Den där sista rullen sandpapper sitter säkert.

/Den ömtåliga röven.

Jag har börjat den här dagen med att skratta. Jag skrattade åt när Ville vaknade före kl 06 i morse och Robban säger till honom: ”Lägg dig ner igen, det är ännu natt. Du får GODIS om du somnar om.”
Vid frukostbordet garvade jag så tårarna rann åt mannen som försöker hitta rätt i sin könsroll.

Glad lördag!

Till Det är härligt med barn del I.

Jag ska nog minst ha tio stycken.

Ryggkast. Den avslutande grenen i stångaspelens femkamp som avgörs i juli varje år här på ön. Man kramas och bryter och brottas för att få ner den andra på rygg. Det brukar vara min man Robban och hans kusin Erik i finalen. Robban brukar hamna underst och få hundrakilos Erik uppå sig. Det verkar inte helt skönt.
Kan ryggkast vara något för kungen tro? (Gotlands landshövding vill tydligen bjuda hit honom, därav denna bild i tidningen.)

Kungens kropp är otrolik lik den jag brukar klämma och känna på, på vardagskvällar.

Ikväll var jag på bio och såg ”Bridesmaids” tillsammans med tre andra härliga tjejer (psykologer :P). Det var första gången i vuxen ålder som jag gick på bio osminkad. Som en liten utmaning till mig själv, och det gick ju fint. Va skönt det var att kunna gråta utan att behöva oroa sig för hur svart jag blev under ögonen. Ja, jag grät. AV SKRATT!!! Vilken galen rolig film. Se den!

Rolig film!

Svärmor var förbi idag. Jag hjälpte henne att lägga in en profilbild på facebook. När hon hade åkt hem insåg jag att hon fortfarande var inloggad….. inte fan kunde jag motstå den frestelsen.

Hihi. Elakt eller kul?

Jag älskar min blogg och mina läsare. Alltså er. Jag fick så mycket fantastiska kommentarer efter inlägget om min frustration ang Villes aggressivitet. Stort tack till er härliga kloka människor!

Precis som Malin förstod så är jag en känslomänniska av hög rang som känner jättemycket, en kort stund. Och sen lugnar jag ner mig. Detta innebär inte att det jag kände när jag skrev inlägget inte gäller. Men nu när jag läst alla era kloka råd och om era erfarenheter samt pratat av mig med en fin vän, har jag fått tillbaka hoppet igen. Dessutom har Ville varit mjuk och fin ikväll. Ni fattar väl alla att jag älskar honom så det värker. Det är ju därför jag engagerar mig så starkt.

Idag hade Ville Robbans strumpor hela dagen på förskolan. Ville hävdade bestämt att det var hans och att den där hälen uppe på vaden ”ska vara där”. Han drog upp dem till knäna dessutom. Underbar syn! I trotsiga perioder som dessa är ”felaktiga” strumpor inget vi ens tar upp till diskussion här hemma.

Jag måste passa på att hylla Lady Dahmer (igen). Av henne fick jag konkreta bra tips och en kram. Precis vad jag behövde. Den kvinnan besitter så mycket klokskap kring barn, feminism och genus så det är finns ingen hejd. Ni har väl röstat på henne till blogawards!? Om inte, gör det här.

Idag har jag gjort en pajjävel med sån här förbannad köttfärs.
Som bekant ogillar jag ju att laga mat och idag var den känslan stark, minst sagt. Jag kände riktigt hur hormonerna drog ihop sig till oväder inombords när jag påbörjade upptining av köttfärsen. I takt med att matberedaren snurrade och jag insåg att degskiten inte gick ihop utan bara smulade sig, steg färgen i ansiktet. När jag sedan skulle hacka löken som visade sig vara halvmöglig, gick jag fram som om jag hade haft en motorsåg, lök sprutade över hela köket. Inom kort hade jag också lyckats slå sönder ett glas. Alltså fick jag inte bara laga mat idag, som jag hatar utan dessutom dammsuga som är lika pissigt det. För att straffa mig själv och mitt dåliga humör slog jag också till å torkade det helvetes golvet. Genomsvettig sparkade jag sen av mig byxgrisarna halvt hysteriskt, skvätte äcklig annanas över hela bänken, rev moröttsjävlarna riktigt agressivt så det verkligen skulle skräpa ner, mitt mål var kylskåpsdörren. Skadade mig när jag rev osten. Kavlade ut degaset med hela kroppen. Tog en för liten skitform och fick byta till en större. Radion spelade löjliga skitlåtar som jag sjöng med i med ironisk förlörjligande ton. Så småningom fick jag in den där satans pajen i ugnen, då återstod städningen av köket. S U C K ! ! !
Det gjorde mig faktiskt gott att städa, då lugnade jag ner mig lite. Började garva lite åt mig själv. Måste sett bra kul ut. Sen vaknade Ville å att få se honom gjorde mig på ännu bättre humör.
Som tur var blev pajjäveln god.

Här kommer receptet på den jäveln:

400 g köttfärs
1 gul lök (ej möglig)
1 morot
1 paprika
1 liten burk annanas
2 msk tomatpuré
peppar
ingefära
chilisås
cayenpeppar
sweet chilisås
sambal olek
riven ost

Fans pajdeg:
4 dl vetemjöl
1 msk smör
 4 msk vatten

Blanda mjöl, smör och vatten till en deg, med fördel i matberedare (pyttsan, inte fan hjälpte det). Låt vila i frysen 5-10 min. Platta sedan ut i form och förgrädda ca 10 min i 220 grader.

Fräs köttfärs, lök, paprika, morot, annans, blanda i resten. Lägg i pajskalet.

Grädda hela pajen 20 min i 250 grader.

(Till en hel plåt dubblar du receptet. En plåtjävel räcker till ca 10 pers)

Lycka till som fan!

P.s Jag tror jag har PMS. D.s

Det här var ett gammalt inlägg postat i juli 2009. För det första är det så kul därför tål det att postas igen och för det andra bakar jag den här pajen just nu. Det går dock mycket bättre idag. Vi ska in till några kompisar i stan och äta ikväll och då ska vi stå för maten.

Dagens tema i fotoutmaningen:

D E T   H Ä R   S K R A T T A R   J A G   A L L T I D  ÅT

När min roliga son gör tokiga miner. Han har fan skön humor min unge.

(Min kamera är inlämnad för rengöring därav iPhonebilder.)

<<< Gårdagens tema: I all hast ✿✿✿ Morgondagens tema: ”Två” >>>

Andra utmanare är: Kristina, Carina, Lotta – Oh lovely, Rijo, Fröken K, Matilda, Hippiemamman, Olicka, Familjen Toad, Emma, Madeleine, Frida, Karro J, Marie, Magdalena, Finurliga fröken, Lairama, Malin, Emma H, Helen, Signerat71, Pillargontanten, Dagarna, Klara, Amanda, Lotta och Ulrica.

Tack vare Nevnarien fick jag nys om appen Slowmo. Har skrattat mig själv till tårar nu en liten stund här på morgonkvisten. Hepp!

Jag vet fan den blev på fel håll. Får skärpa mig till nästa gång. Är ingen van filmare, än.

Det komiska började redan i går på vår hemresa från Kyllaj, men jag visste inte hur jag skulle skriva det då. Antagligen kan jag väl inte förmdela det roliga till er, man skulle nog uppleva det själv. Men jag ska i alla fall försöka. Det är det värt!

Vi stannade till i en liten håla här på Gotland för att äta lite kvällsmat. Det verkade bara finnas en pizzeria öppen, dit åkte vi.
Inredningen var väl inte direkt den modernaste, och det var smutsigt. Gästerna var till 50% alikor och när vi gick till vårt bord kunde vi se in i ett barnrum som låg vägg i vägg. Där fanns en liten kille som sprang omkring och skrek och slog gästerna med sitt plastsvärd. Han bodde antagligen på bodegan!? Perfekt uppväxtmiljö bland alkoholiserade gubbar och rökande ungdomar som pratar om hur mycket de druckit förra helgen. De unga gästerna skrek åt ungen att gå in på sitt rum lite då och då, naturligtvis helt utan effekt.

Brevid vårt bord satt en alkoholiserad man med en annan handikappad alkoholiserad man. De satt och klämde på varandra mest!? Sen kom en tredje vad jag gissar var en ännu en alkoholiserad man och började prata med oss om ditten och datten. Ville kom, medan pappan pratade med alkoholiserad man nummer tre, med den brillianta kommentaren högt och tydligt: ”mamma dom är konstige”. Jag försökte prata bort det och frågade om han var sugen på pizzan som förhoppningsvis SNART skulle komma.

Vi fick in vår mat som var jättegod! Ville hade dock lite svårt att koncentrera sig på att äta eftersom den lilla killen rumsterade ganska ordentligt och inte verkade bry sig nämnvärt om de andra gästerna som försökte lugna honom.
Detta på samma gång som en av alkoholisterna satt och mumlade och svor över att han inte  vann pengar när han vant spelade på en av spelmaskinerna. Han slog hårdare och hårdare på knapparna.

Under måltiden hörde vi den handikappade alkoholisten få en åthutning för att han satt och smååt av andras kvarlämnade pizzor. Då yppade Ville lite snyggt att ”mamma, han är tjock om magen”. Högt och tydligt förstås. Det blev tyst vid grannbordet….
Men snart bröts tystnaden av ett gäng yngre killar som kom in för att spela upp lite pengar på spelautomaterna. Då kläcker Ville ”dom är tjuvar”.

Ville somnade gott i bilen på vägen hem och Robban bar in honom i sängen sen. Vi packade upp alla saker från Kyllaj och varvade sedan ner framför datorn och tv med varsitt välfyllt vattenglas. Man blir otroligt törsig efter att ha ätit pizza!

Det tog inte många timmar innan vi hörde tassande små fötter, men inget gråt? Ville brukar alltid låta samtidigt som han kommer upp från sin säng. Men nu gick han bara bestämt in i köket, roffade åt sig första bästa glas från bänken och fyllde det med vatten. Drack så man hörde klunkandet i hela kåken, stönade, fyllde på med mer vatten och klunkade i sig ivrigt.
När jag kommer ut för att möta honom ser jag att det är ett ljus han fått tag i och dricker ur. HAHAHAHA. Det gamla doftljuset som jag tagit hem från Kyllaj har han druckit ur. Kan väl inte ha varit så gott, men nöden har ingen lag.

Är man bara tillräckligt törstig och trött så fungerar gamla ljus med vaniljdoft perfekt som glas. Damm, sot, vekar och stearin är inget hinder.

Jag skulle sen lyfta upp den trötta och vismiga Ville med doftljuset i händerna och ta med honom in i vår säng och söva honom där, men jag bara garvade. Jag skrattade så tårarna rann, så att jag fick sammandragning, så att min kropp knappt kunde hålla sig upprätt. Och Robban skrattade lika gott. Hela kvällens upplevelser från bodegan kom tillbaka och så det här med ljuset. Hade det brunnit hade nog Ville tagit det ändå, och så hade det bara fräst när han hällde vatten i det. Törst är en stark drift! Hohohoho. Så. Otroligt. Roligt.

Eftersom det var mitt livs garvattack ville jag föreviga denna upplevelse. Och naturligtvis måste vi berätta det för Ville när han blir äldre. Vad härligt det är att skratta så man tappar kontrollen hörrni!

Alltså, jag ÄR ganska rolig. Egentligen. (Eller, jag har iaf varit, slog det mig nu.) Men jag har liksom svårt att få fram det i skrift. (Och kanske verbalt också numera.) Jag tror mitt roliga jag försvann lite när jag fick barn faktiskt. Jag är så tankspridd numera. 

Men ta å gå in och läs >>>här<<< om ni gillar att bli underhållna.

Själv ska jag käka fjuttjuck.

I julas fick Ville en pyssellåda av oss, med NYMODIGT pyssel. *asgarvar*
     Förutom nymodigt är det rosa, lila, glittrigt och det inkluderar tiara. Det riktar sig ganska odiskret till TJEJER skulle man kunna säga. Men Ville som är en KILLE gillar det. Tänka sig!

Alltså, man bör passa sig för att använda sig av ordet ”ny” på sina prylar. Det kan kanske verka som en bra idé men nej. Det. Är. INTE. En Bra. Idé. Lite på mig. (Inte heller att använda ordet ”nymodigt” *asgarvar igen* .)
     Vi har ”Det NYA innestället – Mias grill” här på skarphäll i Visby. Funnits i säkert 10 år. Det är fortfarande inte inne. (Även om de serverar goda hamburgare.)
     Vi har också ”Nya pastavagnen”. Som lite snyggt la till ”Nya” efter att de utökat sin meny med trist kycklingsallad.
     Lägg till ”ny” och du kan inte bli mer ute. Så känner jag lite.

Robban: Kan du väcka mig kl 6 i morgonbitti, om du vaknar före mig.
Nina: Jo, vaddå ra?
Robban: Jag ska skicka ett sms.
Nina: Jaha? Till vem…?
Robban: Reningsverket.
Nina: Va? Till vår avloppstank? Vad ska du skriva då?
Robban: Slam.

Min reaktion: Först tystnad. Sen asgarv.

Min kommentar: Ibland skrämmer ny teknik mig. Min man sms´ar med vårt avlopp. Vad kommer härnäst? Kedjemail från bastuaggregatet?

Borde jag vara svartsjuk?