Deppig & sömnlös
Postat: fredag, 2 december, 2011, kl 03:14 | Kategori: Mest jag | 24 kommentarer
Jag håller nog på att bli deprimerad. Jag har ingen ork och ingen lust med någonting. Känner mig bara ensam, ledsen och trött. Men KAN INTE SOVA. Robban ger Märta ersättning nu på natten. Och jag måste pumpa ur mina sprängfyllda bröst. Poängen är att jag ska få sova och få tillbaka gnistan, men det fungerar inte alls.
För här ligger jag 3 på natten i Villes rum, vaken och gråter. Jag vet att jag har så mycket fint i mitt liv men nu kan jag inte se det. Är trött på mig själv och alla andra. Känner mig som en inkompetent jävla idiot som aldrig borde varit född. Och hela tiden mår jag lite illa också. Fy fan för allting. HELVETE!
Men fina du. Hade jag bara bott några mil närmare hade jag kommit på studs med massa fikabröd och varma kramar. Inte för att jag är så mycket gladare än du men det kanske hade varit skönt att gråta ut ihop.
Jag tycker att du ska ringa till mvc idag och få en läkartid snarast. Det finns hjälp att få! När du är där tycker jag att du även ska be dem att ta prover på din sköldkörtel och b12. Sköldkörtelproblem kan utlösas under graviditet och ge upphov till depressioner, sömnlöshet, trötthet och håglöshet. Oerhört många kvinnor har detta utan att veta om det och går runt och tror att tröttheten och håglösheten är ett normalläge under småbarnstiden.
Kraaaaam.
Vad ledsen jag blir när jag läser att du inte mår bra. Jag kände ungefär likadant förra vintern och mycket berodde väl på sömnbrist och att det är en stor omställning att få 2 barn. Det blir bättre och jag hoppas du snart kan få din välbehövliga sömn, det är inte lätt att gå från att vara vaken och amma till att sova, man vaknar ju ändå.
Hör av dig om det är något jag kan göra för dig.
Massa styrkekramar
Vad du är stark som vågar berätta Nina! Jag tror att det vanligaste är att vi kvinnor hellre förtiger än erkänner att vi inte är perfekta, och då får vi heller ingen hjälp.
Prata med Robban, med din mamma, med MVC. Se till att få sova och få avlastning. Kanske kan Ville gå några timmar mer på förskolan?
Behöver du någon som knuffar vagn eller bär på skrikarg bebis får du säga till!
Sök hjälp Nina.
Det finns hjälp att få.
Börja med att ringa MVC och säg precis som det är.
Det är inte ovanligt att känna som du känner och du är inte ensam om att känna som du känner.
Fina Nina, du som vågar dela med dig av din smärta.
En stor kram får du från mig! Stort att du skriver som det är i din stora blogg, för du är inte ensam! Melankolin äter på mig ibland, men så får jag ett ryck och slår tillbaka right at it! Jag sitter i min bunker och har msn på, ifall du vill skrika på någon.
Tillåt dig själv att må som du gör, prata med den du vill prata med om det, någon proffisionell om du vill. Men man måste inte vara så himla lycklig jämt. Man får känna att livet är piss. Känner du dig inte bättre när månaden är slut kanske det blir dags att fundera på att söka hjälp om du inte vill innan. Men jag tror på att försöka acceptera att man mår som man gör och det är ok.
________________________
Nina svarar:Detta verkar oerhört klokt. Det här tar jag till mig.
Åh vad det är svårt när man är i det där läget. Man behöver ju liksom kraft för att orka börja gräva i vilken hjälp det finns att få. För den finns men man ska ju ha ork att be om den oxå. Men gå inte för länge och känn så här. Berätta för de på MVC hur du känner. Det finns hjälp att få. Får man inte sova så färgar det hela livet och man får ett helt annat perspektiv.
Men framförallt är det viktigt att veta att MAN FÅR KÄNNA SÅHÄR! Tänk inte att du är svag som vacklar, tänk att du är urstark som klarat det så länge som du har gjort. Jag blev så deppig under min, efterlängtade, graviditet att jag blev tvungen att äta medicin. Bilden av ”hur det ska vara” blev skakad i sina grundvalar och jag kände massor med skuld. Men det finns inget
”som det ska vara” det finns bara ”HUR DET ÄR”. Jag önskar att jag kunde finnas där för dig! Varma kramar!
Styrkekramar till dig Nina!
*kramar om hårt*
Du är inte ensam om att känna så här. Jag har också mina perioder när allt känns piss. Jag brukar må bättre om jag får några timmar helt för mig själv. Det är så jefla skönt att bara få vara. Utan ett endaste måste.
Hej Nina
Vad starkt att skriva att du faktiskt mår piss! Jag fick barn förra hösten och hade några såna perioder under vinter och trots att det var ett tag sen nu så är det alltid skönt att känna att det inte bara är en själv som känner på ett sätt, så Tack för det!
Jag jobbade i en butik när jag var gravid och pratade en dag med en kund som gav mej det bästa rådet, hon sa att kom ihåg att det ibland kommer vara skittrist, och vet du vad…det är helt okej! Så enkelt men klokt.
Så precis som Jo skriver så tycker jag med att tillåt dej att känna så här ett tag och blir det inte bättre om en stund så prova något annat.
Bloggen var superfin i sin julskrud
Hej Nina! Jag förstår precis. Jag bloggade om det idag och länkade till ditt inlägg. Hoppas det var ok, annars säg till! Massa kramar från en till trött mamma!
Jag tror det är normalt att vara trött när man fått barn. jag tror du ska sluta med amningen nu, mjölkersättning går bra när barnet är två månader. Så får du mer egentid och sen att maken måste ta en stor del också. Samt se till att du äter rätt och att du unnar dej lite fest i tillvaron, köp något nytt till dig själv
Hej
Ibland är det lätt att falla i myten om sig själv, som glad och en idéspruta. Tror du ska vila i att bara vara mamma ett tag. Kroppen håller på att ställa om sig. Sen tror jag, utan att känna dig att du har ganska höga krav på dig själv. Om du kan, sänk dem, ge tid själv tid i att vila och bara vara Nina/mamma. Livet fortsätter där utanför iaf, solen kommer gå upp, även om du bara är. Kan du, under en tid kanske ha Ville ngn timma längre på dagis, be någon hämta och lämna under en period. Det är ok att falla och må som du gör.
Sen kan vi alla ge dig en massa råd, gör det som känns bäst för dig. Du behöver inte ha alla andras godkännande för att våga må dåligt.
Försök hitta lösningar som passar i er lilla familj.
Hoppas du hittar kraften till slut.
Givetvis ska man få må dåligt och tillåta sig att göra det. Att gråta en skvätt eller ha lite jobbiga tankar en dag eller två är ju så livet är. Däremot om man känner en hopplöshet, får problem med sömnen ochrent av känner sig deprimerad och har svårt att se nåt positivt tycker jag inte att man ska se det som ett normalläge. Inte ens under några veckor. Graviditets tar hårt på kroppen, även veckorna efter. Kanske är det så enkelt att du har kasst järnvärde eller någon annan viktig vitamin- eller mineralbrist.
Kram igen.
Jag är dålig på sånt här och har inga tips att ge men det verkar många andra ha. Hoppas du mår bättre snart!
Det är tungt att läsa om hur dåligt du mår Nina. Men det finns en väg ur, det finns många vägar ur. Försök klara dagen och när du är stark nog ta gärna kontakt med någon att prata med (en vän eller ett ”proffs”).
Min BVC-sköterska skickade mig till en psykolog när äldsta dottern var några månader gammal, det kändes sådär kan jag lova. Men. Jag tog mod till mig och gick dit. Och ångrade mig inte. Bara det där att få älta ur sig allt det där som behöver komma ut, det var JÄTTESKÖNT.
Många kramar till dig!
Hej Nina, jag läser dagligen din blogg men kommenterar sällan, nu känner jag att jag måste! Och vill! Fina du, du är inte ensam om dina känslor – jag drabbades själv av förlossningsdepression år 2007 då jag födde min dotter Selma. Vill du så kan du gärna gå in på min blogg under ”förlossningsdepression” och läsa vad skrev då. Mitt råd till dig är att du söker hjälp, den finns att få och ju fortare du får den desto fortare kan du börja må bra igen – det förtjänar du och din familj! Kram
Läste nu de andra kommentarerna och håller med i det JO skriver – mycket klokt! Ett råd vi alla borde lyssna till i olika perider av livet. Men känner man att nedstämdheten blir en övermäktig och att man inte funkar som människa i vardagen då måste man söka hjälp, det är inget konstigt eller pinsamt med det! Kram igen!
Hej, jag har följt din blogg sporadiskt då jag hinner med. Har också 2 små barn och en man som varit utbränd och deprimerad emellanåt. Jag älskar att du är så ärlig på din blogg och vågar sätta ord på vad du känner helt spontant!
Jag pluggar till hälsopedagog nu och vet att många blir deprimerade vintertid med mörker, sömnbristen gör det ju tusen gånger värre!
Jag skulle rekommendera dig tillskott på D-vitamin (50mg) och omega3. Brist på dem gör oss nedstämda och nu med lite sol får vi inte tillräckligt med D-vitamin.
Jag hoppas du mår bättre snart! Märta kommer att sova bättre snart och du med, lita på det! Barn med kolik, om hon nu skriker väldigt mycket blir ofta hjälpta om du utesluter mjölk i din kost. Kunde vara värt att pröva någon dag kanske. Lycka till! /Erika
Älskade vännen, hoppas allt känns bättre snart igen. Du är fantastisk! Finns här för stort som smått, fika som promenad, blurr eller sitta tyst. Bautakramen
Vill så gärna skriva något som gör att du mår bättre igen, men det funkar ju inte så tyvärr… Jag hoppas att det blir bättre snart! Om inte – dra dig inte för att söka hjälp. Om det är kolik SkrikMärta lider av så håller jag med om att du det kanske vore en idé att utesluta mjölk. Både ur din kost och hennes ersättning. Finns en massa andra grejer man kan fundera på att utesluta också, men mjölk är ofta boven i dramat. Kram
Tjing! Mådde precis sådär när mina tvillingar var ca 2,5 månad. Jag fick träffa en psykolog på mvc som sa att jag skulle avsätta nån stund varje vecka till att göra nåt helt själv. Först blev jag irriterad o tyckte att det var ju inte det som var mitt problem men jag lydde hans råd och bestämde en kväll i veckan där jag stack iväg o tränade.( Fick amma precis innan o kunde va borta ca 2h. Hade ersättning hemma ifall det skulle bli kris.) O ganska så snabbt kändes allt bättre. Jag fick liksom lite perspektiv på mitt liv o hämta ny energi. Prova, det kanske hjälper dig också
Första steget är att erkänna för sig själv att en inte mår bra, och att det är okej! Där är du ju redan, så jag tror att det kommer ge sig med tiden hur du ska gå vidare. Det finns inga supermänniskor, och du är bra som du är, även trött och tråkig! Hoppas du återvinner lite energi snart!
Jag tror som Kristina. Det är jätteviktigt att må dåligt och tillåta sig att känna det, känna att det är okej. Men, det låter på ditt inlägg, som visserligen är skrivet i en av de riktigt jobbigaste stunderna vad jag förstår, som att det är lite mer än så. Jag tycker att det låter som att du faktiskt kan vara påväg in i en depression. Känn efter, prata med dina nära. Om du/ni tror att det kan vara så.. Då tror jag att det är viktigt att ta hjälp av någon proffessionell.
Visst kan man ta sig ur en depression utan hjälp utifrån men det tär nåt enormt både på en själv och på ens närstående.
Om du/ni bestämmer dig/er för att du behöver prata med någon, så brukar ju dels BVC ha en psykolog. Men det är inte säkert att det blir tillräckligt frekventa möten eller att den terapin är en form som passar just dig. Då finns ju andra alternativ, som tyvärr är dyrare. Men jag tycker själv att det är värt varenda krona. Då kan du kolla på nätet i vilken form olika terapeuter jobbar, och känn efter vilket du tror passar dig. Det första mötet brukar vara gratis, då har man tid att känna efter om man känner en trygghet att kunna jobba med den terapeuten.