Det ska erkännas att jag är inte mycket för tävlingar. I verkligen livet, ja. Men i cybern, nej. Fast när det finns ett riktigt bra pris att dela ut tackar jag inte nej. Så nu kör vi!

Delta i tävlingen genom att:
1. Lämna en kommentar till detta inlägg. GLÖM INTE MAILADRESS!
2. Öka dina vinstchanser genom att skriva om tävlingen på din egen blogg eller facebook. Låna gärna bilden.
3. Gilla inlägget på bloglovin´ (om du använder det).

På söndag drar jag en vinnare som kommer få en Dolce Gusto Piccolo – liten och praktisk vit kapselmaskin att göra cappuccino, espresso, caffè latte, vanligt kaffe, varm choklad och många andra sorters drycker med. För mer info om kaffemaskinen, klicka här. (Jag har tyvärr själv inte testat den.)

Tävla på nu och lycka till!

Hej bloggen!

Idag vaknade jag trött. Märta är sedan två dagar mer missnöjd både dag och natt. Kanske tänder på gång?
Efter att jag lämnat Ville på dagis lämnade jag Märta hos mamma. Sen åkte jag hem för att slutföra uppdragen jag tagit på mig via Ninas Foto & Form. Jag blev inte riktigt klar idag heller, men nästan.

Jag känner mig lite villrådig ang bloggen för närvarande. Jag har dels inte tid att skriva så ofta som jag vill. Tidigare satte jag mig och skrev ner mina tankar och reflektioner i samma stund de uppstod. Nu finns inte tiden plus att jag fått prestationsångest då bloggen blivit större. Jag vill numera tänka igenom noga innan jag skriver vilket ofta resulterar i att det inte blir något alls. Och ju färre ämnen jag hoppar över ju mer meningslöst känns det att skriva överhuvudtaget.
Jag vill ju delta i heta diskussioner. Men jag hinner inte med.
Sen känns det lite trist för trots att läsarantalet ökar så minskar antalet kommentarer. Kanske för att jag själv inte hinner/orkar kommentera på andras bloggar längre. Men jag klagar inte. Åtta kommentarer till så är jag uppe i 10 000 stycken (sedan jag startade blogga på ninaruthstrom.se dvs för exakt två år sedan). Tack alla tappra läsare för att ni delat med er av tankar, reflektioner, beröm och kritik till mig. Det betyder mycket. Hoppas ni vill fortsätta hänga med mig.

Vidare tänker jag till och från på det dilemma det innebär att lägga ut bilder och text offentligt om och med sina barn. Nu när jag läste ”Felicia försvann” som tog upp ämnet började jag fundera igen. Det känns både och det där. Ju äldre Ville blir ju mer tveksamt känns det. Vad säger att han kommer förstå hur jag tänkte när han blir större. Han kommer ju tolka det hela på sitt sätt. ”Barn har en till låns” så det är bara att hoppas att Ville och Märta kommer uppskatta mig och mitt sällskap när de blir äldre och kan välja bort mig.

Och fotograferandet då. Nu finns ju instagram som jag ÄLSKAR. Känns plötsligt överflödigt att posta bilder på bloggen. Men den lusten kommer väl åter.
Bokrecensionerna ska jag nog sluta med också. Tar för mkt tid. Kanske skulle ha ett bokinlägg per månad istället med bara korta kommentarer och betyg. Får se.

Sen har Jenny och jag diskuterat om det där med ideal och bloggar. Att även om jag försöker ge en ärlig bild av mig själv, så bidrar även jag till normen om den ”perfekta kvinnan” då jag postar hembakat bröd och städade rum. Kanske är ni många som får dåligt samvete av att läsa min blogg?! Det känns jobbigt. Men å andra sidan skulle jag inte få läsa så här fina ord: ”Och jag älskar din blogg, som skiljer sig från andra och består av Både Och. Både yta och själ. Både glädje och sorg. Både lycka och surhet. Hemorrojder och hemgjord saft. Det ska du ha cred för.” Om jag inte bloggade. Så nej, jag ska inte sluta. Jag krisar bara lite.

Dags att hämta sturungen.

Hej då!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

 Foto: © UNICEF/Asselin

Jag har inte tid att blogga nu tyvärr. Jag leker, jobbar, värmer pureer, tvättar, klär pärmar, torkar små rumpor, virkar, plockar leksaker,drunknar i stora blå bebisögon, deklarerar, läser, planerar kommande bröllopssäsong, umgås med vänner och dricker en jävla massa kaffe. Idag har jag också bokat in en bloggdate och en resa till syrran samt varit på utvecklingssamtal ang Ville. Han blev godkänd. (Det här året visste han jag jobbar som fotograf när läraren intervjuade honom, till skillnad från förra året då han svarade att mitt jobb var att handla i stan. HAHA!)

För att ni inte ska behöva vara utan mig och mina bilder finns jag på instagram (heter ninaruthstrom där). Och så är det nog bäst att ni blir prenumeranter också så att ni inte missar när jag kommer igång med bloggen igen.

Må så gott vänner, tills vi ”ses” igen.

Nu ska jag virka vidare.

Jag har nu lagt till så att min senaste instagrambild syns längst ner i menyn.  Nu kan en se mina 20 senaste instagrambilder i bildspelet i menyn.
Instagram är kul. Du fotar, redigerar och visar enkelt dina bilder med och i mobilen. Finns både till iPhone och android. Ladda ner och börja fota och lägg sedan till mig; ninaruthstrom. Det gäller dig med syster!

Senaste instagrambilden längst ner i menyn.

När jag öppnar mig och skriver om jobbiga saker som i inlägget om tvåbarnsfamiljen t.ex. och jag får en kommentar som denna:

” Tack. 3 barn, alla under 4 år. Började gråta lite av lättnad. Att det är okej att känna så, och att fler än jag gör det.”

Då känns det jävligt fint. Om jag så bara minskar ångesten hos en mamma där ute, så är det värt det. De få kommentarerna jag får från människor som tycker jag är för öppen, för negativ eller ”elak” mot barnen bleknar och glöms bort. Tack för din kommentar anonym. Jag önskar dig (och mig) sömn, ensamtid och harmoni.

Jag tycker att ni ska följa min blogg på bloglovin (eller bloggkeen som är samma sak fast med annat namn) så att ni inte missar några inlägg. Det finns önskemål om att jag ska visa hur detta fungerar. Då jag har mest erfarenhet av bloglovin visar jag er detta.

Klicka er in  här. Fyll i email, lösenord och att du godkänner villkoren.

Strax därefter får du ett mail där du måste godkänna att du vill vara med i bloglovin´.

Sen är det klart och bara börja lägga till bloggar. Det gör du genom att skriva in bloggens adress (ninaruthstrom.se t.ex.) i rutan högst upp i fönstret, eller så klicka du på en bloglovinikon ute på respektive blogg. Mina finns i menyn till vänster.

I fortsättningen kan du genom att logga in dig på bloglovin läsa alla nya inlägg utan att behöva klicka dig runt till de olika bloggarna för att se om någon postat något.

Lycka till (Maja) och ni andra!

Det händer kul grejer runt bloggen nu.

Jag har börjat blogga för Cravingz.se. Där kommer jag regelbundet bidra med inrednings- och pysseltips.

Jag har börjat få inbjudningar till event. Det utlovas snittar, bubbel och goodiebags :P  Hade ju varit fantastiskt roligt att gå men tyvärr är det ju ett hav imellan. (Sen funderar jag lite, ska en tacka ja eller nej eller ska en inte årterkoppla alls på inbjudningar en får? Någon som har erfarenhet?)

Jag har fått hela 14 förfrågningar till Ninas Foto & Form om att fota bröllop i sommar vilket är jätteroligt och över förväntan. Har bokat in tio och har tackat nej till resten. Jag tänker inte boka in något mer juni-aug. Men fram till maj och efter september antar jag mig gärna flera.

Jag har fått böcker hem att läsa och recensera. Att tävla ut varor och/eller göra reklam för olika företag är jag inte speciellt intresserad av, om det inte är bra erbjudanden (värde över 500 kr), men till BÖCKER är jag mycket positivt inställd. Böcker kommer jag alltid tacka ja till.

På torsdag 8/3 kommer jag vara med i en bloggstafett med kvinnotema som Enligt O kommer hålla i. Så här ser tidtabellen för den ut:

00.01 enligt O | 00.30 Marias stickning och läsning | 01.00 Böcker x 3 | 01.30 Hanneles Bokparadis | 02.00 Nina Ruthström | 02.30 Sofies Bokblogg | 03.00 Mind the Book | 03.30 I mitt sinne | 04.00 Andra intryck | 04.30 Ord och inga visor | 05.00 Boktjuven | 05.30 Mimmimariesböcker | 06.00 What you readin? | 06.30 Pantalaimone | 07.00 Matildas Läshörna | 07.30 Peter Andersson | 08.00 *malins bokblogg* | 08.30 A room of my own | 09.00 Madeleines bokhörna | 09.30 thecuriouscaseofthebooks | 10.00 Erica – en dröm i rosa | 10.30 Tvärtemot | 11.00 …och dagarna går | 11.30 Fix Me Up | 12.00 TinaO | 12.15 Calle Brunell | 12.30 Bokodyssé | 13.00 Med näsan i en bok | 13.30 alice bröms | 14.00 Beroende av böcker | 14.30 Den var bra | 15.00 Olika sidor | 15.30 Dantes Bibliotek | 16.00 Lyrans Noblesser | 16.30 Livet mellan två evigheter | 17.00 Den läsande kaninen | 17.30 Breakfast Bookclub | 18.00 Lottens bokblogg | 18.30 Kill your darlings | 19.00 Sandra Gustafsson | 19.30 Desirée Fredlund | 20.00 …and then there was Beatrix | 20.30 Lingonhjärta | 21.00 Gunillas Blogg | 21.30 Stänk och flikar | 22.00 Fiktiviteter | 22.30 Bokmilaskogen | 23.00 Saris blogg | 23.30 Böcker emellan | 23.59 enligt O

Jag har blivit anklagad för att vara en tjuv. Av en tjuv. Ja, för om jag är en brottsling är jag sannerligen inte ensam. Om det nu egentligen har någon betydelse i sammanhanget. Mitt brott är väl inte lindringarna för att det också begås av andra (typ alla i hela bloggvärlden). Det är ungefär som att säga ”det var inte jag och förresten var den trasig när jag kom”.

Men jag erkänner mig icke skyldig. Det handlar nämligen om stöld av ord. Kan en äga ord? För ska jag ska kunna stjäla måste någon äga, ju.
Om jag skriver: ”låt ingen sätta sig på dig, låt de gärna sätta på dig”. Har jag då stulit från Jonas Gardell? Jag postade Karin Boyes vackra ord i ”Javisst gör det ont när knoppar brister” häromdagen, stal jag då från henne?
Nej jag tycker inte det.
En kan inte äga ord.

Min blogg är uppbyggd av inspiration och delvis egna ideer. Jag får impulser till fotomotiv, inredning, pyssel, läsning och bloggdesigner av andra bloggare. Jag läser blogginlägg, artiklar eller samtalar med någon och sedan ur mitt huvud återberättar jag godbitarna. Jag hänvisar förstås alltid till ursprungsskaparen (om jag kan) med länk.
Jag har aldrig utgett mig för att vara någon författare. Jag vill uttrycka mina åsikter så ni förstår dem. Det är min drivkraft. Jag lägger inte så stor vikt vid formulerandet, det har jag varken förmåga eller tid till.

Lady Dahmer är min stora förebild. Hon inspirerar mig, utbildar mig, diskuterar med mig. Jag citerar henne, skriver om samma ämnen hon gör och jag länkar henne. Inte minst hyllar jag henne. Tackar min lyckliga stjärna för att hon och hennes blogg finns. Dagar när jag känner mig ensam och missförstådd ger det mig ett enormt stöd att tänka på LD. (Och Gudrun Schyman.)

Jag har framgången med min blogg att tacka Lady Dahmer. Många av mina läsare har hittat hit via henne. Driver jag min blogg i skuggan av henne?
Nej, i ljuset.
Och jag har inte bara ”snott” läsare av henne, jag ”snor” hennes ord också. Hennes åsikter ang feminism. Hennes tankar kring barnuppfostran. Huva så besviken hon måste vara på mig. Förlåt i så fall LD.
Men jag ser det inte som att stjäla, jag ser det som att inspireras, utbildas och att jag tillsammans med henne sprider orden och tankarna vidare. Och jag har uppfattat det som att det är vad LD vill. Hon vill ha över mig (läsarna) på ”sitt lag” och tillsammans värvar vi flera.

Kanske finns det någon där ute som inspirerats av mig. Som tycker mina åsikter är viktiga. Det vet jag förresten att det gör. Det ser jag genom att ni hänvisar till saker jag akrivit. Eftersom jag i min omgivning är ganska ensam om mina åsikter är det underbart för mig att läsa om andra som tycker som jag. Vilka ord och vem som formulerade orden först, är totalt irrelevant för mig. Själva andemeningen är det viktiga. Att vi tycker (mer eller mindre) likadant. Systrarna mina.

Förresten, det där med: ”det var inte jag och förresten var den trasig när jag kom” det är inte jag som satt ihop dem orden först. Det var en kompis som sa en gång. Åh nej nu har jag gjort det igen.

Fin kväll, tänk jag är ännu uppe. En börjar bli kaxig nu när en fått sova tre timmar i sträck en natt.

Det här har egentligen varit en jädrigt fin dag, men mitt humör har inte varit på topp. Vi hade dock en mysig morgon med glad bebis. Glada föräldrar som fått sova. Och glad storebror som fick morgonbada tillsammans med mig. Den ömma modern.

Nybadad med blött hår, gjorde jag sen rent ugnen vilket medförde att en frän doft av bränd såpa slog ut den nyduschade känslan. Typiskt, för den brukar ju inte vara så länge ändå.
Sen bakade jag ut ciabattadegen som låg i kylen, och njöt av att skjutsa in dem i en ren ugn. (Första rengöringen sedan inflytt 2008.) Brödet blev gott också.

Eftermiddagen spenderade jag, Ville och Märta på Sigrids (min kompis Majas äldsta dotter) kalas på fritidsgården Puma. Ofantlig nostalgitripp att komma in där som man i rutig skjorta och vita jeans tassade omkring som osäker och finnig femtonåring. (Och vilket bra ställe att ha kalas på, fritt att hyra.) Det var lekar, disco, fika, fiskadamm och biovisning. Ville var mycket nöjd när vi åkte hem.

Mysigt barnkalas.

Jag ska lägga mig nu, men jag är aningens uppspelt då bloggen har nytt besöksrekord än en gång tack vare bloggkommentatorerna.

Dröm sött! Det ska jag göra.

Jag vill fortsätta lite till på ämnet ”perfekt liv”. Det är farligt, menar jag, när människor bara visar på det goda i livet jämt, som i Vi Föräldrar t.ex (där saknas iofs verklighetsanknytningen fullständigt).

Bl.a. UnderbaraClara får ta emot kritik ang detta, vilket är befogat tycker jag. Hon har dock blivit bättre. Men när hon bloggar om sin nyfödda bebis och och inte nämner smärta eller sömnbrist, då blir det skevt.
En annan bloggare som fått kritik ang detta är Elsa vars liv vad det verkar endast är en dans på rosor i fina klänningar mellan frisörsalongerna och restaurangerna.

Visst får man vara positiv och fokusera på det som är bra. Och det kan ju faktiskt vara så att man på riktigt är så där rasande genomlycklig och problemfri och att en väljer att se saker från den ljusa sidan. Men inte jämt, alltid och i evighet. Alla stöter på motgångar, om det så bara handlar om hård avföring eller dammråttor. Men som Kristina skrev en gång, kanske har en inte lust eller mod att delge sina baksidor. Det är förstås ok. Men då får en berätta att det är så det ligger till, tycker jag.

Som tur var finns det motvikter. Mia Skäringer är nog den bästa. När hon berättar att hon i hela sin uppväxt drog in magen framför spegeln och drömde om att se ut som Baby i Dirty Dancing medan Jennifer Grey som spelar rollen samtidigt hade komplex för sitt utseende. Precis som för Skäringer hade min tonår underlättats utav läsning om att vackra framgångsrika människor också har komplex och problem. Nu som välmående vuxen förstår jag att ingen lever det ”perfekta” livet. Alla har vi våra svårigheter och en blir lurad om en tror att alla andra är lyckliga.

Jag söker i första hand bloggare, författare och vänner som vill dela med sig av hela sanningen. Både stort och smått, sött och surt, löst och hårt. (Om du driver en sådan blogg, låt mig veta. Jag kanske missat den.)

Idag börjar jag och Sofia en utmaning med instagram. Vi har gjort om alphabetweek till alphabetmonth. Det innebär att man ska fota (med mobilen) och publicera (på instamgram/twitter) alla alfabetets bokstäver från A-Ö, en om dagen. Skulle vara kul om flera ville hänga på!

A som i Anta utmaningen vet ja!

Det här är en fantastisk dag för mig, och för min blogg. Tack vare ikonen Lady Dahmer blev jag idag vackert omnämnd hos bloggkommentatorerna. Tack och välkomna hit, nya läsare. Hoppas ni kommit för att stanna. Bara så ni vet, frågor välkomnas om stort som smått och jag uppskattar kommentarer även om man inte håller med mig (kanske tom lite extra då).

Och sen har vi ÄNTLIGEN lämnat hemmet denna dag, där vi försmäktat utan snus i en hel vecka pga sjukdom. Vi har varit hos min mamma hela dagen och där har det mest handlat om:

Nu fortsätter den här fantastiska fredagen i soffan med man, eld, godis och tv. Fint liv!

Jag har en liten bloggkris. (Eller snarare, har haft, nu är jag ju på banan igen.) Jag har förlorat fem prenumeranter på kort tid och det bryr jag mig mer om än jag önskar. Det är svårt att nonchalera när människor som först gett mig en chans sedan tänker ”du var inte tillräckligt rolig, smart eller intressant så jag säger nej tack”.

Små bloggkriser har jag haft flera gånger tidigare. Det går till så att först tappar jag lusten helt. Känner för att stänga ner hela skiten och aldrig mer blogga. Dessa kommer ofta då jag förlorar bloggprenumeranter eller då statistiken sjunker, aldrig när jag får elaka kommentarer eller ”mothugg”, (det gör mig snarare vassare).
Men efter något dygns uppbehåll brukar jag sakna bloggen. Inspirationen kommer åter och jag får lust att skriva och fota massor av grejer. Plötsligt blir det helt tydligt för mig att jag bloggar så klart så länge JAG tycker det är roligt. Vad fan spelar antalet prenumeranter för roll egentligen!? Det är ju dessutom massor av människor kvar här hos mig som läser och kommenterar.

För mig är bloggen ett uttryck för min kreativitet och för mig som person. I bloggen vågar jag ta plats.
Det är tack vare bloggen jag har vågat starta mitt företag. Jag har blivit mer självsäker, lärt känna mig själv och mina åsikter och jag har lärt mig en hel massa saker tack vare bloggen. Jag har fått nya kompisar och jag har tagit mitt fotograferande till en ny nivå. Dessutom får jag öva på att skriva. Jag har således mycket att tacka bloggen för och det vore idiotiskt att sätta stopp för detta. Jag vill förstås fortsätta att utvecklas.

Jag har i hela mitt liv varit en person som tänkt och tyckt mycket, men oftast hållit det för mig själv. För att inte störa någon annan, för att inte ta för mycket plats, för att inte trampa någon på tårna. Så fungerar jag fortfarande i de flesta relationer (förutom med mina närmaste). Jag ler och nickar men tänker inombords att ”nej så tycker verkligen inte jag”. Dock vågar jag allt oftare säga mina åsikter högt, även om jag helst väntar på att någon frågar vad jag tycker först.

Läser i ”Avig Maria” att Mia Skäringer dissar facebook och menar att det ökar på det okonstruktiva bekräftelsebehovet. Det ger låtsaasrelationer och tar plats från det riktiga livet. Dessutom kan man bli beroende av att gå in på sin iPhone för att kolla om man fått någon bekräftelse.

Jag både håller med och inte om detta. Facebook är jag själv inte mycket för. Där får man oftast bara ytlig information om människor och fladdriga relationer. Men en blogg fungerar delvis på samma sätt; man tar plats i den virtuella världen. Dock är det många facebookanvändare som tycker att vi bloggare tror att vi ”är något”. Jantelagen, ni vet. Ja, jag tror att jag är något. Jag är Nina och jag är bra.
Jag håller med om att det tar tid, jag sitter mycket vid datorn. Men det är min hobby och delvis mitt jobb. Det tar inte tid FRÅN mitt liv, det berikar det. Jag trivs ypperligt framför skärmen.
Det där med bekräftelse är svårt att svara på. Men att ta plats kanske är synonymt med att söka bekräftelse?

Jag fick en kommentar på mitt inlägg om förskolan: ”Nina! Vet du, jag tror faktiskt det är så lätt att jag skulle ha lättare att hålla med dig (eller iaf förstå hur du menar fullt ut) om du valt att inte uttrycka dig som att du har den enda sanningen.”
Det tycker jag är lite märkligt. Jag skriver det jag tycker. Om jag skulle uttrycka att ”en kan tycka si och en kan tycka så” för alla andra människors olika åsikter då kommer det bli väldigt långa, svårlästa och ointressanta inlägg. Det är väl självklart att jag är medveten om att jag inte sitter på den enda sanningen, då skulle jag ju inte behöva skriva ut den. Men det är min sanning, och det är den jag framför här på min blogg. Och det kommer jag fortsätta med.

Härmed avslutar jag denna bloggkris.
Over and out!

Grönt och skönt blev det här inne nu. (Tryck F5 om ni inte ser förändringen.)

Jag var tvungen att göra något med min dsignlusta! Egentligen var det synd att redan byta bort den beige/blå designen som jag hade innan, jag gillade den framförallt den animerade header. (Jag tittade med ögonen åt vänster och höger.) Jag tyckte jag var jättefinurlig när jag gjorde den animeringen, men har bara fått en kommentar ang det så kanske såg man inte det om man inte visste det?