Kroppspositiva låtar som också dissar

Jag älskar den här coola låten och videon:

som peppar snippbärare att låta busken vara.

”I say grow that shit like a jungle
Give ‘em something strong to hold onto
Let it fly in the open wind”

Jättefint.

Jag tycker den här svänger lite skönt också:

som är en hyllning till den ickesmala kroppen.

Meghan Trainor sjunger:

”I see the magazine workin’ that Photoshop
We know that shit ain’t real, come on now, make it stop
If you got beauty, beauty, just raise ‘em up
‘Cause every inch of you is perfect from the bottom to the top”

Mhm, det låter ju bra.

Men. MEN. M. E. N.

Det är då själva fan att dessa kroppspositiva låtar som troligen är tänkta att peppa kvinnor att vara nöjda med sig själva trots att de frångår normen, samtidigt klankar ner på kvinnor som är mer normativa.

I ”Map of Tasmania”:

”Some girls want no shape and they shave it all
That’s so whack, it hurts with the stubble
Walking ’round and look like an eight-year-old”

Det hade ju gått fint att hylla kroppsbehåring utan att nedvärdera de som väljer att raka sig, tänker jag.

Och i All that bass där dissas smala:

”Yeah, it’s pretty clear, I ain’t no size two
But I can shake it, shake it, like I’m supposed to do
‘Cause I got that boom boom that all the boys chase
And all the right junk in all the right places
/…/
Boys like a little more booty to hold at night”

Ja du har former på rätt ställen men frågan är om överviktiga personer peppas av det? Jag tänker mig att många tänker att de inte har former på rätt ställen och att det är själva problemet. Jag har svårt att känna peppen när det fortfarande handlar om att kvinnokroppen ska se ut på ett särskilt sätt inte minst på grund av den jävligt kassa anledningen: för att det är vad ”killarna vill ha”.

Sen finns det en uppsjö rent vidriga låtar som tex Mikas Big girls you are beautiful, men de vill jag ju inte tipsa om.

Jag skriver hellre om all bra peppig musik med feministiska budskap eller annat trevligt som gjorts av bla Beyonce, Maud Lindström, Christina Aguilera, Destinys Child, Robyn, Lily Allen,  Lady Gaga, Madonna, Spice Girls, Linda Pira, Kelis, Veronica Maggio, Rihanna, Syster Sol, Säkert, Dolly Parton, Florence & the machine, Betatrice Eli, Icona pop, Silvana Imam osv osv

Jag ska fan göra en spellista. Ja det ska jag.

Like this  |  0 kommentarer  | Etiketter:,







Lösenordsskyddad: En genusmedveten feministmamma som inte chansar

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

5 people like this  |  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.  | 







Glittriga glajjor

Gjorde om ett par gamla solbrillor med hjälp av superlim och glitter. Jag satte tejp på själva glaset först för att slippa lim där.
Resultatet blev inte perfekt, men helt ok. Skulle jag göra om det skulle jag måla brillorna med guldfärg först.

glitterbrillor

Tyvärr fick jag hjärnsläpp efter att den här bilden tagits och sprayade hela brillorna med ett vattenfast lack – även på glasen så nu går det knappt att se igenom dem. Sen svor jag.

1 person likes this  |  1 Kommentar  | Etiketter:, ,







Inkluderande smileys

När jag uppdaterade min iPhone med senaste programvaran iOS 8.3 fick jag till min stora glädje se att Emoji-symbolerna (smileys) äntligen har blivit mer inkluderande. Jag kan nu hitta samkönade par med och utan barn, (iofs är alla gula och blonda vilket var konstigt). Däremot finns det numera olika hud- och hårfärger på enskilda emoji-människor och kroppsdelar. Hurra!
smilisar

Det är förstås helt sjukt att detta inte kommer förrän nu. Men i alla fall.

Nästa uppdatering hoppas jag på lite mindre stereotypa figurer. Alla som ska tolkas som tjejer har längre hår och rosa/rött, killarna har kort hår och blått/grönt. Det finns inga dansande killar. Och de flesta som utför sportaktiviteter ser ut som killar. Men det jag väntar på mest av allt är förstås tecknet venus som används för kvinnokamp.

2 people like this  |  0 kommentarer  | Etiketter:,







Förskola i morgon

Lovet är slut, i morgon är det förskola igen. Det är jag som ska lämna barnen: OH THE JOY!
Enligt mig det det minst fördelaktiga med att vara förälder. Sedan jag fick barn har jag blivit en kvällsmänniska så jag är nästan död på morgonen. På andra plats kommer att borsta tänderna på dem.

martaronnen

Märta på förskolan.

1 person likes this  |  1 Kommentar  | Etiketter:,







Manshat

Jag har kommit att diskutera manshat igen och behöver skriva lite om detta. Ja det blir kanske tjatigt. Ja det är synd att det tar fokus från jämställdhetsarbetet. Ja det är dumt att låta antifeminister sätta agendan. Nej det är kanhända inte konstruktiv. Men det kan inte hjälpas. Jag bara måste.

Problem
Människor (oberoende av kön) upprörs av kvinnor som hävdar att de hatar män. (Män som hatar män får sällan samma sorts kritik.) Det kan vara kränkta män som känner sig som oskyldigt utpekade offer. Det kan vara kvinnor som menar att det är en form av rasism att hata en hel grupp människor. Det kan vara feminister som menar att manshat saboterar för feminismen och att det inte är konstruktivt.

Anledning
Vi lever i ett patriarkat. Det betyder att allt som män gör/är/säger värderas högre av människor oavsett kön. (Cis)mannen är normen. Det som kvinnor gör förminskas, bagatelliseras och förlöjligas. Detta gäller i alla miljöer på alla nivåer i hela samhället från börsstyrelserna in i hemmen. Kvinnor är således förtryckta. Detta är inte en åsikt, detta är fakta. Det finns gott om statistik som underlag för detta t.ex. På tal om kvinnor och män från SCB.
Detta kunde vara tillräckligt för att förstå manshat kan jag tycka. Men det är inte allt.
Till detta måste vi också addera att män utgör en säkerhetsrisk. Män våldtar, mördar, misshandlar och ofredar kvinnor sexuellt. Män ur alla samhällsklasser oberoende av bakgrund. Varje år mördas i snitt 17 kvinnor av män i Sverige, ofta av någon de har en nära relation med. Kvinnor tvingas vara rädda för män ute i det offentliga och inte minst hemma i sovrummet. Lagen står på männens sida, de flesta män går fria efter att ha våldfört sig på en kvinna.
Det finns inte en kvinna i världen som aldrig varit utsatt för patriarkalt förtryck (bortsett från mosuo-folket kanske). De absolut flesta av oss har själva eller känner någon som har våldtagits eller misshandlats. Det är INTE ett fåtal män som förtrycker.

Teori, hat – en känsla
Nu till hatet. Jag tror vi får kalla det en känsla – sammansatt av obehag, aggression, ilska och kanske flera. (Någon psykolog kanske har input här.) Hat är motsats till kärlek.
Känslor väcks som en helt normal reaktion på olika händelser. Med hjälp av känslor kommunicerar vi, de signalerar behov, förbereder oss för flykt, hjälper oss överleva. Många tycker det är obekvämt med så kallade negativa känslor, helst ska en vara glad, tacksam och positiv. Men alla känslor är viktiga och behöver uppmärksammas. Ett bra sätt att bearbeta sina känslor är att prata om dem.

Slutsats
Det som leder till stora konsekvenser är hur en person låter sig styras av sina känslor. När hatet leder till handlingar som skadar är det åt helvete – KVINNOHAT. När någon får utlopp för sin känsla genom att berätta om den, är den ofarlig – MANSHAT.
Manshatet är således en reaktion på de handlingar som genomförs på grund av kvinnohat. Manshat är att hata när män sätter sig över andra människor. Många kvinnor hatar sig  själva istället, de har internaliserat kvinnohatet, ser ner på sig själva och tror att de är värda förakt. Så var det för mig innan jag fann feminismen.
Det handlar aldrig om att hata alla män, många som känner hat mot män, lever med män som de älskar, har söner och fäder som de älskar. Det handlar inte om att mörda, misshandla eller ens förtrycka män. Manshat får inga farliga konsekvenser.
Men varför kan vi som känner manshat inte bara jobba för att sluta med det och bli likgiltiga? Det hade ju såklart varit jättskönt. Hat tar energi. Men det ger också kraft att förändra. Och det är vad feminismen går ut på, att kämpa för allas människors lika värde.

manshat_176281297_50eabcad9606ee5627ee333d

5 people like this  |  3 Kommentarer  | Etiketter:







Vår i trädgården

Efter många timmar i vardagsrummet framför skärmar, böcker, teckningar, lego, pärlor och andra pyssel gick vi ut i trädgården där blåsippor, knoppar och citronfjärilar fick mig att gå in och hämta kameran. Kaninerna låg och sträckte ut sig i solen. Buskar och träd liksom laddar för att snart blomma och få löv.

tradgarden1
tradgarden3

Snart kan vi plocka jordgubbar, tomater och paprika. Sitta i skuggan under pergolan som kanske för första gången kommer kläs av vinrankornas blad. Vi kan plocka fram poolen som möjliggör morgondopp.

Många gillar våren bäst men sommaren är helt klart min favorit, ju varmare ju bättre.

1 person likes this  |  1 Kommentar  | Etiketter:,







Den dubbelarbetande mamman hinner inte med någon 50-minuters promenad

Det finns ett problem som vissa tycker vi pratar alldeles för lite om: ”Alla sjukskrivningar – och framförallt den galopperande psykiska ohälsan. Men ny svensk forskning bekräftar samtidigt en kraftfull medicin mot en rad stressåkommor. Den är dessutom alldeles gratis och fri från biverkningar.

Ändå tycks medicinen provocera. 

Den stavas träning. Fysisk träning. Den stavas svett. Regelbundenhet.” (Borås tidning)

Jag motsätter mig att forskningen skulle vara särskilt ny, troligen har ny tillkommit men redan när jag läste till sjukgymnast 2003 var det vedertaget att fysisk aktivitet medför stora vinster på många sätt inklusive gällande psykisk ohälsa. Som sjukgymnast jobbade jag i några år inom primärvården och förväntades berätta för mina patienter om denna förträffliga ”medicin”. Hur ”lite” som egentligen krävs för effekt, promenader på BARA 50 minuter räcker. Jag skrev ut fysisk aktivitet på recept (FAR) och jag peppade och peppade för att ALLA kan hitta någon aktivitet som passar.

Jag insåg snabbt hur oerhört skuldbeläggande och stressande detta blev för patienterna. Alla vet att en borde träna, men av olika skäl gör inte alla det. Patienterna mådde dåligt över vad jag förmedlade och jag mådde dåligt över hur jag hycklade. De skämdes ju redan när vi tog varandra i hand för att mittemot sig hade de en ung, käck, smal tjej som i deras huvud förmodligen ”skötte om sig och sin kropp” så där som ”en ska”. När de skulle blotta sig och ta av sig kläderna fylldes rummet av en ångest som gjorde luften trög att andas.

För vem var det som stod där i bara underkläderna?
Ibland var det en överviktig man. Som pratade om att han spelade fotboll när han var yngre. Han var faktiskt riktigt bra, tvättbräda hade han då. Sen fick han ont i knäna eller ryggen. Nu ville han komma och träna i gymmet hos oss på arbetstid. Och det fick han.
Oftare var det dubbelarbetande kvinnor. Som med ständig tidsbrist jagade mellan frukostbordet – förskolan – förvärvsarbetet – mataffären – diskbänken – tvättstugan osv. Hon var stressad och trött på att allt hängde på henne. Hennes man var mycket på sitt arbete så han orkade inte hjälpa till och barnen var ju ändå mer vara med henne. Hon var överviktig och skämdes för det. Nu hade hon också fått ont i axlar och nacke, vilken var anledningen till att hon kommit till mig.

HUR KAN vi säga till denna kvinna att hon borde börja träna? Att vi har mage att lägga ytterligare en börda på hennes redan tyngda ömmande axlar. Det är en orimlig lösning på ett orimligt problem.

Det hjälper inte att arbetsgivare delar ut gratis gymkort, när det är tid och ork som saknas.

JA det är oroväckande med galloperande psykisk ohälsa. Störst andel sjukskrivna är kvinnor i åldersgruppen 30-49 år. Men jag tror inte att lösningen är fysisk aktivitet. Jag tror att sjukskrivningarna minskar när män och kvinnor delar på arbetsbördan i hemmet, tar gemensamt ansvar för barnen och att kvinnoförakt och normer kring hur en idealkvinna ska vara försvinner. Kanske kommer då tid och lust till fysisk aktivitet med på köpet.

nemi_45671955

5 people like this  |  5 Kommentarer  | Etiketter:







Både smulor och servetter

Underbaraclara och Lotta sjöberg (som skrivit Orka torka samt driver världens bästa facebookgrupp Family living – the true story) var med i Malou idag. De diskuterade vad de fina bilderna på bloggar och instagram gör med oss människor. Det här tänker jag så himla mycket på, skrev om det här senast.

Underbaraclara berättar att inredning och foto är hennes intressen. Det är ett kreativt redskap att uttrycka sig i färg och form. Dessutom är det ett skönt avbrott från krig, orättvisor, svält och död. Många människor går igång och inspireras av underbaraclaras flöde, hon har 1,3 miljoner följare. Folk tycker om att se vackra, inspirerande saker. Hon menar att själv störs hon inte av kladd och damm, hon satsar på det hon tycker är roligt – att piffa och pynta. Hon kan torka upp sylt med sockan och torkar barnens snor med tröjärmen. Men det syns inte på bild. Underbaraclara själv blir glad av att se fina bilder. Hon är trött på att skuldbeläggningen och på att hennes intressen förringas. Medan män som intresserar sig för något så oväsentligt som fotboll går fria. (Allt detta kan jag skriva under på.)

Lotta menar det ständiga flödet av vackra idealhem ger en skev bild. Det blir en krock med verkligheten vilket kan ge verka ångestframkallande och stressande. Hon menar att alla vill nog ha det fint, men tiden, orken eller ekonomin räcker inte till. Dessutom ger det en snäv bild av vad en kvinna är för någonting, alla är inte ”duktiga”, inredningsintresserade och vissa saknar faktiskt lust för att lägga tid på hur hemmet ser ut. Ett annat problem är att det uppmuntrar till konsumtion. Vi är oerhört flitiga konsumenter, (vilket har så många baksidor att det kräver ett eget inlägg). Lotta konstaterar att det är ett systemfel hur många saker vi faktiskt handlar på oss. Hon saknar bloggare som berättar om hur långt de INTE orkat springa eller andra saker som går emot den idealiserade bilden. (Även detta håller jag med.)

Stök och ordning är två sidor av verkligheten. Båda finns troligen mer eller mindre hos alla, även hos mig. Jag tänker fortsätta sopa in smulorna under soffan och duka med fina servetter. Men jag lovar här och nu att visa både smulorna och servetterna.

stokigabankar

Barnens mysiga pysselhörna.

2 people like this  |  0 kommentarer  | Etiketter:,







Lady Dahmer borde vara mer som Moder Theresa, eller?

Jag har gett mig in i twittersvängen igen. Tänker att det kan vara nyttigt för mig. :)

Men det finns ju en baksida med twitter alltså – alla nötter. Igår skrev jag om hur glad jag är över att Lady dahmer orkar, vågar och vill stå upp för kvinnors rättigheter. Och plötsligt drogs spyflugorna till mig som om jag vore en saftig köttbit. Antifeminister, rasister och kränkta män flockades för att berätta för mig att vi lever i ett matriarkat och att all forskning och statistik är felaktig. Att LD som skriver att hon hatar män är roten till allt ont.

Just det här gången blev jag knappt ens irriterad, jag mest garvade åt alltihop som vore det en fars

Någon stolle menar att Lady Dahmer och andra borde vara mer som Gandhi, Moder Theresa och Dalai Lama? ”Det är inte lätt men det går.” Ha ha! Tänkte att jag skulle delge något mer av vad som skrevs men det var så tramsigt så det är inte ens värt att återberätta.

Nu har jag hittat block-funktionen (bra grej), men det skulle ändå inte vara helt fel med några feministiska följare som kunde hjälpa mig att besvara de små liven i fortsättning. Om ni vill följa mig så finns jag här.

2 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:







Nina Ruthström naken

Jag brukar inte fundera så mycket på vem som läser. Från början (2008) gjorde jag det men jag har slutat.

Fast när jag läser att någon under dagen googlat på ”nina ruthström naken” då funderar jag lite….

Är det någon jag känner?

 

2 people like this  |  6 Kommentarer  | 







Äta Kakan eller ha hen kvar

Åh Gudrun! Kakan har skrivit ett inlägg om precis i stil med något jag velat skriva många gånger. Eller, velat och velat, jag har i affekt känt att jag velat försvara mig, men sen har det runnit av mig, då jag insett att kritiken är befogad. Kakan har svarat på den kritik hon fick efter att ha postat ett inlägg med hudvårdstips och inköpsråd.

Alltså så här. Kakan är en feminist som ofta kritiserar skönhetsnormer och kvinnoideal och sen skriver hon ett inlägg om hudvård. Då blir vissa kritiska och undrar hur hon kan vara så motsägelsefull. Det kan jag förstå. Men jag är lika ambivalent inställd som alltid. För jag förstår Kakan också. Om hon gillar hudvård och har råd att köpa dyra produkter så vad fan, då måste hon ju få skriva om det. Det gör henne inte till sämre feminist.

Ett långt tag störde jag mig på UnderbaraClaras underbara liv som det verkar på bloggen. Men sen kom jag på att hon måste ju få skriva precis vad hon vill. Hon har mängder med läsare och det är klart som korvspad för mig idag att hon inte vill lämna ut hela sig, det använder nämligen folk gärna emot sen. Hon skriver ju också om feminism och jag tror vi som uppskattar det får vara glada för det vi får.

Risken när vi kritiserar dem som vi mestadels tycker är bra är ju att de tröttnar. Och DET vill vi ju inte.

Som Lady Dahmer. Hur mycket skit får hon inte för att hon inte är tillräckligt inkluderande, för att hon ibland uttrycker sig på ett sätt som sårar någon osv. Och då är hon en person som har en stor del i det feministiska genombrottet. Vi har alla enormt mycket att tacka henne för. Och visst får hon beröm också, men all denna kritik. Hur länge kan en människa orka?

För egen del började jag tvivla så mycket på att min blogg bidrog till ångest att all lust försvann. Men nu är jag tillbaka och nu tänkte jag skriva om vad som faller mig in.

Vi som får ångest av att läsa eller se bilder på andras bloggar/facebooksidor/instagramkonton får helt enkelt låta bli att klicka oss in, tänker jag. Hur tänker ni?

3 people like this  |  4 Kommentarer  | Etiketter:







Lösenordsskyddad: Trygga barn

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

4 people like this  |  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.  | Etiketter:







Påsklov

paskpyssel1

Då var påsken och påskpysslet över för den här gången. Nu är däremot påsklovet igång. Barnen är glada över att få vara hemma. Nu gäller det bara att hitta på lite roliga aktiviteter. Förslag?

1 person likes this  |  1 Kommentar  | Etiketter:,







Americanah

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie är en roman som kom ut 2013. Den handlar om Ifemelu och Obinze från Nigeria, där stora delar av handlingen utspelar sig. Vi får också följa med till USA där Ifemelu lär sig att hon är ”svart”.  Handlingen är helt ok spännande, det finns lite romantisk heterosexuell kärlek och det finns en himla massa namn som var lite svåra för mig att hålla reda på.

Anledningen till att alla borde läsa den här boken är för att den är en närmare 600 sidor lång lektion i intersektionalitet. På ett pedagogiskt och fängslande sätt lyckas författaren förklara hur rasism, klass och patriarkatet samverkar i en lång förtryckande kedja. Chimamanda Ngozi Adichie är oerhört proffsig när hon sätter ord på olika samhällsproblem, jag måste ofta stanna upp för att skriva ner. Jag älskar också att vi får ta del av en människas alla sidor, här göms inte mjölkiga flytningar i trosorna eller ljudliga pruttar undan. Det är härligt ärligt och inte lite intelligent.

Ett citat jag noterat är när Ifemelu är tillbaka i Nigeria efter många år i USA och ska beställa pommes frites och ber om att få riktig potatis istället för importerad fryst, vilket förolämpar servitören. Hon får förklaringen: ”Riktig potatis är bakåtsträveri för honom. Kom ihåg att det här är vår nya medelklassvärld. Vi har inte fullbordat välståndets första cykel än, den där vi tillslut kommer tillbaka till början och dricker mjölk från kons spenar igen.”

Betyg: 4 av 5.

2 people like this  |  1 Kommentar  | Etiketter:,