timmes tid, vilket jag gjorde. Noll inspiration. Det gjorde mig mest nedstämd. Så egentligen vet jag inte varför jag ens skriver ett inlägg om detta. Det blev mest skit känner jag. Men tack alla snälla för peppet. :love:

6 people like this  |  3 Kommentarer  | Etiketter:, ,







Buller OCH SKRATT v 12

Hej då vinteroverallen! Jag skrattar dig rakt upp i din förstärkta rumpa och sen åker du längst in i skåpet. MOHOHAHHAHAAA.

bullerochskratt12

Hej vårstassen!

bullerochskratt12..

Fler bidrag finns här.

3 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:, , ,







Min helt vanliga #tjejkropp

Har ni sett sidan ”min helt vanliga tjejkropp”? Tjejer uppmanas lägga ut filmer på sina helt vanliga kroppar ”med defekter och vinterhull, med blekhet efter att solen inte visat sig på länge” på facebook. Lousie Östgaard initierade #tjejkropp för att visa sin ståndpunkt mot retuscherade ”perfekta” kroppar. Hon jobbar på en ätstörningsklinik och jag förstår att i hennes vardag möter hon mängder med människor förmodligen främst tjejer som ratar sina kroppar för att de inte duger. Syftet är gott inget snack om den saken.

Vi har ju sett det här minst hundra gånger tidigare att kvinnor tar av sig kläderna för att visa hur vanliga normala kroppar ser ut. Linda Skugge har gjort det, Amelia Adamo, Blondinbella startade Size Me, Apan mammaformer och Julia Skott kroppsbilder. Sådant får mycket uppmärksamhet och de allra flesta verkar älska den här sortens kampanjer. Många kvinnor hyllar tilltaget för att det är härligt att se att andra kvinnor kan vara vackra och sexiga även med hull. Män menar att kvinnor missförstått vad män vill ha, de vill inte alls ha spinkiga plankor eller plast, de vill ha naturliga kurvor och nöjda kvinnor.

Det är ju alldeles tydligt att kvinnor oavsett om de är feminister eller ej är förbannat trötta på den mediala bilden av kvinnokroppen, som sällan överensstämmer med verkligheten. Och jag älskar att människor agerar för att motverka detta. Linda Skugge ska ha en stor eloge för hår utanför trosan och osminkat ansikte. Modigt gjort! Men i övriga fall tycker jag tyvärr att den här sortens kampanjer blir mest fel.

linda-skugge-bon-utvik

Alltså, jag är för nakenhet, icke objektifierad sådan. Jag uppskattar att se nakna kvinnokroppar oavsett om de är tjocka, tränade, håriga eller what ever, så länge de är subjekt det vill säga att syftet inte är att kroppen ska se sexig ut och att behaga den manliga blicken. Till exempel tycker jag att ammande kvinnor ska släppa tuttarna fria och amma sin bebisar utan diskretion (om de själva vill alltså). Jag älskar det här, det här och det här. Gemensamt för dessa exempel är att kvinnors kroppar syns utan att det är själva huvudsyftet. TYvärr mycket ovanligt.

Men jag är extremt emot att kvinnor förminskas till att vara bara kropp vilket jag anser delvis upprätthålls med den här sortens kampanjer. Fokus ligger på hur kvinnors kroppar ser ut, och värderingen av det vi ser. Det handlar alltså fortfarande om HUR KVINNOKROPPEN SER UT. Varför kan vi inte komma vidare? Kan inte kvinnors liksom mäns kroppar bara få vara ”hud, ben, organ och blod”? Äsch varför frågar jag när jag vet svaret. Det är ju för att kvinnan är ”det andra könet” i vår patriarkala värld. En kvinnas kropp är till för att behaga och vara passiv samt att föda. Det tjänas enorma summor på att som kvinna SKA du inte vara nöjd din kropp.

Jag är fullkomligt medveten om att det här är inte något som bara är mäns fel. Kvinnor är fenomenala på att överösa varandra med värderande kommentarer angående utseendet. Jag är själv en del av detta, (trots att jag kämpar emot). Jag trodde länge att bara genom att andra godkände min kropp och mitt utseende kunde jag bli nöjd själv. Men trots att jag fick beröm, att män tafsade, busvisslade och gav mig komplimanger så hjälpte det inte. Jag kände mig inte vacker ändå. Det gör jag fortfarande inte. Och nu kommer det bästa av allt. Jag har insett att jag måste inte vara vacker. Jag måste inte själv tycka det och andra behöver inte tycka det. Jag är nöjd med livet ändå. Det är inte viktigt. Jag har många andra egenskaper som gör mig älskvärd och härlig. LÄTTNADEN när jag insåg och faktiskt började tro på detta. Det unnar jag alla snälla.

P.s Jag måste be alla män som tror att de gör en tjänst när de kommenterar hur DE vill ha en kvinna, att hålla käften. Vacker utan spackel i mitt arsle. Du som har gjort det: skäms! Gör. Aldrig. Om. Det. D.s

3 people like this  |  7 Kommentarer  | Etiketter:,







En trött mamma med sin bebis på bröstet

Den här dagen går till historien som en av de finaste i mitt liv. Min älskade lillasyster, som jag skulle göra vad som helst för, har blivit mamma. Äntligen har lilla P kommit ut. Jag är så oerhört rörd, glad och stolt. Jag vet fan inte hur jag ska uttrycka mig. Och tårarna bara rinner.
Under närmare tre dygn har hon stått stark bredvid Lisa genom värk efter värk efter värk som tillslut ledde till ett snitt. Att föda barn är ingen lek, det vet jag. Att föda barn under tre dygn måste vara något fruktansvärt påfrestande. Att stå bredvid den man älskar som plågas timme efter timme. Men nu är bebisen här och en fantastisk liten familj har blivit hel.

malinochpelle

Den här bilden, är den absolut vackraste bilden jag sett i hela mitt liv. En trött mamma med sin bebis på bröstet.

Oj. Så mycket känslor. Vi får bryta här.

6 people like this  |  14 Kommentarer  | Etiketter:







Buller OCH SKRATT v11

Vad pysslar ni med?

bullerochskratt11

Se flera bidrag här.

3 people like this  |  0 kommentarer  | Etiketter:, , ,







Jag är inte ens lite harmynt

För jag vet inte vilken gång i ordning, möjligen femtioelfte vill jag stänga igen och sluta blogga. Ena dagen brinner det i fingrarna och jag bara längtar efter att få låta mina tankar och min frustration flöda ut över tangentbordet. Andra dagen går jag med ångest över vad jag skrivit, hur det uppfattats och på frågan varför jag egentligen håller på verkar jag aldrig finna något tillfredsställande svar. Jag har varit ambivalent inställd till mitt eget bloggande sedan 2009 då jag började, och så lär det förbli.

Å ena sidan bloggar jag för min egen skull. För att jag roas av det. För att jag mår bra av det. För att det utvecklar mig. För all kärlek jag får. För att jag saknar det när jag låter bli. För att det är så jävligt härligt att kunna påverka andra människor. När jag får kommentarer och mail från er läsare om att jag varit en del av det som peppat er att våga använda mera av er potential. Då är jag lyckligast i världen.

Å andra sidan, finns det otroligt många andra viktiga bloggare som påverkar mera med större plattformar och med bättre formuleringar. Varför ska jag också? Jag är en vit, ciskvinna, akademiskt utbildad, von Svensson, med många vänner som lever i ett lyckligt heterosexuellt förhållande med två friska barn och ett ”vitt och fräsch” hem med havsutsikt. Jag är inte överviktig och jag är inte ens lite harmynt. Mitt leverne och mina berättelser om det, gör att folk får ångest. Jag har från dag ett då jag stack ut näsan i cybern fått kritik för att vara ”för perfekt”. Vilket ger mig ångest. När jag skriver om en bra dag blir några avundsjuka, när jag skriver om en dålig dag skäms andra.

Kommentaren nedan är ett tydligt exempel på hur mitt bloggande skapar ångest, hos andra och sedan hos mig. OBS! Jag är inte arg på Josefine som skrivit kommentaren, och det är inte hennes ”fel” att jag vill sluta blogga. Jag tar med den för att den gör dilemmat tydligt.

kommentar1

kommentar12

Det förvånar mig lite att det inte framgått hur otroligt mycket jag tänker på hur privilegierad jag är. Och det är ännu ett exempel på bloggens obehagliga baksida, att jag alltså inte lyckas förmedla det jag känner.

Om jag vill vara en feminist som härmar män borde jag skita i vad folk tycker. Jag borde ta den plats jag tycker att jag förtjänar och fortsätta mata på om mina tankar och åsikter, min lyckliga och olyckliga vardag, mina inköp och resor. Jag borde ge Jante fingret. Men jag kan inte göra det, i alla fall inte smärtfritt. Så fungerar inte jag och det är jag ändå glad för. Om sämre bemedlade eller andra som inte förtjänar det får ångest av att läsa vad jag skriver, då borde jag ändra på något. Lösningen på mina problem är antagligen att sluta blogga om det privata. Men jag undrar hur kul jag, och ni, kommer tycka det är…?

Gudrun Schyman har varit och är min ständiga förebild angående bland annat att vara en öppen och offentlig person. HON kan kämpa för kvinnor trots att hon är vit, cis, smal och har läppstift. Hon kan vara både politisk och privat och ändå gå med ryggen rak. Alltså är det möjligt. Men efter att ha lyssnat på Gudrun två dagar i rad då hon haft ”homepartyn” här på Gotland, anar jag att jag kanske bara kan bli tuff och rakryggad som Gudrun om jag blir mindre privat och mera strukturell samt engagerar mig politiskt på riktigt. Det vill säga fysiskt närvarar tillsammans med andra partimedlemmar. Och därför ska jag börja med det.

gudrunochjag

F! – HERE I COME! Ni hittar mig på Almedalsbiblioteket mellan 17-19 på torsdagar framöver, om allt går som planerat.

En annan kommentar jag vill visa:

kommentar11

Marianne är en del av det rasistiska parti som vill förminska dem demokratiska rättigheterna, varför vi aldrig någonsin tycker lika. Men i den här kommentaren har hen rätt i en sak: ”Det är inte precis så många som kommenterar här.” Nej, det är ju inte det. När jag tittar tillbaka kunde jag ha tiotals kommentarer under vissa inlägg. Det beror säkert på flera saker. Min blogg är nog inte lika intressant längre. Jag var mer personlig och berättade mycket om tidigare erfarenheter av sexism osv förr. Men det är ju gjort nu, jag berättar gärna inte samma prylar igen. Jag kommenterar själv inte längre hos andra, jag svarar inte längre på kommentarer lika flitigt, vi läser bloggar i mobilen, bloggvärlden växer och vår tid räcker inte till åt allt vi vill läsa och diskutera. Men lite trist är det allt. Och kanske betyder det att det är dags att lägga ner.

Eller så betyder det bara att jag ska komma tillbaka ännu starkare som bloggande F!-aktivist. Den som är läskunnig får se.

/er ångestladdade person från spinnsidan

5 people like this  |  21 Kommentarer  | Etiketter:, ,







Allt om min buske

b6jpg

Jag har precis sett Allt om min buske (på Netflix) och jag kan inte sluta le. Vilken underbart galen, orginell och tokrolig film som jag kunde njuta av utan skavande genusglasögon. Det är inte klokt att jag inte sett den här filmen förrän nu, den kom ut 2007. Det var när jag fick nys om att det var två tjejer som stod bakom manus som jag blev intresserad. De skulle skyltat med det istället för med en halvnaken Ola Rapace på omslaget.

Martina Bigerts har tillsammans med Maria Thulin skrivit detta fräscha manus om de nördiga systrarna Lilly och Isabell som bor tillsammans och tjänar sitt leverbröd på att sköta om en trädgård. De får nya grannar i form av ett par med en dotter. Lilly blir kär i den nya grannen, Karin och hennes man ballar ur av svartsjuka.

Det märks på ett härligt sätt att det är två kvinnor som står bakom filmen. Den har en schyst feministisk skruv. Jag älskar film där jag slipper bli påmind om patriarkatet hela tiden. Här får vi se smala och tjocka kroppar, heterosexuell och homosexuell kärlek, kvinnor som inte är beroende av män, kvinnliga oskulder, kvinnor som är roliga, frisläppta och galna, kvinnor som är nördar, kvinnor som skjuter, osminkade och sminkade kvinnor samt en man som beter sig som många män brukar det vill säga som en skitstövel.

Jag älskar när Karin som får ett par stringtrosor och en bh av sin man i present, säger tack men att det egentligen kanske mer var en present till honom. BAM!

Det är klokt, roligt, galet och otroligt vackert. Kul med humor blandat med sex. Synd att de inte vågade löpa linan ut gällande sexscenen mellan tjejerna. Slutet känns lite förhastat och var väl inget vidare. Men på det stora hela en mycket sevärd film trots all dålig kritik den fått av MÄN. Den ena efter den andra manliga recensenten dissade filmen rakt av, inte helt oväntat. Män har ju som bekant svårt att låta sig roas av kvinnor. Kanske ha de svårt att känna igen sig när allt inte handlar om dem?

Duon Bigerts och Thulins har också gjort manus till TV-serien ”Gynekololgen i Askim” som jag skamligt nog INTE HELLER har sett. Men det blir det snart ändring på.

5 people like this  |  2 Kommentarer  | Etiketter:







Vinkväll deluxe

I helgen var jag på vinprovning tillsammans med en av mina tjejklubbar, Fabélla. Det var en kär vän Cattis som anordnat det så himla fint. Bland annat fick vi ett häfte fyllt av information om vad mjukt, bärigt, fylligt, smakrikt och andra vinegenskaper innebär. Vi fick prova fem olika viner, och sedan gissa kring smak, doft, fyllighet, syrlighet, alkoholmängd, pris osv. Det var gott, trevligt och självklart uppskattar jag ett tävlingsmoment. Inte minst eftersom jag vann. JAG VAR BÄST BÄST BÄST! Sen pratade vi massor om saker som jag älskar att prata om. Och som pricken över i-et gick kalaset av stapeln i min egen socken – Lummelunda och jag kunde således som gamla tider då jag bodde i stan, CYKLA till och från festen. Jag kom i säng ca 03:30. Sicken guldkväll!

vinproovning1

vinproovning2

vinproovning3

Det vinnande vinet som var godast, mest smakrikt och tyvärr dyrast. (Den vinnande testpersonen kom inte med på bild. Lite sorgligt, men vi kommer över det.)

argmart

Morgonen efter var inte riktigt lika gemytlig, om vi säger så.

4 people like this  |  0 kommentarer  | Etiketter:, , ,







Den militanta motståndaren

Med tanke på högervindarna och dem nazistiska krafter som finns i vårt samhälle. Låt oss med hjälp av en liten liten gnutta fantasi och historiskt perspektiv tänka oss följande scenario: Hanna Fahl i P3 intervjuar programledaren och träningsexperten Paul Robertson, (han som ofta tillåts ta plats i Sveriges television).

Hanna: Som du säger. Jag tror att många uppfattar dig som otroligt svensk.

-  Ja.

Hur ställer du dig till antirasism till exempel?

- Jag är militant motståndare. Det finns militanta antirasister. Jag är militant motståndare till antirasismen.

Men Gud hur menar du då?

- Nej men alltså jag tycker att det är en extrem vänsteridé om jämlikhet. Med alla galna etnicitetsteorier och allt sån´t va. Vad då att ras bara är en konstruktion? Det kan ju bara någon som suttit på ett universitet och snackat med andra sådana här rasbiologer tro va. Det är väl bara att öppna fönstret och sticka ut huvudet och se hur världen fungerar så ser man att det är skillnad på vita och svarta. Det är skillnad på vår biologi. Det är skillnad på vår muskulatur. Det är skillnad på våra hjärnor. Det är annorlunda. Däremot är jag militant jämlikhetsivrare. Det är väldigt väldigt viktigt att vi är jämlika. Men det finns en jätteskillnad.

Gud…. *blir avbruten*

-  Jag kan tänka mig en gång i tiden. Skulle jag kunna säga i antirasismens linda, att jag nog var antirasist. Men ju mer det där har blivit ockuperat. Det har blivit taget av dom här militanta jämlikhetsmänniskorna.

Men det finns ju folk som kallar sig antirasister i alla politiska läger.

-  Ja men dom, da, ja, men alltså. Antirasism är för mig, det är Martin Luther King och det är alla extrema jämlikhetsfanatiker. Om vi börja titta på sånt där som slaveri och sånt va. Vem är det som städar våra lokaler? Svarta vill ju arbeta, och vi delar hyfsat lika folk i Sverige och vi är världens mest jämlika land.  Men man får, svenska människor får ju bara skit liksom.

Oj oj oj. Alltså jag blir lite upprörd här nu. Fast jag tror att vi ska lämna det här ämnet.

-  Nä nä jag diskuterar det gärna med dig när du vill. För att jag har rätt. Till skillnad från alla. Och du blir upprörd. Och jag ser bara på dina händer…  Det är för att du jobbar på Sveriges television och här tycker alla som dig. Och så går du ner på fiket här och så tycker alla som dig. Och så diskuterar man aldrig saker fullt ut. Och man möter aldrig någon som tycker annorlunda. Och då blir man bara cementerad i sin idé om saker och ting och om hur världen ska vara. Och det är inte bra.

Men du är inte för förbud mot slaveri?

-  Jag är väldigt för det. Men folk ska få välja själv.

Tror du inte att samhället behöver puffa på jämlikheten då?

- Jag kan berätta så här. Vet du vad den största tjänsten man skulle kunna göra jämlikheten är? I snitt är vita fyra år äldre än sina svarta och då har man kommit fyra år längre i mognaden. Sen när man ska välja vem som ska tvångsarbeta, då väljer man den som man rent ekonomiskt tjänar på.

-Men är inte det taskigt då, att pengar ska avgöra vem som äger och vem ska behandlas som egendom?

- Jo, det är det. Men så är världen. Pengar är pengar. Sen vill jag säga så här också. När min slav först kom till mig jobbade den bra. De första sex månaderna då ska man ju vara hemma för då ska man jobba in sig. Ska jag ta över sen när det hårda arbetet är gjort? När man får sova på nätterna, när man får gå ut och dricka öl, sitta på nåt fik och dricka cappuccino? Fan, då tycker jag att slaven ska få fortsätta och få chans att vila upp sig. Om den vill. Men om man vill det så måste man få dela upp det själv. Varför kan man inte prata om det här i sin egen familj? Om min slav hade velat att jag skulle arbeta då hade den sagt till mig: Paul nu får du arbeta, nu är det min tur att vara husbonde!

-Ja, fast jag kan tycka att samhället verkligen behöver hjälpa till för att folk ska…. *blir avbruten*

- Varför då? Varför kan inte du prata med din ägare? Då kanske du ska byta ägare i såna fall.

Mmmja, men nu pratar jag inte om mig personligen…. *blir avbruten*

- Nä, men vem pratar du om då?! Det är intressant med antirasister som alltid pratar åt andra. Nu får du väl prata för dig själv!

-Okej men till exempel om det skulle vara en ekonomisk fråga, då skulle jag jobba och min slav vara fri för att jag jobbar bättre. Men jag tycker ändå att… *blir avbruten*

- Jamen bra, då får du göra som du vill, och så får jag göra som jag vill. Det är problemet med jämlikhetsidén. Det är att du sitter på Sveriges Radio och du kommer med en extrem jämlikhetsidé och så tycker alla på ditt jobb. Jag lovar om du går ner på fiket här så tycker alla som du.

Nej så är det inte.

- Jo så är det. Men alla tycker inte så i Sverige. Det är bara att titta på vilka som är slavar. När folk väljer i sin vardag. Då väljer de svarta att bli slavar. Och det har ekonomiska skäl och det är också för att de vill arbeta hårt. Det är många slavar som vill det. Och vill man inte det så är det väl bara att säga till sin ägare. Nu vill inte jag vara slav längre. Nu får du bli slav. Och fungerar inte det kanske man inte skulle ha låtit sig köpas av den människan. Man måste ju prata slav och husbonde emellan. Vad fan är problemet? Jag behöver inte Nelson Mandela för att prata med min slav. Det sköter vi alldeles utmärkt själva.

Inspirationskälla.

Boulanger_Gustave_Clarence_Rudolphe_The_Slave_Market

Slavmarknad, bildkälla.

5 people like this  |  4 Kommentarer  | Etiketter:,







Gubbar will be gubbar!

en-man-som-heter-oveMamma frågade mig om jag har läst och vad jag i så fall tyckte om Backmans bok om Ove. Det har jag. Men det var under min tid på Litteraturmagazinet när jag inte bloggade om böcker på min egen blogg. (Jag har förresten slutat skriva för LittMag nu och därför kommer ni åter att få läsa om böcker här från Spinnsidan.) Jag vill skriva några rader om den nu istället.

Boken är omtyckt av de flesta, både män och kvinnor, i olika åldrar. Hade boken handlat om en sur kärring och hetat ”En kvinna som heter Kerstin” så hade knappt några män läst den. Förmodligen färre kvinnor också. (Hej patriarkatet! Dö är du snäll.)

Ove, mannen, myten legenden. Som visar känslor med hjälp av bilar. Trångsynt. Stereotyp. Ensam.

Författaren har skrivit oss en manual hur de gamla gubbarna fungerar. Ni vet männen som är bestämda, sträva, noggranna, principfasta, som sällan skrattar och aldrig erkänner sina brister. Som sällan verkar tycka synd om några andra än sig själva och som aldrig någonsin fäller några tårar.

Men Ove har tur och träffar en räddare. Sonja – en intelligent, varm kvinna med ett smittande skratt. Naturligtvis är hon också vacker som få.
Hon bär hela Ove. Hon är den enda som betyder något, allt han gör gör han för henne.
Ååå så romantiskt, tänker många. Att de hittade varandra och att de är så kära livet igenom. Vad fiiiiiint.

Arbetarbladet skriver: ”Skildringen av Oves äktenskap är så fin att man nästan vill gråta en skvätt, vore det inte för att man vet att Ove i så fall skulle titta besvärat på en.”

Men hur roligt är det egentligen för Sonja att leva med Ove? Hur mycket energi kostar det henne att bära honom? Energi hon kunde lagt på annat kanske. Folk blir så jävla eld och lågor över Ove. Att han som är så besk faktiskt har ett stort hjärta, det är mer än vad man förväntar sig. Sonja däremot är som kvinnor förväntas och uppmärksammas inte extra för sin gudomliga gestalt.

Boken är ett kärleksfullt porträtt av en ilsken bakåtsträvare. Kanske var Backmans egen far sådan? Jag tror egentligen inte att avsikten från Backmans sida är att glorifiera manligheten (=handikappet), men resultatet blir att Oves beteende är ok. Läsarna älskar Ove fast han beter sig som en skit. Han är ju en gubbe liksom. Gubbar will be gubbar!

Det är meningen att det ska vara kul det här. Men jag skrattar inte speciellt mycket. Jag blir ledsen när jag läser om vilken dålig, tråkig, halv människa Ove är som först i en vacker kvinnas närvaro kan leva fullt ut. Det är synd om männen. Och det är synd om kvinnorna som ska leva med dessa män. Hur komiskt är det egentligen att tänka på alla tanter som står bakom sina män i vått och torrt och får noll credd för det, ofta får de till och med ta emot skit. Det är orimligt att kvinnor ska sträva efter att vara som Sonja. Det bränner oss.

Men okej. Jag skrattar och gråter en del också. För Backman är så pass skicklig att han lyckas tränga igenom mitt försvar. Jag älskar inte Ove, men jag vill läsa fler böcker av Backman.

4 people like this  |  3 Kommentarer  | Etiketter:,