Feminism

Feminism, jämställdhet, genusmedveten - somliga får gråa hår bara man nämner dessa ord. Men de behövs! Även om Sverige har kommit en bit på vägen så är det väldigt långt kvar till ett samhälle där alla har samma villkor. På vissa fronter går det till och med baklänges. Unga tjejer känner sig otrygga på festivaler, ensamstående hotas av “moralpoliser” i vissa förorter, lönerna skiljer sig fortfarande åt för män och kvinnor - även inom yrken med exakt samma arbetsuppgifter och krav på erfarenhet, styrelserummen är i stort fortfarande mansdominerade. Ett stort problem är att det hela accepteras som normalt. “Det är bara så” verkar man tycka, utan att ifrågasätta eller arbeta för att förändra.

Det är här som feminism behövs, trots att ordet nog har blivit rätt utslitet och gärna missuppfattas. Det handlar inte om att förfördela män - det handlar om att såväl kvinnor, män och de som identifierar sig som könsneutrala eller queer ska ha samma möjligheter till ett tryggt liv där de kan vara sig själva, utbilda sig till och arbeta med vad de vill och ha samma möjlighet att få en skälig lön. Det handlar om att motverka förtryck, oavsett i vilken riktning det sker.

Mycket har skett på 100 år

Vi måste komma ihåg att feminismen som sådan har en rätt kort historia. Visst har det funnits kvinnor som har kämpat för lika rättigheter, men under hundratals år var de undertryckta eller accepterades i enstaka fall, såsom exempelvis Hildegard från Bingen på 1100-talet som vågade sticka ut hakan rätt rejält, men bara tack vare att hon var adlig och abbedissa vid ett större kloster i Tyskland.

Det har funnits kvinnliga drottningar som har regerat med järnhand och kunnat ses som jämställda med männen, men överlag i samhället har det sett helt annorlunda ut. Den vanliga kvinnan var underställd mannen och hade små möjligheter att leva på sina egna villkor. Först under 1800-talet började detta sakta luckras upp. Den brittiska suffragetttrörelsen och liknande rörelser i andra delar av världen började ifrågasätta könsdiskriminerande lagstiftning. Att kvinnor fick bättre tillgång till högre studier gjorde också att utvecklingen gick snabbare framåt. Kvinnorna kunde nu föra sin egen talan på samma premisser som männen.

Kvinnlig rösträtt var något som drev på utvecklingen ytterligare. Då många kvinnor så att säga drivit samhället medan männen var ute och krigade under första världskriget ansåg man att det var dags att kräva samma rättigheter. I ett flertal länder infördes kvinnlig rösträtt kort därefter, i Sverige så sent som 1921. Alla våra nordiska grannländer, Tyskland och USA låg faktiskt före - trots att Sverige för en tid haft kvinnlig rösträtt för ett tag redan under 1700-talet. Tyvärr en kortlivad historia.

I andra länder har utvecklingen gått klart långsammare. Frankrike fick kvinnlig rösträtt 1944 och i Schweiz dröjde det ända fram till 1959 innan det infördes (i en kanton ända fram till 1990!) och Lichtenstein var sist ut i Europa år 1984 med allmän rösträtt för alla. I stora delar av världen är det fortfarande bara män som har rösträtt och i många länder är kvinnorna omyndiga och helt utlämnade till sina fäder eller makar.

Att komma och påstå att feminism inte längre behövs är ett skämt, särskilt med tanke på de strömningar som just nu kan ses i samhället även i Europa där bakåtsträvande partier önskar få tillbaka en “traditionell” familje- och kvinnosyn. Läser man mellan raderna är det lätt att förstå vad som avses.

Kort sagt - feminism behövs och det finns många kamper kvar att kämpa! Här i bloggen kommer vi att uppmärksamma några av dem.